Jaha, nu börjar det bli lite svårt. Ytterligare ett flygbolag läggs till min lista på flygbolag som ska bojkottas. Denna gång är det US Airways. De såg effektivt till att vi missade anslutningsflyget till Washington DC efter att vi landat i Philadelphia. Genom att vi fick vänta lång tid på våra väskor, står i kö till gränskontrollen, stå (ännu längre) lång tid i (ännu en) säkerhetskontroll samt vänta på shuttlen till den terminal varifrån vårt flyg skulle gå, så var det helt kört att hinna med. Och alla andra flyg till DC var fullbokade.
"Ni kan åka härifrån i morgon bitti" var beskedet. Hotell- och matkostnader skulle vi få stå för själva. Ingen kompensation utgick.
Det slutade med att vi hyrde en bil och körde hem. Samtidigt som våra väskor försvann någonstans på flygplatsen...
Nu är vi i alla fall back home - och det är en rätt förvirrande känsla efter tidsomställning, bråk med US Airways (servicekänsla?) och tre timmars bilkörning längs amerikanska highways.
Kidsen däckade på en bråkdel av en sekund när vi kom fram. Själva har vi käkat lite mackor och druckit ett par öl och det känns nu som om sängen är tämligen lockande.
Jag återkommer med rapporter om händelseutvecklingen. Det ska t ex bli spännande att se om väskorna någonsin kommer att dyka upp igen.
Trots allt är det skönt att vara tillbaka. Min broccoli verkar må toppen, även om jag inte såg riktigt bra eftersom det var mörkt när vi kom fram.
Ps. Sedan tidigare bojkottar jag - av olika skäl - Iceland Air och British Airways.
söndag 17 augusti 2008
lördag 16 augusti 2008
Back home
Mitt i packningen. Det är total kaos här i lägenheten för tillfället, men det ska nog lösa sig. I morgon bitti sticker vi till Arlanda för vidare färd mot US of A. Med tre kids, fem stora resväskor och en massa handbagage.
Jag skulle egentligen ha kutat Midnattsloppet i kväll. Starten går om en knapp timme och min polare Martin ringde tidigare i dag och undrade hur formen var. Jag sa som det var:
Jag bangar. Det blir inget lopp för min del i år. Kombinationen taskig tidpunkt (kvällen före avfärd) och långvarigt ryggont gjorde att jag valde att avstå.
Dessutom hade jag stora problem med min tävlingsdräkt som spricker hela tiden. Taskig kvalitet. Eller svärmors efterrätter? Alshammar och jag...
Hur som haver. Jag är glad ändå. GAIS lyckades, mot alla odds, vinna mot Bajen på Söderstadion i går kväll. Tre mål i sista kvarten. Helt osannolikt. Dessutom spelade man i Hammarby IF:s klassiska gulsvarta dräkter, eftersom man glömt att ta med sina egna bortaställ.
Jag vill passa på att tacka alla som vi träffat under sommaren! Det har varit mängder av middagar, fester, besök, lek, skoj, stoj, bröllop och en massa annat jätteroligt. Sommaren har varit kanon!
Nu väntar vardagen back home in The District. Lillebror börjar skolan, Big Brother börjar en ny skola och Syster Yster går kvar på samma skola, men nu i 4th grade. Hösten kommer milt uttryckt att bli spännande. Nästan med en gång är det dags för det första konventet; demokraternas i Denver inleds den 25 augusti. Då om inte förr får vi reda på vem som Barack kommer att välja som running mate. Veckan efter är det republikanernas tur, i Twin City, Minnesota. Sedan är det inte så långt kvar till USA-valet den 4 november.
Hösten innebär också att jag kommer att börja blogga mer regelbundet igen. Ses i spalterna.
Jag skulle egentligen ha kutat Midnattsloppet i kväll. Starten går om en knapp timme och min polare Martin ringde tidigare i dag och undrade hur formen var. Jag sa som det var:
Jag bangar. Det blir inget lopp för min del i år. Kombinationen taskig tidpunkt (kvällen före avfärd) och långvarigt ryggont gjorde att jag valde att avstå.
Dessutom hade jag stora problem med min tävlingsdräkt som spricker hela tiden. Taskig kvalitet. Eller svärmors efterrätter? Alshammar och jag...
Hur som haver. Jag är glad ändå. GAIS lyckades, mot alla odds, vinna mot Bajen på Söderstadion i går kväll. Tre mål i sista kvarten. Helt osannolikt. Dessutom spelade man i Hammarby IF:s klassiska gulsvarta dräkter, eftersom man glömt att ta med sina egna bortaställ.
Jag vill passa på att tacka alla som vi träffat under sommaren! Det har varit mängder av middagar, fester, besök, lek, skoj, stoj, bröllop och en massa annat jätteroligt. Sommaren har varit kanon!
