Storebror försvann till Rose Park med en kompis. Syster Yster stack hem till en annan kompis. Så hustrun, lillebror och jag styrde kosan mot den svenska ambassaden här i DC: Ikea. Dit hade ungefär hälften av invånarna i distriktet tagit sig denna söndag, så vi hade det riktigt mysigt.
Väl hemma igen efter denna trevliga field trip kom vår vän Beth och hälsade på. Hennes äldsta dotter har börjat fundera på vilket college hon ska gå efter High School (hon går näst sista året) och Beth berättade om hur det går till att söka till college/universitet i det här landet.
För att göra det hela kort: Det är väldigt mycket att tänka på och väldigt mycket att göra... Det handlar inte "bara" om att ha kanonbra betyg för att man ska komma in på ett eftertraktat college. Det handlar också om att kunna visa på sin personlighet, att man har "ledaregenskaper", att man ställer upp och jobbar ideellt, att man tar för sig och driver frågor, att man är ett föredöme för vänner, småsyskon, släkt och bekanta osv osv. Dessutom ska man göra särskilda test, visa på att man är villig att studera extraämnen, gärna vara framgångrik i någon sport.
Sedan ska ju hela studietiden finansieras. Bara att ansöka till ett tiotal olika college kostar en ansenlig summa. Och själva avgiften om man kommer in kan ligga på mer över 40 000 dollar per år om det är ett privat universitet med god status. Snittkostnaden är runt 32 000 dollar.
Det finns också offentliga drivna (public) universitet i varje delstat. Där är avgifterna betydligt lägre, förutsatt att man kommer från just den delstaten. Runt 5 000 dollar per år är snittet i så fall. Men det är ändå en bra slant.
En fördel med att komma ifrån DC är att man är avgiftsbefriad på samtliga andra delstatsdrivna univerasitet/college. Detta på grund av distriktets alldeles speciella och märkliga status som ett geografiskt område utan delstatstillhörighet och utan representation i kongressen. Lite som ett plåster på såren, kan man säga.
söndag 7 september 2008
lördag 6 september 2008
Hanna rullar in
Det regnar jättemycket i distriktet och Hannas stormvindar befinner sig för närvarande nere i Virginia. De ska vara här om någon timme. Dessutom har myndigheterna utfärdat tornardovarningar i Hannas spår.
Vädret är verkligen spännande här och amerikanska medier har nu tagit en tillfällig paus i presidentkandidat-bevakningen och ägnar sig med full styrka åt väderrapportering. För bakom Hanna väntar Ike (en trea på hurrikanskalan just nu) och därefter Josephine. Dessutom tog ju Gustav en sväng förbi i början av förra veckan.
Jag kan inte riktigt dölja att jag gillar häftiga väder. Här i USA är "weather spotting" eller "storm spotting" stort. Det finns särskilda företag som arrangerar stormresor under säsong och jagar diverse hurrikaner och virvelvindar. Och på TV kan man se flera särskilda program som enbart handlar om häftiga väderfenomen.
En del av er har undrat hur det gick för lillebror i går, eftersom jag skrev att han var lite tveksam till att "shara" (se förra inlägget). Jorå, han var lika glad som vanligt när vi hämtade honom. Men han hade inte sharat ett ord, enligt läraren Mrs Bailey.
Lunchdags!
Vädret är verkligen spännande här och amerikanska medier har nu tagit en tillfällig paus i presidentkandidat-bevakningen och ägnar sig med full styrka åt väderrapportering. För bakom Hanna väntar Ike (en trea på hurrikanskalan just nu) och därefter Josephine. Dessutom tog ju Gustav en sväng förbi i början av förra veckan.
Jag kan inte riktigt dölja att jag gillar häftiga väder. Här i USA är "weather spotting" eller "storm spotting" stort. Det finns särskilda företag som arrangerar stormresor under säsong och jagar diverse hurrikaner och virvelvindar. Och på TV kan man se flera särskilda program som enbart handlar om häftiga väderfenomen.
En del av er har undrat hur det gick för lillebror i går, eftersom jag skrev att han var lite tveksam till att "shara" (se förra inlägget). Jorå, han var lika glad som vanligt när vi hämtade honom. Men han hade inte sharat ett ord, enligt läraren Mrs Bailey.
