Andra sidan

Inte en enda dag i pulkabacken

2012-02-15T17:56:00.000-08:00

Nä, det blir nog ingen riktigt vinter i Distriktet i år. I dag var det ännu en dag med runt tolv grader varmt och strålande sol. Det ser ut att bli det första året sedan vi flyttade hit utan en enda dag i pulkabacken uppe i Montrose Park...

Eftersom jag cyklade bort tre Samuel Adams nere i gymmet vid lunchtid, övergav jag familjen på kvällen och unnade jag mig tre öl tillsammans med polaren Sven på det nya stället District Commons, ett längre stenkast från hemmet. Mycket trevligt, må jag säga.

Sven och hans fru flyttade för övrigt hit mitt under ett av det värsta snöovädren som upplevts i Distriktet i modern tid - det som kallas Snowmageddon i folkmun och som totalt lamslog regionen i en vecka för drygt två år sedan. Det är onekligen lite skillnad jämfört med den här vintern.

I övrigt att rapportera: Washington Post skrev i dag (inte helt oväntat) om krisen för Caps. Enligt tidningen måste det komma in ett gäng nya spelare. Snabbt. Men jag tror inte det är lösningen. Byt ut tränaren istället, mot någon som kan ge laget lite kreativa spelidéer. Dale Hunters taktik verkar enbart handla om att "get the puck in deep" och jaga efter den.

Annars mest bara jobb och skola på alla håll och kanter.

En riktig Valentine's Day Date Night

2012-02-14T18:01:00.000-08:00

Världens vackraste hustru och jag efter aftonens date.

Jag vet inte vad det är, men jag blir alltmer romantiskt lagd ju äldre jag blir. Så jag sa faktiskt ja när hustrun frågade om hon fick boka bord för oss på en trevlig och romantisk restaurang på självaste Alla Hjärtans Dag.

För att se presentabel ut, så gick jag iväg till Nello för en hårklipp på eftermiddagen. Nello var lika pratsam som vanligt och vi avhandlade allt från hur man bäst fångar råttor till hur mycket min halvakustiska Hagströms-gitarr (Viking I, den med "fenderhuvud") kan vara värd i USA. Elvis hade ju en sådan.

Så var det då dags för vår date night och ett finfint fönsterbord för två stod dukat och klart. Vi inledde med varsin drink och tittade varandra djupt i ögonen och hustrun fick en ros av mig (tidigare hade hon dessutom fått en chokladask).

Sedan kom varmrätterna och plötsligt hade det gått en och en halv timme och det var dags att vandra hem till barnen igen.

Ack så kort, men ack så trevligt. Man borde nog tillåta sig att ha fler date nights.

Vi laddar upp inför VD

2012-02-13T17:30:00.000-08:00

Cyklade bort två öl nere på cykeln bredvid värmepannan i förmiddags. Välbehövligt efter helgens intensiva godisätande. Sedan tog hustrun och jag dessutom en promenad i det vackra vädret. Så nu är jag på gång igen.

Måste fixa ett nytt hål i svångremmen.

Annars är det mest Valentine's Day (VD) som gäller här i Amerika. Som vanligt ska skolbarnen utbyta små presenter och kort och Lillebror har precis skrivit runt 25 personliga små meddelanden till sina klasskompisar och lärare. En trevlig sedvänja, även om många - enligt klassisk amerikansk genvägsmodell - bara skriver ner namnet på mottagaren på de i övrigt färdiggjorda korten.

Hustrun och jag planerar att gå ut och äta en romantisk middag. En riktig date night. Utan kids. Bordet är bokat.

I övrigt har denna måndag bjudit på jobb, en smula städning samt tillagning av en otroligt god vegetarisk tomatröra, serverad med organisk spagetti.

Nu är det hockeymatch på TV:n. Caps ligger under med 0-2 mot hajarna från San José och spelar tämligen uruselt. Allt är precis som vanligt, med andra ord. Alltmer pekar mot att laget missar slutspelet och jag tror att det är en tidsfråga innan den nya coachen Dale Hunter får gå, han med. Den förra coachen, Bruce Boudreau, gör för övrigt succé i bottenlaget Anaheim Ducks. Laget har plockat mängder med poäng de senaste månaderna.

Så kan det gå.

Sanslöst kallt uppe i Appalacherna

2012-02-12T18:01:00.001-08:00

Svinkallt. Rysskyla in America.

Jag brukar raljera över washingtonbornas känsla för snö. Så fort det kommer mer än några centimeter eller blir ett par minusgrader så råder det undantagstillstånd, arbetsplatser och skolor stängs och folk hamstrar vilt i affärerna.

Men jag kan inte raljera över appalachbornas inställning till varken minusgrader eller snö. Eller smöstorm.

Barnen och jag stack tidigt på lördag morgon och efter den obligatoriska felkörningen (varför kan jag inte nedlåta mig till att faktiskt använda GPS:en i bilen?) så började vi klättra uppåt bergen framåt förmiddagen. Nere i Distriktet var det runt sex grader varmt när vi startade, men temperaturen sjönk för varje hundra meter vi kom uppåt och snart var det minusgrader och snöfall. När vi började närma oss slutmålet så var det tolv minusgrader och full snöstorm - stormstyrka i byarna.

Vi inledde med en lunch och diskuterade om vi överhuvudtaget skulle palla med att åka några skidor denna dag. Jag tog en kort promenad och fann snabbt svaret: Nej.

Det var ungefär lika skönt som Nordpolen i november. Jag tror inte att vi hade överlevt en halvtimme i det vädret.

Så vi checkade in på hotellet, badade i poolen och låg sedan på våra sängar och åt godis, kollade på TV, läste gick ner och käkade, shoppade lite skidprylar. Allt medan stormen ven utanför fönstren. Det var rätt skönt att vara inne.

Så blev det söndag och vi var uppe tidigt och körde igång med skidåkningen när liftarna öppnade vid nio. Fortfarande rejält kallt och fruktansvärt blåsigt, men vi försökte hitta några nedfarter i hyfsad lä och tidvis var det riktigt bra. Fast vi tog rätt många värmepauser inomhus...

Efter knappt fem timmar hade kidsen fått nog (de var tappra som fixade det så länge). Jag placerade dom på ett varmt ställe och körde hårt på egen hand i de svarta pisterna i någon timme. Hur kul som helst, men oj vad det sved i kinderna! Inte så konstigt, för det var elva minusgrader enligt biltermometern. Lägg till minst lika nycker som kyleffekt på grund av vinden, så fattar ni läget.

Tyvärr var det så kallt att jag aldrig fixade att ta bilder - det var inget kul att ta av vantarna. Men nu är vi hemma i Distriktet igen. Och här är det rena värmeböljan, bara ett par minusgrader. Inget att snacka om för bergsfolk som vi.

Nu får det gärna bli vår och 25 grader varmt i morgon. Jag har haft tillräckligt med vinter.

På väg upp mot bergen

2012-02-10T11:38:00.000-08:00

Det kan bli lite stilla på bloggen några dagar framöver på grund av den kommande skidresan. Vi sticker i morgon bitti och är tillbaka söndag kväll igen. Jag är osäker på om det finns någon internetanslutning däruppe i Appalacherna.

Ni som kan er "Deliverence" (filmen) vet vad jag pratar om.

Man kan väl säga att teknikutvecklingen inte går så fort däruppe. Om det inte handlar om skjutvapen.

Här nere i de intellektuella låglandet är det fortsatt vårlikt, även om temeperturen fallit en del på sistone. Just nu är det faktiskt bara elva plusgrader, men det är tillräckligt för att krokusen ska slå ut (se bildbevis nedan).

Nu ska jag strax iväg och hämta kids. Fredagseftermiddagen och -kvällen är en logistisk utmaning. Två av tre hemmavarande barn ska på två olika fester. Dessutom är hustrun på en konferens, vi har lovat att hjälpa till med diverse saker på dotterns skola i eftermiddag och hustrun och jag ska dessutom på party någon gång mellan allt ihop.

Så jag får tillönska er alla tiotusentals läsare en ytterst trevlig helg.

Vackert på vår bakgård. Jag tog bilden alldeles nyss.

Storhetstiden över för Caps

2012-02-09T08:08:00.000-08:00

Har märkt att jag inte alls är lika intresserad av NHL-hockey sedan Backstrooom blev skadad. Det är kul att se honom spela och han är en gudabenådad hockeylirare, det fattar t o m jag som egentligen inte är sådär våldsamt intresserad av denna märkliga sport där man åker fram på ett par skenor på fuset vatten och jagar en hård svart sak med en konstig pinne i händerna.

Enligt en intervju i Arbetarbladet, Gävle (Nicklas Bäckströms hometown), så verkar det som han är borta resten av säsongen. Möjligen är han tillbaka till slutspelet, förutsatt förstås att Caps fixar att ta sig vidare till slutspel vilket ser rätt osäkert ut för närvarande. Han har redan varit borta i fem veckor efter att ha fått en hjärnskakning på grund av en tackling mot huvudet.

Tråkigt för grabben, tråkigt för oss Caps-fans och tråkigt för laget - Backstrooom ledde klubbens poängliga överlägset när han skakades.

Det känns som om Capitals haft sina bästa år med det här laget. Många av de andra klubbarna är helt enkelt väldigt mycket bättre. Många gamla Caps-spelare har försvunnit, bytts bort eller inte fått nya kontrakt, och de nya som tillkommit har inte direkt gjort någon succé (med något undantag). Ovetjkin är långt ifrån lika bra som han var fram till för ett par år sedan. Semin är direkt dålig, Green är mest skadad och målvakterna har varit riktigt urusla emellanåt (även om Voukon har spelat bättre nu mot slutet).

Caps hade potential att vinna Stanley Cup under några år - om de inte så totalt fallit ihop i slutspelet första respektive andra omgång. I grundserien tillhörde de definitivt ett av de tre bästa lagen i hela NHL under säsongerna 08/09, 09/10 samt 10/11.

Jag får vara tacksam över att ha fått vara med under de här åren. Vi har sett massor av riktigt bra matcher både live på Verizon Center och via TV.

Jag tror att storhetstiden är över för huvudstadens hockeygäng. Och det är symptomatiskt att eran tar slut just när Backstrooom är långtidsskadad.

Det är bara att hoppas att jag har fel. Det vore onekligen kul om Caps kan lyckas vända på det här och faktiskt ta sig till slutspel. Klubben har aldrig vunnit Stanley Cup.

Och därmed var det slut från sportstudion denna torsdag.

Tankar om kalorier i väntan på snökaos

2012-02-08T11:33:00.000-08:00

I går var det vårkänslor, i dag hopar sig tunga moln över Distriktet. I radion i morse varnade man för snöfall framåt sen eftermiddag, kväll. Således har en del skolor i Distriktet ställt in sina "after school"-aktiviteter denna onsdag.

Med tanke på att det fortfarande är uppemot nio grader varmt enligt termometern utanför fönstret där jag sitter, har jag svårt att tänka mig att eventuell snö skulle åstadkomma några större problem. Men det är klart, temperaturen kan falla snabbt. Lika bra att ställa in sig på totalt snökaos.

Har återupptagit cykelträningen efter ett par dagars uppehåll. Cyklade bort två flaskor Samuel Adams (320 kalorier) på lite drygt 20 minuter. Då höll jag hög fart rakt igenom, omkring 36 km/h i snitt.

Frågan är om öl är värd denna insats.

Ett glas vin innehåller ungefär lika många kalorier som en flaska Sam Adams, dvs runt 160. En drink, t ex en GT (drygt två dl), ligger på 200. För oss som gillar margarita är kalorilistan ingen rolig läsning. Ett glas (omkring 1,5 dl) innehåller cirka 300 kalorier.

Allt enligt en diverse sajter som jag hittat medelst googling. Jag garanterar inte sanningshalten, men det låter rätt rimligt.

Jag tror att det - ur strikt kalorisynvinkel - är bäst att dricka ren och okryddad starksprit. Därmed inte sagt att just denna dryck generellt är den bästa att dricka.

Godsaker då?

En pannkaka: 150 kalorier (tio minuters cykling). En kanelbulle: 220. Blandat smågodis 20 bitar: 400-500. En 250-grams chokladkaka: 1325. Jordnötter (en dl): 400. Chips (två dl): 150.

Lite förvånande att jordnötter är så mycket mer kalorifyllda än chips. Den som är intresserad kan se en rätt fullödig (och fullständigt deprimerande) kalorilista här.

Nu ska jag ge mig ut i snökaoset och hämta hem lite kids.

Våren har kommit till Distriktet

2012-02-07T17:40:00.000-08:00

Det är fortsatt vårväder här i Distriktet, påskliljor och maskrosor blommar i södersluttningar. Vackert och trevligt. Hustrun och jag tog en liten promenad i eftermiddags. Hur skönt som helst. Blå himmel. Fåglar som kvittrade.

Jag blev allvarligt oroad över snöläget uppe i bergen - vi har ju bokat in en tvådagars skidresa kommande helg. Finns det något att åka skidor på överhuvudtaget?

Så jag gick in och kollade på väderprognosen. Och det verkar inte vara någon större risk för smält snö. Det ska bli mellan 10 och 15 grader på lördag och söndag.

Minus.

Lite väl bra, kanske.

Annars inte mycket att rapportera. Det är jobb och skolor på alla håll och kanter.

Mina fyra stjärnor till barn

2012-02-06T17:06:00.000-08:00

Två av tre hemmaboende kids var lediga från skolan i dag. Bara Syster åkte till plugget som vanligt.

Storebrors skola hade någon slags utvecklings- och fortbildningsdag för lärarna, men min högst privata teori är att de behövde en dag utan elever efter söndagskvällens Super Bowl.

För Lillebrors del var det dags för Parent Conference Day, den andra för läsåret. Och som vanligt så stänger man hela skolan och sedan så för föräldrarna signa upp sig på olika tider under dagen. För arbetande föräldrar som inte har någon möjlighet att bestämma öer sin egen arbetstid, är naturligtvis detta system alldeles åt skogen.

Först är skolan stängd en hel dag, vilket innebär att man ofta antingen måste ta ledigt och offra lön eller en av de få semsterdagar man har - eller anställa någon barnvakt för hela dagen (om man inte är så lyckligt lottad att någon släkting kan ställa upp gratis). Dessutom måste man hur som helst ta ledigt ett par timmar för att hinna åka in till skolan, ha sitt kvartssamtal och sedan ta sig tillbaka till jobbet.

Hela systemet känns som en rest från de dagar då mamman fortfarande nästan alltid var hemmafru.

Hur som haver. Lillebror fick i vanlig ordning översvallande omdöme från sin lärare. Han är särskilt duktig i matte och han är dessutom en oerhört trevlig och hänsynsfull kamrat i klassen, en som alla ser upp till och gillar.

Läraren berättade ett illustrativt exempel. För en tid sedan var det ett barn som inte riktigt trivdes i klassen. Läraren föreslog att de skulle äta lunch tillsammans och prata om saken och att den här eleven skulle ta med sig en klasskompis som han/hon (jag vet inte vem det var) själv fick välja. Det blev Lillebror som hängde med på lunchen, lyssnade på sin kompis och som lovade att se till att ägna lite mer tid till den killen/tjejen och se till att han/hon kände sig bättre. Och så blev det.

Det är vår grabb, det! Härligt att kunna skryta över sina barn. Jag har fyra riktiga stjärnor till kids, sanna mina ord!

Annars har denna måndag mest ägnats åt jobb framför datamaskinen. Inte särskilt upphetsande. En god middag blev det dock: klyftpotatis med mangomarinerad lax.

Ett överflöd av onyttigheter

2012-02-05T16:59:00.000-08:00

Super Bowl-helg i USA. Vilket innebär ett överflöd av onyttigheter av allehanda slag. Läsk, öl, grogg, friterade och flottiga kycklingbitar doppade i flottig sås, chips, pizza, godis.

You name it. Och vi hade förstås skaffat allt.

Dessutom grundade vi som sagt (se gårdagens inlägg) med lenten buns - eller temlor.

Så man kan väl säga att min järnhårda diet, karaktär och disciplin inte riktigt höll just denna helg. Men i morgon är en annan dag.

Söndagen har vi - förutom dessa excesser - ägnat åt en rejäl utflykt i norra Virginia. Bland annat besökte vi den ytterst sympatiska antikhandeln Old Lucketts Store strax utanför Leesburg. Hustrun gjorde ett och annat fynd, vi andra blev mest hänförda av den fantastiska gamla kåken som var som en labyrint inuti.

Sedan åkte vi och shoppade. Jag köpte två par Levisjeans av klassiskt snitt för drygt 30 bucks styck (runt 200 spänn). Enligt tillförlitliga källor kostar dessa brallor minst en tusenlapp i Sweden.

Nu är det paus i Super Bowl och Madonna har precis uppträtt. Patriots leder med 10-9. Familjen är delad. Big Brother och jag gillar Patriots. Boston är en trevlig stad. Lillebror och Syster Yster är hard core Giants-fans. Lillebror för att alla hans kompisar hejar på Giants. Dottern för att hon är en redig New York-brud.

Vilket lag hustrun lutar åt är något oklart.

Här är lite bilder från i går och i dag:

Kanske den snyggaste semmelbaket jag gjort någonsin. Och så gott sen...

Det var "gör din egen temla"-upplägg. Här fixar hustrun till sin med flinka fingrar.

Lillebror kan knappt vänta....

...och Syster Yster var ännu snabbare.

Old Lucketts Store i Leesburg, Virginia. Big Brother syntes vandra planlöst utanför huvudbyggnaden.

När vi kom hem var det dags för Super Bowl, Patriots mot Giants...

...tillsammans med kyckling, pizza, läsk och öl. Bland annat.

Dags för temlor i Distriktet

2012-02-04T15:14:00.000-08:00

Semmeldags!

När Syster Yster föreslog att vi skulle baka semlor så var jag inte svårövertalad. Är det något jag kan tänka mig att baka i sötsaks-väg så är det semlor. Jag är praktiskt taget uppväxt på semlor. Jag älskar semlor.

Semlor byggde denna kropp.

Så jag drog igång ett bullbak - och misslyckades som vanligt med jäsningen. Den här jäkla torrjästen de har i detta brödmässiga u-land fungerar ju aldrig som den ska. Så det blev ett dussin halvstora, halvjästa bullar. Men med lite hemlagad mandelmassa och hempiskad grädde, ska det nog bli en trevlig afton i alla fall.

I övrigt en tämligen lat och tillbakadragen lördag. Pojkarna och jag var i parken någon timme. Hustrun har jobbat. Syster Yster har stekt 200 plättar. Dessutom halvlåg jag och kollade Caps slå Montreal Canadiens med 3-0.

Den stora sportnyheten denna dag var annars - självklart - att Göteborgs Atlet-och Idrottssällskap slog ÖIS med 1-0 i årets första träningsmatch. Målskytt? Wanderson förstås.

jag återkommer förhoppningsvis med bilder på temlorna. Jag förstår att ni kräver att få se dem.

Äntligen lite bilder från Distriktet

2012-02-03T13:48:00.000-08:00

Ännu en utsökt vacker dag i Distriktet, om än lite kallare än tidigare dagar. Bara runt tolv grader på eftermiddagen. plusgrader, alltså.

Eftersom Lillebror var ledig från skolan denna fredag så blev det inte så mycket jobbmässigt gjort för en annan. Däremot hann jag cykla bort 526 kalorier nere i källaren. Sitter bra så här inför helgens förlustelser.

Och så gick vi på lokal och åt lunch. J Paul's nere på M Street var en trevlig upplevelse.

Åsså var det lite bilder, som utlovats:

Den sista tidens sommarvärme har gjort att det börjat växa ett och annat i trädgården. Bland annat har de här vårlökarna dykt upp.

Lillebror tar en drink före maten...

...medan hustrun sköter jobbet på distans...

...och bloggaren försöker se intelligent ut. Bilderna tagna på J. Paul's.

Betyg tre gånger per år

2012-02-02T19:00:00.001-08:00

Ja, jag vet att jag är urusel på att lägga ut bilder här på bloggen. Jag ska försöka skärpa mig. Halva grejen med att rapportera härifrån är ju att ni - alla tiotusentals läsare av denna anspråklösa blogg - ska kunna se lite exempel på det jag skriver om. Och inte bara läsa en torr text.

En bild säger ju dessutom mer än tusen ord.

I morgon ska det bli av.

Denna torsdag har åter karaktäriserats av varmt väder här i Distriktet. Hustrun och jag tog en fin promenad längs floden innan det var dags att hämta kidsen.

Sedan åkte jag och storhandlade, letade parkeringsplats i en halvtimme samt kollade in Lillebrors betyg. Här får man betyg tre gånger per läsår och det hade redan blivit dags för det andra i tredje klass. Precis som tidigare var det kanonbetyg rakt av. Det är verkligen fantastiskt att alla barnen ärvt hustruns intelligens. Vad de fått från mig? Ja, säg det. Idrottsintresset, kanske? Lillebror har ju dessutom fått mitt lockiga hår.

I morgon är lillgrabben för övrigt ledig. Och på måndag är båda killarna lediga. Bara Syster Yster måste iväg till plugget, stackarn.

