Intensiv vecka

Vi är mitt i en intensiv vecka, med massor av skolrelaterade aktiviteter. I går kväll var det föräldramöte, i dag har jag varit på skolbesök inför nästa läsår, storebror har premiär på sin skolpjäs, i kväll är det ett annat föräldramöte, i morgon ett annat skolbesök och på lördag är det dags för den stora 100-årsfesten för barnens skola.

Det är i stort sett ett heltidsjobb att vara förälder i det här landet.

Eftersom vår 5th-grader går sista året på sin skola måste vi redan nu se oss om efter en ny skola inför nästa läsår. Det finns två huvudalternativ: antingen en annan public school (kommunal) eller en "independent" (privat eller stiftelseägd). Just nu har vi runt fem skolor som verkar intressanta och bra. Men ansökningsprocesserna... Stön. Det är en hel vetenskap att sätta sig in i. Tester, utlåtanden, blanketter, anmälningsavgifter, betygsavskrifter, personliga brev, personliga besök av föräldrarna, personliga besök av den sökande eleven, intervjuer av föräldrar, intervjuer av eleven. Ja, ni fattar.

Det bara snurrar runt i min arma skalle. Och dessutom kräver de olika skolorna olika tester...

Allt måste göras nu i november och december. Sedan väntar ett par månaders väntan innan man får besked om vi kommit in eller inte.

Jag återkommer med mer rapporter.

Vädret? Nästan 20 grader och sol. Synd att klaga. Särskilt som brorsan skickade en bild från Stockholmstrakten tidigare i dag. Värst vad mycket snö ni har...

Veterans Day på cykel

Ledig måndag och vi cyklade in till monumenten för att kolla in Veterans Day. Många gamla militärer gick omkring och strosade med sina familjer, några med uppenbara krigsskador, amputerade armar eller ben och liknande. Den stora veterandagen var dock i lördags, då det var parad längs The Mall.

Vi cyklade bort till Capitolium och fortsatte till Jimmy T:s Diner på East Capital St - som ägs av John och Cynthia som vi lärt känna via skolan (sonen går i vår sons klass). Tanken var ett lunchintag där. Tyvärr var stället stängt på grund av helgdagen, så det blev Johnny Rockets på hörnet av Pennsylvania Ave och 20:e istället.

DC är en förvånansvärt cykelvänlig stad och det går rätt smidigt att kryssa fram genom trafiken, även tillsammans med en 9-åring och en 11-åring. Viss vaksamhet bör man dock ha. Även om cykeltrafiken har ökat rätt mycket de senaste åren (det kan jag själv konstatera efter att regelbundet varit i DC de senaste tio åren), så är de bilburna Washingtonborna fortfarande rätt ovana vid cyklar.

Som tur är är det okej att cykla på trottoarerna och längs downtowns avenyer är trottoarerna breda och rymmer både cyklister och fotgängare utan problem. Glädjande nog planerar dessutom stan att bygga fler cykelvägar. Och redan nu har det börjat dyka upp en del cykelfiler (typ på Hornsgatan i Stockholm) vid några av gatorna i centrum.

Dagen avslutades med en härlig middag: kycklingfiléer och paprika på pastabädd i ugn med en sås bestående av bl a dijon-senap, vitt vin, grädde, olika sorters riven ost samt kryddor. Till detta serverades ett ordentligt kylt vitt chardonnay (Fetzer) från Californien samt en sallad. Efterrätten bestod av fyra olika sorters glass.

Kreatör: Mormor/svärmor. Behöver jag tillägga att det var utsökt? Behöver jag tillägga att jag bör sticka ut och motionera i morgon?

Hänt se'n sist

Dottern med sleep over-kompisarna. Mycket lyckat. Trevliga tjejer.

Dom har jättestora dammsugare i USA.

Redskins förlorade men vi har ett nytt lag på G.

Långhelg i DC. I morgon måndag är det Veterans Day, vilket innebär helgdag, stängda skolor och dagis och en ovanligt lugn helg eftersom många Washington-bor passar på att sticka iväg åt olika håll.

Annars laddas det allmänt upp inför nästa storhelg som kommer om två veckor; Thanks Giving (TG). Butikerna är fyllda av slaktade kalkoner. Det sägs att TG är en större helg än julen, eftersom i princip alla firar den oavsett religion. Det är definitivt den största resehelgen i alla fall. En trevlig egenskap är att TG i stort sett helt är befriad från kommersiella intressen (förutom möjligen från kalkonuppfödarna). Inga presenter, inte en massa godis eller andra konstiga saker. Mest ett rejält fokus på att umgås med familj och släktingar.

Fars dag är mer kommersiell. Jag vet inte om den firas här. I Sverige inföll den tydligen i dag, vilket gick oss spårlöst förbi fram till för en liten stund sedan. Men jag är inte bitter. Näedå.

