Åsså lite bilder

Mor och son på Mothers Day-firande på skolan i fredags. Mor är helig här i Amerika...

...och papporna är ute och kollar på fåglar och gör annat onyttigt. Jag kollade in mitt örnpar på förmiddagen och stack till...

...Great Falls på eftermiddagen. Det var grymt tryck på vårfloden...

...vilket Bob gillade skarpt. Vi kollade lite på gamar och hägrar innan det var dags att köra hem igen och gå på...

...konstutställning. Här är två av konstnärerna med varsitt landskap...

...och här är Lilllebror med sin etsning.

En konstnär förklarar varför saker och ting är som de är...

...innan det var dags att dra sig hemåt. Lillebror var lite trött...

...och fick skjuts av Big Brother. Bra träning...

...men mot slutet blev det individuell löpning. Varmt och skönt på fredagskvällen...

...liksom på lördagsförmiddagen. Nästan jobbigt ljust. Vi vandrade ner till...

...House of Sweden och tog hissen upp till takterassen, där det fläktade lite...

...i den drygt 30-gradiga värmen. Sverigehuset hade öppet hus och bjöd på Ahlgrens bilar och Dajm. Klart vi stack dit...

Nytt besök på Ajkia

Jag har åter kommit igång med träningen. Drygt 50 minuters löpning i dag i ett åskvarmt och fuktigt DC. Kändes rätt okej. Nu gäller det bara att jag fortsätter. Beach 09, here I come!

Dagen har i övrigt ägnats åt ett möte med the executive committee på skolan - en exklusiv samling mammor (och så jag då) som planerar nästa termins stora gala. Vi ska hålla till i House of Sweden, vilket naturligtvis känns kul. Jag tänkte inleda förhandlingar med ambassaden om att de bör passa på att sprida lite goodwill för Sweden.

Särskilt roligt är det att vi ska ha miljötema på festen. Det passar bra in på Sveriges profil och dessutom ligger arrangenget perfekt i tiden, omkring en månad före det stora klimatmötet i Köpenhamn i december. Obama har ju sagt att det är dags för USA att ta en mer aktiv roll när det gäller globala miljöfrågor, efter åtta års kompakt ointresse eller direkt motarbete under förra presidenten.

Efter möte och löpning tog vi sedan en tur till Ajkia (Ikea). Jag har kommit fram till att min rygg inte längre pallar den där köksstolen som jag sitter på vid skrivbordet. Så nu har jag investerat i en bra arbetsstol. Tyvärr fick jag väldigt ont i ryggen när jag monterade ihop den...

I övrigt på Ajkia: en möbel till hallen, några dynor till utemöblerna, diverse småplock och en massa onyttiga godsaker från the Swedish Foodmarket.

Efter en sedvanligt fantastisk middag (örtkryddade fiskfiléer med hemlagat potatismos och en kall Sam Adams till det - jag hade ju motionerat...), var det så dags att provskriva lite sittandes i den nya stolen. Vilket jag således gör i detta nu.

Den känns bra.

Pingviner på hal is

En fullständigt osannolik match pågår just nu framför mina ögon. Caps mot Penguins, tredje matchen mellan de två lagen i kvartsfinalen i striden om NHL-titeln. För er oinvigda pratar vi hockey här.

Tempot är ruggigt, målchanserna hur många som helst och dramatiken sanslös. Caps tog ledningen (Ovetjkin förstås), Penguins (från Pittsburgh) kvitterade och tog sedan ledningen. Med bara några minuter kvar av ordinatie matchtid kvitterade Capitals - målet av allas vår Bääääckström. Hans första mål i slutspelet kunde inte ha kommit lägligare.

Skoj att äntligen få se hjälten från Huddinge, Micke Nylander, på isen. Han har varit bänkad de senaste matcherna, men fick lite istid i dag.

Annars är det varmt och fuktigt här i Distriktet. Ett rejält åskoväder for förbi i kväll och Potomac River håller på att svämma över efter de senaste dagarnas närmast oavbrutna regnande. Ovädret ska visst fortsätta i natt och man har utfärdat tornadovarning alldeles sydväst om DC. Läs mer om tornadoäventyr på SR:s utrikesblogg.