Varning för höga pollenhalter

2012-02-01T14:57:00.001-08:00

Var ruskigt effektiv hela morgonen och förmiddagen. Levererade tre barn till tre olika skolor på tre olika tider. Ringde flera jobbrelaterade samtal. Vandrade iväg och handlade. Tränade bort 650 kalorier. Dammsög halva huset. Bytte lakan. Körde ett par tvättar. Jobbade framför datorn.

Sedan unnade jag mig en härlig lunch: Hälften av innehållet i svärmors sista burk med julegröt. Fantastiskt gott.

Resten lär gå åt i kväll, jag har sett hur Big Brother kastat lystna blickar på den där burken i kylskåpet.

Annars kan meddelas att temperaturen legat stadigt på runt 20 grader på eftermiddagen för andra dagen i rad. I radion varnade dom för att det varma vädret medfört att det är en hel del pollen i luften, såpass att allergiker kan känna av det.

Samtidigt meddelades det från en bekant i Stockholm att det var tio minusgrader där. Så olika kan ödets lotter alltså falla.

Jag antar att det inte är några större problem med pollen i the old country just nu.

Och i kväll kommer äntligen hustrun hem efter fyra dagar på sydligare breddgrader.

Mycket Florida i kväll

2012-01-31T17:46:00.000-08:00

Vilken dag i Distriktet. Uppemot 20 grader varmt på eftermiddagen den sista januari och jag tog ledigt en timme och stack ut och cyklade i solskenet. Tog mig ner till floden och körde ett 15-kilometerspass till Maryland och tillbaka hem.

Ärligt talat, det är betydligt roligare att cykla ute i naturen än nere i källaren bredvid värmepannan med hoppspindlar som enda sällskap.

Eftersom hustrun njuter av ännu varmare väder nere i Florida (återkommer om det), så blev eftermiddagen en logistisk utmaning. Lillebror slutade skolan kvart över tre och skulle vara på sitt "vinterprogram" en dryg timme senare. Slutade där 17:30. Big Brother hade en inbokad tid hos sin ortodontist kl 16:20 och vi skulle träffas downtown kl 16. Syster Yster hade repetition med sin skolmusikal till 17:30 och skulle hämtas med bil då.

Men med noggrann planering och lite hjälp från kompisar fick jag ihop det. Och Big Brother hjälpte till genom att fixa middagen: pizzor från Domino's...

Nu är det kväller och jag har precis hjälpt Lillebror med läxorna och TV-zappar mellan Florida (hockey, Caps ligger under 1-2 mot Tampa Bay på bortaplan) och Florida (bevakningen av primärvalet där).

Valet var avgjort redan efter en halvtimme och blev helt odramatiskt - som det ser ut nu med över 70 procent av rösterna så får Mitt Romney nästan 50 procent. Han sopades alltså banan med Newt Gingrich. De övriga två, Rick Santorum och Ron Paul, hamnar långt bakom.

Romney höll ett långt tal som han helt fokuserade på Barack Obama. Det är nog ingen tvekan om att han rätt säker på att ta hem det här.

Hans hustru Ann Romney introducerade honom med orden "Please welcome, the next President of the USA: Mitt Romney".

Exakt samma ord använde hon när jag var och lyssnade på henne och maken i samband med ett möte här i Distriktet för nästan exakt ett år sedan. Det var innan han offentligt hade sagt att han skulle ställa upp i valet. Nu är han närmare sitt mål än vad han någonsin tidigare varit.

Om han blir USA:s nästa president? Jag håller kvar vid mitt tips. Barack Obama får en andra mandatperiod. Men då måste nog arbetslöshetssiffrorna fortsätta gå ner det närmaste tio månaderna...

Nu står det 2-3 till Tampa.

Gullan - min tredje follower på kvittret

2012-01-30T12:11:00.000-08:00

Min vänstra mittentå har antagit en vacker blålila nyans som en följd av gårdagens in-i-väggen-incident. Dessutom är den dubbelt så stor som vanligt. Jag ska bespara er bilder på detta fenomen.

Ständigt dessa tår!

(Som den uppmärksamma läsaren känner till, så har jag sedan tidigare svåra problem med min högra stortå - en skada som hindrat mig från att löpträna sedan förra våren)

Jag kvittrar lite på twitter sedan en tid. Jag har haft ett twitter-konto i flera år (@amerikareport), men inte direkt brytt mig om det. Av olika skäl dammade jag dock av det häromdagen. Fortfarande dock i mycket blygsam skala. Fram till i dag hade jag två "followers". Varav den ena var min son. Men nu har antalet följare ökat med 50 procent - och det är inte vem som helst som ansluit sig till mitt kvittrande (två inlägg hittills, för övrigt). Det är nämligen en riktig kändis:

Gullan från Totalstyrelsen!

Det ni.

Annars har det varit en vacker men kall dag i Distriktet. På eftermiddagen cyklade jag in till downtown för att kolla hur det var med "Occupy DC"-gänget på McPherson Square och deras polare på Freedom Plaza. Mer om detta samt några bilder kommer snart på min "proffsblogg" Amerika-reportage.

Jag gick in i väggen

2012-01-29T17:24:00.000-08:00

Det blev en lång söndag i Distriktet. Mest beroende på att jag vaknade redan vid halv åtta i morse och sedan inte kunde somna om, trots att jag var uppe till en bra stund efter midnatt på lördagskvällen. Det är väl åldern, antar jag.

Så jag gick upp, åt frukost och satte mig med ett av mina manus. Alltmedan kidsen låg och sov i allsköns ro.

Sedan gick liksom bara dagen. En promenad till biblioteket och Safeway. Pojkarna stack till parken. Syster Yster och en kompis gick iväg och åt lunch på stan och shoppade (herregud vad stor hon börjar bli). Jag cyklade bort 800 kalorier nere i gymmet och dammsög halva huset.

Sedan gick jag in i väggen, bokstavligt talat. Lyckades sparka in foten i en av pelarna nere i vardagsrummet. Mittentån är rejält svullen och möjligen bruten. Men det är smällar man får ta. Den ser inte sned ut i alla fall. Och det går ändå inte att gipsa en tå, så det blir säkert bra. Det är bara att ta en whisky mot smärtan.

Ja, så går en söndag. Nu har vi precis käkat tacosmiddag samt hjälpt Syster Yster med hennes söndagsjobb. Jag haltar vidare.

Alla troende borde vara aktiva i miljörörelsen

2012-01-28T14:51:00.000-08:00

Werner, min gode vän i blogosfären, har en intressant kommentar till mitt förra inlägg. Jag började skriva en kommentar till kommentaren, men den blev så lång så jag bestämde mig för att göra om den till ett inlägg istället.

Det handlar om en sak som jag länge varit förundrad över och som jag inte riktigt får att gå ihop. Den som känner sig hågad får gärna förklara det för mig.

Tack för inlägget, Werner. Jag kan naturligtvis inte på egen hand och utifrån egen kunskap uttala mig om huruvida klimatförändringarna är orsakade av mänskliga aktiviteter. Att klimatet förändras råder det inga större tvivel om. Det fick vi här i USA ett bevis för så sent som för några dagar sedan, då den nya växtzons-kartan presenterades. Den förra publicerades 1990 och under de 20 år som gått har växtzonerna förändrats kraftigt. Växter som då krävde temperaturer som fanns i t ex South Carolina, klarar sig nu hur bra som helst uppe i norra Virginia. Hela delstater har flyttats från en "sjua" till en "sexa". Och så vidare.

Det har helt enkelt blivit varmare överlag.

Men när dessutom runt 95 procent av forskarna är överens om att de bevisade och mätbara klimatförändringarna beror på att vi håller på att bränna upp fossila bränslen och därmed ökar koldioxidhalten i atmosfären, kan man ju knappast förneka att det möjligen kan ligga något i detta... Kan man tycka.

Men det förnekas av de republikanska presidentkandidaterna. Försiktighetsprincipen är inget för dom. Vilket leder mig till min fråga - det som jag inte fattar.

Rick Santorum (liksom Mitt Romney och Newt Gingrich) är djupt troende kristna, medlemmar i olika samfund.

Borde inte djupt troende personer ha en oerhörd respekt för Guds skapelse och därmed fördöma allt som hotar att förstöra den? Är det inte i själva verket väldigt konstigt att dessa herrar helt och hållet vill avreglera snart sagt alla miljöregler och utsläppsbegränsningar, lägga ner miljömyndigheter, minska miljökraven för industri och transporter etc, etc?

Alltså, jag är ju ingen teolog. Men om jag vore kristen och troende, vilket jag inte är, så skulle min logiska slutsats bli att vi inte bör förstöra det som Gud skapat. Alltså borde alla troende (inte bara kristna) vara aktiva i miljörörelsen.

Men det är väl något här som jag inte förstår.

I övrigt har denna dag varit präglad av varmt och härligt väder. Jag åt lunch i trädgården och sedan spelade Syster Yster och jag tennis i parken medan grabbarna lirade boll. Hustrun har åkt till Florida för att träffa de republikanska klimatförändringsförnekarna.

Undergångsstämning i Distriktet

2012-01-27T06:19:00.000-08:00

När jag som vanligt gick ut för att hämta tidningarna strax före sju denna fredagsmorgon, blev jag stående på trappan.

Någonting kändes inte bra.

Det var för mörkt. Det var för varmt. Jag gick in med tidningarna och kollade temperaturen. 17 grader. Det kändes lite som inledningen på en katastroffilm som slutar med Jordens undergång.

Läskigt.

Sedan bröt det ut världens åskoväder.

Det är sannerligen en märklig tid vi lever i. Och jag som precis bokat in en skidresa. Frågan är om det kommer att finnas någon snö kvar om två veckor. Kan inte låta bli att tänka på gårdagens TV-debatt mellan de republikanska presidentkandidaterna, där Rick Santorum föraktfullt påpekade att både Mitt Romney och Newt Gingrich tidigare trott på den där bluffen om att klimatförändringarna skulle bero på mänskliga aktiviteter. Numera är även dessa två herrar emot begränsningar av amerikanska koldioxidutsläpp - men bara det faktum attde en gång kunnat tänka sig någon form av begränsning gör ju att de är mystiska individer.

Nu, strax efter lunchtid, är det plötsligt strålande sol. Undergångsstämningen är bortblåst och det ser ut att bli en trevlig fredagseftermiddag. Frågan som gäller är om det blir grillad kyckling i kväll. Jag återkommer till frågan om klimatförändringar.

Några minnesord över en fallen musiker

2012-01-26T07:07:00.000-08:00

Basisten och sångaren i Dag Vag har avlidit. Stig Vig, eller Per Odeltorp som han egentligen hette, blev bara 63 år gammal. Tydligen hade han varit sjuk under en längre tid och bland annat fått en njure transplanterad för några år sedan.

Av en slump kom jag att följa Dag Vag redan innan bandet slog igenom. Jag var perifert bekant med en av ursprungsmedlemmarna i bandet, gitarristen Ola Backström, som gick under artistnamnet "Olsson". Så jag tillhör de få som har deras debut-LP på genomskinlig vinyl istället för det traditionella svarta. Om jag inte minns fel så trycktes några tusen ex i det skicket.

Jag var förstås också och lyssnade på Dag Vag ett flertal gånger, särskilt när jag bodde i Stockholm till och från under åren runt 1979-82. Bland annat var jag på den i efterhand så berömda "förlovningsspelningen" på Rock Palais - när Dag Vag spelade tillsammans med Ebba Grön för första gången (om jag nu minns alla detaljer korrekt, det har ju gått några år). Enligt myten hade någon satt in en annons i DN innan: Förlovade: Dag Vag och Ebba Grön. Sedan drog banden ut på en landsomfattande jätteturné som blev en stor succé. De drog tusentals personer och spelade i stora gymnastikhallar och islador runt om i Sverige. Jag var på ett par av dom, bland annat i Hultsfred våren -82 som råkade vara en av Rockpartys första stora arrangemang. Det var Rockparty som några år sedan drog igång Hultsfredsfestivalen (som för övrigt föregicks av en musikfestival som kallades "Fred i Hultsfred").

Själv minns de mer intima och mindre spelningarna med gruppen som både roligare och bättre. Särskilt kanske några på Mariahissen hösten/vintern 1979. Dag Vag var ett kul gäng och Stig Vig var utan tvekan centralpunkten i bandet. Han älskade att stå på scen och han skrev dessutom ett antal riktigt bra låtar.

Ola Backström dog för flera år sedan och nu är alltså även Stig Vig borta. Och det känns som om lite av min egen ungdom har försvunnit med dom.

Annars har dagen präglats av förslaget till ny S-ordföranden. Rätt magstarkt av vissa medier att utnyttja Stefan Löfvéns drygt 80-åriga mamma för att få fram nyheten att han skulle nomineras. Mediecynism i sin prydo. Men det ämnet hör nog mer hemma på min andra blogg Amerika-reportage. Får se om jag hinner skriva några rader om det senare i dag.

Kan dock inte undanhålla er det svar som tidskriften Dagens Media fick när de intervjuade tidningen Ångermanlands nyhetschef om lämpligheten att pressa en äldre person för att få fram ett avslöjande:

"Stefan Löfvens mamma är en väldigt pigg dam som hade varit ute och åkt spark nu på morgonen (...) vi tycker att även 83-åringar ska få synas hos oss."

Det är ju etik i absolut världsklass!

Hopp om framtida löpning

2012-01-25T16:57:00.000-08:00

Det har varit ett par finfina vårdagar här i Distriktet med temperaturer uppemot 15 grader celsius och strålande sol. Således gick jag ner i den fönsterlösa källaren och cyklade 25 kilometer i gymmet bredvid värmepannan.

Sådana här dagar saknar jag verkligen löpningen. För den oinvigde så fick jag alltså ett löjligt problem i våras: Min högra stortå började göra våldsamt ont efter att jag hade köpt nya springskor. Ett tag var det så illa att jag knappt kunde gå. Att jogga var det inte tal om. Och så har det fortsatt.

Men de senaste veckorna har smärtan i tån alltmer klingat bort (tack neonfärgade gympaskor!)och jag har så smått börjat fundera på att ge mig ut på en kort och lugn runda bara för att känna mig för. Samtidigt vill jag inte få tillbaka det där onda. Och precis som min ytterst kloka hustru påpekade häromdagen, så är det ju rätt dumt att riskera ett återfall bara för att man - bokstavligt talat - är för tidigt på banan.

Så det blir nog cykling nere i källaren ett tag till.

I övrigt inget särskilt upphetsande att rapportera från Distriktet. Det rullar på.

På örnjakt i Virginia

2012-01-24T16:58:00.000-08:00

Det går inget vidare för sportlagen i Distriktet. I dag fick basketlaget (herrar) Wizards tränare sparken. Laget har förlorat 15 av 17 matcher i år, så det var väl inte en helt oväntad åtgärd av lagets ägare. Det är för övrigt samma man, Ted Leonsis, som äger hockeylaget Capitals - vars tränare fick sparken för ett par månader sedan. Den nya tränaren, Dale Hunter, har hittills inte gjort någon större succé. Laget ligger och balanserar på sista slutspelsplatsen för närvarande.

I kväll möter man Boston Bruins, som vann Stanley Cup förra året. Eftersom Caps saknar stjärnorna Backstroom (hjärnskakning, varit borta rätt länge nu), Mike Green (också skadad) samt Alex Ovetjkin (avstängd), så räknar väl ingen med att det ska bli vinst. Men just nu, i mitten av andra perionden, leder Caps faktiskt med 2-1.

Annars väckte Bostons målvakt Tim Thomas en hel del uppmärksamhet i går, sedan han vägrat besöka Obama i Vita Huset. Det är tradition att lagen som vinner de stora proffsligorna blir inbjudna till presidenten och alla går lojalt - oavsett vilken president som sitter, vilken politik som förs eller vilken åsikt den enskilde spelaren har.

Besöket är liksom rätt avpolitiserat.

Men Thomas vägrade följa med laget till Vita Huset. "Jag gillar inte den politik som förs av presidenten", lät han meddela. Av hans uttalande att döma är målvakten tea party-anhängare. Jag kan konstatera att han inte står i mål i kväll, vet inte om det är någon slags reaktion från Bostons klubbledning. Men kommentatorerna var rätt sura på Thomas när de berörde hans bojkott nyss.

Nog om sport och politik (även om presidentens stora tal "State of the Union" börjar snart).

Jag tog ledigt i förmiddags och åkte ner till Huntsman's Lake cirkus 40 kilometer söder om Georgetown, i Virginia. Örnjakt stod på agendan. I vanlig ordning var det kul att komma ut från stan. Virginia är oerhört vackert på sina ställen och jag valde medvetet bort de stora lederna och kryssade mig fram på mindre och medelstora vägar. Passerade orter som jag aldrig hört talas om och såg vacker landsbygd med hästar och kossor.

Väl framme vid sjön bröt solen fram genom dimmolnen och jag tog en promenad längs stranden med kikaren runt halsen. Pratade lite med lokalbefolkningen, som berättade att de hade haft 28 bald eagles här i lördags. Och ett 20-tal i söndags.

Denna dag fanns dock inte en örn i sikte. Åtminstone inte till en början. Däremot gott om sjöfågel, gäss, hägrar och måsar. Och fågelskådare. Jag sällade mig till gänget och stod och hängde på en liten udde med fin utsikt över sjön.

Plötsligt lyfte alla måsar som hade legat och vilat på vattnet och några sekunder senare dök den upp - en ståtlig äldre örn med det karaktäristiska vita huvudet och vit stjärt.

Den flög makligt runt en stund för att kolla läget, innan den satte sig i ett träd på andra sidan sjön. Sedan stack den ut på en flygtur igen och för första gången fick jag se den jaga - den dök och tog en fisk med klorna.

Rätt häftig syn, må jag säga.

Strax innan jag stack dök det upp ytterligare en örn. Så även om jag inte fick se 28 stycken, så kände jag mig helt klart nöjd med denna lilla fågelexkursion.

På vägen till bilen såg jag dessutom två red shouldered hawks. Mycket vacker rovfågel, det med.

3-3 i matchen nu. Obama har inte börjat tala ännu.

Ser ni örnen?

En studie i hundliv

2012-01-23T07:14:00.000-08:00

Här följer de utlovade bilderna från helgen, som alltså mest präglades av hundliv. Sådana där trivialiteter som en avgången S-partiledare och primärval i South Carolina överskuggades snabbt av Pillo.

I övrigt: Det pratades i går kväll om att det möjligen skulle bli en smula halt på måndagsmorgonen, vilket omedelbart ledde till att Big Brothers skola beslutade att senarelägga starten i två timmar. Övriga skolor startade dock i normal tid, vilket gav som effekt att Big Brother fick sovmorgon samt att jag ägnat hela morgonen samt halva förmiddagen åt att leverera barn till olika skolor.

Om det var halt? Inte ett dugg. Men med tanke på att sta'n slängt ut uppskattningsvis 100 miljoner ton salt på alla vägar, så hade det inte varit halt under några som helst väderomständigheter.

Jag är lite sugen på att sticka iväg till Huntsman's Lake i West Springfield, där det för närvarande samlats omkring 15 vithövdade örnar. Måste vara en rätt mäktig syn. Få se om jag kan ta mig dit i morgon. Orsaken till att de samlats där är oklar, men enligt vissa uppgifter kan det paradoxalt nog bero på att sjön förgiftats - och att det finns mängder med självdöda fisker som flyter omkring där. Kanske inte så nyttigt örngott...

Lillebror och hund.

Lillebror och hund igen.

Syster Yster och hund.

Lillebror och hund.

Syster Yster, hund och Lillebror.

Lillebror på promenad med hund. Observera GAIS-tröjan.

Bakgård utan hund, men med lite snö.

Stor succé för årets pannkaksinsats

2012-01-22T12:27:00.000-08:00

En intensiv helg går mot sitt slut. Lillebrors playdate - en lagom stor vovve i sina bästa år som lystrar till Pillo (uttalas "Pijo") - har satt sin prägel på de senaste dagarna. Hans matte kom över med honom i lördags förmiddags och därefter svärmade åtminstone två av de tre hemmavarande barnen samt en hemmavarande hustru ständigt kring honom.

Playdaten förvandlades snabbt till en sleep over och Pillo tillbringade hela natten i Lillebrors säng. Gissa om han var stolt.

Annars började lördagen med en webbsänd presskonferens från Flanaden - den lilla köpgallerian i Oskarshamn där min gamle klasskompis Håkan Juholt meddelade sin avgång. Läs mer om detta på min "proffsblogg" Amerika-reportage.

På kvällen kom min gamla vän Lasse över på middag. Han känner varandra från 1980-talets Göteborg, men Lasse bor numera i Geneve och är här i Distriktet för diverse möten. Det var himla kul att se honom igen, vi räknade snabbt ut att vi inte har träffat på i runda slängar 22 år. Det blev en kväll fylld av diskussioner om både dåtid och framtid, tillsammans med god mat, vin och Syster Ysters utsökta chokladrutor som dessert.

I dag söndag var det dags för den stora pannkaksinsatsen. Vid tolvtiden vandrade jag (med bärhjälp av Big Brother) över till Elizabeth och Dan på 33:e gatan med gjutjärnspannor, organiskt mjöl, svensk sylt, handvispad grädde, hemgjord tomatsoppa, knäckebröd, ost, vitt vin, smör och ägg.

Samt min guitarr.

