Äntligen seger

Den som väntar på något gott... Efter nästan ett år utan en enda seger i seriesammanhang, lyckades faktiskt Atleterna vinna i går. 3-1 mot brukslaget från Värmland, klassiska Degerfors. Det fria fallet rakt ner genom seriesystemen är därmed åtminstone tillfälligt hejdat.

När vi ändå är inne i sportens värld. Caps ( jag pratar NHL-hockey här) började uruselt när ligan väl satte igång sent omsider. Men under de senaste matcherna har Backstrooom och grabbarna kommit igång på allvar. Och nu ser det faktiskt ut som om de ska klara sig till slutspel. Det är hårt att erkänna det, men jag saknar faktiskt NHL-matcherna.

I övrigt rullar det på. Vi packar upp och fixar. Syster Yster har förskt sälja kokböcker tillsammans med några klasskompisar nästan hela dagen. Det gick väl inget vidare, men lite pengar fick de ihop till sin Kinaresa i höst. Och framförallt gillar jag att de kämpade.

Lillibror speade cup i dag med sitt nya fotbollslag. Tyvärr blev han skadad och tvingades avstå de sista två matcherna. Och det blev förlust de två han var med i. Det är bara att bryta ihop och komma igen.

Dags att sova!

En himla massa bilder

Jag har äntligen kommit mig för att kopiera in lite bilder på bloggen. De är mestadels från inflyttningen. Flyttlasset från USA kom på tisdagen före påsk och sedan höll dom på och fixade och donade fram till skärtorsdegn. Vi flyttade in på långfredagen och fick sedan rejält med hjälp från svärmor och svärfar samt vännerna J och HS. Mycket flyttande, kartongsprättande, målande och organiserande blev det. Och vi är långt ifrån klara ännu... Nu för en stund sedan kom t ex vår nya kyl/frys - äntligen kan vi ha glass i huset!

Den sista bilden är på ett ett skåp som vi tänkte sälja. Det finns ytterligare två. 500 spänn styck mot avhämtning, vrakpris! Någon som är intresserad?



En smula påskkaos

Jo, jag fattar. Ni vill ha rapporter. Texter och bilder. Reflektioner.

Hur går det med flytten? Hur känns det att flytta in i ett hus? Har vi fått ordning? Hur var påsken?

Frågorna är oändligt många. Men ni får ge er till tåls, kära miljontals läsare av denna anspråkslösa blogg. Kommer tid kommer råd och då kommer med största sannolikhet också ett eller annat svar.

Låt mig bara få konstatera att påsken varit fantastisk trevlig, om än en smula kaotisk.

Flyttrapport

Tisdagen har ägnats helt åt flyttbestyr, precis som planerat. Amerikakofferterna började bäras in i det  i stort sett helt tomma huset under tidig förmiddag och sedan bars det och bars det och bars det. Det var onekligen en märklig känsla att se möbler och prylar dyka upp igen på svensk mark. Där var min gitarr. Och där var farsans gamla köksbord (som jag använt som skrivbord under alla år i USA, nu står det i vårt nya kök - åtminstone några dagar).

Tyvärr har jag inga bilder att visa, eftersom kameran behagade gå i strejk. Ska försöka reparera det senare.

Några sammanfattande tankar kring dagen:

• Oj vad mycket grejer vi har. Behöver vi egentligen tolv sängar? Eller 65 tallrikar? Eller fyra matbord?
• Himla trevligt att tända en eld i braskaminen.
• Det gör ont i ryggen att flytta.
• Jag ägnade större delen av dagen åt att fylla kökslådor och -skåp.
• Inte så vältajmat att ha en större tenta i jämförande politik och metod mitt i flytten. I morgon eftmiddag...
• Syster Yster och Lillebror kom över efter skolan och blev helt entusiastiska över huset. Liksom min bror.

