First day at school

Nästan 50 000 elever runt om i DC började skolan denna måndag - och diskussionens vågor om skolsystemet går höga. I dag hade Washington Post en låååång artikel om skolchefen Michelle Rhee's första år (hon tillträdde i juni 2007), ett år som bl a inneburit att hon sparkat 150 personer, lagt ner mer än 20 skolor, satsat mer resurser på yngre och mer motiverade lärare och överhuvudtaget rört om rejält i pedagogikens grytor här i distriktet.

Hon är fortfarande populär i många läger, men kritiken börjar skönjas borta vid horisonten. Elevernas resultat i DC har inte märkbart förbättrats under det gångna året. Många äldre lärare och en hel del rektorer menar att hon ensidigt gynnar vissa typer av lärare (således har hon anklagats för såväl rasism som sexism och "ageism", åldersdiskriminering). Dessutom har hennes idé om att belöna vissa elever med pengar väckt en stor debatt.

Vår rektor är dock en stor anhängare av Rhee och jag tycker fortfarande att hon är en nödvändig slåttermaskin i det byråkratiska ogräsfält som DC Public School består av. Fortsätt röja!

Denna första skoldag blev bra både för nybörjaren Lillebror och den mer erfarna Syster Yster. Och Big Brother tjuvstartade på sin nya skola i eftermiddags med två timmars stenhård fotbollsträning i 35-gradig värme. Han tyckte det var skitkul. Han börjar skolan på riktigt nästa tisdag.

First day at school. He's happy. He's proud.

Dottern med nya läraren Mrs Kraemer. Här i samtal med klasskompisen Kevin.

Big Brother efter dagens fotbollsträning med nya skolan.

Kramar och gråt

Första skoldagen är igång och som väntat var det kaos på skolgården när nästan 200 elever, minst lika många föräldrar samt hela personalstyrkan samsades om utrymmet. Efter ett litet tal av rektorn tågade så eleverna in med sina respektive lärare. Lillebror var så ivrig så han först gick med fel klass. Som tur var upptäckte den allestädes närvarande rektorn fadäsen och påpekade lite försiktigt det hela för den slarvige pappan, som hade noll koll utan glatt filmade sonens lite väl snabba intåg.

Det blev dock rätt till slut och även om det nog pirrade en hel del i magen på både sonen och mig, så kändes det ändå som om skolstarten blev rätt bra. Vi får väl se hur det går resten av veckan, terminen och de nästpåföljande 15 åren.

Syster Yster ägnade sig mest åt att krama sina gamla kompisar och verkade hur trygg och säker som helst. En enorm skillnad jämfört med hur det var för exakt ett år sedan, då hon knappt kunde ett ord engelska och kände sig blyg och bortkommen.

På det hela taget verkade alla trivas och se fram emot att börja skolan. Några få av de små barnen grät och jag såg minst två mammor som också gjorde det, men annars var det väldigt positivt det hela. Det är en enorm fördel att Hyde är en sådan liten skola, där man snabbt lär känna personal och andra föräldrar.

Kul också för mig att träffa en massa folk som jag inte sett sedan i juni. Och samtidigt lite tråkigt att konstatera att några av våra bästa vänner flyttat ifrån DC och att vi nu inte längre kommer att ha det där närmast dagliga småsnacket med dom i samband med lämning och hämtning.

Redo för skolan. Kidsen hade med sig uppskattningsvis 20 kilo packning. Efter 20 meter klagade Lillebror på skavsår efter ryggsäcken.

På vägen stannade vi till vid vår Freestyle. Det är en tidsfråga innan den första bucklan kommer. Folk kan inte parkera i den här stan. Jag får hjärtklappning varje gång någon parkerar framför eller bakom. I går körde grannen in i bilen så det stod härliga till, men inga synbara skador ännu.

Lillebrors lärare Mrs Bailey. Hon har jättemånga armband och är en väldigt populär lärare. Vid förra årets Halloween var hon utklädd till tootsie roll, vilket ledde till att hon därefter kallats Ms Tootsie Roll i vår familj.



Big Sista linar up. Hon liksom bara gled in på skolan och försvann i ett hav av kramande kompisar. Hennes nya lärare, Mrs Kraemer, var dotterns coach i Girls On the Run förra terminen, så de känner varandra väl.

Yngste sonen omgiven av några klasskompisar i den ena Kindergarten-klassen. Hela skolgården var full av barn, föräldrar och skolpersonal. Rörigt men kul.