En sällsynt trevlig eftermiddag följde, där även vår gemensamma kompis Maya deltog. Självklart gjorde såväl soppan som pannakakorna stor succé. För att inte tala om mina svenska sånger...

För den som inte känner till det så säljer jag varje år en pannkakslunch i samband med vår fattiga kommunala skolas stora auktion. Förra gången var det Elizabeth och Dan som ropade in pankisarna för 150 bucks. I priset ingår att jag kommer hem till folk, fixar lunchen och sjunger svenska låtar. Hur kul som helst.

Jag återkommer med lite bilder från helgen, kan inte hitta kameran just nu.

Gräset är alltid grönare på andra sidan

2012-01-20T11:57:00.000-08:00

I dag kom jag på mig själv med att känna en viss avundssjuka för att folk som bor i Sverige får uppleva fredagskväll sex timmar före oss på den amerikanska östkusten. Det var vid lunchtid och jag gick in på Facebook och lästa alla kommentarer om "wow, fredagskväll, mys, vin, god middag, party". Och tänkte bittert att en annan tvingas vandra i denna jämmerdal en hel eftermiddag innan det är dags för samma wow-känsla.

Sedan kom jag på att jag antagligen hade tänkt tvärtom om jag hade bott i Sverige och det hade varit en sen fredagskväll: Nu har de hela helgen kvar därborta i USA...

Gräset är på något sätt alltid grönare på andra sidan. Precis som glaset är halvtomt.

Nåväl. Jag är glad och nöjd för det mesta. Och nu är det verkligen bara några timmar kvar till fredagskvällen också här i Amerika. Hustrun försökte locka mig att gå ut på lokal och äta middag - något vi verkligen inte gör särskilt ofta. Men jag gick inte i den fällen. Det är nämligen hockey på TV ikväll. Så jag föreslog istället en lugn hemmakväll med en god middag. Okej, det är det är i och för sig hockey var och varannan kväll, men ändå...

I övrigt att rapportera: Jag har upptäckt en ny bilverkstad. Vår Ford behövde byta lite lampor, olja och filter och sån't där tjafs. Jag har i alla år kört till vår lokala autoshop här på Q Street, men jag bojkottar den sedan den nya ägaren blåste oss i somras (se tidigare inlägg). Nu anlitade jag en verkstad vid P Bridge, bland annat med den första kvinnliga mekaniker jag har stött på här i Distriktet. Toppenställe. Allting fixat snabbt och smärtfritt och till ett hyfsat pris. Det är skönt att ha en fast relation med en verkstad.

I helgen ser vi fram mot diverse roliga saker. Bland annat ska Lillebror ha en play date med en hund, min gamle gode vän Lasse kommer över på middag och på söndag är det dags för den stora årliga svenska pannkakslunchen, den där som jag brukar auktionera ut i samband med skolans stödgala.

Och sedan är det ju primärval i South Carolina i morgon. Spännande värre.

Vädret? Kallt och ruggigt.

Träningen? Jodå. Cyklade bort 555 kalorier i förmiddags.

Jag svarar på frågor

2012-01-19T06:58:00.000-08:00

Jag har blivit utmanad i någon slags kedjebrevsgrej i bloggvärlden. Jag får ödmjukt tacka Taina för detta. Även svägerskan i Brasilien har svarat på frågorna, kolla in hennes svar här.

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Hade inte ens fyllt 40, var trebarnsfar (lillgrabben kom ett år senare), bodde i en trång men trevlig lägenhet i Riksby (Stockholm), jobbade på den stora myndigheten, funderade på att skriva en bok (kom ut ett par år senare), joggade några gånger i veckan. Annars var det nog mest barnpassning och -logistik som gällde...

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Lätt att kolla när man har en blogg. Det var isstorm i Distriktet, barnen och jag hade precis kommit hem från några dagars skidåkning uppe i bergen, hustrun var på tjänsteresa i Arizona. Lillebrors skola hade stängt på grund av vädret, annars var det väl business as usual.

3) FEM SNACKS DU GILLAR
Snacks? Får jag inkludera godis? I så fall... Jag är barnsligt förtjust i ett slags majspuffar överdragna med choklad som förr hette Pops och som kom i en röd påse. Numera finns det tydligen något som heter Pops Crunchy, men jag tror inte att det är samma sak. Får väl testa när jag återkommer till Sweden nästa gång. I övrigt: Jordnötter (gärna med en öl). Digestive kex (kravmärkta). Tamarirostade solrosfrön (från butiken Fram i Göteborg). Samt klassikern: Marabou mjölkchoklad.
Frukt? Vindruvor. Bananer.

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Som gammal gatumusikant kan jag mängder med låtar mer eller mindre utantill. Låt mig ta fem av Neil Young (min gamla favvo): "Hey Hey, My My", "Like a Hurricane", "Ohio", "Powderfinger", Heart of Gold".

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU BLEV MÅNGMILJONÄR:
Köpa en vettig bostad. Köpa en miljöbil. Flytta till ett varmt ställe. Lägga undan pengar till kidsens utbildningar. Stödja olika projekt som jag tror på och som kan bidra till ett mer hållbart och jämlikt samhälle.

6) FEM DÅLIGA VANOR
Äter för mycket godis. Dricker för mycket öl. Lite för effektiv och snabb (typ: folk hinner inte äta klart förrän jag börjar duka ut). Har ibland svårt att koppla av. Sportberoende.

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA
Jag svarar som Taina: "ALLT ska jag väl ändå inte behöva avslöja här eller? Alla tycker vi väl om EN sak i alla fall...GO FIGURE!"
Annars: Läsa. Spela gitarr. Idrotta. Umgås med folk. Följa med i nyhetsflödet.

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA
Ja, vad ska jag svara här...? Jag skulle aldrig köpa vapen eller narkotika. Jag skulle aldrig klä mig i rutiga golfbyxor eller skor utan skonsnören med en löjlig tofs. Har också svårt att se mig själv i en klänning. Inte för att jag tycker att det är något fel med män i klänningar. Absolut inte.

9) FEM FAVORITLEKSAKER
Tennisracket. TV-karaoke-maskinen. Svärmors motorcykel. Fotboll. Kajaken.

10) FEM PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UTMANINGEN:
Neil Young. Min hustru. Michael Bakunin. Joyce Carol Oats. Jimmy Carter.

Kvällsbesök på klassiska Lincoln Theater

2012-01-18T19:55:00.000-08:00

Hustrun och jag hamnade på ett klassisk ställe här i Distriktet nu i kväll: Lincoln Theater på U Street. Teatern, byggd i början av 1920-talet, var en viktig samlingspunkt för den svarta majoriteten i DC. Här har storheter som Billie Holiday, Ella Fitzgerald, Nat King Cole och Louis Armstrong uppträtt.

Salongen är magnifik, rymmer 1200 personer och används numera för en massa olika ändamål: teater, bio, konserter, möten.

Vi var där för att titta på den amerikanska versionen av "The Girl With the Dragon Tattoo" - en specialvisning som vi bjudits in till via den svenska ambassaden. Jag har förstås läst Stieg Larssons bok "Män som hatar kvinnor" (lite för magstark titel för den amerikanska publiken) och har även sett den svenska filmen för några år sedan i samband med en flygresa över Atlanten.

Låt mig säga att boken är bättre än den svenska filmen. Och att den svenska filmen är bättre än den amerikanska. Men, hey, that's me. Och att se Lincoln Theater det var helt klart värt resan, bara det. Dessutom träffade vi lite vänner och bekanta - och det är ju alltid trevligt.

I övrigt denna dag: Jag cyklade bort 400 kalorier nere i källaren. Och jobbade. Och lämnade barn på skolor. Och hämtade barn på skolor.

The Champ fyller 70

2012-01-17T16:59:00.000-08:00

Dagen började med spöregn och några få plusgrader. Men så vid lunchtid förändrades plötsligt allting, solen bröt fram och på eftermiddagen var runt 12 grader varmare än på morgonen.

Vädret här i Distriktet är ombytligt, skulle man kunna säga. Det är rätt kul.

Annars har vi naturligtvis firat The Champ's födelsedag i dag. Muhammad Ali fyller 70 år. Tänk vad tiden går. Det känns som om det var i går, de där åren när Ali mötte George Foreman, Smokin' Joe Frazier, Ken Norton och Larry Holmes. Jag minns hur jag kastade mig över Ulf Nilsons rapporter i Expressen efter matcherna - han gick igenom rond för rond, nästan slag för slag.

I dag är de gamla mästarna från 1970-talet ringvrak eller döda. Boxning är en obarmhärtig, cynisk och vansinnig sport. Men ack så fascinerande.

Och nu över till hockey och the Caps (pratar NHL-hockey här). Nick Backstrooom har varit skakad och inte synts till på rinken på flera veckor. Och laget spelar väl sådär. Har vunnit ett gäng matcher knappt på senare tid, men inte spelat särskilt bra eller stabilt. I kväll ligger Caps under mot bottenlaget Islanders, 0-2 efter knappt två perioder.

Inget vidare. Men vad annat är att vänta med den nya coachen?

Naturen in på knuten

2012-01-16T17:16:00.000-08:00

Martin Luther King Day kom och gick. Egentligen ska man göra något uppbyggligt denna dag, till exempel någon form av community service.

Jag gick ut och gick. En timmes promenad i skogen i mina neonskor. Kollade in cardinaler och hackspettar medan jag funderade på romanuppslag och andra framtidsprojekt. Lyckades märkligt nog hitta en stig som jag tidigare inte vandrat på och upptäckte såväl en koloniträdgård (som såg ganska exakt ut som en svensk dito) samt en stor öppen gräsplan, perfekt för fotbollsspel och lek av allehanda slag.

Washington DC är verkligen en grön stad. Det är naturligtvis inte helt rättvist att jämföra Distriktet med t ex New York City, där bor väl i runda slänger tio gånger fler människor, men jag kan ändå inte låta bli att tänka att NYC är en ganska omänsklig miljö. Små fyrkantiga parker - och en jättestor fyrkantig park. Resten är liksom bara metall, glas och betong.

Här i Distriktet har vi en massa gröna korridorer som når nästan in i stadskärnan eller ligger strax intill. Rock Creek Park. Lungorna runt floderna Potomac och Anacostia. Eller Glover Park, där jag var i dag. Eller Roosevelt Island.

Eller min nya favorit Dumbarton Oaks, som jag upptäckte för en veckan sedan. Jag har gått förbi den där grinden uppe på R Street i snart fem år, men aldrig tidigare gått in. Men så gjorde jag det - och upptäckte en fantastisk urban oas öppen för alla varje eftermiddag.

När jag jag blir känd och blir intervjuad i tidningen och får frågan om någon hemlig plats där jag brukar hämta inspiration, så ska jag svara: Dumbarton Oaks.

Kidsen är åter samlade i hemmets sköte. Big Brother har haft tre härliga skiddagar och Syster Yster var i vanlig ordning urtrött efter sin sleep over. För mycket kul, för lite sömn.

I morgon är det slut på ledigheter och trams. Business as usual. Karaktär och disciplin.

Social söndag i Distriktet

2012-01-15T18:16:00.001-08:00

En utsökt trevlig och social söndag i Distriktet. Vid lunchtid kom några vänner över och åt tomatsoppa, swedish pancakes och drack vittt vin här hemma hos oss. Vi blev sittande i stort sett hela eftermiddagen.

Det blir lätt så...

Sedan åkte vi hem några andra kompisar och blev bjudna på urgod venezuelansk (heter det så?) mat och diverse smaskiga efterrätter och drack mer vitt vin.

Nu är vi tillbaka hemma igen. Två av barnen är utlånade. Syster Yster har en sleep over hos en kompis och Big Brother är fortfarande ute på sin skidresa. Bara lillgrabben är hemma. Han och jag tittar på Toy Story 3, medan hustrun ägnar sig åt någon slags TV-prisgala. Golden Globe tror jag den heter.

I morgon är vi lediga för då är det Martin Luther King Day här i Amerika.

Godisbutiken snart ett minne blott

2012-01-14T14:01:00.000-08:00

Det blir allt tuffare att bo här.

Inte nog med att vår stora bokhandel och extra vardagsrum, Barnes & Noble, packat ihop och slagit igen sina tre våningar på M Street. Nu lägger dessutom Georgetown Candybar ner.

Butiken var den enda ljuspunkten i det i övrigt närmast totala godismörker som råder här i Distriktet (förutom Andreas chokladbutik förstås, men han säljer ju bara choklad). I dag skulle Syster Yster, Lillebror och jag gå in och förse oss med lite plockgodis efter en timmes basketspel i Volta Park. Vi möttes av en stor skylt om utförsäljning på grund av att verksamheten ska upphöra.

DC-borna äter helt enkelt för lite smågodis. Om ett par veckor är godisbutiken ett minne blott.

Ingen litteratur och inget godis. Vad blir nästa steg? Att Potomac Wines and Spirits lägger ner? Då blir ju läget närmast katastrofalt.

Denna lördag har i övrigt präglats av vackert men kallt väder. Big Brother har åkt iväg på skidresa med ett gäng kompisar och kommer inte tillbaka förrän på måndag kväll. Resten av gänget är hemma. Syster Yster bakar, det kommer förföriska dofter från köksregionen. Lillebror har parkerat sig framför TV:n. Hustrun jobbar.

Själv hade jag ett allvarligt snack med Pedro i förmiddags, som till slut - motvilligt - tog tag i städningen och sanerade tre av badrummen. Han har slappat till sig rejält på senare tid, den gode Pedro. Skyller på att han har så mycket annat att göra. Jaja. Vem har inte det?

Mamma föddes fredagen den 13:e

2012-01-13T08:31:00.000-08:00

I dag, den 13 januari, skulle mamma fyllt 84 år. Hon föddes den regniga otursdagen fredagen den 13:e januari i Alingsås.

Följdriktigt brann konserthuset i Göteborg, några mil västerut, ner samma kväll.

Mamma hade dock knappast någon större otur under sin levnad. Även om hon hade det lite jobbigt de sista åren, så hade hon på det hela taget ett väldigt bra liv. Jag är säker på att hon skulle hålla med mig.

Två välartade gossebarn, en äktenskap som höll bokstavligt talat tills döden skiljde henne från vår fader, ett jobb som hon stortrivdes med, resor, god kontakt med släktingar, många vänner. När jag tänker tillbaka kan jag inte komma på något som kan sägas vara specifikt oturligt i hennes liv.

Naturligtvis kan man säga att hon hade otur när vår pappa dog. Men han var nästan 80 år och hade haft ett par hjärtinfarkter, så helt oväntat var det väl inte. Och en definition på otur är väl att det ska vara oväntat, komma plötsligt, vara utanför ens egen kontroll och vara något som drabbar en på ett tragiskt sätt?

Är döden någonsin otur, egentligen? Visst, när unga människor går bort, genom olyckor, våld eller sjukdomar, då är det tragiskt. Befinner man sig på fel plats vid fel tidpunkt och får en meteorit i huvudet - då kan man troligen sägas ha otur.

Men både mamma och pappa var runt 80 år när de dog. De levde långa och goda liv båda två. De fick runt 40 år tillsammans. De uppfostrade barn, jobbade, renoverade hus, umgicks med vänner. På sin ålders höst fick de råd att ge sig ut på resor, något de älskade båda två.

Ingen större otur, alltså.

Men jag har för säkerhets skull flyttat på bilen nu på morgonen. Jag hade ställt den under vår halvdöda alm här utanför på gatan. Sedan hörde jag att man varnar för hårda vindar i eftermiddag.

Bäst att vara på den säkra sidan. Det är ju fredagen den 13:e trots allt.

Jag - en trendsättare

2012-01-12T17:20:00.000-08:00

Knappt hade jag skrivit gårdagens drapa om ökade inkomstklyftor i USA (se förra inlägget), förrän det publicerades en större studie om ökade inkomstklyftor i USA och hur folk upplever det.

Märkligt.

Men så är det att vara trendsättare.

Läs om studien på Pew Research Center's webbplats. Jag ska inte gå in på några detaljer, jag kanske skriver mer om det här på min "proffsblogg" Amerika-reportage senare. Men kontentan är att allt fler amerikaner anser att motsättningarna mellan fattiga och rika blir allt större.

I går råkade jag även se statistik på TV som visade hur inkomstfördelningen mellan de rikaste en procenten av befolkningen och de övriga 99 procenten utvecklats sedan slutet av 1970-talet. Det var en ruggig skillnad. Den rikaste procenten äger tillsammans omkring en tredjedel av de samlade resurserna i detta land.

Till och med Newt Gingrich, en av de ärkekonservativa republikanska presidentkandidaterna, har nu gått ut och kallat inkomstskillnaderna orimliga (ungefär, jag minns inte exakt hur han formulerade det).

Onekligen en intressant utveckling.

Personligen har jag dock ägnat större delen dagen åt annat än klasskrig. Mest sedvanligt skrivbordsbundet skrivjobb, men jag hann även träffa jag några vänner över en lunch - mycket trevligt.

Sedan en misslyckad middag som räddades genom ett hastigt besök på Subway. Vår frys, som inte ens är ett år gammal, är verkligen fullständigt urusel. De frysta hamburgarna som jag lagade till kidsen visade sig vara helt oätliga - antagligen för att de inte hållits tillräckligt frysta.

Så kan det gå.

Apropå trendsättare, förresten. Mina nya balla och neonfärgade gymnastiksskor gör succé. Häromdagen fick jag reda på att jag var helt rätt - det är neon som gäller nu (måste vara första gången jag legat rätt i modesvängen sedan jag bar v-jeans 1972. Och i dag var det flera som kom fram till mig på skolgården och yttrade sig imponerat om mina skor.

"Alla pratar om det, det är det stora samtalsämnet just nu. Du är så totalt hipp och cool", sa en pappa.

Man kan ju inte annat än att hålla med.

Om tiggare, uteliggare och ökade inkomstklyftor

2012-01-11T14:00:00.000-08:00

Regnigt, ruggigt och tråkigt. Riktigt höstväder i Distriktet just nu. Runt fem grader varmt, men så där fuktigt och eländigt som gör att man känner sig kall rakt igenom oavsett hur mycket kläder man tar på sig.

Att vara uteliggare vid den här tiden kan inte vara lätt. Det är väl aldrig lätt, men antagligen värre än vanligt just nu. Här i DC finns det många hemlösa och de har blivit fler och fler under de år vi har bott här. Det kan vi enkelt konstatera när vi går runt nere på M Street eller på Wisconsin Avenue. Antalet tiggare i gatuhörnen har säkert minst fördubblats sedan vi flyttade hit för snart fem år sedan. De flesta av dom är garanterat utan en ordentlig bostad.

Det sociala skyddsnätet lyser verkligen med sin frånvaro i världens rikaste land.

Distriktet har byggt ut antalet kommunalt drivna härbärgen, men platserna räcker långt ifrån till alla. Barnfamiljer prioriteras. Särskilt ensamstående unga mödrar.

Åtminstone finns det inga barn eller ungdomar som tvingas sova utomhus här i DC - om man nu ska tro en artikel jag läste för en tid sedan.

Traditionellt vilar mycket av det sociala stödet på religiösa samfund och ideella organisationer, men även dom har svårt att få in tillräckligt med donationer. Flera har tvingats lägga ner eftersom de inte längre kunnat bedriva någon vettig verksamhet - de har inte haft råd att betala hyran för övernattningslokaler eller har inte fått in livsmedel eller filtar i samma omfattning som tidigare.

Samtidigt blir de rika allt rikare. Inkomstskillnaderna i USA har aldrig förut varit så stora. En del har så mycket pengar att de inte vet vad de ska göra av dom. Det finns en särskild marknad för finansiella rådgivare som är specialiserade på att enbart hjälpa privatpersoner att placera pengar. Ofta har de bara en eller ett par uppdragsgivare. Vi har en bekant som gör just det. Han säger att han aldrig tidigare upplevt något liknande. Det verkar finnas hur mycket pengar som helst.

Bland en del. Medan andra fryser så dom skakar under en bro.

Efter dessa visdomsord vill jag gärna påpeka att jag cyklat en halv mara denna onsdag samt att min hustru är på väg hem efter fyra dagar i New Hampshire.

Väntad seger för Romney

2012-01-10T19:06:00.000-08:00

Nä, det blev inget snökaos. Lite kallt i morse, men sedan vräkte solen på och i eftermiddags var det som en vacker aprildag i södra Sverige.

Lillebror hade premiär på sin "vinterlek" - en slags organiserad aktivitet i en av våra parker här i Georgetown. Ett tjugotal kids samlades med fyra ledare i eftermiddags och gjorde diverse roligheter ute i skogen. Den sista kvarten hade mörkret fallit, vilket innebar att Lillebror fick tända sin nyinköpta pannlampa.

Hur kul som helst tyckte jag som gammal naturälskare. Lillebror och hans bästa kompis var betydligt mer skeptiska. Men det var "okej", sa de efteråt. Gott så.

Och efter ett besök hos Andreas i chokladbutiken på hemvägen var de hur glada som helst.

Kvällen ägnade jag åt primärvalet i New Hampshire. Väntad storseger för Mitt Romney. Ron Paul på andra plats, Jon Huntsman på tredje. Rick Santorum och Newt Gingrich kämpar om fjärde plats. Rick Perry sist. Överlägset. Fast han har inte kampanjat alls i NH.

Alla utom Perry höll konstigt nog segertal när valresultatet klarnat.