Sedan sist har dottern haft en sleepover med tre kompisar, Kira, Rina och Victoria. Det blev väldig lyckat och skojig, med tacos, godis, lek och fnitter och skratt långt in på natten. Dottern var mycket nöjd efteråt.

Storebror flydde från tjejerna och sov över hos Jordan, där han var kvar hela lördagen. Mormor och morfar gick på NHL-hockey med de andra barnen och såg Caps förlora mot Tampa Bay Lightning. Hustrun och jag fann oss plötsligt ensamma med varandra och passade på att gå ut på restaurang här i Georgetown. Mycket trevligt. Lördagskvällen avslutades med ett glas vitt vin hemma hos Jordan, i samband med att vi hämtade grabben.

Två födelsedagskalas har vi också hunnit med, ett på lördagen och ett i dag, söndag. Det första var en dotter till en svensk bekant, det andra var en kompis på dagis som fyllde fem år. Intressant att se hur ett amerikanskt kalas går till. Till exempel var många föräldrar med. Och någon gemensam offentlig presentöppning var det inte.

Och i dag förlorade Redskins derbyt mot Eagles. Ingen höjdare precis. Tur att vi inte gick - biljettpriserna hade sprungit upp i nästan 150 dollar styck. Nu lär priserna sjunka...

Take care!

Mormor med i skolan

Mormor och dotterdotter med utkastet till Class Banner, tema "Fearless Falcons"

Son med klasskompisar i The Combos, 4-5th graders

Undervisningen sker mest på golvnivå. Här har Ms. Miller matte med några av de modiga falkarna i 3rd graders. Dottern till höger om fröken.

Så, då har man gjort en Class Banner för första gången i sitt liv. Det vill säga det var mest Barbara och barnens mormor samt fröken Riddle som gjorde den, jag har aldrig varit särskilt bra på sådant där. 3rd graders namn är "Fearless Falcons" och bannern fick förstås det temat. Den ska hänga utanför klassrummet i samband med att skolan har öppet hus i morgon, fredag.

Kul för mormor, erfaren lärare, att få vara med en förmiddag i dotterns klass. Hon tyckte dels att barnen var väldigt tysta och lyssnade uppmärksamt på läraren, Ms Miller. Och dels förvånades hon över att barnen mest satt på golvet på lektionerna. Frånvaron av raster är också något som är ovant för en svensk lärare... Samt att rektorn går ut och in i klassrummen och rent allmänt är mycket mer närvarande bland barnen och i undervisningen jämfört med i svenska skolor. Bara det att vår rektor hälsar varje barn välkommet varje morgon är väl knappast något som vi är vana att svenska rektorer gör.

Alltså, i min serie "Saker som skiljer sig här från där":

6. Rektorerna är mycket mer närvarande bland barnen och i undervisningen här, jämfört med back home.

Vädret? Kallt! I morse var det bara 3 grader och nu mitt på dagen (amerikansk tid) är det lite drygt 10 grader. Men det är vackert, klar luft och en fin höstsol.

Senaste nytt om mina öden och äventyr som room parent för 3rd graders

Jo, följetongen om bloggaren som room parent fortsätter. Sist jag berättade om det så hade jag avgått. Mitt tillkännagivande ledde omedelbart till en större nätbaserad debatt som runt hälften av klassen föräldrar var inblandade i. Samtliga var upprörda å mina vägnar (jag hade som en bimotivering till min avgång nämnt att jag fått ett par negativa mejl från några av föräldrarna efter att jag skickat ut lite information via e-post) och vädjade till mig att stanna kvar som room parent, eftersom jag gjort en sådan "fantastisk insats" (se där ett strålande exempel på amerikanskt positivt tänkande).

Läraren för 3rd-graders ville ha ett möte med mig direkt när hon fick höra om mitt avhopp. Också hon bad mig stanna kvar. Hon behövde en vettig person att kommunicera med - och förhållandet till den den andra room parenten lämnade en del övrigt att önska.

Eftersom vår fröken är en av de bästa lärare jag någonsin mött - hon har gjort underverk med vår dotter - så lovade jag henne allt mitt stöd. Så jag blev "hemlig agent". Formellt inte room parent, men informell kontaktperson och länk mellan läraren och föräldrarna.

Sedan kom vice ordföranden i PTA (ungefär som föräldraföreningen hemma) fram i dag och ville ha ett enskilt samtal. Hon hade ordnat fram två nya room parent och frågade om jag inte kunde tänka mig att gå tillbaka igen "nu när du får hjälp".

Efter denna massiva övertalningskampanj från föräldrar, lärare och föräldraförening är det ju bara att kapitulera. Så nu är jag room parent igen. Detta är en never ending story - fortsättning kommer.

