Hett

Årets varmaste dag, så här långt. Uppemot 32 celciusgrader och så där tropiskt fuktigt som gör att man vill ställa sig under en sval dusch ungefär en gång i timmen.

När värmen och fukten är så intensiv sjunker tempot ofrivilligt. Man går långsammare, cyklar långsammare och tänker långsammare. Egentligen vill man bara ligga i en pool, läppjande på en sval dryck.

Men det går naturligtvis inte an.

Redan i morse var det rejält hett. På vår lokala skola bjöds årets frivilliga armé av föräldrar på frukost som ett tack får insatser av olika slag. Vi var väl ett 20-tal föräldrar där och vi fick en god fruktsallad och iskall juice.

Alla barn samlades i hettan på skolgården och klass efter klass gjorde ett litet framträdande som gick ut på att de var väldigt tacksamma för alla idella insatser som vi föräldrar gjort. Intet öga var torrt när andraklassen läste upp en mycket finstämd dikt om hur fantastiska vi är...

Annars är Syster Yster mest engagerad i frågan om hur många sekunder det är kvar till sommarlovet. Jag orkar inte räkna ut antalet sekunder, men det är bara fyra dagar plus en halv måndag kvar.

Filmtips från Distriktet

Det fanns en tid när jag tittade på filmer av Andrej Tarkovskij, Bernardo Bertolucci och Alain Tanner. Jag var stammis på Hagabion i Göteborg, satt där i timmar och drack kaffe och diskuterade filmer med andra intellektuella filmfantaster.

I Berlin i mitten av 1980-talet såg jag Tarkovskijs "Nostalghia" på italienska, textad på tyska. Det var något år innan den hade svensk premiär. Under många år räknade jag Tanners "Light Years Away" som en av de absolut bästa filmer jag någonsin sett. Särskilt när vi insatta fattade att det var en slags fristående fortsättning på föregångaren "Jonas - qui aura 25 ans en l'an 2000".

Ja, ni förstår själva vilken nivå jag befann mig på. Detta var innan jag började få barn. De senaste 23 åren har jag oavbrutet fått en massa barn, vilket är både väldigt kul och lärorikt. Nästan hela tiden.

Och alla dessa barn (fyra närmare bestämt) har totalt förändrat mitt filmintresse. Numera är det familjefilmer som gäller. Precis som jag tidigare var expert på sovjetisk, schweizisk eller italiensk film, är jag numera expert på barntillåtna filmer. Gärna tecknade, gärna i 3D-format.

En av de absolut bästa filmer jag sett på senare år är t ex den tecknade "Surf's Up". Och nu kan jag lägga ytterligare en familjefilm på favvolistan: "Up". Jag såg den i dag och tog med två av barnen som förkläde (det är ju alltid lite pinsamt att gå ensam på sådana där filmer...). Jag vet inte om den haft premiär i Sverige, men en gissning är att den i så fall heter "Upp".

En oerhört skickligt tecknad 3D-film med en story som slår det mesta i branschen. 78-årige Carl Fredrikson (sannolikt svenskättlig) är pensionerad ballongförsäljare. När hans hustru dör bestämmer han sig för att ge sig iväg på sitt livs äventyr. Med på resan är även den 8-årige scouten Russell. Tillsammans flyger de ner till Sydafrika och möter den ena märkliga figuren efter den andra.

Rekommenderas varmt.

Apropå varmt så har vi haft ännu en fantastisk dag i Distriktet. Jag blev så inspirerad att jag stack ut och sprang för andra dagen i rad. Nu kommer jag snart vara redo för Beach 2009...

På allmän begäran visar här bilder på grabbarna före, under och efter klippning.

Take care.

Två coola killar före...

...klippningen i lördags.

Här är vår italienska frisör Nello i full färd att klippa Lillebror. Som vanligt pratade han mer än han klippte, så det tog rätt lång tid...

...men resultatet var killarna helnöjda med.

Rätt stor skillnad eller hur?