Lunchdags!
fredag 5 september 2008
Ännu en timme borta ur mitt liv
Efter morgonens sedvanliga lämningar av ungar på diverse skolor, så gick jag ner till mitt favorithak här i Georgetown: DMV (Department of Motor Vehicles). Det är sannolikt det minst effektiva stället på denna kontinent.
Dagens lilla syfte var att få ett permant parkeringstillstånd för bofasta i Georgetown - något som kostar 15 bucks och som vi är berättigade till som boende här i stadsdelen. Denna lilla lapp, som man fäster på bilens framruta, tar omkring en halv minut att ta fram rent tekniskt. Lägg till runt en minut för att visa erforderliga dokument samt betala, så har vi en totaltid på 1,5 minuter.
Okej, jag känner mig generös. Låt oss säga två minuter effektiv produktionstid.
Så vad hände de övriga 58 minuterna som jag tillbringade på DMV? Ja, först stod jag i kön för att få en nummerlapp. Det tog 25 minuter. När jag väl kom fram så fick jag förklara mitt ärende och visa alla papper för en dam vid disken. Efter att ha förhört mig om ditten och datten, så försvann hon iväg och kom tillbaka några minuter senare med en - nummerlapp.
"Vänta tills ditt nummer ropas upp", sa hon.
Så jag väntade. Och väntade. I nästan en halvtimme. Sedan tog det som sagt två minuter att fixa det hela när det äntligen var min tur.
Alla dessa väntetider höll på att gå mig på nerverna i början, men jag märker att jag börjat vänja mig vid denna ineffektivitet. Man står där i kön och pratar med sina medmänniskor om Redskins pinsamma säsongspremiär (förlust mot Giants i går kväll efter uruselt spel), om hurrikanen Hanna som är på ingång och om Barack Obamas möjligheter att bli den första icke-vita presidenten.
Samtidigt så är det aning irriterande, det hela. Varför kunde inte den första damen tryckt ut parkeringstillståndet direkt, när hon ändå tryckte ut en nummerlapp?
Slut på gnäll. Det är ju fredag. Barnen är i skolan och för första gången på två veckor var Lillebror lite osäker denna morgon. I amerikanska skolor är begreppet "share" väldigt viktigt. Att "shara" (observera en konstig försvenskning) ingår som en närmast daglig rutin för eleverna. Det handlar helt enkelt om att dela med sig av en berättelse, en historia, sina tankar eller funderingar över någonting. På det här sättet tränas ungarna i att kunna berätta och framträda inför andra och genom att det sker så konsekvent, så blir det så småningom inget märkligt eller speciellt.
Men för Lillebrors del är det fullständigt nytt och i kindergarden, där han går, har barnen varsin "share"-dag. Och i dag var det hans tur och strax innan han skulle gå in så kom han fram till mig och sa olyckligt: "Jag vill inte shara".
Jag försökte säga några tröstande ord ("du kan ju berätta om att storebror börjat en ny skola eller att du älskar glass eller att det är kul att det är fredag"), men han bara skakade på huvudet och sa "näe" på sitt mycket typiska sätt. Sedan gick han in i skolan i alla fall och det ska bli intressant att höra hur det hela avlöpte...
Tilläggas kan att Lillebror normalt inte är ett dugg blyg och pratar i stort sett oavbrutet.
Dagens lilla syfte var att få ett permant parkeringstillstånd för bofasta i Georgetown - något som kostar 15 bucks och som vi är berättigade till som boende här i stadsdelen. Denna lilla lapp, som man fäster på bilens framruta, tar omkring en halv minut att ta fram rent tekniskt. Lägg till runt en minut för att visa erforderliga dokument samt betala, så har vi en totaltid på 1,5 minuter.
Okej, jag känner mig generös. Låt oss säga två minuter effektiv produktionstid.
Så vad hände de övriga 58 minuterna som jag tillbringade på DMV? Ja, först stod jag i kön för att få en nummerlapp. Det tog 25 minuter. När jag väl kom fram så fick jag förklara mitt ärende och visa alla papper för en dam vid disken. Efter att ha förhört mig om ditten och datten, så försvann hon iväg och kom tillbaka några minuter senare med en - nummerlapp.