Nu väntar vardagen back home in The District. Lillebror börjar skolan, Big Brother börjar en ny skola och Syster Yster går kvar på samma skola, men nu i 4th grade. Hösten kommer milt uttryckt att bli spännande. Nästan med en gång är det dags för det första konventet; demokraternas i Denver inleds den 25 augusti. Då om inte förr får vi reda på vem som Barack kommer att välja som running mate. Veckan efter är det republikanernas tur, i Twin City, Minnesota. Sedan är det inte så långt kvar till USA-valet den 4 november.
Hösten innebär också att jag kommer att börja blogga mer regelbundet igen. Ses i spalterna.
tisdag 12 augusti 2008
Smart Bike in DC
Wow! DC:s relativt nye borgmästare Adrian Fenty (som jag skakat hand och pratat med) lyckades. Han såg till att Washington DC blev först i USA med ett slags kollektivt cykelsystem.
Smart Bike DC kallas det och motsvarande finns redan i en del andra städer i Europa (bl a Paris, Barcelona och Oslo). Idén bygger på samma bas som Zipcar, som jag redan lyriskt berättat om här på bloggen och som jag själv är medlem i.
Man betalar 40 bucks per år, får ett smartcard och kan sedan använda cyklar som finns utplacerade på en massa ställen i DC hur mycket som helst. Varje cykel får dock max "hållas" i tre timmar. Genom smartkortet låser man upp cykellåset och när man är klar med sin tur parkerar man cykeln i något av de särskilda cykelställ som finns.
Smart Bike har formellt premiär i morgon, men har redan tjuvstartat lite i trakterna runt Dupont Circle. Mayor Fenty är själv helt cykeltokig, han tar bl a ledigt en stund ett par gånger per vecka och drar iväg - fort och långt.
Det har hänt en hel del när det gäller cykling i DC de senaste åren. Allt fler cyklar ses på gatorna och allt fler cykelbanor och cykelfiler ("Hornsgatan-filer") dyker upp. I stans stadsplanering har man aviserat en rejäl utbyggnad av cykelbanenätet.
För en gammal cyklist och miljökämpe är det ljuv musik. Och det är förvånansvärt lätt att cykla i DC, även om man fortfarande får se upp med bilister som är ovana med tvåhjulingar. Stan är inte särskilt stor, på 25 minuter kan jag ta mig från Georgetown till Capitol Hill, t ex.
Dessutom finns det ju hur mycket vinster som helst med att fler cyklar. Bättre miljö, mindre trafikkaos och köer, minskade problem med fetma och tillhörande hälsoproblem, minskat buller, lägre samhällskostnader etc, etc.
Trevligt!
Smart Bike DC kallas det och motsvarande finns redan i en del andra städer i Europa (bl a Paris, Barcelona och Oslo). Idén bygger på samma bas som Zipcar, som jag redan lyriskt berättat om här på bloggen och som jag själv är medlem i.
Man betalar 40 bucks per år, får ett smartcard och kan sedan använda cyklar som finns utplacerade på en massa ställen i DC hur mycket som helst. Varje cykel får dock max "hållas" i tre timmar. Genom smartkortet låser man upp cykellåset och när man är klar med sin tur parkerar man cykeln i något av de särskilda cykelställ som finns.
Smart Bike har formellt premiär i morgon, men har redan tjuvstartat lite i trakterna runt Dupont Circle. Mayor Fenty är själv helt cykeltokig, han tar bl a ledigt en stund ett par gånger per vecka och drar iväg - fort och långt.
Det har hänt en hel del när det gäller cykling i DC de senaste åren. Allt fler cyklar ses på gatorna och allt fler cykelbanor och cykelfiler ("Hornsgatan-filer") dyker upp. I stans stadsplanering har man aviserat en rejäl utbyggnad av cykelbanenätet.
För en gammal cyklist och miljökämpe är det ljuv musik. Och det är förvånansvärt lätt att cykla i DC, även om man fortfarande får se upp med bilister som är ovana med tvåhjulingar. Stan är inte särskilt stor, på 25 minuter kan jag ta mig från Georgetown till Capitol Hill, t ex.
Dessutom finns det ju hur mycket vinster som helst med att fler cyklar. Bättre miljö, mindre trafikkaos och köer, minskade problem med fetma och tillhörande hälsoproblem, minskat buller, lägre samhällskostnader etc, etc.
Trevligt!
söndag 10 augusti 2008
Bröllop på Heagård
Äntligen har de slutat leva i synd, brorsan och hans Linda. Inför 90 gäster på Heagård strax utanför Halmstad, vigdes de unga tu med hjälp av vigselförrättaren Peter B, en gammal kompis till brorsan. Med några vackra dikter av Maria Wine förklarade han dom för äkta makar, barnen kastade rosenblad och ett vilt kramande utbröt.