Snökaos i Distriktet

2012-01-09T14:03:00.000-08:00

Snön vräker ner här i den amerikanska huvudstaden. Det började vid lunchtid och har fortsatt hela eftermiddagen. När jag gjorde den vanliga rundan med bilen vid 16-tiden var det med andra ord totalt trafikkaos - och detta trots att all snö smälter så fort den når marken.

Det är som om själva snöandet i sig får folk panikslagna.

För tyvärr är det några grader för varmt för att det ska bli snökaos på riktigt. Vägarna är bara blöta, precis som vid vanligt regn. Möjligen kan det förändras över natten - det ska visst bli ner mot nollan eller rentav av några minusgrader. Men till i morgon på dagen har amerikanska SMHI förutspått drygt 50 grader (cirkus tio-tolv svenska dylika), så det lär inte bli någon pulkaåkning.

Och inga stängda skolor heller - vilket kidsen naturligtvis innerligt hoppas på.

Denna måndag har annars präglats av diverse småprojekt. Syster Yster hade ett inbokat besök hos sin ortodontist och som traditionen bjuder gick vi på Starbucks efteråt och fikade. Mycket trevligt.

Sedan tog jag - efter order av min trogne läsare Werner - ett dubbelpass nere i gymmet. 1 105 kalorier lättare och ett maratonlopp senare kände jag mig som en ny människa.

Karaktär och disciplin.

I övrigt mest vanligt skrivbordsjobb. Till lunch åt jag upp det sista av svärmors risgrynsgröt. Fast som tur är så finns det två byttor i frysen också, så jag ska nog överleva ett tag till.

När jag blir kändis och får frågan om min favoriträtt så ska jag svara: "Svärmors risgrynsgröt". Och när de frågar om min favoritdryck: "Svärfars hemlagade glögg".

Jag återkommer om andra frågor som jag ska svara på när jag blir kändis.

Eller förresten: Är det något ni vill fråga mig om?

En disciplinerad cupcake

2012-01-08T18:03:00.000-08:00

Hustrun har åkt till New Hampshire och meddelade precis att hon snackat med Jon Huntsman - outsidern i det republikanska presidentfältet. Lillebror har varit på kalas hela eftermiddagen och vi andra har ägnat oss åt parklek i det vackra vädret - basket och fotboll i Rose Park i ett par timmar.

Jag har dessutom varit disciplinerad och cyklat bort 556 kalorier nere i källargymmet. Så det faktum att jag åt en överbliven cupcake efter middagen må vara mig förlåtet. Det är ju söndag, trots allt.

Annars inte mycket nytt att berätta från Distriktet. Vi ser fram mot måndagen.

Skoskav i Distriktet

2012-01-07T17:47:00.000-08:00

Big Brother kom hem från skidåkningen utan brutna ben och from Sweden meddelade svärföräldrarna att de lyckligt anlänt till basstationen utan större problem.

Själv har jag inte samma flyt. Lider svårt av skoskav på grund av mina nya gymnastiksskor. Dessutom brände jag mig när jag lagade en fantastisk god middag nu i kväll.

Fast jag ska inte klaga. Det finns dom som har det värre.

Nu ska jag kolla upp godisläget nere i skafferiet och zappa in den republikanska president-kandidat-debatten på TV:n...

Vårkänsla i Distriktet

2012-01-06T16:21:00.000-08:00

Iväg åkte dom och redan är dom saknade. Mormor och morfar, mamma och pappa, svärmor och svärfar - alla två sitter just när detta skrivs i en flygmaskin över den atlantiska oceanen. Klockan kvart över ett i natt landar dom på flygfältet i Köpenhamn. Därefter ett par timmar med tåg innan de kan öppna dörren till huset i Halmstad. Lagom möra sannolikt. Det brukar inte bli så mycket sömn på de där resorna.

Därmed är kåken här ödslig och nästan tom och julen är liksom definitivt över för den här gången. Det har verkligen varit roligt att träffa alla - brassesvägerskan, brassekusinerna, brorsan och stockholmssvägerskan, stockholmskusinerna, brorsans svärmor och stockholmssvägerskans systerdotter och svärföräldrarna och alla andra...

Tack för att ni kom, allihop!

Det har varit vårkänsla i Distriktet denna fredag. Runt 15 grader varmt, sol och en ljum vind från söder. Big Brother har försvunnit iväg till en kompis, de ska ut och åka skidor uppe i bergen i morgon bitti - om den inte smält bort alldeles. Resten av gänget är hemma och ägnar sig åt olika saker. Lillebror har precis haft en trollerishow för oss, Syster Yster har stängt in sig i sitt rum - det låter vagt av musik därifrån. Hustrun förbereder nästa jobbtripp - till New Hampshire på söndag.

Själv har jag tidigare denna dag investerat i ett par nya gymnastikskor. Sale - only 60 bucks. Så nu ägnar jag mig åt det viktiga uppdraget att gå in dom.

Kalas och sista kvällen med gänget

2012-01-05T17:56:00.000-08:00

Det har varit ett par intensiva dagar i Distriktet. I går, onsdag, var det som tidigare rapporterats Lillebrors nioårsdag. Och i dag var det sista kvällen med svärmor och svärfar. En fantastiskt god laxmiddag samt diverse TV-spel förgyllde aftonen.

Här är ett gäng bilder...

Lillebror serverade cupcakes till alla klasskompisar på födelsedan...

...innan han satte sig och lät sig väl smaka.

Sedan provade han sitt nya TV-spel. Mycket rörelse, som synes.

Därefter trollade han för sin ömma moder. Bland presenterna fanns en magisk trollerilåda - stor succé.

Så förflyttar vi oss till i kväll (torsdag). Sista middagen tillsammans med våra kära...

...gäster för den här gången. I morgon eftermiddag sticker svärmor och svärfar hem till det mörka hemlandet.

Syster Yster.

Big Brother.

Slutligen några bilder från kvällens TV-spelande. Kommentarer överflödiga:

9-9-9

2012-01-04T05:53:00.001-08:00

9-9-9.

Den före detta republikanska presidentaspiranten Herman Cain körde med det mantrat fram till hans kvinnoaffärer tvingade honom av banan. Niorna handlade om skatt. Han tyckte nio procent var lagom för inkomstskatt, bolagsskatt respektive moms.

9-9-9 var det även här i Distriktet i morse. Lillebror fyllde nio år, fick nio presenter och när vi sedan gick ut för att gå till skolan var det nio minusgrader. Nästan i partitet med vårt personliga köldrekord här i DC - tolv minus en tidig morgon för ett par år sedan.

Lillebror blev naturligtvis rejält firad i morse och firandet kommer att fortsätta över dagen. Nu i eftermiddag ska vi till skolan och bjuda klasskompisarna på cup cakes. Sedan blir det glasstårta (vi behöver ju svalka oss i hettan) och i kväll är det dags för festmiddag - Lillebror har beställt bacon och spagetti. Jag återkommer förhoppningsvis med några bilder från firandet.

Övrigt att rapportera: Jag trodde ju på Rick Santorum i gårdagens första primäromgång i Iowa (se förra inlägget). Men han kom in tvåa - slagen av storfavoriten Mitt Romney med den fullständigt sanslöst minimala marginalen av åtta röster...

Och Capitals (handlar om NHL-hockey här) vann tämligen komfortabelt över Calgary, 3-1. Tre passningspoäng av Backstrooom.

Extremt spännande tisdagskväll

2012-01-03T16:33:00.000-08:00

Vilken afton!

Caps (pratar NHL-hockey här) på TV, samtidigt som Iowa ska utse delstatens republikanska presidentkandidat. Vi zappar vilt mellan kanalerna. Caps leder med 1-0 efter nästan hela första halvlek.

I Iowa har inga resultat kommit ännu, men i opinionsmätningarna är det jämn kamp mellan Romney, Paul, uppstickaren Santorum och Gingrich. Jag tror faktiskt moralpredikanten santorum tar hem delstaten. Men jag kan ha fel.

Som om inte detta var nog, så är det dagen före Lillebrors nioårsdag. Vi slår in paket och förbereder in i set sista.

Återkommer förstås med rapporter om alla dessa tre oändligt spännande event.

På spaning efter vardagen

2012-01-02T13:40:00.000-08:00

Första måndagen 2012 och jag lämnade skrivbordet några timmar och hängde med på fågelexkursion. Vi åkte söderut längs Potomac River, parkerade bilen och ägnade en timme åt att ömsom promenera och ömsom skåda fågel. Fast mest frös vi.

Det blåser kalla vindar i Distriktet med ommejd. Och det ska visst bli ännu kyligare när vardagen dundrar in i morgon - samtliga kids börjar skolan efter winter breaken.

Bloggaren skådar efter den framtid som ständigt flyr undan. Inga örnar syntes till denna kylslagna måndag.

Svärmor på naturpromenad. Hennes jacka piggade upp i en annars tämligen jämngrå miljö.

Ornitologer.

Slutligen en bonusbild från vår nyårsmiddag. Gott och trevligt.

Svärföräldrar på tangojakt

2012-01-01T17:37:00.000-08:00

Trots vackert väder har jag inte varit ute en enda sekund. Och någon träning har det inte blivit heller. Inte en sekund.

Ingen riktig bra början på den första dagen av resten av mitt liv.

Fast å andra sidan kan det ju bara bli bättre. Det gäller att skapa en positiv attityd.

Det blir allt mer tomt här i huset. I morse stack hustrun till Iowa på jobb, trots kraftig förkylning. Hon ringde för en stund sedan och meddelade att hon kommit fram och att det inte finns en enda matbutik öppen eftersom det är nyårsdag.

Svärföräldrarna är på tangojakt. Först stack de till den 100 år gamla och väldigt fina nöjesparken Glenn Echo, strax utanför sta'n. Där skulle det vara tangodans denna söndag, men den visade sig vara inställd. De erbjöds dansa squaredance istället, men avböjde vänligt.

Just nu är de på väg till Dupont Circle, där det enligt rykten ska vara ett annat tangoevent. Jag hoppas att de får napp den här gången.

Själv har jag mest jobbat vid datamaskinen hela dagen. Har ett manusstopp i början av nästa vecka, så det börjar bli lite bråttom att bli klar.

Inlägg n:o 285 i nådens år 2011

2011-12-31T13:43:00.000-08:00

När detta skrivs är det bara en timme kvar av 2011 i det gamla landet. Börjar bli hög tid att göra upp med det gamla och lova nytt, med andra ord.

Här i Distriktet är det fortfarande gott om tid kvar, sju timmar. Aftonen ska inledas med restaurangbesök och sedan blir det en lätt supé framåt sen kväll innan champagnen öppnas vid midnatt.

Jag skulle vilja passa på tillfället att ytterst ödmjukt få tacka alla tiotusentals läsare av denna blogg för att ni följt mina små texter under året som gått samt tillönska er ett varmt och innerligt känt Gott Nytt År!

Let's keep in touch.

Slutet närmar sig

2011-12-30T09:15:00.000-08:00

Det är overkligt, men i morgon kan vi lägga ytterligare ett år till handlingarna. Egentligen bör jag väl göra någon form av bokslut nu... Hur var 2011? Motsvarade året förväntningarna? Vad gjorde vi? Vad gjorde vi inte?

Men varför titta bakåt? Fördelen med att skriva dagbok på nätet är att nästan allt finns där. Det är redan nedskrivet, året som snart har gått.

Jag kan bara konstatera att jag minst tangerar mitt personliga rekord i antalet inlägg 2011. Totalt har jag skrivit 284, detta inkluderat. Det är lika många som jag skrev 2008 och något fler än 2009 och 2010. Skriver jag ett i morgon på nyårsafton så blir det rekord.

Jag började blogga den 20 augusti 2007. Då hade flyttlasset just gått från vår lägenhet i Bromma. Sedan dess har jag nästan skrivit ett större eller mindre inlägg varje dag, med undantag för ett par sommarmånader.

När jag tittar tillbaka på de första inläggen och bilderna så är det lätt att se att det verkligen gått några år. Fyra och ett halvt nästan. Särskilt märks det förstås på bilderna av barnen. När vi flyttade hit var Lillebror fyra år. Nu fyller han snart - om några dagar - nio. Därmed är han lika gammal som Syster Yster var när vi flyttade hit. Hon har blivit tonåring sedan dess. Och Big Brother var bara tio när vi kom. Nu har han fyllt moppe och har börjat high school.

Själv har jag blivit äldre och gråare, samtidigt som min hustru bara blivit snyggare.

Jag säger då det.

Slutligen kan meddelas att Distriktet avfolkas alltmer. Brorsan och hans gäng har lyckligt och väl ankommit fäderneslandet och i kväll åker svägerskan och hennes kids tillbaka till Brasseland. De ska fira nyår i Rio. Låter inte helt fel...

Som tur är stannar svärmor och svärfar några dagar till.

The City i bilder

2011-12-29T12:26:00.000-08:00

Jag är lyckligt och väl hemma efter ett intensivt dygn i New York. Här är ett gäng bilder:

Blott NYC har taxicabs av det rätta snittet.

The Village. Ungefär som Dupont Circle i Distriktet. Fast mer uttalat.

En bakgård i the Village som plötsligt bara dök upp som en färgexplosion mitt i de gråa regnskyarna.

Förra året var the Capitals heta och fick vara med i HBO-serien 24/7. I år är det Rangers.

Julskyltning i Greenwich Village.

Nya skrapan vid Ground Zero är snart klar. Lite symboliskt (på något sätt) att den försvinner in i regnmolnet.

Svenska godisaffären på Christopher Street.

Dörren till mitt hotellrum. Dörren är alltså original från 1919. Således har hotellet inte renoverats sedan dess, vilket interiören ocjså bekräftade. Det var inte bara dörren som var i original. Men jag gillar att man skapar något positivt kring detta faktum. Och vad kan man begära för 100 bucks 100 meter från Madison Square Garden?

Svägerskan och lilltjejen på middag. Det konstiga ljuset beror på att det var ett konstigt ljus.

Utsikt från en bar. Brorsan och jag traskade iväg till 32nd Street, drack drinkar i skuggan av Empire State och diskuterade väsentligheter.

Dagen efter. Två sovande svenska småtjejer på Manhattan.

Min käre bror i urban miljö.

Svensk krog på 12th Street.

Empire State Building sågs även i dagsljus.

The High Line - den gamla järbvägsbron som gjorts om till en cool park...

...rätt häftigt att gå den runt 20 blocks långa parkbron längs med Hudson River. Den som är intresserad kan läsa mer om The High Line här.

To The Big Apple

2011-12-26T19:47:00.000-08:00

It's time to get a new coach, Capitals. 2-4 against the Sabres tonight after an embarrissing loss. If this continues, Caps will miss the playoffs.

I'm going to New York City for a couple of days. Back Wednesday evening, together with the Rangers who will play at Verizon Center the same night.

Rangers... Now, that's what I call a hockey team.

Hänvisningsbloggeri

2011-12-26T08:32:00.000-08:00

Det är väldigt praktiskt att ha en bloggande svägerska i samma hus. Jag följer hennes exempel häromdagen och hänvisar helt enkelt alla till hennes blogg Sassabrassarna, som sammanfattar vårt julfirande i både bilder och text.

God fortsättning, alla!

Från oss alla till er alla:

2011-12-23T14:07:00.000-08:00

GOD JUL!

Brorsan och jag fixade lite kvalitetstid

2011-12-22T17:21:00.000-08:00

Brorsan och jag fixade lite quality time i morse och stack till Ikea Woodbridge tillsammans för att riktigt få rå om varandra. Mycket trevligt. Det är verkligen inte särskilt ofta vi träffas på tu man hand. Det blev en del snack om gamla tider och om föräldrarna förstås.

Själva Ikea-besöket var väl måttligt intressant. Lite ljus, lite servetter och - naturligtvis - den allmänna besvikelsen över det numera ack så skrala utbudet av svenska matvaror.

Sedan åkte vi hem. Brodern återbördades med familjen och ägnade resten av dagen åt turistande på sta'n - vilket rimligen bör ha varit rätt trevligt med tanke på att det varit runt 17-18 grader och sol en stor del av dagen.

Själv satte jag mig framför datamaskinen och skrev på ett rapportavsnitt som jag bör vara klar med i mellandagarna. Inte särskilt vältajmat, men det är bara att bryta ihop och komma igen.

Delar av gänget stack och handlade på eftermiddagen. Jag tror att det mesta av julklappsinköpen nu är avklarade (bara maten kvar - det får bli i morgon). Sedan stack ett delvis annat gäng till Kennedy Center och en konsert där, medan Big Brother och jag hämtade pizza åt allihop.

Dan före dan för dopparedan redan. Värst vad fort tiden går.

En dag i bilder

2011-12-21T20:08:00.000-08:00

Tänkte göra det enkelt för mig och låta bilderna tala i dag:

Kusin D håller beskyddande i lillasysters fot.

Svägerskan och hennes döttrar.

Big Brother med svärmor. Min svärmor, alltså.

Svärfar. Ser rätt nöjd ut.

Förväntansfull publik på skolbarnens "Holiday Celebration".

Lillebrors klass gör sig redo för framträdandet.

Nu har det börjat.

Här är höjdpunkten: Lillebror och några av hans kompisar dansar...

Cool brasse-svensk tjej i en amerikansk skola.

Lillebror på pizzaparty med klassen. Sista dagen före lovet i dag.

Kusin J följde med på klasspartyt och verkade trivas rätt bra.

Här jobbas det.

Middag på Dumbarton Street.

Mera middag på samma street. Vår gran i bakgrunden.

Must-triumf!

2011-12-20T18:50:00.000-08:00

Ni som sett Berra triumferande bärande på ett flaskor i en av slutscenerna i filmen Sällskapsresan kan möjligen förstå den euforiska känslan som infann sig när jag i eftermiddags hittade de tre sista flaskorna julmust i östra USA.

Men låt mig ta allt från början.

Efter mitt smått desperata inlägg i går fick jag en massa tips av allehanda slag. Så tidigt i morse besteg jag min cykel och gav mig ut på must-jakt. Längs vägen såg jag såväl en Bald Eagle majestätiskt svävande över Roosevelt Island som ett par rejäla trafikolyckor. Men jag lät mig inte hindras.

Väl framme i Pentagon City var dock besvikelsen monumental. Julmusten var slut även där, trots heta indikationer på att det faktiskt skulle kunna finnas ett lager. Jag kompletterade istället pepparkakslagret och vände bittert hemåt igen.

Sista chansen var nu Annika i Restons tips om en World Market-butik i Sterling. Enligt henne kunde den möjligen ha julmust. Så jag stack dit. Med bilen, den här gången.

Stegade in. Så mig omkring. Ingen julmust.

Frågade en butiksanställd, som kollade med datorn.

"Well, this morning we only had eight bottles left. There's probably no left. Sorry."

Uppgivet och håglöst gick jag runt. Skulle jag kompensera genom att köpa några root beers? Eller ett smaklöst pepparkakshus?

Då. Plötsligt. Inför. Mina. Ögon. Uppenbarade. Sig. Tre. Flaskor...

Julmust!

Någon hade uppenbarligen plockat åt sig de sista flaskorna, ångrat sig och ställt dom helt randomly på en hylla.

Jag plockade snabbt år mig dom och närmast sprang till kassan med mitt fynd.

Julen är räddad.

Låt mig se... Totalt 1,5 liter delat på 18 personer. Det blir ganska exakt 0,83 deciliter per person. Till en kostnad av, låt mig se... Fem mils körning, plus tidsåtgång, plus körningen i går, plus en del annat.

Ja, det landar väl på en literkostnad på i runda slängar 200 kronor. Minst. Dyrare än whisky.

I övrigt att berätta från denna tisdag. Brorsan med familj har lyckligt anlänt. Jag hämtade dom på flygplatsen och vi lyckades med gemensamma krafter och på något mirakulöst sätt få in sju personer, fem stora resväskor, diverse handbagage, två barnvagnar och en hel del annat i vår slitstarka Ford.

Gänget var vid gott mod, även om de närmast desperata försöken att hålla de båda småkusinerna D och L vakna under färden in till sta'n naturligtvis var dömda att misslyckas. De somnade som stockar, trots trängseln i bilen.

Jag levererade dom till ett hotell på bekvämt avstånd härifrån och kan bara hoppas att barnen inte finner det för gott att vakna redan vid två i natt...

Nu är hur som helst hela julstyrkan samlad - inklusive musten!

Ho ho ho.

Must have must

2011-12-19T14:52:00.000-08:00

Julmust-chock! Åkte till World Market i förmiddags för att inhandla ett gäng flaskor julmust.

Inte en flaska kvar. Slut. Finito. Bara en skylt som glatt ropade ut "Julmust $ 1:25".

"I'm so sorry, it's really popular. We've had a lot of Swedes here...", sa butikstjejen när jag frågade om denna vid jul helt nödvändiga drycken.

Hon lät uppriktigt ledsen och föreslog root beer som alternativ. Jag tackade hövligt nej. Men köpte saftglögg och en burk pepparkakor som en ringa, men dock, tröst.

Hur sjutton ska vi kunna fira jul utan must? Must have must. Alla tips mottages tacksamt.

Desto mer glädjande att svärföräldrarna anlände utan problem för ett par timmar sedan. Mycket efterlängtade, förstås.

