The Virginia Tour

Syster Yster i Fredricksburg. Attitude.

Big Brother. Ännu mer attitude.

Lillebror. Jättemycket attitude.

Ser ni Bill Clinton därborta?

Ser ni Sarah Palin därborta?

Bill-bil.

Sarah-bil.

Trevlig kille på Sarah palin-möte.

Sarahs buss.

Vi har varit på en tvådagars tripp i delstaten Virginia. Kanonväder och en massa spännande upplevelser. Bland annat besökte vi en baptistgudstjänst i Fredricksburg, gick och lyssnade på Bill Clinton i söndags kväll i Richmond samt umgicks med republikaner i samband med Sarah Palins besök på den gigantiska Nascar-arenan (jag pratar motorsport här) strax utanför Richmond i går, måndag.

Båda de politiska mötena var ytterst intressanta att bevista, om än väldigt olika till sina karaktärer. Bill Clintons tal var seriöst och innehöll befriande få tomma slagord och klyschor. Såvitt jag kunde se så höll han det helt utan skrivet manus. Bemötandet från de runt 5 000 vid universitetet i Richmond var enormt.

Sarah Palin höll sig tämligen strikt till ett skrivet manus, staplade klyschor på varann - men herregud vad poppis hon är bland sina anhängare. Det var en extatisk stämning. Runt 10 000 personer hade infunnit sig vid motorstadion och ungefär sju av dem var inte vita.

Nu är vi back in the District. Kidsen är sina skolor efter en tämligen kaosartad morgon.

Slutligen men inte minst: Grattis Alex på födelsedagen i dag!

USA-Kuba 6-1

Det var knappast fullsatt och det var lite märkligt att beskåda klassisk fotboll i en klassisk basebollarena. Men icke desto mindre - USA mot Kuba kan ju aldrig vara ointressant.

Det blev väl ingen större match, ärligt talat. Men det var klart kul att se USA-Kuba live på RFK Stadium här i Distriktet. Lite drygt 20 000 personer hade infunnit sig på den gamla basebollarenan och det var lite historia som skapades eftersom det var första gången som ett kubansk herrlandslag i fotboll besökte US of A.

De kubanska lirarna kom in på planen hand i hand med småkillar, som hade ett stort McDonalds-M på ryggen. Lite symptomatiskt. Ett av kapitalismens kändaste varumärken tillsammans med representanter från en av de få kvarvarande socialistiska staterna.

När spelarna samlades inför matchen frågade jag min kompis Marcio om han trodde att publiken skulle respektera den kubanska nationalsången - det är ju ändå ett rätt laddat förhållande länderna emellan.

"No problems", sa han. Här finns ingen som har något emot Kuba rent idrottsligt, menade han. Och när nationalsången ljöd så hördes inte ett enda burop, alla stod upp och kubanerna fick t o m snälla applåder efter låten. Intressant.

Matchen drog igång och efter en kvarts spel stod det 2-0 till USA. Under andra halvan av första halvlek spelade dock kubanerna hyfsat och fick in en reducering. Det var lite nerv i matchen ett tag, till Kuba fick en man utvisad. Därefter var det spel mot ett mål.

Slutresultatet 6-1 speglade väl händelserna på planen. Kuba håller ungefär samma klass som ett svenskt division 2-gäng, skulle jag tro.

Men kul att gå på landslagsfotboll i USA hur som helst.

Caps vann över Blackhawks i kväll (vi pratar plötsligt hockey här). Och lillebror har feber. Så möjligen måste vi ställa in vår planerade Virginia-tripp i morgon.

Från vår pumpkin-utflykt

I går, fredag, åkte lillebrors klass på field trip långt ut på landet i Maryland. Jag följde med. Målet för resan var en pumpkin farm, som dessutom förvandlas till någon slags enkelt nöjespark under någon månad varje höst. Kanonväder, jättekul och massor av pumpor.

Gårdagens premiärmatch för stadens hockeystolthet Capitals slutade med en pinsam förlust, 4-7. Uruselt defensivt spel var orsaken.

I kväll är det fotboll, USA-Kuba. Två spelar från Kuba har redan hoppat av, rapporterade dagens Washington Post. Återstår att se om man får ihop tillräckligt med spelare för att kunna genomföra matchen...

Ljuset i tunnelbanan kommer från Sverige

Tunnelbanan här i DC-området fungerar på det hela taget alldeles utmärkt. Den är snabb, effektiv, billig och hyfsat pålitlig. I spåren av de höjda bensinpriserna är det fler än någonsin tidigare som regelbundet åker tunnelbana till och från sina dagliga sysslor.