Gjort se'n sist

Intensiva dagar i Distriktet just nu. Sedan sist har det regnat, det har blivit fins väder, pojkarna har klippt sig, Syster Yster har umgåtts oavbrutet med sina tjejkompisar, vi har planerat sommarens roadtrip med sakkunnigt sällskap från Tennessee, vi har varit på picnic, vi har motionerat, jag har hållit ett förvirrat tal via talefon på mina kompis Janne G:s bröllop, vi har ätit god mat och umgåtts med en massa vänner.

Dessutom har Sverige förlorat mot Danmark i fotboll, Detroit Red Wings ser ut att vinna Stanley Cup (5-0 mot Pittsburgh Penguins i kväll) och i morgon räknar jag med att se filmen Up tillsammanns med valda delar av familjen (dottern har redan sett den och gav den högsta betyg).

Återkommer. Take care.

Körsång och sommarlov

Syster Yster, längst till vänster, och hennes kör uppträdde inför en jublande publik på onsdagskvällen.

Det är mycket skola just nu. Storebror har redan gått på sommarlov. Han hade sin sista skoldag i dag, torsdag. Ingen märkvärdig avslutning, de hade haft ett knytkalas i klassrummet. Vi kommer att sakna hans huvudlärare Kathleen, som nästa år tar hand om de nya 6-graders. Hon är en kanonbra lärare. Big Brother har nu hela tre månaders lov. I början av september börjar han sjuan. Herregud, stora grabben...

De andra två skolbarnen har hela nästa vecka kvar innan de springer ut på sommarlov. Men det är inte så värst mycket pluggande den sista tiden. De har knappt haft en läxa de senaste dagarna. Och nästa vecka blir det diverse festligheter och utflykter.

I onsdags kväll hade teater- och musikeleverna på vår lokala skola avslutning inför jublande föräldrar. Syster Yster uppträdde med sin kör. Succé, förstås.

I övrigt från Distriktet: Regn. Och kallt. Bara knappt 20 grader i dag. Men det var visst ännu värre i Stockholm. Äldste sonen var på Springsteen. Tio grader varmt och ösregn. Hoppas musiken värmde en smula...

30 års flykt kan vara över

Om ens tandläkare kommer in i rummet efter att ha beskådat röntgenbilderna och inleder konversationen med:

"The good news is..."

...så inser man snabbt att något inte är riktigt bra. Sannolikt döljer sig en katastrof blott på några meningars avstånd.

För snart 30 år sedan sa min dåvarande tandläkare på folktandvården på Hantverkargatan i Stockholm att jag var tvungen att dra ut mina fyra visdomständer och att det kunde bli rätt besvärligt eftersom de vuxit fram helt snett och galet, allihop. Det handlade mer om en operation än om ett vanligt tandläkaringrepp.

Några månader senare flydde jag till Göteborg, där jag ansökte om tandläkarasyl hos Folktandvården på Friggargatan. Där gick jag några år, men till slut blev trycket från göteborgstandläkarna för stort. De krävde ingrepp och utdragningar. Efter mycket om och men gick jag med på deras förslag. Jag satte mig i stolen, redo att torteras. Då sa tandläkaren att han inte kunde utföra operationen. "Flera av tänderna ligger för nära nervkanalen. Jag måste remittera dig till en specialist".

Några dagar senare flydde jag till Skåne, där jag gömde mig för allt vad tandläkare hette i några år innan jag kände att jag åtminstone borde göra mina normala kollar. Så jag började gå till Folktandvården på Lasarettsgatan. Efter några år började de kräva att jag skulle dra ut mina fyra visdomständer.

Då flydde jag tillbaka till Stockholm. Men tandläkarna fick snart upp spåret och likt Carl Jonas Love Almqvist tvingades jag fly hals över huvud till USA.

Som ni förstår har jag nu fastnat i tandläkarfällan också här i Distriket. Och denna gång kan det vara definitivt. 30 års flykt är troligen över.

Den goda nyheten som jag fick serverad av Dr Gluck i dag var att den gamla lagningen som lossnat var lätt att fixa till. Den inte fullt så goda nyheten var att visdomstanden bakom den tand vars lagning lossnat, nu hade fått hål.

"It's got to go", sa Dr Gluck. Och det är ingen idé att laga lagningen innan visdomstanden bakom är borta, eftersom risken är stor att lagningen kommer att paja när visdomstanden ska dras ut.