Nu under kvällen har vi avnjutit en fantistisk middag designad av min svägerska. Sedan blev det genomgång av resväskorna. Stor succé - uppskattningvis hälften av svärföräldrarnas packning bestod av svenska godsaker av diverse slag.

Jag känner hur min järnhårda karaktär och disciplin tagit en paus. En epic paus, som Storebror och hans kompisar sannolikt hade uttryckt saken. Storebror missade för övrigt kvällens godisorgie eftersom han är hos en kompis och av allt att döma ska tillbringa natten där.

Att cykla ett maratonlopp

2011-12-18T17:14:00.000-08:00

Dagarna bara går och julen står för dörren. Knappt en julklapp är köpt ännu och julmaten lyser med sin frånvaro. Och inte har vi bakat några pepparkakor heller. Eller köpt julmust. Men det löser sig nog. Det brukar det göra.

Mina goda vän Lisa, som understundom även går under pseudonymen Bettan, har googlat ordet "julstress". 762 000 träffar. Inte så pjåkigt.

Syster Yster, kusin Storasyster och jag gick över till vår lokala kyrka nu i kväll för att fixa dagismöbleringen (dotterns helgjobb). Vi träffade kantorn som gick upp i kyrksalen och spelade julsånger på flygeln i all sin ensamhet. Och det kändes minsann riktigt bra att gå omkring där i metodistkyrkan och pula en söndag före jul och lyssna på vacker musik från våningen över.

Fridfullt och fritt från stress.

I övrigt att rapportera från Distriktet: Kallt. Och vi såg faktiskt några snöflingor i förmiddags. Jag cyklade ett maratonlopp nere i källaren och blev av med över tusen kalorier. Det rullar på.

I morgon ser jag fram mot att svärföräldrarna anländer. Och på tisdag kommer brorsan och hans gäng.

Det börjar likna jul, banne mig!

Sanslös harmoni i Distriktet

2011-12-17T08:18:00.001-08:00

Lördagsförmiddag i Distriktet och harmonin formligen sprutar här i huset. Samtliga barn och ungdomar samt hustrun och svägerskan sitter eller ligger runt TV:n nere i vardagsrummet och kollar in baletten Beatrix Potter. Glad musik strömmar upp genom huset och blandas med glada tillrop och skratt från den entusiastiska publiken

Själv sitter jag och studerar en rapport om framtidens välfärdsutmaningar. Det är betydligt mer intressant än vad det möjligen låter.

Gårdagen bjöd på en blandad kompott av allehanda trevligheter. Kidsen var i sina skolor. Svägerskan och barnen gjorde små utflykter i grannskapet. Jag cyklade bort 500 kalorier i källaren och gick dessutom till och från Syster Ysters skola, en liten nätt promenad på 1,5 timmar. Kilona bara rasar av mig, snart är det inga kvar.

Fast på kvällen viktkompenserade jag genom att först äta en herrans god wokmiddag och sedan gå på party med tillhörande ölkonsumtion. Mycket trevlig fest, för övrigt.

Nu har två av tre hemmavarande barn inlett sin winter break. Och våra två gästande kusiner, Storasyster och Lillasyster, har ju sommarlov. Så det är lite synd om stackars Lillebror, som fortfarande har tre dagar kvar i skolan.

Han får trösta sig med att han kommer att bli klok som en bok eftersom han pluggar så mycket mer än alla andra... Fast å andra sidan imponerar kusintjejerna stort genom att sitta flera timmar och plugga engelska - helt friviiligt och på sitt lov! De verkar rent av tycka att det är kul.

Framme lyckligt och väl

2011-12-15T18:23:00.000-08:00

Dom är här!

Hustrun var och hämtade svägerskan och döttrarna i den arla morgonstund. En och en halvtimme försenade, men glad och lyckliga, stegade de ut från flygplatsen. Sommarlovet har börjat!

Det var nästan brasseväder som mötte dom, uppemot 18 grader varmt.

På eftermiddagen kom Lillebror hem och lite senare även Syster Yster. Sedan drog vi hela gänget till Big Brothers skola som hade Holiday Party denna kväll. Här en liten bildkavalkad:

En Lillasyster från Brasilien hälsar på Big Brothers skola.

Lillebror roade sig med ett parti schack.

Publiken väntade spänt...

...på kvällens höjdpunkt...

....the big star...

...Big Brother och hans band som uppträdde på skolans...

...Holiday Party.

Här en liten video om allt funkar:

Dags att köpa julmust

2011-12-14T17:12:00.000-08:00

Julgranen är halvklädd och jag inser att vi varken har glögg eller julmust hemma. Svärmor har lovat ta med sig grejer för att kunna fixa hemlagad glögg, men julmusten är svår att tillreda på egen hand. Det får bli en tripp till World Market endera dagen. Liksom till Ikea, för att fylla på sillförrådet och kolla om de möjligen behagar ha några andra godsaker i deras allt magrare matsortiment.

Denna onsdag har annars präglats av lite halvdant väder och skrivbordsjobb. Ungefär som vanligt, med andra ord. Några saker är dock värda att notera alldeles särskilt:

Storebror och Syster Yster har båda fått sina grades efter den första trimestern - här får man betyg tre gånger per läsår från middle school. Och vilka betyg - i stort sett bara A:n rakt över. Det är helt makalöst.

Hustrun är ännu vackrare än vanligt efter ett besök hos sin frisör. Filippe tror jag han heter.

Vi har ätit grilled chicken med ris och en alldeles fantastisk citronsås. Min blygsamhet förhindrar mig från att tala om vem kreatören i köket var, men det var på samma konstnärliga höjd som Flilippes klippning.

Och så fixar och donar vi förstås inför morgondagens ankommande brassegäster. Hustrun ska ge sig iväg i ottan för att hämta upp gänget vid flygplatsen. De tar nattflyget från Brasilien och beräknas landa kl 6:30 i morgon bitti.

Himla skoj!

Stämningsfullt och vackert i House of Sweden

2011-12-13T19:06:00.000-08:00

Lillebror gick något motvilligt till plugget i morse och det är minsann inte särskilt ofta han känner så. Troligen var han lite rädd för att börja må dåligt på skolan igen. men så fort han mötte sina kompisar på skolgården förvandlades han till sitt vanliga glada och obekymrade jag.

Skönt att se.

Även övriga mår bra, även om Syster Yster fortfarande är lite hostig efter förra veckans förkylning. Förhoppningsvis har vi klarat av sjukdomarna nu före jul, så vi slipper dom när tomten kommer. Vi blir för övrigt 16 personer här på julafton, mössen oräknade.

Julen har överhuvudtaget präglat dagen. I eftermiddags bar vi in granen, som nu står grön och grann i stugan - redo att utsmyckas. Och framåt kvällen vandrade hustrun och jag, tillsammans med vännen Janice, ner till House of Sweden och åt svenskt julbord, kollade in ett jättefint Luciatåg och lyssnade till ytterst vacker och stämningsfull körmusik.

Jag har alltid gillat körmusik, uppvuxen som jag är i en familj där både far och mor sjöng i körer. Själv sjöng jag i skolkören i grundskolan - var en av de få grabbar som gjorde det. Fattade aldrig varför inte fler killar var med, det var ett utmärkt tillfälle att komma i närmare kontakt med snygga tjejer...

Kvällens körupplevelse var enastående. Luciatågs-tjejerna var riktigt duktiga och dessutom uppträdde en amerikansk barnkör som var helt fenomenal och som hade repeterat in flera julsånger - på svenska!

Eftersom jag är så gammal så tillät jag mig själv att bli lite rörd av både skönsången och Luciatåget.

En härlig känsla.

Vackert och stämningsfullt på House of Sweden nu i kväll.

Kyla, julgran och oväntat besök

2011-12-12T16:11:00.000-08:00

Julgranen är hemma! Efter en kortare jakt runt om i nordvästra Distriktet, med hungriga och frusna barn i bilen, bärgade vi trädet för en summa vars ansenlighet förvånade oss. Men det var bara att bita i det sura äpplet och hala fram sedlarna. Vad gör man inte för tindrande barnaögon? Nu står den och vilar sig på gården. I morgon plockar vi in granen och sedan är det bara att sätta igång att klä och pryda.

Det är kallt i Distriktet. Två minusgrader i morse när jag körde kidsen till skolan. Och trots att solen sken hela dagen, så orkade inte temperaturen över fem grader. Lite julkänsla. Nu väntar vi bara på snön. Vi har faktiskt haft åtminstone några dagar med snö varenda vinter sedan vi flyttade hit.

Kylan gjorde säkert också att en av våra trevliga musvänner åter kom på ett oväntat, men ack så kärt, besök nu i kväll. Hustrun skulle gå och hämta mer mat ute i köket och plötsligt hörde jag ett skrik.

Sedan kom hon tillbaka och meddelade att hon tappat aptiten och hon tyvärr inte kunde gå ut i köket mer på ett tag. Så jag fick ta hand om disken. Sedan gillrade jag ett gäng fällor. Återstår att se om vi får något oväntat besök även i dessa.

I övrigt denna dag:

Lillebror är definitivt frisk igen och är beredd att gå till skolan i morgon, tisdag. I dag slog han mig i Monopol.

GAIS har värvat Peter Ijeh, spelaren som var den direkta orsaken till att Atleternas nuvarande sportchef dömdes till fängelse för några år sedan. Historien är så komplicerad att jag inte orkar gå in på den, men den är väldigt mycket GAIS.

Distriktet har fått sin egen boxningsvärldsmästare. Läs mer på min "proffsblogg" Amerika-reportage.

I morgon ser jag fram mot att gå till den svenska ambassaden och se på ett redigt svenskt Luciatåg.

Alla är excited

2011-12-11T18:06:00.000-08:00

Också ett lördagsnöje: Hustrun och jag kollade på republikanernas sjuttisjuttonde TV-debatt. Kort sammanfattning: Newt var malligt och Mitt försökte pressa honom rejält, Ron var som vanligt mest konsekvent, Michele låter alltmer arg, Rick P alltmer desperat och Rick S - ja, vad ska jag säga om honom? Jon hade annat för sig och var inte med och Herman har ju lagt av, så det var inte fler deltagare än så.

Men kul, det är det.

I övrigt: Lillebror är på benen igen, men får vara hemma i morgon och åtarfå lite krafter. Resterande mår finfint. Syster Yster tillbringade natten hos en kompis, Big Brother och hustrun försvann för att jaga fatt i en julgran, men hittade ingen och själv cyklade jag i källaren i en timme.

Nedräkning pågår: På torsdag kommer svägerskan med sina två kids. Alla här är helt excited.

El Clasico - så mycket mer än fotboll

2011-12-10T17:45:00.000-08:00

Stackars Lillebror. Febern har gått upp och ner som de republikanska presidentkandidaternas opinionssiffror. Än är det 37,0, än är det 39,0. Men han är tapper och orkade titta på nästan hela El Clasico i eftermiddags - något han verkligen sett fram emot i flera dagar.

Det är helt osannolikt, men jag börjar ana att jag mött min familjeöverman i nördigt fotbollsintresse.

För er icke invigda är El Clasico fotbollsmatchen mellan Barcelona FC och Real Madrid, en match som innehåller väldigt mycket mer än bara det stundom lite löjliga jagandet efter en boll. Det handlar om kultur, politik, etnicitet och historia. Det handlar om motsättningen mellan det francovänliga och kungliga, representerat av Real, och folkets lag, det katalanska Barca, i en del av Spanien där de frihetliga idéerna fick fäste mitt kaoset under det spanska inbördeskriget i slutet av 1930-talet.

Så mycket mer än fotboll...

Hur matchen slutade? 3-1 till Barcelona FC. Lillebror var mycket nöjd.

Ännu ett samtal från skolan

2011-12-09T13:20:00.000-08:00

Syster Yster har tillfrisknat och gick på skolan i dag. Men säg den glädje som varar, som pessimisten brukar uttrycka det. Strax efter lunch ringde dom från Lillebrors skola och meddelade att han mådde illa. Hustrun ilade över och tog hem sjuklingen, som sedan legat nedbäddad med febertoppar på runt 39 grader.

Inget vidare.

Särskilt som en så rolig helg stod för dörren - sleep over-kalas hos en av de bästa kompisarna och julskyltning i Georgetown och diverse andra planer.

Men det är bara att bryta ihop och komma igen.

Storasyskonen är båda ute på drift. Syster Yster har varit på bio med en kompis och Big Brother är hos en klasskamrat. Hustrun är just nu och hämtar hem de båda. Själv alternerar jag mellan Lillebrors sjuksäng och TV-sändningen av Caps mot Toronto. 1-0 till Capitales efter första perioden.

Ny dödsskjutning på Virginia Tech

2011-12-08T11:50:00.000-08:00

Okej, jag får väl erkänna att Caps spelade riktigt bra i går kväll och slog Ottawa med 5-3. Efter vissa problem dock, Senators ledde en stor del av matchen och det var först i sista perioden som Caps kom igång ordentligt. Men då slog det gnistor. Laget har verkligen potentian. Synd bara att spelarna visar det så sällan...

Syster Yster vaknade med lite feber i morse, så hon fick vara hemma från skolan. Förhoppningsvis kan hon gå i morgon, fredag. Hon är jätteledsen över att ha missat två konserter med sin skolkör, de ska ha en i ett varuhus i kväll. Men i morgon kommer en ny chans, det är uppträdande på skolan. Vi ska vara där och dokumentera. Om hon är frisk, vill säga.

Annars har dagen präglats av ytterligare en skottlossning på Virginia Tech, det tekniska universitet i södra Virginia som för några år sedan drabbades av en tragedi då 33 personer dog på grund av en galning. Den här gången har två personer hittats döda. Men när jag skriver det här så är gärningsmannen fortfarande på fri fot.

"Det är inte vapen som dödar människor, det är människor som dödar människor", säger förespråkarna av fri tillgång till vapen. Och det finns många förespråkare i det här landet. Just Virginia har en av de mest libarala vapenlagarna i landet. Vem som helst som är myndig kan gå in i vapenbutik och köpa sig en pistol. Utan koll, utan krav, utan frågor.

Makalöst.

I rest my case.

Sjuk dotter och befarat snökaos

2011-12-07T15:55:00.000-08:00

Nä, det blev varken en ny telefon eller någon körkonsert för Syster Yster.

Man blir ju alltid lite orolig när skolsyrran ringer hem, vilket hon gjorde i eftermiddags.

"Din dotter mår inte så bra, har du möjlighet att hämta henne?"

Jag släppte förstås allt jag hade för händer och fötter, fixade så att en kompis kunde hämta Lillebror (hustrun var ute och umgicks med Newt, Michele, Rick och de andra) och stack iväg till Syster Ysters skola.

Nu verkar det inte vara så farligt. En liten gnutta feber, halsont och huvudvärk. Vi får väl se hur det utvecklas. men någon konsert blir det inte.

Och ingen ny telefon heller. För i det här vädret kändes det inte lockande att gå ut om det inte var absolut nödvändigt. Det har regnat och varit halvskymning hela dagen. Och nu blir det dessutom kallare. Väderfolket har varnat för uppemot en inch med snö med start om någon timme.

Snökaos att vänta, med andra ord. NPR, National Public Radio (ungefär USA:s P1), gick ut med goda överlevnadsråd i morse: Se till att ha ordentligt med mat, ficklampor, batteridriven radio, batterier, vatten, etc etc osv osv hemma.

Jag säger då det.

Nu ska jag ladda upp inför krisen med lite TV-hockey. Caps mot Ottawa. Capitals har förlorat fyra av fem matcher med nya coachen. I princip det enda de blivit bättre på är att tackla, slåss samt sitta i utvisningsbåset.

Något annat var väl i och för sig inte att vänta under Dale Hunters ledning.

Ett människoår är lika med 20 datorår

2011-12-06T18:16:00.000-08:00

Maskinerna runt mig faller samman. Datorn som jag just nu sitter och skriver på låter alltmer ansträngd för varje dag. Det är väl en tidsfråga innan den ger upp, antar jag. Men jag ska inte klaga, den har fungerat i stort sett utan problem i snart fem år (förutom att jag inte kunnat köra DVD:er eller CD-skivor på den de senaste tre åren). Det är väl inte många laptoppar som når denna ålder numera, skulle jag tro.

Om ett människoår är sju hundår, så är ett människor lika med 20 datorår. Minst.

Och i dag, när jag tog fram min telefon för att ringa ett samtal, så var skärmen förändrad och omöjlig att läsa.

Jag provade förstås med klassikerna: Stängde av och satte på, tog ut batteriet, skakade om den, knackade på skärmen. Inget hjälpte. Inte ens dottern kunde fixa den.

"Du får gå och köpa en ny", sa hustrun.

Så det får bli en tur till Verizon i morgon. Inte mitt favvobolag direkt. Men jag har väl inte så mycket val, antar jag.

I övrigt denna tisdag i Distriktet:

Cyklade bort 605 kalorier på 40 minuter nere i gymmet i förmiddags. Karaktär och disciplin.

Regn, regn, regn. Men nästan 20 grader varmt.

Möte med föräldraföreningen på vår kommunala skola i kväll, massor av folk och stort engagemang. Vilken skillnad jämfört med för fyra år sedan. Då var bara vi närmaste sörjande som kom.

I morgon ser jag fram mot Syster Ysters körframträdande - återkommer med rapport.

Att aldrig vara förberedd på det värsta

2011-12-05T13:53:00.000-08:00

Det har varit en lite tung och ledsam dag här i Distriktet. En av mina vänner från min tid i Skåne har hastigt avlidit i samband med en båtolycka i Gryts skärgård.

Vi har inte träffats på flera år, men hade av olika skäl rätt mycket kontakt via nätet under senare tid och det känns ordentligt när sådant här inträffar. Man är liksom aldrig förberedd på att det värsta kan hända - vilket kanske är tur vid närmare eftertanke.

Hennes man och ena dotter var också med på båten och ligger allvarligt skadade på sjukhus. De senaste rapporterna talar dock om "stabila lägen" för båda, så det är bara att hoppas på det bästa.

Jag kommer att minnas min vän som en oerhört varm, generös, god och öppen person. Hon stod precis på tröskeln till ett nytt yrkesliv och var så full av lust och entusiasm. Allting känns väldigt sorgligt.

Hon är redan mycket saknad. Av mig och av många andra.

Möjligen USA:s fulaste julgran

2011-12-04T16:02:00.000-08:00

Helgen kom och gick i rasande fart, precis som vanligt. I lördags stack jag och storhandlade och slog sedan personligt rekord i idrottsgrenen "hur-lång-tid-kan-det-ta-att-hitta-en-parkeringsplats". Det tog 45 minuter innan en lucka uppenbarade sig. Jag har nog aldrig varit så nära att få en hjärtinfarkt i mitt liv.

Jag gjorde det grundläggande misstaget att åka iväg hemifrån någon halvtimme försent på lördagsförmiddagen. Kommer man till Georgetown efter klockan 11 är det liksom kört. Det finns inte en ledig plats och tiustusen bilar cirkulerar omkring i en fåfäng jakt efter en plats.

Jag lyckades till slut hitta en plats omkring en kvarts gångväg från huset. Hur kul som helst. Och orsaken till att just denna plats var ledig visade sig i morse, när jag skulle hämta bilen och ställa den närmare bostaden innan nästa invasion (bilburna kyrkbesökare på söndagen):

Jag hade ställt bilen under det träd där samtliga fåglar i Nordamerika samlas för att uträtta sina behov. Så det vara bara att ta fram hink och svamp och försöka hitta bilen under all skit. Bokstavligt talat.

Lördagen var annars ytterst trevlig, med sympatiskt väder och en oerhört skojig middag i glada vänners lag. Det blev ett sent sänggående och min karaktär och disciplin när det gäller diet fick maka på sig en aning...

Men å andra sidan har denna söndag innehållit rätt mycket fysiska aktiviteter. Förutom att tvätta bilen på morgonen, så gick vi, hela gänget, på en långpromenad in till the National Christmas Tree. Själva trädet var en besvikelse precis som vanligt (fulare julgran får man leta länge efter), men promenaden i solskenet var finfin.

Här är lite bilder från dagen:

Bloggaren vilar ut på Starbucks efter att ha tvättat bilen i arla morgonstund.

Sannolikt USA:s fulaste julgran. Märkligt nog är det denna gran som är nationens huvudjulgran och som traditionsenligt tänds av presidenten varje år. Dock ska sägas att den är snyggare i mörkret, när belysningen är tänd.

Familjmedlemmarna står chockade och beskådar riks-julgranen.

Det är roligare att kolla in alla modelljärnvägar som monteras upp runt riksgranen.

Bekant byggnad i julutstyrsel. Därinne bor Systers Ysters polare, presidendöttrarna.

Jesusbarnet dök upp helt oväntat.

Dotter med julgranar. Runt National Christmas Tree finns inte bara en massa modelljärnvägar utan också en julgran från samtliga delstater. Plus en från Distriktet.

Lillebror i tomtens verkstad, som ligger omkring hundra meter från riksjulgranen.

Big Brother har vuxit ikapp hustrun. Men hon fuskar genom att sätta på sig skor med klackar. Här är hon uppenbarligen upptagen med att bevaka vad Obama har för sig därborta i huset.

Men nu är hon vänd åt rätt håll. Som synes har Syster Yster några centimeter kvar innan hon är lika lång som sin mor. Sannolikt världens två snyggaste tjejer.