Vi flyttar troligen in på riktigt på torsdag, som ju är skärtorsdag till på köpet. Enda lilla problemet just nu är att vår säng inte kom upp för trappan - den var för stor. Vi får se hur vi löser det...

I morgon fortsätter flyttkillarna med uppackning och montering.

En tid av flyttprocess

Det har formligen öst in namnförslag på min blogg. Några ur högen:

• Tredje Sidan
• Insidan
• Baksidan (från en göteborgare)
• Första Sidan
• Sista Sidan

Nja. Jag vet inte. Får fundera vidare. Under tiden kan ni ju fortsätta skicka in kluriga idéer...

En kort uppdatering kanske är på sin plats hur som helst:

Flyttlasset lämnade således Distriktet i början av januari. Vi stannade några dagar till för att fixa en massa praktiskt jox. Bland annat skulle vi sälja bilen, vilket dock föll på att det saknades ett litet förargligt papper. Några av våra vänner lyckades dock kränga den ett par veckor senare och pengarna är nu lyckligt insatta på kontot. Vi är skyldiga dom en middag - minst - för besväret...

Vi tog oss över Atlanten, en resa som vi gjort massor av gånger men som denna gång kändes lite extra eftersom det i praktiken innebar att vi lämnade ett land som vi gjort till vårt under mer än fem år. Väl i Sverige satte vardagen igång i stort sett med en gång. Jobb, skolor, rutiner.

För Big Brother var det ju inget nytt, han fortsatte på sitt gymnasieprogram. Men för Syster Yster och Lillebror var det ny skola, nya klasser och nya kompisar. Lite jobbigt, nervöst och annorlunda var det allt, särskilt de första veckorna. Att sedan dottern fick flunsan redan efter några veckor och var hemma rätt länge, gjorde inte anpassningen enklare direkt.

Hustrun började sitt nya jobb och vi installerade oss i vår gamla lägenhet - som vi dock redan hunnit sälja.

Februari innebar en enda lång flyttprocess. Vi körde grejer till de tre (!) förråd som vi hyrt, vi skrev kontrakt på försäljning av lyan och på huset som vi köpte (som varit i hustruns släkt ägo i mer än 80 år), vi pratade med banker om lån, ändrade adresser, sa upp telefon och elavtal, fixade med försäkring och tusen och en andra saker.

Den 1 mars övertog den nya ägaren vår fina gamla lägenhet. Själva stacke vi in till sta'n - till en lånad tvåa strax intill Vasaparken. Vi kunde nämligen inte flytta in i huset förrän i slutet av mars. Inte någon perfekt planering kanske. Men allt löser sig och vi är evigt tacksamma för att Elisabeth W B ställde upp med kort varsel och såg till att vi fick tak över huvudet.

I morgon, tisdag, börjar så inflyttningen till huset. Alla prylar från USA anländer, ska lastas av och packas upp. Hur kul som helst. Samtidigt ska jag försöka tömma åtminstone ett av de tre förråden. Dessutom måste vi tömma och städa den lånade lägenheten, hämta grejerna som vi parkerat hemma hos brorsan, måla om några väggar. Och fira påsk.

Men det ska säkert bli bra. Det gäller att se möjligheterna, inte problemen. Glaset är halvfullt.Uppåt, framåt.

Återkommer med rapport. Förutsatt att bredbandet funkar i huset.Vilket i skrivande stund dock är mycket osäkert.   

Nu kommer grejerna från USA

Upp och nervända världen: I min gamla hemstad Washington DC är det snöfall och kallt. Här i Stockholm har vi strålande sol och (äntligen) ett gäng plusgrader.

Ja, jag vet att jag inte skriver här så ofta längre. Men det kanske blir några inlägg nu. Dags för inflyttning i huset, nämligen. I morgon, tisdag, kommer flyttlasset från Amerika. Och det måste ju dokumenteras.

Kanske ska jag byta namn på bloggen? Ena sidan?