Ett nytt inslag i min serie "Saker som skiljer sig här från där":

5. Datumen skrivs annorlunda här, vilket kan vara riktigt förvirrande för en svensk som vuxit upp med den logiska följden dag/månad år (t ex 6/11 2007). Här vänder man på ordningen, men bara delvis: månad/dag/år (11/6/07). Jag måste fortfarande tänka mig för när jag skriver eller säger datum med bara siffror, annars kan det bli fullständigt uppåt väggarna. Ett trick som jag använder är datumet 9/11, dagen för terrorattackerna. Eftersom jag vet att det var den 11/9 (dvs den 11 september) så får jag rätt ordning på siffrorna. Oftast.

Jag har till min förskräckelse upptäckt att jag glömt skriva om vädret på ett bra tag. Kanske för att det inte är så mycket att skriva om. Runt 12-13 grader på dagarna, ofta soligt (men det regnade tidigt i morse) och neråt 5 grader på nätterna.

Caps förlorade som vanligt i kväll, 1-2 mot Trashers. Det enda målet gjordes av Michael Nylander, fembarnspappan från Huddinge.

See you guys!

Födelsedag i DC

Jag med min födelsedagspresent från frun - en stadsjeep. Precis vad jag önskade mig! Just kidding. Vi hyrde en standardbil men blev uppgraderade eftersom de normala bilarna var slut. Jag provade aldrig fyrahjulsdriften...

Födelsedagsmiddag i Georgetown nu i kväll med svärföräldrarna. Suveränt gott!

Caps förlorade återigen (0-5 mot Carolina Hurrikanerna) och börjar allt mer likna ett loserlag. Byt coach är mitt råd. Annars har kusingänget lyckligt återvänt hem till Huddinge och barnens mormor och morfar lika lyckligt landat här i DC. I dag har de introducerats i skolor och förskolor, blivit presenterade för lärare och andra föräldrar samt följt med på en shoppingtur i de nordvästra förorterna.

Själv har jag blivit ordentligt firad eftersom jag fyllt år. Redan kl 7 på morgonen stod hela gänget och sjöng runt sängen och sedan har det fortsatt hela dagen, med grand finale nu på kvällen med en fantastisk middag (kyckling på spenatbädd med ädelostfyllning och valnötter, ris, en bondsallad med balsamvinäger samt rosévin).

Jag vill passa på att tacka för alla mejl som ramlat in med gratulationer.

Det känns skönt att veta att jag aldrig varit så här gammal förut.

Halloween-candy

Det har varit en minst sagt omtumlande vecka, med intensivt Halloween-firande i flera dagar. Barnen var ute och trick- och treatade så det stod härliga till (med stöd av några erfarna amerikanska kompisar) och kom hem med uppskattningsvis 10 kilo godis - och då överdriver jag inte.

Sedan har vi varit på akutbesök på sjukhus efter att en av våra gästande kusiner fick en rejäl allergiattack efter att antagligen fått i sig jordnötsolja i chaokladgodis i samband med Halloween-party på skolan. Samma kusin fyllde dessutom år ett par dagar senare - snacka om några häftiga dagar!

Mitt avhopp som room parent ledde till en fullständigt makalös reaktion och jag har varit utsatt för en veritabel övertalningskampanj för att stanna kvar på min post. Senast i dag träffade jag läraren som bett mig komma efter skolan för ett "enskilt samtal". Hon behövde mitt stöd, sa hon. Och storsint som jag är så lovade jag henne det. Hon är kanon och värd all tänkbar uppmuntran. Däremot har jag (hittills) ståndaktigt vägrat att gå tillbaka till uppdraget som room parent. Jag återkommer sannolikt med fler rapporter i ämnet.

I morse åkte våra kusingäster hem till Sverige - de landar om några timmar om planet är i tid. Det har verkligen varit kul att ha dom här.

Här nedan följer en bildkavalkad av veckan som gått.

Dottern med sina bästa kompisar på Fall Fest.

En helt vanlig promenad längs Georgetowns gator en eftermiddag i oktober. Kusin, lillebror och bloggare är ute och går.

Vår trapp-pumpkin.

Barnens Halloween-teckningar på staketet.

Kusingänget lirar basket

En typisk Halloween-trädgård i Georgetown.

Vårt trick- or treatgäng på godisjakt.

Superhjältarna förenas i kampen mot buset.

Ibland går han därute på gatorna som en helt vanlig människa.

Lillebror med polare från pre-school på Halloween-parad.

Den här bilden borde väl egentlugen, rent kronologiskt, ligga först. Från pumpkin-carving-partyt för en vecka sedan. Resultatet kan ses längre upp på sidan.