Vi mötte en svensk kändis

2011-12-02T15:05:00.000-08:00

Tog en ledig eftermiddag och lämnade hemmakontoret för en färd ut till Ballston, Virginia. Ballston är känd för två saker, som lämpligtvis ligger i samma byggnad: Det stora köpcentret samt Kettlers Iceplex - Caps träningsarena.

På agendan stod klädinköp för Lillebror och Syster Yster (båda lediga från sina skolor denna fredag), men vi passade förstås också på att ta hissen upp de åtta våningarna till hockeyrinkarna. Det finns två och de ligger märkligt nog längst upp i huset.

Tyvärr hade Capitals redan tränat färdigt när vi kom. Jag pratade med några som kollat och enligt dom var det idel glada miner och leenden bland spelare och ledare.

Fan tro't.

Caps har förlorat fyra raka matcher och den nya coachen Dale Hunter har inlett med två 1-2-förluster. Det borde vara rätt kärv stämning i truppen just nu.

Hur som helst. På den andra rinken tränade ett annat NHL-lag: Ottowa Senators, vars lagkapten är göteborgare och heter Daniel Alfredsson, allmänt kallad Alfie. En levande legend bland nu aktiva spelare, så det var ju lite jul att se honom åka runt och göra sina konster på skridskoåkares vanliga vis. Jag ropade på honom på svenska, men han hörde mig inte. Däremot var det några andra spelare som vände sig om och senare fick jag reda på att det finns ytterligare några svenskar i laget.

Sedan tog vi hissen ner till mallen och shoppade loss på byxor, en skjorta och en kjol. Det kanske inte låter så imponerande, med det tog två timmar.

Nu är det tidig kväll i Distriktet. Vi har precis avnjutit färdiglagat mexikanskt och Big Brother ska iväg till sin high school-dans om en stund.

Caps nya stjärna kom förbi. Precis inköpt från Georgetown Penguins.

Syster Yster träffade sin gamla kompis Slap Stick. Det blev ett kärt återseende.

Svenska lagkaptenen Daniel Alfie Alfredsson i mitten. Till höger Ottowa Senators coach Paul Maclean, en gammal spelare. Det är tydligen skogshuggarmustascher som gäller i Ottowa.

När vi kom hem efter en eftermiddags intensiv shopping, var det perfekt att lägga sig i soffan och kika på denaste avsnittet av julkalendern.

Jul, jul, strålande jul

2011-12-01T17:23:00.000-08:00

Torsdag i Distriktet och riktigt kallt. För att värma oss lite tog Lillebror och jag upp alla julgrejer från källaren i eftermiddags och började pynta så smått. Det sägs att man blir mer och mer lättrörd med åren och jag kände mig oneklige en aning berörd när våra adventstakar tändes i fönstren. Det var lite som att barndomen kom rusande tillbaka på något sätt.

Vi har väl kommit ifrån det där med TV:s julkalender en aning sedan vi flyttade hit, men Syster Yster klickade in sig på SvT:s webbplats och kollade in det första avsnittet nedan jag slumrade på soffan, helt slut efter allt julpysslande.

"Rätt bra men kort", var hennes omdöme efteråt.

Någon adventskalender har vi inte skaffat i år. Får väl ta tag i den biten vad det lider.

Förutom julaktiviteter har jag ägnat dagen åt att bland annat cykla bort 555 kalorier nere i källargymmet. Femte cykeldagen i rad. Och jag ser faktiskt en viss minskning i vikten, så träningen och min stenhårda diet börjar ge resultat. Eller var det möjligen en effekt av hårklippningen?

För övrigt har även Big Brother klippt sig hos Nello i dag. Så nu är vi snygga i håret, hela grabbgänget. Nu är det bara tjejerna kvar...

I morgon är både Lillebror och Syster Yster lediga från skolan. Big Brother går som vanligt. Men han ska å andra sidan på high school-dans under kvällen. Det slutar i vanlig ordning okristligt sent, halv tolv. Så det gäller att hålla sig vaken, eftersom han sannolikt förväntar sig en skjuts hem.

Det är tufft att vara tonårsförälder. Plötsligt förstår jag poängen med att ge 15-åringen en moped.

En eftermiddag hos Nello's

2011-11-30T16:18:00.000-08:00

I mina desperata försök att gå ner i vikt ställde jag i dag kosan till Nello för en hårklipp.

"Jag vill ha det kort", sa jag.

"Sure", sa Nello. Sedan pratade han som vanligt i cirka två timmar.

Effektiv klipptid: uppskattningsvis runt tio minuter.

Nellos problem är att han inte kan klippa samtidigt som han pratar. Och eftersom han pratar oavbrutet, blir det följaktligen inte så mycket klippt. I dag pratade han om, i nu nämnd ordning: sin kusins dotterdotter, italienska jular, trevliga resmål i södra Italien, korruptionen i Distriktet, det urusla skolsystemet, de senaste fyra borgmästarna, sin flytt till USA när han var åtta år samt en hel del annat stort och smått.

Eftersom även Lillebror skulle ha en haircut, så tillbringade vi nästan tre timmar i frisörsalongen. Jag får vara tacksam över att han inte plockade fram sin gitarr som han gjorde förra gången. Det hade förlängt besöket med ytterligare en halvtimme. Minst.

Det var två kortklippta grabbar som så småningom knatade ut i natten. Ju kortare vi klipper oss, desto mer sällan behöver vi gå och klippa oss och desto mer tid sparar vi. Enkel logik.

Men det är trevligt hos Nello. Han bjuder på kaffe och godis (jag tog givetvis inget) och klipper dessutom bra - när han någon gång gör det.

Strax innan hårklippningen hann vi även uppvakta Andreas i chokladbutiken, som fyllde år i går. Han fick en flaska Absolut Limited Edition, tappad i Åhus. Andreas bjöd på choklad - jag tackade givetvis nej.

Karaktär och disciplin.

I övrigt att rapportera:

Caps förlorade som väntat sin första match under den nya coachen Dale Hunters ledning. 1-2 mot S:t Loius Blues. I morgon är det derby mot Penguins från Pittsburgh. Det lär bli stryk även då.

Kallt och blåsigt i Distriktet. Bara sju grader i morse.

Min träning rullar på. 300 kalorier förbrändes i morse nere på motionscykeln bredvid värmepannan.

Men varför går jag upp i vikt?

2011-11-29T13:28:00.000-08:00

Förstår inte det här. Jag går snarast upp i vikt, trots min nya järnhårda disciplin. Inget sött efter tips från min gamle gode vän Patrick (har t o m skippat den uttunnade äppeljuicen jag brukade dricka tidigare och intar nu bara vatten) och tre dagars cykling nere i gymmet i rad. Dessutom gick jag och handlade i morse. Och bar hem uppskattningsvis 25 kilo matvaror i min stora ryggsäck.

kalorierna rasar och jag borde ha tappat runt 7-8 kilo vid det här laget enligt mina beräkningar. Men när jag ställde mig på vågen förut så hade jag gått upp två hekto. Konstigt.

Men jag kör väl på ett tag till så får vi se. Målet: Att komma under 77 kilo före jul. Då kan jag frossa med gott samvete sedan.

I dag har vi uppevt ett väderomslag i Distriktet. Det sköna och behagliga sommarvädret försvann någon gång på förmiddagen, temperaturen sjönk plötsligt nästan tio grader (celcius) och ett isande kallt regn började falla. Inget vidare. Men det är ju höst, trots allt. Så något annat är väl egentligen inte att förvänta.

Annars har jag mest suttit och researchat framför datorn denna tisdag. Det är rent otroligt vad mycket information man numera kan få fram via nätet - och snabbt dessutom. Det är verkligen helt annorlunda jämfört med för 15-20 år sedan. Då skulle ett researchuppdrag som jag i dag utfört på runt fem timmar säkert ta flera dagar i anspråk. Och jag hade dessutom knappast hittat lika skojigt.

Teknikens under.

I kväll ser jag fram mot Caps' match mot S:t Louis med nye coachen Dale Hunter. Jag är väl en av de få så kallade hockeyexperter som faktiskt sett Hunter live in action som spelare - han var kapten i Capitals i slutet av 1990 och jag såg honom våren 1998 (han spelade ihop med bland andra göteborgaren Calle Johansson i det lag som sedan faktiskt lyckades ta sig till den enda Stanley Cup-final som Capitals har nått - förlust i fyra raka matcher mot Rödvingarna från Detroit).

Hunter var ärligt talat en total skitstövel på rinken och har ett oslagbart klubbrekord när det gäller antalet utvisningsminuter - över 2000... Han fick en av NHL-historiens längsta avstängningar - 21 matcher - efter ett totalt oprovocerat överfall bakifrån på en spelare som precis gjort mål. Han är utsedd till en av NHL:s tio genom tiderna mest hatade spelare. Och hans skitstövelkarriär har fortsatt även efter hans tid som spelare. Han har bland annat dömts för rattfylla och fått betala böter för att ha ställt till med bråk på en ungdomsmatch, där han var tränare för det ena laget.

En toppenkille, kort sagt.

Det här ska nog gå bra, Caps.

Att fylla moppe

2011-11-28T13:37:00.000-08:00

Grattis Big Brother - 15 år i dag! Grabben blev vederbörligen uppvaktad strax efter klockan 6 i morse - och fick bland annat en sprillans ny dator. Hittills har barnen delat på en gemensam maskin, men alltmer skolarbete sker nu via datorer - inte minst svenskaundervisningen som är helt nästbaserad - så vi kände att det nog var dags att Big Brother fick en egen laptop.

Någon moped blev det emellertid inte. Jag antar att det där begreppet "att fylla moppe" är på väg att helt fasas ut. Det används väl bara av gamla stofiler. När jag var i 15-årsåldern, var det en stor grej för många. Jag minns att flera av mina klasskompisar - mest killar förstås - redan hade haft en moppe stående redo att bestiga den morgonen de fyllde 15. Stolt åkte de sedan iväg med den till skolan och lätt kompisarna beundra den.

Själv var jag naturligtvis anti-moped och protesterade mot resursslöseriet genom att konsekvent ta mig fram medelst mammas gamla cykel från början av 1950-talet.

Hur som helst med den saken. Mopeden verkar till största delen ha spelat ut sin roll som åldersmärke. Här i Distriktet är det 16 år som är den stora markören - då får man nämligen ta körkort för bil här...

Nu ska jag strax ner och laga en av Big Brothers favvorätter (spicy kycklinggryta med ris) och sedan har jag köpt en smarrig chokladglass-tårta till efterrätt. Själv avstår jag naturligtvis från glassen. Här är det karaktär och disciplin som gäller.

Ja, jag kan ju inte undvika att beröra det faktum att Captals (jag pratar NH-hockey här) coach mycket väntat fick sparken i morsem efter att lagets ledning läst min knivskarpa analys av läget (se gårdagens inlägg). Nu väntar jag bara på att klubbledningen ska höra av sig till mig med ett fett erbjudande.

I övrigt denna måndag: Sommarvarmt, över 20 grader, och en massa jobb framför datorn. Men jag hann faktiskt också dammsuga ur bilen, vilket sker i snitt vart femte år, samt cykla bort 500 kalorier nere i gymmet.

Grattis Big Brother, 15 år i dag! Här uppvaktad av två älskade syskon.

Huvudpresenten upp-packad. En alldeles egen laptop. Men bara för skolarbete!

Analys av ett lag i förfall

2011-11-27T17:45:00.000-08:00

Det är kris i det lokala NHL-laget Capitals (jag pratar hockey här) och nu är det inte längre bara jag som ropar efter en ny coach. Till och med Washington Post tar upp det i dag, efter gårdagens pinsamma förlust mot ett skadedrabbat (nio ordinarie spelare borta!) Buffalo Sabres.

Höjdpunkten (eller lågvattenmärket) var när de slöa Caps-spelarna lyckades med bedriften att släppa in ett mål när de var en man mer på isen. Symptomatiskt.

Det är märkligt att ett sådant talangfullt gäng så totalt verkar vara under isen (observera göteborgshumorn där) och inte kan prestera ens i närheten av vad man normalt kan begära av laget. Faktum är att Caps spelat rätt kasst hela säsongen, även i de flesta vinstmatcherna har segrarna suttit långt inne och flera fall har det handlat om uddamålssegrar eller tursam vinst på övertid.

Vad beror det här på, då? Ja, jag råkar ju vara en av de verkliga hockeyexperterna (farsan var sjukvårdare på IK70:s hemmamatcher på 1970-talet så jag fick komma in gratis. Så man har ju sett en och annan match i sina dar), så min analys är som följer:

1. Laget hade en bra grundstomme, men har värvats sönder. Av de spelare som fanns i truppen för fyra år sedan (och som vände den dåliga trenden och började plocka hem segrar till huvudstaden), finns inte ens hälften kvar. I princip har klubbledningen och general managern byggt laget runt några få nyckelspelare: Ovetjkin, Bäckström, Green och Semin. Resten av spelarna har kommit och gått lite hipp som happ. Några har försvunnit mitt under säsongerna, plötsligt bortbytta. Andra har inte fått förnyat kontrakt. Kontinuiteten och sammanhållningen i truppen brister, det är alldeles uppenbart. Dessutom har man lyckats med bedriften att skänka bort en av seriens bästa målvakter, Varlamov.

2. Tyvärr är coachen ett svagt kort. Bruce Boudreau kom in i ett läge där laget hade världens potential, men där många nya och unga spelare behövde lite tid att finna sig tillrätta i sin nya kontext. Just när Boudreau tog över, efter omkring en fjärdedel av säsongen, började det lossna för ungdomarna. Han har sedan kunnat rida på det här extremt talangfulla gänget. Det har i praktiken inte behövts särskilt mycket coachning.

3. Fixstjärnan Alex Ovetjkin är en gudabenådad lirare, men faktum är att han är en rätt enkelspårig spelare, som motståndarna tämligen enkelt kan avväpna. Det är här en god coachning kan komma in. Och visst, Boudreau har försökt. Han har placerat honom till höger istället, han har beordrat honom att jobba hem mer, han har sagt till honom att bryta sitt spelmönster. Men ingenting verkar hjälpa. Ovetjkin levererar allt färre poäng för varje år och det är rätt tydligt att han och Boudreau inte drar särskilt jämnt längre. Dessutom var det häpnadsväckande fel av coachen att utse Ovetjkin till lagkapten när den förra kaptenen Chris Clark plötsligt (och tämligen oväntat) byttes bort för två år sedan.

Summa sumarum: Byt coach, men sluta hålla på att byta spelare stup i kvarten. Bygg på sikt och satsa inte bara långsiktigt på de fyra stjärnorna.

Fattar inte varför Caps inte anställer mig.

I övrigt denna söndag: Strålande sommarväder. Jag har inlett operation gå ner i vikt genom att att 1) promenera med hustrun 2) fixat i trädgården 3) cyklat bort 425 kalorier i källaren 4)konsekvent tackat nej till allt sött.

I morgon är det tidig uppgång: Någon i familjen fyller moppe!

"Du borde faktiskt banta"

2011-11-26T14:04:00.000-08:00

"No offence, pappa, men du är lite tjock."

Av barn och alkoholister får man höra sanningen. Vi satt i godan ro och tittade på en familjefilm i går kväll och lillgrabben tittade uppfordrande på min mage som tittade fram i glipan mellan t-tröjan och jeansen.

"Det är t-shirten som är för liten", försökte jag. Men det argumentet bet inte på åttaåringen.

"Du borde faktiskt banta."

Okej, okej. Det har varit lite si och så med träningen sedan min högra stortå började göra ont. Att cykla nere i källaren är inte särskilt kul och att cykla utomhus är roligare, men tar så himla mycket tid. Jag har funderat på att börja simma regelbundet (en gång i tiden var jag med i Oskarshamns Simsällskap), men även det kräver rätt mycket engagemang och tid.

Så jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på för att komma igång med träningen igen. Långa promenader är ju trevligt och kan kombineras med något vettigt, t ex handling eller andra ärenden. Men jag går redan rätt mycket, så...

Risken är stor att jag måste göra något drastiskt i den andra änden av kedjan: Dra ner på godsaker, mat, dryck och allt annat som smakar bra...

Det är uppenbart att det blir allt svårare att hålla vikten med åldern. När jag var ungdom och fram till runt 25 eller så behövde jag aldrig ägna en millisekund åt att tänka på vad jag stoppade i mig eller att jag borde träna mer eller så. Jag låg stabilt på runt 72-73 kilo. Sedan hände det något runt 30-årsåldern. Plöstligt ökade jag fem kilo i vikt, utan att jag egentligen ändrade mina levnadsvanor i någon större grad. Och med åren blev det allt svårare att hålla sig runt 77-78 kilo också.

Det senaste året har jag hamnat i 80-81-kilosklassen.

Med den här utvecklingen kommer jag att spränga 100-kilosvallen i 70-årsåldern.

Inte bra. Inte bra alls.

Det måste bli en ändring. Karaktär och disciplin.

I dag har jag i alla fall spelat basket med grabbarna en stund. Och promenerat några kilometer i det vackra höstvädret. Gott så. För det här var ju första dagen i resten av mitt liv, som klyschan lyder.

I övrigt kan rapporteras att alla utom Big Brother och jag är på bio och kollar in den nya The Muppet Show.

Sista kalkon-rapporten

2011-11-25T12:31:00.000-08:00

Nu ska jag sluta kalkon-tjata. Det här blir det sista inlägget i Thanksgiving-serien för den här gången.

Middagen blev naturligtvis en succé av oanade mått, med massor av fantastiskt god mat, gott vin, goda efterrätter och dessutom en himla massa trevliga människor. Och som vanligt somnade ett opar av gästerna i vår soffa efter maten.

Precis som det ska vara, således.

I dag är det lite dagen-efter-känsla. Tjejerna stack iväg på shopping i förmiddag och har ännu inte kommit tillbaks. Det är ju den så kallade Black Friday då i stort sett alla butiker passar på att göra vad de kan för att locka kunder så här tre veckor före jul. Just denna fredag är en klämdag och eftersom 90 procent av amerikanerna har som största nöje att ta bilen till ett eller ett par köpcenter när de har lite ledig tid, så är det garanterat trångt i butikerna i dag.

Själv har jag ägnat dagen åt att städa och röja efter gårdagen. Dessutom gick Lillebror och jag till vårt lokala och mycket sympatiska bibliotek förut i dag samt handlade lite - jag har sällan sett safeway så tomt som i dag. Jag antar att de flesta har en massa left overs sedan gårdagens matfest.

På eftermiddagen gick grabbarna och jag bort till Rose Park ett tag. Det är kortbyxeväder här i Distriktet - runt 20 grader varmt och solsken.

Här är lite bilder från det senaste dygnet:

Kalkonen är klar efter drygt fem timmar i ugnen. Beth vattnar den lite.

Justin fick äran att sätta kniven i fågeln. Den smakade faktiskt osedvanligt gott, kan jag avslöja.

Ungdomarna var först framme och lassade upp käk.

Två snygga leenden.

Ungdomsbordet.

Lillebror gillar kalkon.

Vuxenbordet. Jag tror att vi satt och åt i fem timmar.

En härlig fredag i Distriktet. Lillebror tränar på sina konster...

...inspirerad av storebror.

Ett riktigt kalkonbad

2011-11-23T13:57:00.000-08:00

Kalkonen är hemma. Jag åkte iväg och handlade i morse, men naturligtvis var alla färska fåglar slut. Och det var i stort sett slagsmål om de få frysta som fanns kvar. Men efter att ha armbågat mig fram och knuffat undan några svaga stackare som stod i vägen framför frysdisken, kunde jag plocka åt mig en 19 punds-birdy. Hård som sten.

När jag kom hem lästa jag på intsruktionstexten att det skulle ta tre dygn att tina den. Som tur är finns det ett snabbare sätt: Att lägga den i badet. Så där har den nu legat och plaskat i ganska exakt sju timmar. Förhoppningsvis ska den vara tinad och redo för ugnen runt klockan 12 i morgon. Sedan ska den stå i 350 graders värme i fem timmar.

Ja, fahrenheit alltså. Inte celcius.

Som tur är så får vi experthjälp. En riktig amerikan kommer hit i morgon förmiddag och sätter igång tillagningen.

I övrigt har jag inhandlat ingredienser till green bean caserole, mashed potatoes, gravy samt naturligtvis stuffing till kalkonen. Våra vänner som kommer till middagen ska ha med sig bland annat sweet potaoes med marsh mallows, cranberry sauce, någon slags majsgryta, sallad, bröd, diverse pajer, ostar, vin och en massa annat smått och gott.

Syster Yster, som haft ledigt från plugget, har bakat mormors mors hallandskakor att bjuda på i morgon.

Hela Distriktet präglas av Thanksgiving. Det är ovanligt lugnt på gatorna (det finns till och med flera lediga parkeringsplatser här utanför, vilket det aldrig gör annars vid den här tiden), många washingtonians har slutat tidigt och stuckit iväg från sta'n.

Thanksgiving sägs vara den största av alla trafikhelger, större än jul och påsk. Plan och tåg är fullbokade sedan länge, de stora vägarna är fullproppade med bilar och tidingarna har varit fyllda med tips om alternativa leder för att undvika att bli sittande i bilköer i timmar.