En fimsnutt från verkligheten i dag:

Skoldags och GAIS-förlust

Ryggsäckarna är packade, inhandlingslistorna avprickade och kidsen duschade och hårtvättade; i morgon börjar Syster Yster och Lillebror skolan. Och för Lillebror är det förstås alldeles speciellt eftersom det är hans allra första skoldag. Nu i kväll, när vi packade alla saker som ska med, var han uppenbarligen stolt över att han nu kommer att tillhöra the schoolkids. För även om han hängt mycket på skolgården och känner en massa barn på skolan redan, så har han ju inte varit en riktig skolkille. Men nu är det dags.

I dag inhandlade vi det sista på den digra "supply list" som föräldrarna får några veckor innan skolstart. Det är allt från speciella sorts pennor till ziplock-påsar och pappersnäsdukar. I Lillebrors packning finns även 500 ark kopieringspapper och tillsammans med allt annat blir det en rätt ansenlig tyngd att bära på.

I år kommer vi inte längre att vara ensam svensk familj på vår skola. Lova och Elina heter två systrar som precis flyttat hit. Lova ska gå i 3rd grade och får därmed Ms Miller som lärare. Syster Yster hade henne förra året och vi var otroligt nöjda med henne, så det kommer säkert att gå bra för Lova också. Elina börjar i samma klass som Lillebror, som generöst lovat att hjälpa sin klasskompis med stort och smått.

Vår dotter ska börja i 4th grade och får Mrs Kraemer som lärare. Hon verkar kanonbra och har redan frågat mig om jag vill hjälpa henne coacha "girls on the run" i höst. Det är en slags löparklubb via skolan som dottern var med i förra året.

Den tredje avkomlingen häröver, Big Brother, har faktiskt sommarlov en hel vecka till. Nästa tisdag börjar han i 6th grade på Edmund Burke School en bit härifrån. Däremot börjar hans fotbollsträning i morgon eftermiddag.

Och apropå fotboll. GAIS lyckades med befriften att förlora mot serieledarna Kalmar FF med 1-4, efter att ha haft ledningen ett bra tag i första halvlek. I andra verkar spelet ha totalhavererat. Kapten Lundgren behövs nog därute på plan. Tyvärr är han skadad och borta resten av säsongen. Det var rätt deppigt att följa SR:s referat via webben och efter 1-3 gav jag upp och satte mig i trädgården med tidningen och en kopp kaffe istället. Och nästa match är derbyt mot Blåvitt. Det känns som att det kommer gå spikrakt åt skogen.

Taxation without representation

Jodå, så småningom kom jag hem från DC:s motsvarighet till bilbesiktningen (se förra inlägget). Det gick faktiskt rätt snabbt, en dryg timme bara. Och Freestylen klarade inspektionen utan problem. Nu väntar vi bara på registreringsskyltarna. Dom är lite speciella här i huvudstan. man kan nästan säga att de är officiella protestplakat mot den federala ordningen. "Taxation Without Representation" står det och tanken är förstås att bedriva en kampanj för att också District of Columbia ska ha valda representanter i kongressen (senaten och representanthuset). Det är ju så paradoxalt att invånarna i DC, som på alla andra sätt är fullvärdiga medborgare med alla skyldigheter och rättigheter som det medför, inte har någon rätt att välja sina egna kongressledamöter.

DC:s höjdarpolitiker har närvarorätt i kongressen, men inte rösträtt. DC har heller ingen egen guvenör som alla "normala" delstater har. Här är det istället borgmästaren, mayor Adrian Fenty (som jag som sagt skakat hand med), som är den högsta förtroendevalda.

Dagens Washington Post hade för övrigt en stor artikel om underbarnet Fenty, 37 år gammal. Han känner Obama väl sedan 2004 och spås av många en lysande framtid som politiker inom demokraterna. Fenty var en av de första betydelsfulla borgmästarna som öppet stödde Barack. Det ska bli intressant att följa hans öden och äventyr framöver.

I dag var dottern på kalas hemma hos The Simpsons, som är nära vänner till familjen Fenty. Jag stod och pratade med pappa George om artikeln i The Post och det visade sig då att två av Adrian Fentys närmaste medarbetare satt strax intill. De var väldigt nöjda med idolporträttet i tidningen. Det är så man bygger upp ett varumärke i politiken... Intressant.

Annars är ju dagens politikersnackis utan tvivel Barack Obamas val av VP. Det blev alltså Joe Biden, senator från delstaten Delaware, strax här intill. Grannen David, som är en höjdare inom State Department, var förvånad när jag pratade med honom i morse. "Biden är en pratkvarn och var mer aktuell för 20-25 år sedan", tyckte David.

Lördagen har i övrigt ägnats åt bl a löpning. Det var första gången på tio dagar och jag var helt färdig efter en dryg halvtimme i 30-gradig värme. Men nu ska jag köra regelbundet igen, det är ett löfte. Jag valde ju bort Midnattsloppet i år, men vill gärna passa på att upplysa er alla om att min gode vän och löparkamrat Martin B fullföljde loppet på ett fullständigt strålande sätt. Trots allvarliga knäproblem (operation bara för några månader sedan) tog han sig i mål på 50,40. Viva Martin!