En flytt-rapport

Av en för mig ytterst oklar anledning kan jag inte lägga ut några bilder på bloggen. Har et minne av att min svägerska i Brasseland möjligen råkade ut för något liknande för en tid sedan. Men borde man inte få någon form av information åtminstone?

Hur som helst. Ni får nöja er med en textrapport så länge.

• Alla prylar (utom en bänk i hallen) kom med i flytten. Containern åkte iväg som planerat i fredags kväll och lämnade ett öde hus bakom sig.
• Vi har flyttat över till ett lägenhetshotell i närheten. Tillsammans med diverse resväskor, kassar, konstiga grejer som "blev över" och så vidare.
• Big Brother flyg hem till Sweden i fredags. Planet var sex timmar försenat, så det blev en aning seg väntan på Dulles. Som tur var skulle han inte byta plan, och svärföräldrarna mötte upp i Köpenhamn. Allt gick bra och han har nu börjat skolan i Stockholm efter vinterlovet.
• Städningen och skräpröjningen av huset är klara. Kåken är redo för sin nya hyresgäst.
• Det största strulet är bilförsäljningen, eftersom vi (jag) lyckats tappa bort ett litet löjligt papper som man måste ha när man säljer. Det tar tio dagar att få fram ett nytt (det lokala trafikverket DMV här i DC är ett enastående ställe - tio dagar för att få fram en kopia på ett papper...). Så nu får vi be en kompis sköta försäljningen när det där jäkla dokumentet väl kommer fram. Irriterande.
• Vi åker på torsdag eftermiddag och beräknas landa i Stockholm på fredag förmiddag. Efter 5,5 år i USA. 
• Kidsen börjar sin nya skola på måndag.

Det har varit en närmast extremt jobbig vecka. Det tar verkligen på krafterna att flytta på många sätt. Inte minst alla avsked. Och att flytta från ett land till ett annat gör att allting blir sju gånger värre. Men nu är det snart klart.

Sedan väntar en ny flytt i Sverige. Förhoppningsvis flyter den betydligt smidigare än den här.

Jag hoppas återkomma med ett gäng bilder vad det lider.

Take care!

Grattis Lillebror!

I dag är en alldeles, alldeles speciell dag.

Från och med nu är alla mina barn tvåsiffriga. Lillebror fyller nämliget tio år just denna dag. Mitt i flyttkaoset. Vi sjöng för honom i ett hotellrum på samma gata som presidenten bor på, Pennsylvania Avenue.

Bara en så'n sak...

Huset är inte längre beboligt. Allt står i lådor och i dag ska den stora containern komma. Sedan ser vi inte skymten av våra grejer förrän om två månader eller så.

Återkommer.

Välkomna till 2013!

Tiden går fort när man har roligt. Nyårsafton har redan passerat och jag har inte ens hunnit uppdatera bloggen med några små kloka rader om det gångna året, om det som komma skall samt om andra vikitga ting som man bör förtälja vid ett årsskifte.

Låt mig bara få konstatera att vi just kommit hem från en väldigt kul nyårsfest, med massor av mat, vin och trevliga människor.

Nu ska jag ramla i säng. Men först:

Gott Nytt År alla miljarder läsare av denna anspråkslösa blogg!

För att ni ska få lite kul så vill jag gärna hänvisa er till följande länk. Den utspelar sig visserligen i påsktider, men högtid som högtid...

Kärt återbesök

Nu har vi fått kära gäster igen. I går kväll sprang en liten mus runt på köksbänken när hustrun skulle plocka undan lite disk. Jag låg och läste och hörde ett plötsligt illtjut. Och det var inte musen som tjöt.

Likaså i kväll hade vi besök. Denna gång kilade den in bakom spisen.

Fem laddade fällor står nu strategiskt utplacerade runt om i köksregionen.

Annars har vi mest ägnat dagen åt att vara sjuka. Den här förkylningen är seg. Som tur är har barnen inte smittats. Åtminstone inte ännu. Nu väntar sängen!