Och enligt Dr Gluck var det lika bra att ta bort alla fyra på en gång. Så nu lär det bli så. Jag fick anstånd till efter sommaren, men sedan blir det operation hos en specialist. Nedsövd ska jag visst bli också.

Brasilien är visst ett trevligt land. Kan man begära tandläkarasyl där?

Svensexa back home

Jag sökte min gode vän Janne tidigare i dag, men fick bara tag på hans telefonsvarare. Ett par timmar senare ringde han upp. Han lät pressad och andfådd.

"Ursäkta att jag inte ringt tidigare. Jag har blivit kidnappad".

Det visade sig att han befann sig på sin egen svensexa. Lurad dit av sin trolovade. Se där, vilken bra början på ett livslångt äktenskap...

Nu hade han hamnat på en restaurang och senare "låter det som om de ska klä ut mig och tvinga mig att sälja något ute på stan".

Han hade lyckats komma undan en stund för att slå mig en signal. Av ekot att döma lät det som han flytt in på en toalett. Skräcken i hans röst gick inte att ta miste på.

Svensexor är ett märkligt påfund, någon slags inkilningstradition vars egentliga syfte väl är att säga bye bye till det bekymmerslösa ungdoms- och ungkarlslivet. Fast Janne är ju både över 40 och sambo med sin Hanna sedan rätt länge...

Så egentligen är det nog snarare bara ett uttryck för kompisarnas pennalism och mobbingsglädje: Äntligen en situation där det är helt legalt att förnedra och utsätta en kamrat för diverse grymheter.

Jätteskoj.

Jag sa till honom att försöka låta bli att svälja spriten som kompisarna utan tvivel skulle försöka hälla i honom via en tratt. Jag borde ha sagt till honom att vägra gå ut på stan klädd i en jätteblöja med en jättenapp i munnen, men det kanske han förstod själv.

"Jag ringer i morgon. Om jag lever", sa Janne.

"Lycka till", sa jag.

Tandläkar-vecka

Det gäller att lära sig att älska smärta. Då är tandläkarbesök en ren njutning.

Det lärde jag mig en gång av en kompis i Göteborg. Han hade väl sannolikt masochistiska drag, men icke desto mindre är det ju en smula tröstande att tänka på smärta som njutning när ett tandläkarbesök står inför dörren.

Jag laddade upp lite lätt genom att ta med Big Brother till vår Dr Gluck (ja, han heter faktiskt det, tandläkaren med mottagning i Watergate) i dag. En mjölktand som vägrade lossna drogs ut på två röda sekunder. No problemas.

På onsdag är det min tur. Först en totalrengöring, vilket troligen behövs eftersom jag inte varit hos min tandhygienist sedan jag vet inte hur länge. Och sedan ska jag äntligen komma till skott och laga en tand med en gammal amalgamfyllning som gick sönder för jag vet inte hur länge sedan.

En annan kompis, Ingrid, berättade för några år sedan att de där amalgamfyllningarna, förutom att de är giftiga, har en begränsad livslängd på runt 30 år (om jag minns rätt). Och det stämmer i så fall rätt bra. Jag hade fyra hål som lagades med amalgam i tonåren. Sedan dess har jag varit hålfri, så jag ska inte klaga. Men jag måsta kanske byta ut alla fyra lagningar vad det lider.

Jag återkommer självklart med en detaljerad rapport från tandläkarbesöket på onsdag. Om jag överlever.

Annars har det varit ännu en underbar dag i Distriktet. Lagom varmt, runt 25 grader och inte alls så där fuktigt som det kan bli här. Efter att jag sent omsider levererade Big Brother till skolan, tog jag en lång och skön löptur på nästan en timme längs Rock Creek Park. De senaste veckornas hyfsat regelbundna träningar börjar ge resultat, flåset är betydligt bättre än för en månad sedan.

Fram mot aftonen tog jag med två av barnen till vårt nyöppnade lokala bibliotek och fixade lånekort till mig (barnen har redan varit där med skolan och har egna kort) och lånade några reseböcker om sydöstra USA. Vi planerar nämligen en två veckors roadtrip ner till North och South Carolina, Georgia, Tennessee med mera under andra halvan av juni.