Själv hade jag antagligen kutat på runt 45 minuter om jag ställt upp.

Betalt för att gå i skolan?

Intressant blogginlägg i dag av Raw Fisher i The Post om desperata skolledare här i DC. Man kommer nu att börja betala elever på vissa middle schools i innerstan om de sköter sig, inte skolkar och uppvisar acceptabla studieresultat. En närmast desperat åtgärd, menar Fisher och jag är böjd att hålla med. Läs hans inlägg här.

Har precis varit på Department of Motor Vehicles (DMV) och låtit 1,5 timmar ur mitt liv försvinna i köer. Resultat: Ett tillfälligt parkeringstillstånd som tog tre minuter att producera. När jag väl kom fram till disken. Nu ska jag åka till DC:s motsvarighet till bilbesiktningen och låta ytterligare ett okänt antal timmar försvinna ur mitt liv i kö.

Förhoppningsvis är jag åter innan helgen är tillända.

Shopping in the D of C

Dagen har gått i shoppingens tecken. Stort som smått. I morse cyklade lillebror och jag iväg till kontorsvaruhuset Staples och köpte school supplies. Det är tusen och en grejer som man förväntas ta med på första skoldagen. Eftersom de kommunala skolorna är så fattiga här i DC så skriver skolledningarna "önskelistor" inför varje läsårsstart. Det är pennor, block, kopieringspapper, saxar och en massa annat som går till det kollektiva. Sedan ska dessutom varje elev ha med sig en hel del enskilda prylar för eget bruk, t ex pärmar, anteckningsböcker etc.

Vi handlade och handlade där på Staples och cyklade sedan tunga hemåt. Därefter var det dags för nästa shoppingtur. Jag hämtade ut en elhybrid via Zipcar och sedan drog nästan hela familjen (Big Brother var hos en kompis) till Carmax och köpte en bil. Efter lite funderande hit och provkörande dit, så fastnade vi för en sjusitsig Ford Freestyle. Några år gammal och rätt många tusen mil på nacken, men synbarligen välvårdad och fräsch. Ja, vi är väl inga direkta bilexperter direkt, men den är nog bra. Hoppas vi... För säkerhets skull köpte vi en utökad garanti som gäller i tre år.

Barnen blev stormförtjusta över att den har DVD installerat. Och hustrun var väldigt nöjd med att det finns en parkeringssensor (som piper när man börjar komma farligt nära någonting som står i vägen i samband med parkering). Själv gillar jag att den har sollucka. Jag hade det på min gamla Opel och minns det som en klart schysst grej.

"Den lyxigaste bilen jag åkt i" kommenterade Syster Yster när hon kommit hem i den nya bilen tillsammans med hustrun. Lillebror och jag åkte med elhybriden lite tidigare, eftersom vi ville hinna med skolans öppna hus, som var i eftermiddags. På skolan träffade vi barnens gamla och nya lärare, tittade till skolgården (som snart är klar) och snackade med några föräldrar.

Jag frågade Lillebror om vad han tyckte om att börja skolan på måndag. "Det ska bli kul. Lite kul. Fröken verkar snäll. Och skolgården är jättebra."

Varför ser Lillebror alltid ut så här på mina bilder? Det är något Salvador Dalianskt över honom.

Detta är en Zipcar. Miljövänlig, elhybrid, smart.

Detta är en inte fullt lika miljövänlig Ford, som familjen just investerat i. Den har sollucka, DVD och en massa annat smått och gott som gör att lyxkänslan är påtaglig...

...och den var dessutom barnens absoluta favorit av de olika modellerna vi tittade på under dagens bilshopping. Nu står den här utanför på vår gata i Georgetown.

Hårt liv

Ännu en hård dag vid poolen här i DC. Vi stack iväg till vår lokala utomhusbassäng på eftermiddagen och tillbringade några tuffa timmar i solstolar och i vattnet. Synd att klaga på livet...

På förmiddagen hälsade vi på i skolan. Skolgården är helt omgjord och rejält förbättrad. Inomhus var det också uppfräschat en del. Vi träffade rätt många gamla bekanta, bland andra min bibioteksboss Karen, rektorn och lillebrors nya lärare, Mrs Bailey.

Och Nurse Joan icke att förglömma. Hon avtackades av oss alla i april och det var många som då drog en lättnadens suck. Men likt en gummiboll kom hon tillbaka tre dagar senare. Och sedan dess har hon varit kvar. I dag berättade hon dock att hon ska sluta nu på fredag. Fan trot. Hon godkände i alla fall våra vaccinationer, så förhoppningsvis slipper kidsen ta några fler sprutor i år.