Ändå är metron här ifrågasatt och omdiskuterad. Och bl a tunnelbanan i Stockholm framhålls som ett föredöme.

Det är främst några saker man skjuter in sig på. Stationerna är tråkiga, mörka och deprimerande. Vilket stämmer. Jag har aldrig upplevt en tunnelbana med så mörka stationer. "Man kan knappt läsa tidningen", säger en resenär till lokaltidningen här. "Vi som åker tunnelbana ofta kommer snart att bli blinda, precis som hästarna i kolgruvorna", säger en annan.

Det är för långt mellan stationerna. På en del ställen kan det vara flera kilometer mellan dom. Och eftersom genomsnittswashingtonianen orkar gå omkring 300 meter (jo, det är sant, det finns undersökningar om detta), innebär det att man måste trixa med bussbyte eller ta taxi när man väl kommer upp ur underjorden.

Rulltrappor och hissar är påfallande ofta trasiga, vilket innebär att rullstolsburna och andra som har svårt att ta sig fram i trappor inte kan nå tunnelbanan.

I Stockholm är det annat, minsann. Amerikaner som besökt vår enda svenska tunnelbana (fast snart kommer ju Malmö med sin), är imponerade av de snygga stationerna med konst och utsmyckningar, gott om bänkar att sitta på, ordentligt med belysning, fungerande rulltrappor (nåja) och ett bekvämt avstånd mellan stationerna.

De amerikanska gästerna verkar inte ha varit med om de berömda signalfelen på gröna linjen...

I övrigt skulle det ha regnat i dag, men det blev istället strålande sol och uppemot 24 grader varmt. Trevligt.

Dessutom: Grattis på namnsdagen, Mor Inger!

Finanskris och hockey på G

John McCain fortsätter snickra på sin presidentkandidat-kista. Gårdagens debatt var ingen hit för republikanerna direkt. Läs mer på min frilansblogg.

Annars handlar som vanligt det mesta om finanskrisen och nu verkar fler och fler inse att detta bara är början på något som kan bli både omfattande och plågsamt. Jag kan med egna ögon se hur antalet "For sale"-skyltar ökat utanför hus och fastigheter här. I vissa stadsdelar verkar närmast vartannat hus vara till salu. Och mäklarna blir alltmer desperata. Det är prissänkningar i parti och minut.

Lite i skymundan laddar vi upp inför fredagen. Då börjar nämligen hockeysäsongen på riktigt. Washington Capitols, med två svenskar i truppen, möter Trashers på bortais i Atlanta och redan dagen efter är det hemmapremiär. På Verizon center tar Caps emot Chicago Blackhawks.

Men då är jag på RFK Stadium och ser USA-Kuba i gammal hederlig soccer.

Världens äckligaste äppelpaj

"I kväll, barn, har jag en överraskning i ugnen."

"Vadå, pappa, vadå?"

"Ät upp er fisk så ska ni få se."

Och barnen åt upp sin fisk och jag tog fram äppelpajen som jag trollat ihop och visst såg den lite konstig ut men det var inget emot hur den smakade. Inte ens jag klarade av att ta mer än ett par småbitar.

"Jag vill inte alls kritisera dig på något sätt, men har du bakat utan recept? Igen?" sa hustrun.

Jo. Visst hade jag bakat utan recept. Jag bakar alltid utan recept. Så länge jag håller mig till matbröd går det bra, där har jag runt 25 års erfatenhet att falla tillbaka på. Men när det gäller pajer, bullar, kakor och sån't sötsliskigt är jag inte lika kunnig.

Problemet är att mitt självförtroende är lika gott oavsett vad jag bakar. Alltså så tycker jag mig inte behöva sådana onödigheter som kokböcker och liknande tjafs.

Jag följer för övrigt aldrig recept när jag lagar mat heller. Och jag frågar aldrig - aldrig - om vägen. Bra karl reder sig själv. "Tyst i baksätet barn, vi är framme snart!"

Varför är det så här? Jag har faktiskt funderat på det. Det handlar väl om en kombination av ren dumhet, onödigt gott självförtroende och en icke försumbar andel stolthet. Typiskt manlig egenskap har jag förstått. Ligger väl i generna. Någonstans därnere i neanderthaldjupet, mellan jaktinstinkten och behovet att sprida sina arvsanlag. Typ.

Någon som har ett svar?

Pajen är slängd. Däremot smakade glassen rikigt bra.

McCain goes dirty

Nytt inlägg på Amerika-reportage. Republikanerna börjar bli ordentligt desperata. Det är rätt kul att studera på nära håll.