Nu ska jag gå ner i köket, ta ett glas vin och beskåda hur kalkonen tinar. Spännande värre.

En liten nio kilo tung ung kalkon badar i vårt kök. I morgon ska den tillagas enligt konstens alla regler.

Personalize funny videos and birthday eCards at JibJab!

Happy Thanksgiving! Videon är gjord av min extremt talangfulla dotter och kan också ses via följande länk (tydligen funkar inte inbäddningen i vissa webbläsare).

Resultatlös kalkonjakt

2011-11-22T16:44:00.000-08:00

Den hisnande kalkonjakten har fortsatt denna tisdag - tyvärr helt utan framgång.

Vi har fått övergå till Plan B: Att köpa en rå fågel och tillaga den själva. (Plan C innebär att köpa en levande kalkon och slakta den samt tillaga den.) (Plan D är att fånga in en vild kalkon uppe i bergstrakterna i Shenandoah, slakta den och tillaga den.) (Men då är läget desperat).

Jag har säkert skrivit om det förr, men påfallande många amerikaner gillar verkligen Thanksgiving. Det är en av få lite längre ledigheter; nästan alla allmänna röda dagar ligger på måndagar , men Thanksgiving är på torsdag vilket innebär att de flesta är lediga från onsdag eftermiddag och fram till måndag morgon.

Dessutom är högtiden behagligt befriad från kommersialism. Det är inga presenter, ingen överdriven godishysteri. Det handlar istället om att träffa familj och vänner, äta mat tillsammans och gå promenader.

Sympatiskt.

Två av tre hemmavarande barn har lov. Den tredje, Lillebror, går i skolan även i morgon.

I övrigt: Hösten har kommit tillbaka till Distriktet. Regn och rusk och skymningsmörkt mitt på dagen. Påminner faktiskt om Sweden.

Kalkonvarning!

2011-11-21T14:02:00.000-08:00

Thanksgiving närmar sig med stormsteg och läget är katastrofalt. Safeway kan inte leverera en färdiglagad kalkon. Det chockbeskedet fick jag i dag, när jag var inne i butiken för att beställa en fågel.

Förra året var så perfekt, vi beställde en kalkon med tillbehör och kunde hämta den varm och färsk bara några timmar före middagen. Dessutom var den god.

Nu känner jag mig helt ställd och desillusionerad. Ska vi verkligen tvingas tillreda den själva?

Ajajaj...

Återkommer med rapport om detta gastkramande drama.

Och nu över till sporten

2011-11-20T15:12:00.000-08:00

Se sån stil han har. DC United behöver all hjälp de kan få, men jag tänkte se till att Lillebror skriver på för GAIS.

Trädgårdsjobb. Varför räfsa när man kan blåsa? Elen är ju praktiskt taget gratis i detta land...

Washington DC har, trots stans relativa litenhet, professionella lag i alla de stora amerikanska sporterna: DC United i fotboll, Redskins i amerikansk fotboll, Wizard i basket, Nationals i baseball samt Capital i hockey.

Det är kul. Vi som bor här har alltid nära till stora sportupplevelser. Mindre kul är det att det inte går särskilt bra för lagen. Inte något, just nu.

Det största laget av dom alla, Redskins, började säsongen hyfsat, men har sedan konsekvent förlorat alla matcher och lär missa slutspelet även i år. I eftermiddags parkerade jag mig i soffan (trots att det var 20 grader varmt ute, vilken uppoffring!) för att kolla klassikermötet mot Dallas Cowboys. Det blev en spännande match, där dock kopojkarna tog hem segern efter ett field goal på övertid. Redskins sjönk därmed allt djupare ner i bottenträsket.

I går kväll kollade jag in Caps mot det gamla svensklaget Toronto (Borje Salming och Mats Sundin...). Det var länge sedan Maple Leafs spelade bra hockey. Dessutom hade de sju av sina ordinarie spelare skakade eller sjuka. Ändå tvålade de till Backstroooms DC-lag med 7-1.

Pinsamt är bara förnamnet.

Tidigare i år lyckades DC United missa slutspelet i fotbollen för tredje (eller fjärde?) året i rad. Och Nationals var inte ens närheten av att komma dit (baseball). För att inte tala om det pinsammaste laget av dom alla: Wizards. Basketklubben har stadigt parkerat på bottenplatserna i NBA-ligan de senaste åren och dessutom har laget kantats av skandaler av olika slag. I år har de inte spelat en enda match, vilket inget lag har gjort eftersom spelarna är lock outade av klubbägarna - de kan inte komma överens om lönvillkor och annat.

Lika bra det. Här i Distriktet är det knappast någon som saknas NBA-matcherna.

Lite dystert med andra ord. Tacka vet jag Sweden och Göteborgsatleterna.

I övrigt denna söndag: Sovmorgon, trädgårdsfix och transporter.

Demonstration och partaj

2011-11-19T14:10:00.000-08:00

Jag utlovade en liten rapport från torsdagens Occupy DC-demonstration här i grannskapet. Enligt uppgifter som spreds via djungeltrumman (jag hörde det själv i samband med morgonens besök hos dotterns orthodontist), så skulle ockupanterna inta och stänga av Key Bridge - en pulsåder när det gäller trafiken mellan norra Virginia och Distriktet.

Så jag kilade förstås dit för att kolla läget. Men har inte så mycket att förtälja. Demonstrationen var liten och gick lugnt till och de jag pratade med sa att man kommit överens med polisen att hålla till på trottoaren och inte gå ut i gatan. Så trafiken flöt på helt normalt.

Det var nästan lika många poliser som demonstranter på plats. Och antagligen ännu fler reportrar. De var synbarligt besvikna, hade nog sett fram mot dramatik, slagsmål och polisingripanden - bra bilder kort sagt.

Jag gick tillbaka hem efter en stund och strax därpå kom hustrun. Vilt kramkalas utbröt förstås. Härligt att ha henne hemma igen.

I gpr, fredag, var det så dags för den stora skolfesten och när vi kom till partyt, på franska ambassaden som hade lånat ut sina festlokaler, så kunde jag konstatera att mitt pannkakserbjudande redan var sålt. Det blev ingen budgivning ens, vår vän Elisabeth hade helt enkelt skrivit in sig på högsta budet direkt... 125 dollar till skolan och jag får börja repetera lite svenska låtar på gitarren - jag har ju lovat att ackompanjera pannkakorna.

Partyt var i vanlig ordning skojigt och pengarna flödade in till skolkassan. Vi var med och bjöd på en hel del, men förlorade i vanlig ordning mot slutet. Kom bara hem med en godisskål och ett par örhängen. Vi var lite rädda för att vi skulle åka ut för årets klassprojekt (vi tvingades köpa förra årets, se bild här). Årets projekt (varje klass gör alltså någon slags grej som föräldrarna sedan ska känna sig tvingade att ge bud på), var ännu märkligare än förra årets. Som tur var ställde en annan pappa upp och ropade hem skapelsen den här gången.

Det räcker med en sådan produkt per hem, tro mig.

Denna löradg i Distriktet har präglats av körningar av barn hit och dit och utsökt vackert höstväder. Lillebror och jag stack till parken och spelade fotboll ett par timmar i eftermiddags. Övriga barn är utlokaliserade hos diverse kompisar, så det är en liten familj här på Dumbarton denna kväll.

Redo för partaj. Herregud vilken vacker hustru jag har.

Resultatet efter auktionen: En jättestor skål med godis från Georgetown Candy Bar.

Occupy DC har vägarna förbi

2011-11-17T10:53:00.001-08:00

I eftermiddag, amerikansk tid, händer två saker av vikt här i Distriktet:

Hustrun kommer hem efter nästan två veckor on the road (på köpet har hon blivit berömd, se här en artikel från lokaltidningen i Topeka, Kansas). Hon är oerhört efterlängtad.

Occupy DC-rörelsen ska ockupera Key Bridge, sannolikt med totalt trafikkaos som följd. Enligt uppgift ska protestanterna ge sig iväg från sitt ockuperade torg McPherson Square vid halv tre-tiden och sedan vandra hela vägen genom sta'n och Georgetown fram till bron över Potomac River. Jag kommer naturligtvis vara på plats med kameran. Rapport följer således troligen, antingen här eller på Amerika-reportage.

I övrigt har dagen så här långt ägnats mest åt logistik och inte särskilt mycket åt jobb eller annat tjafs av den karaktären. Först skjutsade jag Big Brother till skolan. Sedan tillbaka för att ta Lillebror till hans skola. Därefter Syster Yster till ortodontisten. Efter det körde jag henne till skolan. Därpå handling och tankning och städning på hemmaplan.

Och plötsligt var klockan 13:00 och det var hög tid för lunch.

Life is what happens while your busy, som han sa Lennon (jag förkortade medvetet citatet en aning här).

Nu är det snart dags att hämta Lillebror från skolan. Oj vad det kör ihop sig.

Dags för årets pannkaksinsats

2011-11-16T14:43:00.000-08:00

Här pågår nedräkningen inför det stora partyt på fredag; Det har blivit dags för den årliga auktionen till förmån för vår fattiga kommunala skola. Som vanligt är det två teman som dominerar: Dricka sprit och skänka bort pengar.

Av någon anledning verkar dessa två teman hänga ihop. Ju mer sprit, desto mer pengar skänks.

Det blir vår femte gala och under årens lopp har eventet blivit allt större och dragit in allt mer pengar. Det är intressant att se utvecklingen av vår skola. Alla tre kids har gått här. Första året började Big Brother i femte och Syster Yster i tredje årskursen. På den tiden fanns det bara runt 170 elever, skolan var en av Distriktets minsta och hade varit nedläggningshotad i flera år.

Nu är det bara Lillebror kvar, övriga har gått vidare till middle school. Och istället för att vara nedläggningshotad så har skolan i stort sett fördubblat sitt elevantal. Just nu är det 320 barn från pre-K och upp till femman.

Samtidigt som skolan vuxit, så har även karaktären på elever/föräldrar så sakta börjat förändras. Fler är nu boende i området, vilket innebär att det finns flera välbärgade familjer på skolan jämfört med bara för fyra år sedan. Samtidigt är det fortfarande en ovanligt blandad skola ur alla tänkbara perspeltiv, vilket vi är väldigt glada för. Runt hälften av eleverna kommer från andra stadsdelar, här finns barn från alla åtta olika "wards". Andelen invandrarkids är fortfarande relativt hög, liksom andelen african american och andra etniciteter. Även religiöst är det en underbar spridning. I Lillebrors klass finns muslimer, kristna, judar, hinduer och buddister (lite osäker på det sista dock). Samt en och annan agnostiker.

Att skolan förändrats under våra år här, visar även intäkterna på den årliga galan. När vi kom var överskottet runt 30 000 dollar. När jag var med och arrangerade spektaklet för två år sedan (på House of Sweden), drog vi in nästan dubbelt så mycket. Och i år ryktas det att överskottet är budgeterat till runt 80 000 dollar.

Pengarna går till diverse insatser på skolan som inte täcks av den skrala kommunala skolbudgeten. Det kan handla om allt från att köpa in datorer till lärarna till att sponsra spanskalektioner efter skoltid - skolan erbjuder ingen undervisning i främmande språk.

Att det blir stora intäkter förstår man ju inte minst när man läser alla fina erbjudanden som finns och som alla närvarande kan lägga bud på. Till exempel det här, som förra året drog in 150 bucks om jag inte minns fel:

Peter and his Swedish Pancakes
Back for a 4th year by popular demand! Enjoy an afternoon with Peter Andreasson and his Swedish Pancakes. He will come to your home with his fry pans and ingredients and make his famous Swedish pancakes especially for you. As an extra bonus, you get to keep the secret recipe (if you promise not to publish it). As an extra-extra bonus, Peter will play Swedish songs on his guitar while you're eating this delicious dish, served with Swedish preserve and whipped cream. Expires June 15, 2012
Value: $100.00
Donated by: Ginna Lindberg and Peter Andreasson

Språkpris till mig närstående

2011-11-15T07:34:00.000-08:00

Min fantastiska hustru har fått radions språkpris och ger massor av beröm till svärmor i "segerintervjun"!

Vill bara meddela att jag står bakom programmet Språkets val av 2011 års språkpristagare. Helt och hållet.

/Stolt make (och svärson)

Vikten att hålla vikten

2011-11-14T16:59:00.000-08:00

Sommaren kom plötsligt tillbaka på allvar här i Distriktet. 23 grader på eftermiddagen och hade jag inte haft min förbaskade smärtande tå hade jag säkert stuckit ut och sprungit någon timme. Men det har jag, så jag gick ner i gymmet (motionscykeln bredvid pannan i källaren) istället och körde ett hårt pass i ren frustration.

Frånvaron av träning börjar på allvar märkas när jag stiger upp på vågen - särskilt i kombination med allt kvarvarande godis från halloween och från min födelsedag för några veckor sedan...

Och snart så är det Thanksgiving och därefter jul - jag kommer antagligen att rulla in i det nya året.

Nä, det gäller att disciplinera sig. Egentligen är det ju rätt enkelt: Äta mindre. Röra sig mer. Och dessutom äta rätt. Skära ner på ölen är en framgångsväg, det har jag märkt förut. Liksom att försöka undvika glass- och godisätande på kvällarna. Mindre portioner tror jag också på.

Bara äta äcklig mat är också en bra metod.

Hursomhelst så är det snart dags för den traditionella hårklippningen inför julen, där försvinner det ju en del. Och sedan väger jag mig alltid med glasögonen på, således ytterligare vikt som egentligen inte ska räknas.

I övrigt går allt sin gilla gång här i Distriktet. Barnen mår bra. Hustrun är fortfarande på turné och väntas komma hem på torsdag eller fredag. Och jag sitter mest bunden framför datorn med diverse skrivprojekt.

Slutligen: Kom på mig själv gå och nynna på den här gamla slagdängan tidigare i dag (se nedan). Läs nu inte in något särskilt i det, för guds skull. Visste ni att ursprungstexten tydligen är skriven av Jacquel Brel? Det visste inte jag. Däremot kommer jag ihåg att den gick upp som en raket på Tio-i-topp 1974. Jag bandade alla Tio i topp-program på den tiden. Visste ni förresten att Lill Lindfors var den första programledaren för programmet? Och att det lades ner redan sommaren 1974?

Det känns som det var i går.

Söndag med trädgårdsarbete och tennis

2011-11-13T16:53:00.000-08:00

Precis som i Brasilien (se länk här), så har denna söndag i Distriktet gått i tämligen maklig takt. Pedro fick komma loss med lite trädgårdsfixande och dammsugning på förmiddagen, medan alla barnen låg och drog sig i sina respektive sängar.

Efter frukost för barnen och lunch för mig, delade vi på oss. Grabbarna stack till parken och spelade fotboll i ett par timmar, medan Syster Yster och jag gick till en annan park och spelade tennis i det vackra vädret.

Och efter denna chockartade aktivitet, var det ju läge att lägga sig en stund och läsa. Vilket jag gjorde i ungefär fem minuter innan ögonen föll ihop, liksom boken.

Dagen avrundades med att Lillebror och jag hjälpte dottern med hennes helgjobb borta på det närbelägna montessoridagiset, medan Big Brother pluggade. Därefter en god och närande middag.

Så går ännu en dag i Distriktet.

Slutligen, jag är skyldig er en husmusrapport: Ingen sedd, ingen hörd. Men fällorna står gillrade...

Seger i säsongsavslutningen

2011-11-12T19:01:00.000-08:00

Lillbrorsans fotbollslag Penguins gick igenom hela höstsäsongen obesegrade, även om det var en tuff sista match i dag, lördag. Vinst med 6-5 efter en risig första halvlek, men desto bättre andra. Lillebror fick en finfin trofé att sätta på prishyllan. Nu är det vinteruppehåll i några månader innan vårsäsongen sparkar igång i april.

I övrigt en tämligen lugn lördag här i Distriktet. Syster Yster och jag var ute och trängdes med tusentals andra i vårt lokala shoppingdistrikt och lyckades efter viss möda komma hem med en uppsättning kläder till kommande kör-konserter. Vi kände oss båda rätt nöjda över insatsen.

Big Brother tillbringade natten hos en kompis i Maryland och slog personligt rekord i grenen "ensamåk i tunnelbana" när han tog sig hem på egen hand, medan jag var med Lillebror på matchen. Barnen växer upp och klarar av allt mer på egen hand. Det är både kul och lite skrämmade på samma gång.

Själv klarade jag av att laga en enastående god middag samt kolla in kvällens Caps-match (förlust på övertid) och GOP-debatten - samtidigt. GOP är den allmänt vedertagna förkortningen för republikanerna (Grand Old Party) och deras åtta kandidater diskuterade utrikes- och säkerhetspolitik denna kväll. Det blev väl ingen kioskvältare, direkt. Rick Perry brukar ju vara en säker underhållare i de här sammanhangen (se t ex hans insats här), men inte ens han lyckades trampa i klaveret den här gången.

Tråkigt var ordet sa Bull.

Den klassiska lagbilden efter säsongens sista match. Duktiga pågar (lagets enda tjej kunde inte vara med den här gången).

Glad fotbollsspelare med fint pris.

11-11-11 och Smokin' Joe Frazier

2011-11-11T10:11:00.000-08:00

11-11-11 i dag. Inte för att jag direkt är någon numerolog, men visst är det lite speciellt. Om jag inte minns galet så förlovade sig brorsan med sin L 07-07-07. Sedan gifte de sig 08-08-08. Vad de gjorde 09-09-09 vet jag inte, inte heller vad de hittade på 10-10-10. Men något lattjo var det säkert båda gångerna.

Här i USA råkar årets Veteran's Day infalla just denna av ettor präglade dag. Det innebär bland annat att offentliga verksamheter av olika slag är stängda. Till exempel vår kommunala skola. Så lillgrabben är hemma i dag. Fast han har en klasskompis på besök, så han har rätt roligt i alla fall. Övriga kids är i sina respektive skolor som vanligt.

Syster Yster glömde bort att hon skulle ha något slags knytkalas på skolan i dag, så jag fick cykla upp med lite godsaker på förmiddagen. Det blev säsongspremiär för handskar, bara runt fyra grader varmt och en isande kall nordlig vind dessutom. På skolan stod fem, sex Secret Service-bilar och puttrade på tomgång (de är där för Obama-döttrarna). Jag var väldigt nära att gå fram och ge dem en lektion i Obamas officiella miljöpolitik, men avstod i sista stund. Kom på att det kan bli svårt att ta hand om tre barn från arresten - hustrun är ju fortfarande ute på sin roadtrip.

Annars ser jag fram mot en lugn fredagkväll med god mat samt en Caps-match på TV. På tal om TV såg jag i går om den utmärkta dokumentären om Smokin' Joe Frazier och hans fullständigt episka match mot Muhammad Ali ("The Thrilla i Manilla"). Det var den matchen när Fraziers sekond kastade in handduken i pausen inför den 15:e och sista ronden. Samtidigt, i den andra ringhörnan, hade Ali just beordrat sin tränare, Angelo Dundee, att "cut the gloves" - ta av honom handskarna. När Ali förstod att han vunnit ramlade han ihop på canvasen, helt färdig. Frazier, förvirrad men på benen, skällde ut sin sekond men var i stort sett lika slut och dessutom i princip blind efter att hans högra öga svullnat igen (det vänstra hade han bara ledsyn på, något som bara han själv och hans tränare visste om).

Dokumentären, som jag har skrivit om förut, visades med anledning av Joe Fraziers död i cancer häromdagen.

Här passerar en dammsugare utanför vårt hus. Allt är större i Amerika:

Tacka vet jag landstinget

2011-11-10T17:11:00.000-08:00

Nä. Inte en mus i sikte, varken död eller levande. Men jag låter alla fällorna stå kvar och avvaktar. Trägen vinner.

Möjligen.

Största irritationsmomentet i dag var annars vårt svenska försäkringsbolag, som håller på att driva mig till ett veritabelt vansinne. Det är naturligtvis helt okej att de vill ha kvitton och andra verifikationer på våra vård-utlägg här i USA. Det tar sin lilla tid att fixa ihop allt i rätt ordning, skanna in och skicka över. Det är i sin ordning, det får man ta.

Men dessutom kräver bolaget en ifylld fyrasidig blankett - för varje enskild person och för varje enskild händelse eller vårdtillfälle.

Det låter kanske inte så farligt, men betänk att tre kids var på obligatorisk och sedvanlig check up hos sin barnläkare inför skolstarten (här existerar inget som påminner om den gudomliga svenska skolhälsovården). Bara det är tolv papper att fylla i. Sedan ledde check upsen till två uppföljningar hos läkaren - ytterligare åtta sidor. Sedan lite vaccinationer, streptokockinfektioner, akutbesök på grund av en skadad fot och annat smått och gott.

Allt gånger fyra.

Totalt fick jag trycka ut 44 blankettsidor, fylla i samtliga samt skanna in dem i tur och ordning. Det adminsitrativa arbetet kring några enkla läkarbesök har sammanlagt tagit mer än en hel arbetsdag för er arma bloggare. Tid som kunde ägnats åt betydligt vettigare och roligare saker.

För att inte tala om slöseriet med papper och trycksvärta.