Hustrun och jag hade gemensamt åtagit oss rollen som toastmastrar, vilket innebar otippat mycket jobb. Men det hela löpte på bra, talen och sångerna avlöste varann med en smakfull blandning av hyllningar och kärleksfulla elakheter, all teknik (ljudanläggning, dator, projektor, mikrofoner etc) fungerade, maten var suverän och framemot 11-snåret på fredagskvällen var efterrätten utdukad och festen började på allvar.
Alla jag pratade med under kvällen hade väldans skoj, baren var fri och bandet som spelade helt suveränt. Kvällens stora konsertupplevelse blev dock, om jag får vara egoistisk, våra barns musikaliska hyllning till brudparet. Sicka kids!
Jag återkommer med lite filmer och/eller bilder.
Nu har vi återvänt till Stockholm och OS har börjat. Såg precis Emma Johansson ta hem en silvermedalj på linjeloppet. Men framförallt laddar jag självklart upp inför kvällens stora drabbning. GAIS mot TFF. Enligt rapporter från Göteborg är det dock väldigt blött efter ett idogt regnande, så vi får väl se om det blir någon match.
Hustrun och jag hade gemensamt åtagit oss rollen som toastmastrar, vilket innebar otippat mycket jobb. Men det hela löpte på bra, talen och sångerna avlöste varann med en smakfull blandning av hyllningar och kärleksfulla elakheter, all teknik (ljudanläggning, dator, projektor, mikrofoner etc) fungerade, maten var suverän och framemot 11-snåret på fredagskvällen var efterrätten utdukad och festen började på allvar.
Alla jag pratade med under kvällen hade väldans skoj, baren var fri och bandet som spelade helt suveränt. Kvällens stora konsertupplevelse blev dock, om jag får vara egoistisk, våra barns musikaliska hyllning till brudparet. Sicka kids!
Jag återkommer med lite filmer och/eller bilder.
Nu har vi återvänt till Stockholm och OS har börjat. Såg precis Emma Johansson ta hem en silvermedalj på linjeloppet. Men framförallt laddar jag självklart upp inför kvällens stora drabbning. GAIS mot TFF. Enligt rapporter från Göteborg är det dock väldigt blött efter ett idogt regnande, så vi får väl se om det blir någon match.
torsdag 7 augusti 2008
Brorsans svensexa
Jorå. jag lyckades lura ut brorsan till Bäckagårds pizzeria i Halmstad en måndagskväll. Det var jag och brorsan där. Han blev jätteöverraskad när jag plötsligt drog fram en rolig keps och berättade att detta i själva verket var hans svensexa. Se film, förutsatt att tekniken funkar. I morgon, fredag, är det bröllop.
08-08-08.
08-08-08.
torsdag 31 juli 2008
Amerikanernas bristande tro på framtiden
Allt fler amerikaner tror allt mindre på framtiden, skriver brittiska veckotidningen The Economist i ledaren i sitt senaste nummer. Tidningen rapporterar också att 99 procent av medborgarna i USA haft en årlig reallöneökning på 1 procent de senaste åren. Den sista procenten av befolkningen - de som redan har mest - har haft en snittökning på 11 procent. De rika blir alltså rikare och övriga släpar allt längre efter. Statistiken är i själva verket ännu mörkare. De riktigt fattiga har snarare haft en negativ reallöneutveckling, bl a genom att minimilönen i USA låg still i ganska exakt 10 år, mellan 1997 och fram till förra sommaren. Minimilönen i USA är nu 6,55 dollar, dvs drygt 40 kr per timme. Som högst var minimilönen 1968, då motsvarande den drygt 9 dollar översatt till dagens penningvärde.
Det här med ökade klyftor märks inte minst i Washington DC, som har bland de största inkomstskillnaderna i hela landet. När jag gjorde ett av mina frilansrep i våras kollade jag upp statistik just över hur inkomstskillnaderna ökat de senaste decennierna. Från att ha minskat en del fram till 1970-talet, började de öka igen under 1980-talet, under Reagans åttaåriga presidentperiod. Sedan låg de relativt stabilt fram till att Bush Jr tog över efter den omdiskuterade valvinsten 2000. Och därefter har de bara ökat. Och ökat.
Och när en tidning som The Economist tar upp det här som ett problem - den klassiska inställningen är ju annars att inkomstskillnader är ett incitament för folk att kämpa sig uppåt - då är det nog måhända så att det gått rätt långt.