Tandvärk i Distriktet

Ingen rolig natt, den gångna. Sov bara några timmar på grund av en sällsynt smärtsam tandvärk. Ovanpå den rejäla förkylningen. Så det var bara att ringa Doktor Lycka, familjens tandläkare, på morgonen. Naturligtvis var han ledig, men jag fick tid his en av hans kollegor.

Efter diverse röntgenbilder, undersökning och frågor/svar, så kom han fram till att det inte var några problem med tänderna. Istället var hans teori att mina igentäppta bihålor orsakar ett tryck som kan upplevas som tandvärk. En helt rimlig förklaring, eftersom tandsmärtan började så smått när jag blev rejält täppt.

Kände mig lättad, men samtidigt en aning irriterad - smålänning som jag är. För betalningen kom jag ju inte undan. Hade ju knappast fått valuta för pengarna. Påminner mig om den gången när min lilla TV gick sönder och jag lämnade in den på reparation. "Den går inte att laga", meddelade teknikern och begärde 300 spänn för det beskedet.

I övrigt packar och fixar vi en massa. Nästa onsdag kommer flyttfirman och då måste vi ha sorterat och bestämt vad som ska med i lasset och vad som ska säljas eller skänkas bort.

Kan också meddela att äldste sonen lyckligt och väl ankommit Sverige efter sina många resor runt vår jord.

Tack-och-adjö-party

Jag börjar så smått komma ikapp på bloggen, efter de intensiva juldagarna. Det som återstår är en liten rapport från vårt "tack-och-adjö-party" den 23 december. Några timmar innan anlände Big Brother från Köpenhamn. Därmed kunde festen börja. Ett 50-tal gäster, plus ett oräkneligt antal barn, kom, partade, åt och drack.

Det var väldigt kul och rätt så sorgligt på samma gång.

Hustrun höll ett lysande tal i trappan och tackade alla för att de gjort de här fem och ett halvt åren så fantastiska och minnesvärda. Här fanns folk som vi i stort sett lärde känna den första dagen vi flyttade in, andra som vi blivit vänner med långt senare. Grannar, kollegor, kompisar... Massor av polare som ställt upp på en massa olika sätt, allt från att låna ut sina sommarhus till oss till att guida oss genom den  washingtonska byråkratin.

Vi lyckades med bedriften att inte ta en enda bild på hela kvällen, men en av kompisarna som plåtade flitigt har lovat att leverera en cd-skiva inom kort. Så det kanske blir ett bildreportage vad det lider.

Nu ska jag gå och lägga mig. Har haft en ovanligt seg förkylning i snart två veckor och hela kroppen känns som om jag vore typ över 50 år eller nå't sån't. Tyvärr har jag smittat hustrun också. så hon går runt och nyser och hostar och snyter sig, hon med. Barnen är dock friska. Ännu så länge. De ha alla umgåtts med kompisar under dagen. Dessutom har vi haft vår favvohund på sleepover i tre dagar. I natt sov han i Lillebrors säng. Gissa om han var stolt. Lillebror alltså.

Eller som Syster Yster sa när vi hade kört hem vovven: "Vi måste helt enkelt ha en hund".

Ärligt talat börjar jag ge vika. Men vem ska sköta djuret när alla vi är på skolor och jobb? Eller när vi ska resa bort?

Och frmförallt: Vem ska plocka upp bajset?

Tradionell judisk-svensk juldag

Sedan vår andra jul här i Distriktet har vi haft traditionen att fira en "svensk-judisk" juldag - en väldigt trevlig blandning av svenska och judiska traditioner och maträtter. Att det skett just på juldagen har berott på en av de saker svenskar och judar oftast har gemensamt: att vi inte har något speciellt firande på juldagen. Förutom dom som kilar iväg till julottan då - men vi tillhör inte dom.