Nu fick Penguins precis in ett avgörande plötsligt död-mål. Således 2-1 i matcher. Som Pittsburgh spelade i kväll håller jag inte för otroligt att det snart kommer att stå 2-2. Dom är bra, dom där pingvinerna.

Dags för Girls on the Run

Dottern och jag laddar upp inför söndagens stora utmaning: Fem kilometers löpning tidigt på söndag morgon. Det är tredje gången vi kutar loppet Girls on the Run och målet är helt klart: Vi siktar på nytt pers!

För ett år sedan klarade vi sträckan på strax under 31 minuter. I december var det svinkallt och då blev tiden bara 34 minuter. Men nu ser det ut att bli bra väder och även om vi kunde ha tränat både mer och bättre, så borde vi kunna landa på en tid ungefär som för ett år sedan.

Vår taktik är enkel: Vi går ut stenhårt och ökar mot slutet.

I dag var det dags för Syster Ysters sista träning före racet. I hällande regn sprang hon fyra miles, vilket motsvarar nästan 6,5 kilometer. När jag hämtade henne vid fem-tiden var hon både kall och blöt, men taggad.

I övrigt att rapportera från Distriktet: Carl Bildt är i stan. I dag träffade han Hillary Clinton. Jag gjorde mitt jobb-pass på skolbiblioteket i morse, skulle tro att jag är uppe i några tusen katalogiserade böcker vid det här laget. Och regnet fortsätter att forsa ner.

Stan goes hockeytokig

Det råder rena rama hockeyhysterin här i stan just nu. 4-3 i andra mötet mot Pittsburgh i kväll och Capitals har ena benet i nästa omgång av NHL-slutspelet. Hattrick av Alexandr Ovetjkin. Fullsatt och oavbrutet skrikande Verizon Center här i DC. Wow. Min gode vän Marcio tyckte vi skulle gå på matchen, men de billigaste biljetterna kostade runt 200 dollar så det blev TV-soffan istället (nytvättad och jo, vi fick på överdragen efter lite kämpatag).

Kul.

Egentligen är ju fotboll min sport. Ishockey har jag aldrig riktigt fattat poängen med. Det kan ha att göra med att jag tvingades gå på ett otal hockeymatcher i de lägre divisionerna när jag var yngre, eftersom mor och far var Röda kors-frivilliga och plåstrade om spelarna mellan tacklingarna. Jag minns fortfarande den där kalla ladan i Oskarshamn, lukten av svett och kokt korv och den totala bristen på publikengagemang. Men jag ska inte skylla på föräldrarna, jag hade säkert kunnat stanna hemma. Sannolikt var det nog rätt kul att kunna gå in gratis på matcherna tillsammans med någon kompis. Även om jag aldrig blev fångad av spelet.

I brist på bra fotboll här i Distriktet så har jag liksom tvingats in i den transatlanstiska hockeyvärlden. Och egentligen är det ju en förbaskad tur att vi är här just nu. Här skrivs historia både av washington Capitals och Barack Obama.

Ska bli intressant att se om mitt nyvaknade intresse håller i sig vid tillbakaflytten till Sverige. Tror knappast det. Jag bodde i Ystad under större delen av 1990-talet och blev snabbt fångad av en för mig tidigare närmast helt obekant sport: handboll. Eftersom jag är född underdog blev jag snabbt IFK:are (IFK Ystad), som vid denna tid låg hopplöst efter stans storlag, Ystads IF. Jag gick på ett antal hemmamatcher varje år och kunde följa IFK:s väg mot högsta serien på nära håll.

Sedan flyttade jag till Stockholm och sedan dess har jag inte sett en enda handbollsmatch. Jag har totalt tappat engagemanget. Nu vet jag inte ens om IFK är kvar i handbollens elitserie.

Nå, detta sportsnack för mig naturligtvis över till en klubb som jag varit trogen sedan min kompis Åke från Majorna drog med mig på en match 1983. GAIS. Som naturligtvis förlorade mot Djurgårdens IF på Stadion med 1-2. Enligt radiosportens webbsändning var dock Atleterna det bättre laget och såvitt jag förstod så sumpade man ungefär 25 öppna målchanser.