Det är en rätt mörk bild som ledarartikeln målar upp. USA har varit utsatt för kriser tidigare, men alltid lyckats parera och kommit tillbaka starkare än någonsin. Frågan är om man klarar det den här gången. Det är så mycket som händer just nu: Ekonomisk kris som ser ut att bli både allvarlig och långvarig, högre arbetslöshet, högre energi. och bränslepriser, effekter av miljöpåverkan, en nödvändig och ytterst kostsam omstrukturering av hela infrastrukturen, flera krig som slukar människoliv och ofantliga resurser osv osv.
Det blir en tuff tid för USA:s näste president, vare sig han kommer att heta Obama eller McCain.
F ö konstaterar The Economist även att Jojje W:s popularitetssiffror nu ligger under Nixons dito - mitt under Watergateskandalen...
I övrigt kan jag meddela att dagarna här i Halmstad främst är inriktade på svala bad, god mat, kall öl och en massa efterrätter och godis. Jag har säkert gått upp flera kilo sedan sommaren i old Sweden började. Detta trots att jag försöker springa varannan dag och dessutom paddlar en del kajak - i går tog jag mig en bit uppför Nissan i svärfars dubbelkajak.
Men om drygt två veckor är vi tillbaka i det krisdrabbade Amerika och då ska det bli slut på söta efterrätter och litervis med ölhinkande. Sanna mina ord. Definitivt. Kanske.
Det här med ökade klyftor märks inte minst i Washington DC, som har bland de största inkomstskillnaderna i hela landet. När jag gjorde ett av mina frilansrep i våras kollade jag upp statistik just över hur inkomstskillnaderna ökat de senaste decennierna. Från att ha minskat en del fram till 1970-talet, började de öka igen under 1980-talet, under Reagans åttaåriga presidentperiod. Sedan låg de relativt stabilt fram till att Bush Jr tog över efter den omdiskuterade valvinsten 2000. Och därefter har de bara ökat. Och ökat.
Och när en tidning som The Economist tar upp det här som ett problem - den klassiska inställningen är ju annars att inkomstskillnader är ett incitament för folk att kämpa sig uppåt - då är det nog måhända så att det gått rätt långt.
Det är en rätt mörk bild som ledarartikeln målar upp. USA har varit utsatt för kriser tidigare, men alltid lyckats parera och kommit tillbaka starkare än någonsin. Frågan är om man klarar det den här gången. Det är så mycket som händer just nu: Ekonomisk kris som ser ut att bli både allvarlig och långvarig, högre arbetslöshet, högre energi. och bränslepriser, effekter av miljöpåverkan, en nödvändig och ytterst kostsam omstrukturering av hela infrastrukturen, flera krig som slukar människoliv och ofantliga resurser osv osv.
Det blir en tuff tid för USA:s näste president, vare sig han kommer att heta Obama eller McCain.
F ö konstaterar The Economist även att Jojje W:s popularitetssiffror nu ligger under Nixons dito - mitt under Watergateskandalen...
I övrigt kan jag meddela att dagarna här i Halmstad främst är inriktade på svala bad, god mat, kall öl och en massa efterrätter och godis. Jag har säkert gått upp flera kilo sedan sommaren i old Sweden började. Detta trots att jag försöker springa varannan dag och dessutom paddlar en del kajak - i går tog jag mig en bit uppför Nissan i svärfars dubbelkajak.
Men om drygt två veckor är vi tillbaka i det krisdrabbade Amerika och då ska det bli slut på söta efterrätter och litervis med ölhinkande. Sanna mina ord. Definitivt. Kanske.
söndag 27 juli 2008
Värmlands-pastoral
Pia-Lena och Hubbe gifte sig i pastoral Värmlandsmiljö. Så vackert. Vi har varit på en liten Värmlands-turné eftersom min gamle polare Hubbe friat till sin Pia-Lena och nu bjöd in till bröllop. Medan barnen var kvar hos mormor och morfar, tuffade hustrun och jag upp genom Halland, Västergötland, åt lunch i Vänersborg, körde genom Dalsland och kom fram till Sunne, där vi aldrig såg Svennis. Däremot träffade vi brorsan, hans Linda och deras nya lilla tös Dina.
Efter ett dygn på Selmas Spa fick vi nog av drängfulla unga norska gutter (det var något i hästväg, sanna mina ord) och hela vårt glada gäng styrde kosan mot den värmländska skogen och Kvarntjärn, där vigseln och den efterföljande festen skedde. Det blev en makalös (ja, kanske fel ord i samband med ett bröllop), trolsk och sagolik kväll och natt.
Nu är vi på kort mellanlandning hos äldste sonen, som bor i vår lägenhet i Stockholm. I morgon ska hustrun till jobbet och jag ska hälsa på min ömma moder. Sedan kör vi tillbaka ner mot Halmstad igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)