Och så säger dom att näringslivet är effektivt och obyråkratiskt jämfört med den svenska offentliga sektorn. Snicksnack, säger jag bara. Kalla mig gärna landstingskramare, men den här privata vårdadminstrationen slår definitivt alla rekord när det gäller meningslösa dokument och byråkratiskt överarbete.

Nu återstår väl bara att bolaget vägrar ersätta våra utlägg också. Så vi får ta en ny djupdykning ner i nya dokument.

Annars är allt bara bra här i Distriktet.

Nu är det krig!

2011-11-09T18:08:00.000-08:00

Vi har åter oväntat besök i huset. I fredags kväll påstod Lillebror att han sett en mus i matrummet. Eftersom den lille grabben stundtals har en rätt så livlig fantasi - vilket är något bra att ha - så reflekterade jag inte så mycket över det. På lördagskvällen, när vi hade våra svenska North Carolina-kompisar på besök, konstaterade plötsligt en av gästerna att "det verkar som ni har en husmus" och pekade. Mycket riktigt. En mus sprang obekymrat fram och tillbaka i matrummet. När jag närmade mig den, fann den för gott att krypa in i väggen - det finns gott om skrymslen och vrår att dra sig undan på för en mus i det här gamla huset.

På söndagen städade jag ur ett skåp och tyckte mig se något brunt som hastigt rörde sig i springan mellan bortre skåpsväggen och ytterväggen.

Och i morse var det dags igen. Syster Yster var nere i köket och trallade och fixade frukost strax före sju och jag kom precis in i köket når två saker hände samtidigt: En mus sprang rakt över köksgolvet och dottern skrek.

Sedan sprang hon ut ur köket poch vägrade gå in. Jag fixade frukosten till både henne och mig och kunde konstatera att denna husmus var ovanligt förslagen och sprang runt tämligen oblygt och letade efter godsaker i hörnorna.

Då bestämde jag mig. Nu är det krig.

När barnen var levererade till sina tre olika skolor, tog jag cykeln upp till vår lokala hardware-butik och investerade i totalt åtta olika fällor. Den ena hemskare än den andra. Sedan ägnade jag en stor del av förmiddagen åt att gillra och placera ut fällorna.

Tror ni att musen behagade låta sig luras?

Nej.

Istället förflyttade den sig till vardagsrummet och hallen - de utrymmen på bottenvåningen där jag inte placerat ut några fällor eftersom den dittills inte synts till just där. Jag var väldigt nära att sparka ihjäl den - jag skyr numera inga metoder - men den rackarn smet ner för källartrappan i sista stund.

Nu har jag totalt ett tiotal fällor gillrade runt om i huset, försedda med jordnötssmör och andra lockmedel. Ger inte det här resultat så cyklar jag upp och köper ytterligare ett gäng fällor i morgon bitti.

Är det krig så är det.

Enda problemet är att vi snart knappt kan röra oss i huset utan att få en tå i kläm i någon fälla. Och med tanke på hur min högra stortå mår för närvarande (se förra inlägget) så känns det inte riktigt bra.

Min stortå-kollaps

2011-11-08T16:58:00.001-08:00

Alla ni tiotusentals läsare av denna anspråkslösa blogg har säkert funderat på vad som egentligen hänt med min träningsambitioner. Förr skrev jag ju ofta och mycket om löparturer, om tider och kommande lopp. Lite väl ofta, kanske.

Sanningen är att jag knappt sprungit en meter sedan i våras. Och det beror varken på lättja eller tidsbrist. Det handlar om något så förargligt som en smärtande tå. Höger stortå, närmare bestämt.

Det hela började strax efter att jag köpt nya löparskor. Jag vet inte om det har något samband, men det är lätt att misstänka det. Tån började göra ont. Först lite vagt, sådär. Sedan ökade smärtan. Till slut kunde jag knappt springa alls. Det började till och med göra ont vid vanliga promenader.

En inflammation, tänkte jag. Det går bort om jag vilar några veckor. Så det gjorde jag. Och visst, smärtan avtog, men försvann aldrig helt. Och varje gång jag gjorde ett lamt försök att springa en sväng så återkom den direkt.

Så jag la av helt i maj. Stortån blev långsamt bättre och jag har till och med kunnat spela tennis nu under hösten - dock med andra skor. Men fortfarande ligger den där smärtan och lurar och när jag går med ett par lite trånga eller mjuka skor kommer den ofelbart tillbaka.

Nu har jag ställt med egen diagnos: Hallux rigidus. Stel stortå, typ. Eller stortå-artros. Låter rätt otäckt, va? Sedan har jag konsulterat medicinsk expertis i släkten och fått goda råd om lämpliga skodon och liknande. Det finns hopp om att jag en gång ska kunna börja springa igen. När vet ingen.

Jag har nästan givit upp hoppet om OS i London 2012.

Så för att kompensera den uteblivna löpningen, har jag bestämt mig för att cykla och simma. Start i dag, då jag tog förmiddagen ledigt och stack iväg på en tre timmar lång cykeltur upp till Great Falls och tillbaka, runt fem mil. En härlig tur i bästa tänkbara väder och höstens alla unnderbara färger i all sin glans.

Cykling är definitivt ett trevlig alternativ till löpning. nackdelen är att det tar betydligt längre tid för att få ut samma effekt av ett träningspass. Löpning är väldigt mycket mer intensivt (åtminstone för mig). En timmes löpning är nog ungefär som tre timmars cykling skulle jag tro. Dessutom är man en aning obehagligt teknikberoende (det är inte ofta man får punktering eller kedjebrott vid löpning).

Å andra sidan kommer man längre bort och kan därmed upptäcka nya miljöer på ett annat sätt. Så det blir nog mer cykling framöver.

I övrigt kan jag berätta att Lillebror var "ambassador" när skolan i dag hade öppet hus. Han och några andra elever visade intresserade elever och barn runt i skolan. En uppgift som han helt tydligt stortrivdes med. Han gillar ju att prata, den lille grabben...

Nu ska jag ner och kolla in den tredje perioden i kvällens hockeymatch. 2-2 mellan Caps och Dallas just nu.

Ofantliga mängder vårdpapper

2011-11-07T16:12:00.001-08:00

Inser till min egen förvåning att jag gillar övergången till normaltid. Det är betydligt trevligare - och lättare - att gå upp när det är ljust ute. Och jag har inget emot att det blir mörkt redan vid halv sex-tiden.

Denna måndag har jag bland annat ägnat en rejält stund till att ta hand om alla våra papper, intyg och kvitton som handlar om vård och medicin. Vi har ett avtal med ett svenskt försäkringsbolag, vilket innebär att vi betalar alla läkarbesök etc. ur egen ficka för att sedan sammanställa det hela och skicka in. Och med två vuxna och framförallt tre kids blir det en del vård på ett år. Och många papper som ska administreras. Bara barnens normala - och obligatoriska - check ups leder till en ofantlig mängd papper, kvitton och dokument.

Man förstår plötsligt varför den amerikanska vården är omkring dubbelt så dyr som den svenska. Det är helt enkelt all byråkrati som kostar skjortan...

Annars är allt fridens och fröjdens. Vädret är finfint, runt 18 grader i dag. Lillebror och jag tog en promenad upp till vårt vackra lokala bibliotek och lånade lite böcker på eftermiddagen, medan de stora barnen satt hemma med näsorna begravda i läxböckerna. Det börjar närma sig slutet av den första trimestern (här är läsåret indelat i tre terminer) och skolarbetet är intensivt just nu. Massor av prov, förhör och tester dagarna i ända.

Tur att man slutat skolan...

Med ålderns rätt

2011-11-06T10:15:00.001-08:00

Trots att jag inte gick och la mig förrän vid halv två i natt (firade ju min födelsedag), så vaknade jag pigg och utvilad klockan 6:40 och märkte till min förvåning att det var helt ljust ute. Normalt brukar det inte vara så ljus förrän någon timme senare. Konstigt. Tills jag insåg att klockan i mobiltelefonen automatiskt hade gått över från sommar- till normaltid. Således var min biologiska klockan 7:40, vilket förvisso också är rätt tidigt för att vara en ledig söndagsmorgon efter en partykväll i goda vänners lag.

Jag antar att det är åldern. Vi gamlingar går ju alltid upp i ottan.

Så nu har ungefär hälften av klockorna i hemmet den nya tiden och hälften den gamla. Så brukar det vara i några veckor. Det är helt normalt, fast en aning förvirrande.

Gårdagskvällen blev väldigt trevlig med bland andra våra gamla svenska kompisar, numera North Carolina-boende, på besök. Jag hade lagat en stor wok och lagt bubbelvin på kylning och kvällen ägnades åt massor av prat, mat, vin, glass och jordgubbar. Och som grädde på moset fick jag en vacker glasburk med äkta svenskt smågodis i födelsedagspresent. Kan ju knappast bli bättre - bortsett förstås från att hustrun inte kunde vara med eftersom hon är ute på USA-turné. Just nu är hon i Ohio.

Nu är det eftermiddag här i Distriktet och jag ska lägga mig i soffan en stund och kolla in Redksinsmatchen. Möjligen blir det också en liten slummer.

Det hör ju åldern till.

Storspel av Lillebror på farsans födelsedag

2011-11-05T14:38:00.001-07:00

Jag vill ödmjukt tacka alla som på olika moderna och mindre moderna sätt gratulerat mig på min 25-årsdag. Det är i sanning ytterst sympatisk att bli så uppmärksammad!

Dagen började med att familjen väckte mig med skönsång, preseneter och levande ljus. Jag fick bland annat två mycket klädsamma skjortor och fina teckningar. Dessutom står en finfin flaska whisky oöppnad och väntar nere i köket - en present från svärföräldrarna. Det blir nog ett litet glas framåt kvällen.

Kul att bli firad, alltså. Och roligt att kolla in Lillebrors fotbollsmatch i dag. Vinst med 5-1 och grabben spelade kanonbra - helt klart hans bästa match för säsongen. Bland annat stänkte han in två av målen. Först ett distansskott som målvakten inte klarade av att hålla, sedan en placerad halv-volley i bortre burgaveln. Ursnyggt!

Syster Yster har varit på ännu en bar mitzvah och kom i vanlig ordning hem med betydligt fler presenter än vad hon kom dit med... Big Brother slog följe med mig till lillbrorsans match - vilket lillbrorsan verkligen uppskattade (kanske var det därför han spelade så bra - att ha storebror på plats måste väl vara ungefär samma sak som att ha agenter från Barca på läktaren när man spelar för GAIS...).

Hustrun har begivit sig ut på en längre jobbresa och ringde just från ett hotellrum i Cincinatti, Ohio. Allt är bra.

Om en stund kommer det några gamla kära gäster från hemtrakterna i Bromma på middag. Familjen bor sedan flera år i North Carolina och råkar vara i Distriktet just denna födelsdagshelg... Det ska verkligen bli kul attse dom, det måste vara åtminstone fem år sedan sist.

Om det här med att bli äldre

2011-11-04T19:02:00.001-07:00

Jag kommer ihåg hur det var när jag var liten. Dagen före födelsedagen. Jag gick omkring och liksom hoppade förväntansfullt och timmarna gick oändligt långsamt och varför blev det aldrig kväll så jag kunde gå och lägga mig och somna och vakna när mamma och pappa och brorsan kom in i mitt rum och sjöng och jag fick presenter.

Det var helt enkelt olidligt spännande.

Det har gått några år sedan dess. Det är inte riktigt lika spännande längre.

Faktum är att jag går in på mitt 50:e år om ett par timmar, Ja, i själva verket har jag redan gjort det eftersom jag föddes i Västervik, Sweden, den 5 november. Och det har redan varit den 5 november där på andra sidan Atlanten i tre timmar.

Här är det dock fortfarande den 4 november, vilket gör att jag möjligen fortfarande bara är 48 år. Eller kanske just fyllt 49. Jag vet inte. Det hela handlar troligen om tidens och rummets krökta linje. Einstein och jag och relativiteten är ju som handen i handsken. Kanske.

Men bortsett från alla filosofiska resonemang, så är en sak alldeles klar:

Jag har aldrig varit så gammal som jag är just nu. Det gäller för övrigt även er som läser det här.

Nåväl. Jag kan meddela att svärföräldrarna och kusin L lyckligt landat i det gamla landet. Och att Caps spelade riktigt bra i kväll och vann övertygande, 5-1, mot Hurrikanerna från norra Karolinerna.

Nu ska jag gå och lägga mig och vakna till vacker sång.

Nostalgi blir allt trevligare

2011-11-03T17:29:00.000-07:00

Var på ett seminarium om missbruk i går kväll och gick sedan omedelbart till en krog och drack några öl.

Hade stämt träff med en gammal vän från förr. Jag kom in i baren och såg mig lite vilset omkring i några sekunder, innan han kom fram och ropade mitt namn. Vi insåg snabbt att vi troligen inte har setts på 30 år. Minst.

Makalöst.

Ändå hade jag inga som helst problem med att känna igen min gamle kompis. Han var sig lik, både till utseendet och sättet. Okej, lite hjälp har jag möjligen haft via foton på Facebook, men jag är rätt säker på att jag hade känt igen honom ändå.

Nu bor han i USA sedan många år, är amerikansk medborgare och grundligt etablerad.

Det blev en kväll med många nostalgiska minnen, namedropping och funderingar kring hur det egentligen var på där den tiden, i den lilla staden Oskarshamn på 1970-talet. Vi bodde i samma bostadsområde och gick i parallellklasser i både mellan- och högstadiet.

Jag tror att vi båda kände att vi med åren (herregud, vi fyller 50 år nästa år) blivit allt mer intresserade av att titta bakåt. Jag antar att det är naturligt. För min del innebar mammas bortgång förra hösten att jag plötsligt kände ett större behov av att lära mig mer om min bakgrund. Fast det där har jag skrivit om förr, så jag ska inte tjata mer om det.

Vi hade hur som helst ett par ytterst trevliga timmar där i baren. Nostalgi är ofta trevligt. Och blir allt trevligare.

Annars präglas denna dag mest av att våra kära gäster nu är på väg hem till Sverige efter nästan precis två veckor här. Det har varit utomordentligt trevligt att ha dom här och de är redan saknade. Särskilt kul var det att kusin L verkade stortrivas här hos oss!

Nu ser vi fram mot julen, då vi får nästa släktbesök - både från Brasseland och Svedala. Men först är det Thanksgiving.

Presidenten tittade förbi

2011-11-02T12:55:00.000-07:00

Vi tog ledigt någon timme för att hälsa på presidenten, som kom förbi en sväng strax före lunch i dag. Det var trevligt att träffas, även om vi inte hann kommunicera så väldigt mycket. Men vi vinkade glatt till honom i alla fall.

Obama var i Georgetown för att hålla tal om sitt program för att öka sysselsättningen och redan i går var förberedelserna nere vid floden i full gång. Jag var på ett möte på House of Sweden tidigt i morse och gick längs parken tillbaka hem. Redan då var det mesta klart, talarstolen var på plats, liksom säkerhetbågen som alla inbjudna sedan var tvungna att passera.

Dessutom flera hundra personer från Secret Service, parkpolisen, metropolisen och diverse annat folk. Och detta var alltså tre timmar innan själva talet. Snacka om att skapa sysselsättning!

Hur som haver - det är alltid kul att se stolleprovet. Och vi är ju gamla polare med the Obamas, barn i samma klass å allt det där...

Vi väntar på the President. Vackert väder som synes.

Motorcyklisterna kommer först. De är som tuppar - älskar att visa upp sig och sina konster

Sedan själva motorcaden, som sägs innehålla i snitt 40 fordon, inklusive en ambulans längst bak.

Gissa om den här killen jobbar för Secret Service.

Efter 20 minuter åkte presidenten tillbaka hem. Han vinkade glatt till oss som samlats på trottoaren. Tyvärr fick jag inte med det på bild, eftersom jag var upptagen med att vinka tillbaka.

Besk eftersmak på Halloween-firandet

2011-11-01T10:22:00.000-07:00

Årets Halloween-firande här i Georgetown fick en besk eftersmak. Runt kl 23 i går kväll utbröt skottlossning nere på M Street, bara några kvarter från vårt hus. Tydligen var det två rivaliserande ungdomsgäng som bråkat till och från hela kvällen. Hoten och våldet trappades upp och till slut hade uppenbarligen en person i något av gängen dragit fram ett skjutvapen och avslossat skott mot det andra gänget.

En ung kille, runt 17 år sägs det, ligger skadad på sjukhuset. Jag vet inte hur allvarligt det är.

Det är naturligtvis tragiskt att något sådant här händer. Särskilt under en kväll som ska präglas av glädje och fest. Och det är oerhört sällan vi upplever några hotfulla situationer här i trygga Georgetown. Däremot är det här nästan en vardag för alla dem som bor i stadsdelarna österut, i sydost och nordost. Det är i stort sett dagliga uppgörelser mellan olika kriminella och halvkriminella ungdomsgäng, som drar runt med vapen och knivar i fickorna - inte sällan påverkade av alkohol eller narkotika eller båda delarna.

Det som hände i går är en konkret påminnelse om att den sociala situationen i stora delar av Washington är väldigt tuff - särskilt för barn och unga som växer upp i en miljö karaktäriserad av kriminalitet, droger, fattigdom och utanförskap.

Vi får trösta oss med lite bilder från gårdagen:

Kusin L hjälpte till med förberedelserna inför gårdagskvällens godisorgie.

Vi laddade upp med mormors hemlagade köttbullar innan det var dags att bege sig ut för att tricka och treata.

Tjejgänget gick iväg redan innan det blev mörkt. Två timmar senare var de tillbaka med hur mycket godis som helst.

Lillebror i väntan på modiga dörrknackare.

Ursnygg pumpa på vår trappa.

Svärfar och svärmor redo för en kvällspromenad.

Svärfar valde dock att byta frisyr efter en stund - till Big Brothers stora lättnad.

En vansinnig kirurg diskuterade jornalistik med Watergateavslöjaren Bob Woodward.

Lämplig slutbild.

Sanslöst och godisfryntligt Halloween-firande

2011-10-31T19:50:00.000-07:00

Som vanligt fullständigt sanslöst och godisfryntligt Halloween-firande här i Georgetown. Och festen har antagligen bara börjat. Färska rapporter från M Street talar om tusentals utklädda människor och en hel del poliser.

Precis som vanligt med andra ord.

Vi gick en runda i våra grannkvarter tillsammans med vänner och barn strax efter att mörkret lagt sig. En hel del roliga uppenbarelser - såväl stora som små - passerade revy och Lillebrors blodiga doktorsutklädning gjorde stor succé.

Sedan samlades vi ett gäng vuxna och åt godis, min hustrus hemgjorda och fruktansvärt goda pumpakärn-snacks samt drack vin, medan kidsen satt vid ett annat bord och åt oanständiga mängder godis.

Jag återkommer med bildrapport senare.

Snö? I oktober? Come on!

2011-10-30T18:08:00.000-07:00

Plötsligt blev det väderomslag och på lördagseftermiddagen övergick det ihållande regnet i snöfall. I någon halvtimme vräkte det ner. Jag har då aldrig varit med om maken. Kraftigt snöfall i oktober? Nu är jag ju inte särskilt gammal i den här sta'n, men vänner som har bott här betydligt längre, skakade också på huvudet och undrade vad som egentligen hände.

Betänk att vi ligger på ungefär samma breddgrad som Athen...

Men eftersom det fortfarande var plusgrader och värme i marken så blev det ingen pulkaåkning Den här gången. Snön smälte så fort den landat.

Det blev inte ens det sedvanliga snökaoset, faktiskt.

Lördagskvällen präglades av en fantastisk wokmiddag samt diverse körningar hit och dit med kids. Landade till slut hemma vid halv tolv-tiden, lagom för en sen öl och den sista halvan av Caps mot bröderna Sedins Vancouver (eftersom matchen gick på västkusten började den kl 22 lokal östkusttid). Grabbarna spelade bra i andra perioden men bröt ihop totalt i tredje och förlorade med 7-4.

Jag avvaktar dock med att kräva tränarens avgång eftersom Caps faktiskt vunnit sju av de första nio matcherna.

I morse gick hustrun och jag upp tidigt och efter att ha skrapat bort isen från bilrutan, ställde vi kosan söderut. Mot Fredericksburg, Virginia. Hustrun hade ett jobbuppdrag och jag hängde på. Vi trasslade oss ut ur Distriktet, vilket tog sin rundliga tid eftersom det gigantiska maratonloppet Marine Corps Marathon pågick samtidigt och i stort sett alla broar över Potomac var avstängda.

Efter divesre strul kom vi dock in på 95:an och någon timme senare körde vi in i den lilla staden. Vi har varit där ett par gånger tidigare och trivs ypperligt. Massor av trevliga små butiker, caféer, krogar, kyrkor och till och med något så unikt som ett torg.

Efter några timmar i Fredricksburg åkte vi norrut, mot Distriktet igen. Efter att närmast ha fått hjärnblödning efter diverse försök att ta oss in i den av maratonlöpare belägrade sta'n, lyckades vi till sist ta oss hem. Och till och med hitta en parkeringsplats...

Söndagen avslutades i kyrkan tvärs över gatan och Syster Ysters extrajobb. För andra veckan i rad fick hon utomordentlig hjälp av kusin L. Frågan är om hon kommer att klara av detta uppdrag (det handlar om att möblera en dagislokal som används för kyrkliga ändamål under helgerna) utan sin kära kusin...