Vi kör lite hanukah, äter lite janssons temptation och om andan faller på - vilken den ju ofta gör efter några snapsar - avrundas kvällen med ett hundratal Neil Young-låtar framförda av er ödmjuka bloggare.

Detta år blev lite speciellt av flera skäl. Först och främst förstås att det av allt att döma var det sista gemensamma firandet på ett tag. Men också för att vi körde en heldag. Så vi inledde hemma hos polarna Alex och Jennifer där vi intog en helt fantastisk lunch och blev sittande i runt fyra timmar och bara åt. Hade inte Alex varit miljöekonom, hade han definitivt kunna jobba som kock på en exklusiv italiens restaurang - han är från Florens.

Sedan fick vi ledigt några timmar. Ja, ledigt och ledigt. Hustrun och jag stack hem och fixade mat och det gjorde även vännerna Beth och Noel. Sedan återsamling vid 19-tiden hemma hos oss, med smorgasbord bestående av en massa små och stora rätter huller om buller. 

Bilden är tagen när vi (äntligen...) ätit klart och precis tänt hanukah-ljusen och ska dela ut julklappar.

Nu är det annandag jul här i Distriktet och det är en helt vanlig dag, bortsett från att kidsen har winter break. Affärer och arbetsplatser är igång och det är lika ont om parkeringsplatsersom vanligt här utanför på gatan...

Om ett par timmar ska jag köra äldste sonen till flygplatsen, hans mer än fyra månader bortavaro från det svenska fäderneslandet börjar närma sig sitt slut. Om en vecka är det dags för Big Brother att flyga hem. Vi andra stannar ytterligare en vecka efter det.

Så ni lär se fler uppdateringar här på bloggen. Ända in i kaklet. 



Några bilder från sista skoldagen

Något konstig kronologi på bloggen i dag, men här är bilder från Syster Ysters och Lillebrors sista skoldag i fredags. Under de 5,5 år vi varit här, har alla hemmavarande barn gått på vår lokala skola Hyde ES, djupt älskad av oss alla och redan saknad. Det här var skolan som tog emot oss med öppa armar när vi anlände i augusti 2007 och det här stället har betytt så oerhört mycket för oss. Via Hyde har vi lärt känna massor av vänner, både vuxna och barn. Skolan är verkligen väldigt speciell på många sätt. Fantastiska lärare, en otroligt engagerad rektor, föräldrar från stan's alla kanter och hörn. Hyde är definitivt en närmast perfekt symbol för Distriktet, här samsas männiksor med olika religioner, hudfärger, sociala förhållanden. De flesta är förstås "helamerikaner", men det internationella inslaget är stort. Under åren här har vi umgåtts med folk från Indien, Schweiz, Ukraina, Venezuela, Argentina, Vietnam, Finland, Kanada, England, Tyskland, Mongoliet, Sri Lanka, Sydafrika etc, etc...

Bilderna är från den sista julshowen vi bevittnade på Hyde samt Lillebror tillsammans  med kompis, sin lärare samt rektorn.

Jag minns fortfarande när brevet från Sidwell Friends School kom. Det var en vårdag och plötsligt hörde jag hur hustrun ropade - nej, skrek - på dottern.

"Oh My God! Du har kommit in på Sidwell!"

Ni får ursäkta om det här låter en aning skrytsamt, men SFS är utan tvekan den svåraste skolan att komma in på i Distriktet med omnejd. Populariteten har förstås inte minskat sedan Obama-familjen valde att placera sina två döttrar här. Ingen, varken hustrun, jag eller Syster Yster själv, förväntade sig därför att hon faktiskt skulle komma in. 