Nog om det. Uppåt, framåt. Det gäller att vara positiv. Se möjligheterna.

Det har regnat hela dagen här i DC. Det är bra för plantorna och gräsmattan.

Regntunga skyar

Regnet öste ner när mor ringde från Nynäshamn och berättade att hon hade varit ute i skärgården hela helgen med kanonväder. "Vi har suttit ute hela dagarna". Good for you, sa jag på svenska och tittade ut över den plaskblöta bakgården. Här har det inte suttits ute många minuter den gångna helgen, inte.

I förmiddags gick hustrun och jag bort till marknaden vid Dupont Circle under varsitt paraply. Sedan var det innesysslor mest hela dagen. Barnen har spelat spel. Jag har deklarerat klart och bakat bröd. Och hustrun har jobbat och dessutom ägnat sig åt självmordsuppdraget att tvätta vår en gång så vita soffa.

Varför vi köpte en vit soffa med tre hemmavarande barn, ett otal av deras kompisar ständigt springande här samt amerikaners ovilja att ta av sig skorna oavsett väderlek, övergår vårt samlade förstånd.

Avtagbart och tvättbart tyg låter ju bra. Men i praktiken är det dels väldigt svårt att få bort tyget från soffan - den måste monteras ned totalt - dels är det omöjligt att få bort en massa fläckar av diverse märkliga ursprung. Choklad, kaffe, lera, godis, glass...

I övrigt från landet i väster: Den gamle tylösandsbon Fredrik Ljungberg fortsätter att mot alla odds göra halvsuccé i Seattle Sounders. I går slog han den hörna som ledde till Sounders kvittering. Slutresultat mot Chikago: 1-1. Sounders är tvåa i ligan.

Den influensa som tidigare var känd under namnet svininfluensa är nu förpassad till smånyheterna på tidningarnas förstasidor. Några få nya fall har inrapporterats över helgen, bland annat här i DC. Vi får väl se hur det utvecklas under veckan som kommer.

I morgon ser jag fram emot två intressanta matcher. GAIS spelar mot farsans Djurgårdens IF på Stockholms Olympiastadion. Det har gått väldigt bra för Grönsvart just mot DIF på Stadion under de senaste åren. Och Djurgården har inte direkt inlett säsongen särskilt imponerande. Så jag utgår ifrån att GAIS förlorar, troligen efter ett avgörande mål av Järnkaminerna i 89:e minuten.

Den andra matchen av intresse är mellan Caps och Pittsburgh Penguins. Omgång två i kvartfinalen. Bäst av sju matcher.

Intensiv skollördag

En arbetande bloggare på skolgården. Visst ser han trött ut? Närmast utarbetad?

Stressig lördag i Distriktet. Upp i ottan med de fem barnen som vistades i vårt hem och sedan iväg för att städa skolgården. Efter en snabb lunch var det dags för nästa skolbesök - storebrors skola firade 40 år med stort kalas. Därefter en snabb bilfärd genom stan hem till Georgetown, lagom för att se tredje perioden på TV av den första kvartsfinalen mellan Caps och Penguins. Vinst för DC med 3-2.

Sedan en snabb middag och iväg hem till kvällsaktivitet hemma hos några vänner. Inte så särskilt betungande - chips och dricka medan barnen spelade fotboll i den svala försommarkvällen.

Nu börjar klockan närma sig midnatt och det börjar bli hög tid att hitta the bed.

Den nya influensan med det märkliga namnet (former known as svininfluensan) A (H1N1) börjar kännas allt mindre akut. Några misstänkta fall har konstaterats i Distriktet så här långt, men man kan knappast prata om epidemi.

I fredags var det 1 maj, men det märktes inte här. Det var business as usual. Inte en demonstration så långt ögat nådde. Här laddar vi istället upp inför Labor Day efter sommaren.

Annars? Vädret är toppen, alla är friska och glada, träningen är obefintlig och vi ser fram mot en lång, lat och härlig söndag. Take care.