"Vänta tills ditt nummer ropas upp", sa hon.
Så jag väntade. Och väntade. I nästan en halvtimme. Sedan tog det som sagt två minuter att fixa det hela när det äntligen var min tur.
Alla dessa väntetider höll på att gå mig på nerverna i början, men jag märker att jag börjat vänja mig vid denna ineffektivitet. Man står där i kön och pratar med sina medmänniskor om Redskins pinsamma säsongspremiär (förlust mot Giants i går kväll efter uruselt spel), om hurrikanen Hanna som är på ingång och om Barack Obamas möjligheter att bli den första icke-vita presidenten.
Samtidigt så är det aning irriterande, det hela. Varför kunde inte den första damen tryckt ut parkeringstillståndet direkt, när hon ändå tryckte ut en nummerlapp?
Slut på gnäll. Det är ju fredag. Barnen är i skolan och för första gången på två veckor var Lillebror lite osäker denna morgon. I amerikanska skolor är begreppet "share" väldigt viktigt. Att "shara" (observera en konstig försvenskning) ingår som en närmast daglig rutin för eleverna. Det handlar helt enkelt om att dela med sig av en berättelse, en historia, sina tankar eller funderingar över någonting. På det här sättet tränas ungarna i att kunna berätta och framträda inför andra och genom att det sker så konsekvent, så blir det så småningom inget märkligt eller speciellt.
Men för Lillebrors del är det fullständigt nytt och i kindergarden, där han går, har barnen varsin "share"-dag. Och i dag var det hans tur och strax innan han skulle gå in så kom han fram till mig och sa olyckligt: "Jag vill inte shara".
Jag försökte säga några tröstande ord ("du kan ju berätta om att storebror börjat en ny skola eller att du älskar glass eller att det är kul att det är fredag"), men han bara skakade på huvudet och sa "näe" på sitt mycket typiska sätt. Sedan gick han in i skolan i alla fall och det ska bli intressant att höra hur det hela avlöpte...
Tilläggas kan att Lillebror normalt inte är ett dugg blyg och pratar i stort sett oavbrutet.
torsdag 4 september 2008
Värmebölja över DC
Han har påbörjat sin färd på brottets bana. Bloggaren med nyanlända registreringsskyltar. Observera texten i botten: "Taxation without representation". Distriktets protest mot att man inte har någon representation i kongressen.35 grader i distriktet i dag och nästan alla ser fram emot kvällens stora begivenhet. Och då menar jag inte John McCains tal på konventet i S:t Paul i afton. Utan om den stora fotbollspremiären. Och då pratar vi amerikansk fotboll. Football.
Rivstart direkt kl 7 i kväll eftersom Redskins möter förra årets vinnare av Super Bowl, N Y Giants.
Dagen har annars ägnats åt en dryg timmes löpning tillsammans med Val i hårt tempo. Med tanke på att det var 25 grader varmt redan när vi startade strax före kl 9 i morse och sannolikt uppemot 28 när vi avslutade, så kändes det som om jag kutat en halv mara. Jag gick troligen ner ett par kilo på den där timmen. Å andra sidan har jag druckit kopiösa mängder vatten, juice och lemonad hela dagen, så de där kilona är nog tillbaka med råge.
Värmeböljan sägs fortsätta i morgon med temperaturer på dryga 30 grader. Framot helgen ska det dock bli svarare och kanske t o m regn. Dessutom är visst Hanna, hurrikanen alltså, inte min svägerska, på väg in mot DC på lördag eller söndag. Kul. Ännu har dock inte borgmästaren beordrat massevakuering. Däremot ska jag vara jävligt noga med att inte parkera Freestylen under ett träd till helgen.
Två timmar kvar till matchstart.
onsdag 3 september 2008
Business as usual
Då är man inne i lunken igen. I dag, onsdag, är den första dagen i resten av mitt liv, åtminstone till nästa skollov. Dagarna kommer att se ut så här framöver:
I morgon bitti är det dags för första passet med min löparkompis Val. Ska bli intressant att se vem av oss som är i bästa form så här efter sommaren. Återkommer med rapport.