Men det gjorde hon. Tack vare utomordentliga testresultat, superbra betyg från Hyde, fantastiska omdömen från lärarna och en oerhört väl genomförd intervju med företrädare för SFS. Man må tycka vad man vill om att barn ska behöva konkurrera på det här sättet redan i unga år, men jag kan inte låta bli att vara stolt över tösen. Och såvitt jag kan bedöma upplevde hon ingen direkt press i samband med själva ansökningsförfarandet. Däremot är det en tuff skola att gå på. Oftast har hon suttit och pluggat två, tre timmar varje dag - plus helgerna. Ibland ännu mer. Då och då har det känts som att det är för mycket.

Men jag vet att hon kommer att sakna sitt plugg, lärarna och framförallt alla sina kompisar. På bilderna här nedan syns hon med några av dem när vi hämtade henne i fredags.    



Några julbilder

Dagarna har bara rusat fram och jag har inte hunnit ägna bloggen den uppmärksamhet den är värd. Här är dock lite bilder från självaste julafton - den sista på Dumbarton Street (såvitt vi vet). Tomten kom sedvanligt inramlande via bakdörren med sitt sedvanliga originella röda skägg och coola shades.

Mycket trevlig för en gammal man att ha alla sina barn samlade. 

God Jul till alla miljontals läsare av denna anspråkslösa blogg!

Vi firar Lillejulafton med att ta emot Big Brother, som landar i detta nu på Dulles International Airport. Första gången han flyger över Atlanten på egen hand (ja, en pilot eller två är väl med också). Hustrun och Lillebror är och hämtar honom. Dessutom ska vi ha big party för old friends i afton. Rapport kommer.

Så här ser det ut ett par timmar innan gästerna kommer:

Fredag i Distriktet

Fredag i Distriktet, sista fredagen före jul dessutom. Rätt bra tryck på sta'n med andra ord. Det var ytterst motvilligt som jag gav upp den parkeringsplats som jag lyckades få tag på tidigare i dag. Men det var inte så mycket att välja, Syster Yster och hennes polare skulle köras till ett party långt uppe i Maryland och när jag till slut kom tillbaka till Georgetown fanns det förstås inte en p-plats att uppbringa. Det blev ett par varv runt i grannskapet med stigande frustration. Men det löste sig till slut...

Annars har det mest handlat om skolavslutningar i dag. Återkommer med lite bilder och kommentarer. Men låt mig bara konstatera att Lillebrors play var hur bra som helst och att han var bäst. Och då är jag helt opartisk.

Äldste  sonen verkar redan ha anpassat sig till den amerikanska östkusttiden. Fattar inte hur han klarar att ställa om mat- och sovklockan så snabbt. Själv hade jag sannolikt varit både knäckt och totalt förvirrad om jag rest tillbaka 16 timmar i tiden. Han är liksom redan i morgon på något sätt. Fast ändå inte.

I morgon är det lördag och storhandling inför vår stora fest på söndag. Samma dag som Big Brother flyger in från Köbenhavn. Så då är alla mina barn samlade på samma kontinent, och till och med i smma hus, efter att ha varit tämligen utspridda i världen den gångna hösten...

Jag har packat den sista lunchboxen

Jag har gjort min sista lunchbox!

Tanken slog mig nu i afton, när Lillebror berättade att de skulle bli bjudna på pizza på skolan i morgon - den sista dagen i de amerikanska skolorna för våra kids.

I morgon eftermiddag, fredag, börjar nämligen the Winter Break. Sedan är det ingen skola förrän vi anlänt till Estocolmo en bit in i januari. Stort. Omvälvande. Smått nervöst.

Måtte det gå bra. Måte barnen gilla den svenska skolmaten.

I morgon blir det sedvanlig avslutningsshow på Lillebrors skola och därefter läge att dela ut diverse svenska chokladkartonger och dito souvenirer till lärare, rektor och annan personal.

Syster Yster ska inte ha någon särskild samling på skolan (hennes kompisar hade ju ett gigantiskt överrasknings- och avskedsparty för henne för ett par veckor sedan), men även hon tar med sig lite presenter till favvolärarna och rektorn i morgon bitti.

Annars ser vi fram mot att den äldste sonen kommer hem sent i kväll  efter sex veckor i Australien. Jag ska strax iväg och hämta honom borta på BWI, flygplatsen som ligger mellan Baltimore och DC. Stackarn kommer väl att vara totalt jetlaggad ett tag framöver. Om jag fattat det rätt så ligger Sydney 16 timmar före amerikansk västkusttid. Här är klockan just nu 22, vilket innebär att den 14 på eftermiddagen i morgon down under.

Very confusing.

Dr. Anders pratar germs

Kan inte motstå att kopiera ur senaste veckoinfon från vår kommunala skola. Svärfar jobbar på sin amerikanska karriär:

Fourth Grade Study of Germs!


Health Talk with Dr. Anders! We had a visit last week from Dr. Anders (Joel's grandfather) who works with the Center for Disease and Control Department to teach us more about our bodies and how to stay healthy. Our fourth graders have become experts in germs and bacteria through their latest science unit, Healthy Humans. In our discussion with Dr. Anders we talked about prevention, history of diseases, symptoms of diseases, and healthy habits. Thank you for sharing your knowledge, Dr. Anders!

Konsten att hålla koll på saker och ting

Få saker stör mig så mycket som när saker och ting försvinner. Jag blir irriterad, vrång och missmodig, frustrerad och inte sällan totalt galet fokuserad på att försöka hitta det där som är borta.

Då är det tur att jag har hustrun. Låt mig ta två exempel från denna onsdag.

1. Jag har alltsedan vi sålde lägenheten i Bromma med en stigande desperation försökt hitta köpeavtalet samt kvitton eller fakturor på de renoveringar som vi gjort i lägenheten. Det är ju så fiffigt att man kan dra av nedlagda kostnader för inköp och renoveringar och därmed slippa skatta för hela försäljningssumman. Jag har letat i veckor, först i Stockholm, sedan här i Distriktet. Jag har letat i pärmar, i lådor, i kartonger, i bokhyllor, i källare, i skåp, i kök, i garderober, i badrum samt under sängar. Ingen framgång. Förgäves. Så i dag, när jag beklagade mig, sa hustrun stillsamt: Har du kollat i den där mappen som är märkt "Hemmet"? Nä, sa jag och gick iväg och hämtade mappen. Naturligtvis fanns alla papper där. Det sparar oss sannolikt några hundra tusen kronor...
2. Sedan åkte vi iväg och handlade i eftermiddags. Jag köpte bland annat en finfin yxa med hickoryskaft (min julklapp till mig själv) och kände mig nöjd och belåten när vi gick ner till bilen i parkeringsgaraget och skulle åka iväg. jag famlade efter parkeringsbiljetten, som jag fått stämplad och validerad efter konstens alla regler. Den var borta. Puts väck.Jag stannade bilen igen, gick ut och letade igenom alla fickor, plånbok, tittade under sätet, i handsfacket, mellan stolarna, i fickorna igen. Förgäves. Biljetten var borta. Jag blev alltmer irriterad och hustrun, som känner mig rätt väl efter mer än 16 års äktenskap, sa stillsamt: Vill du att jag ska köra ut? Det är ju nämligen så att man måste visa upp den där vailderade biljetten för att komma ut ur garaget. Har man ingen biljett blir det dyrt. Jättedyrt. Jag fixar det här, sa hustrun och vi bytte plats och efter fem minuters intensiv övertalningskampanj gick p-vakten - motvilligt - med på att släppa ut oss utan att kräva de 26.50 dollar som det egentligen skulle kosta.

Var biljetten tog vägen? Det är ett mysterium. Min teori är att den lömskt försvann in i springa som finns där mittkonsollen övergår i instrumentbrädan.

Sensmoral: Håll koll på saker och ting, så slipper du bli frustrerad. Alternativ: Skaffa dig en partner med sans och vett.