- Tidig väckning för samtliga barn.
- Sedvanliga morgonbestyr, inklusive lunchbag-fix.
- Körning av BB till hans skola i Freestylen. Han börjar kl 8.
- Tillbaka till Georgetown för att se till att de andra två är redo att gå till skolan.
- Leverans av övriga barn til Hyde.
- Egen tid mellan 9 och 15 (här räknar jag med en del skrivprojekt, diverse Pedroframträdanden, motion mm).
- Hämtning av skolbarn 15.15.
- Hämtning av skolbarn med Freestylen 16.
I morgon bitti är det dags för första passet med min löparkompis Val. Ska bli intressant att se vem av oss som är i bästa form så här efter sommaren. Återkommer med rapport.
tisdag 2 september 2008
First Day at School
Första dagen i nya skolan blev rätt soft för Big Brother. Redan kl 11 på förmiddagen var den över.Nu har även BB, Big Brother, kommit in i vardagen. I dag var första skoldagen efter ett rekordlångt sommarlov. Mycket var förstås nytt och första dagen på skolan blev bara en halvdag, fylld med information och välkomsttal från lärare och skolledning.
BB:s betyg efteråt var "helt okej, kul". Det verkar finnas en hel del trevliga klasspolare och lärarna kändes bra. I morgon, onsdag, blir första hela skoldagen och dessutom inleds då också den dagliga (!) soccerträningen. Jag gissar att BB kommer att vara ganska slut på fredag kväll...
När jag hade levererat BB till den nya skolan, gick färden vidare med Lillebror till ett språktest, något som alla elever med invandrarbakgrund ska göra om de går på kommunal skola. Testet gick oerhört bra, på något konstigt sätt har vår lille grabb snappat upp så mycket engelska under sitt första år här så att han fick det näst högsta omdömet när resultatet räknades samman. Vilken kille!
måndag 1 september 2008
Det är underbart att vara GAISare
Känslan är närmast overklig för en lidande Atlet. Vinst i derbyt med 30 000 på läktarna och plötsligt är det fast mark under fötterna i serien. Bara tre poäng upp till sjätteplatsen. Och avståndet till hotande placeringar i botten är tio poäng. Nio matcher kvar, däribland fyra mot lag som ligger efter GAIS i tabellen (Gefle, Norrköping, Örebro och Ljungskile). Tar Atleterna åtminstone tre segrar av de återstående matcherna (särkilt mot de nämnda lagen), så bör ett nytt kontrakt vara säkrat.
Kanske är t o m målsättningen för säsongen (åttonde plats om jag minns rätt) inom räckhåll. Ska man verkligen få uppleva ett serieslut utan magsår och risk för hjärtinfarkt? Det är inte riktigt likt Göteborgs Atlet- och Idrottssällskap.
Ja, i övrigt har världen mest bestått av orkanen Gustav (som inte blev så dramatisk som alla reportrar hoppades på) och republikanernas näst intill inställda partikonvent i Minnesota. Dagens stora nyhet (förutom derbyt) har varit att VP-kanddaten Sarah Palins 17-åriga dotter är gravid. Utan att vara gift.
Och i morgon är det dags för det tredje barnet att börja skolan. Big Brother har packat sin väska, duschat och valt ut kläder inför sin första dag på Edmund Burke School. Återkommer med rapport.
Kanske är t o m målsättningen för säsongen (åttonde plats om jag minns rätt) inom räckhåll. Ska man verkligen få uppleva ett serieslut utan magsår och risk för hjärtinfarkt? Det är inte riktigt likt Göteborgs Atlet- och Idrottssällskap.
Ja, i övrigt har världen mest bestått av orkanen Gustav (som inte blev så dramatisk som alla reportrar hoppades på) och republikanernas näst intill inställda partikonvent i Minnesota. Dagens stora nyhet (förutom derbyt) har varit att VP-kanddaten Sarah Palins 17-åriga dotter är gravid. Utan att vara gift.
Och i morgon är det dags för det tredje barnet att börja skolan. Big Brother har packat sin väska, duschat och valt ut kläder inför sin första dag på Edmund Burke School. Återkommer med rapport.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)