Överlevde tandläkarbesöket

Våra kära besökare Johanna och Rickard med tillhörande barn åkte iväg till Florida i dag och ska vara där i tio dagar. Sedan återkommer dom till Distriktet över en helg för vidare transport till Stockholm, Sweden.

Jag hade inte haft något emot att åka till Florida själv, men jag ska inte klaga. Det är fortsatt fint vårväder här i DC, med temperaturer på drygt 20 grader under dagarna. Dessutom hinns det inte med någon semester just nu. Massor av jobb väntar på att bli gjort. Fast ett jobb mindre blev det plötsligt i morse. Jag hade planerat att bevaka ett seminarium om medicinsk forskning på House of Sweden på torsdag. Men hela kalaset är inställt. Orsak? Den isländska askan förstås.

Jag överlevde tandläkarbesöket i morse, men fick naturligtvis en skarp tillsägelse att gå och dra ut de där visdomständerna snarast. Dr. Gluck skrev en ny remiss till en specialist och meddelade även att en gammal amalgam-fyllning håller på att spränga sönder en tand. Så det blir en ny krona, med något slags material som förhoppningsvis är bättre. För detta besked och för en smärtsam tandrengöring (antagligen ett straff för den uteblivna visdomstands-utdragningen) fick jag betala 227 bucks.

Det känns alltid lika roligt att betala stora summor för nöjet att bli plågad.

Men det gäller väl att lära sig att älska smärta.

Nu ska jag ut på en löparrunda och samtidigt passa på att hämta Big Brother, som är på sin träning.

En olycka kommer sällan ensam

Jaja. Det var en tämligen skralt och pinsamt att förlora mot svärfars bollklubb från Halmstad med 3-0. Jag antar att jag kommer att få höra talas om den här matchen ett antal gånger framöver. GAIS spelade enligt uppgift hyfsat i första halvlek och tappade sedan det mesta i andra. En horribelt felbedömd straff spelade naturligtvis också in. Jag såg inte situationen själv, men jag litar naturligtvis helt på mina grönsvarta källor när det gäller bedömningen. Det finns bara ett ord: justitiemord.

Och som om inte detta skulle räcka och bli över, så upptäckte jag nu i kväll att jag ska till tandläkaren i morgon bitti. Dr. Glück kommer att strimla mig längs med fotknölarna för att jag inte gjort som han sa och dragit ut mina fyra visdomdtänder.

Jag bävar. Man tjafsar inte med en tandläkare som heter Doktor Glädje och som har sina rötter i Transylvanien, Rumänien... Detta kan bli mitt sista blogginlägg.

I övrigt har denna helg förflutit som sig bör med lagoma mängder av det ena och det andra. I dag åkte vi till Capitol Hill och gick på Eastern Market. Den gamla saluhallen, som brann för några år sedan, är nu färdigrenoverad och öppnad. Trevligt.

Intensiva dagar

En av många bra och roliga saker i samband med besök av kompisar är att man själv kommer iväg på utflykter. Det är ju så lätt att bli hemmablind och slå sig till ro med vardagens bekväma rutiner. Så nu har vi haft ett par dagar med diverse fieldtrips hit och dit tillsammans med The Lindgren Family.

Ricky och jag har dessutom sporrat varandra till stordåd i joggingspåret. I går kutade vi sju kilometer i vinsinnestempo. Det var ju lite knäckande att herr rockmusiker inledde löparpasset med att berätta att han inte sprungit en meter på ett halvår. Fast han är ju ung, spolingen. I dag sprang vi en mil och tack vare Rickards ultramoderna GPS-klocka vet jag exakt hur vi sprang, hur fort det gick, hur långt, vilka höjdskillnader, genomsnittsfarter, puls, vilka vi mötte, deras ålder, inkomst, hemadress, eventuell brottslighet samt om de någonsin varit otrogna mot sin respektive partner.

Så jag kanske följer mina bloggkompisae Tainas och Martins exempel och investerar i en såndan där manick. Det är rätt kul.

Johanna gick istället och ställde sig i den 55 meter långa kön till Georgtown Cupcakes och lyckades komma hem med ett jämnt dussin ett par timmar senare. Utan GPS.

Storebror har varit borta mest hela dagen. En kompis har firat Bar Mitzvah och enligt uppgift är det ett överdådigt party han är på just nu. Vi ska hämta honom vid midnatt. När jag beklagade mig över tiden, sa hustrun lugnt: "Det är bara att vänja sig, det är så det är att vara tonårsförälder".

Plötsligt förstår jag varför amerikanska ungdomar får körkort redan vid 16 års ålder...

I övrigt kan meddelas att vädret är fortsatt vackert, att Backstrooom gjorde hat trick i kvällens andra slutspelsmatch (vinst) mot Montreal (NHL-hockey) samt att vi alla ser fram mot att GAIS vinner stort mot Bollsklubben i Halmstad i morgon, söndag.

Texas, I'm so sorry. Du skulle aldrig ha lämnat Atleterna.

Vi åkte till Great Falls...

...där vi bland annat såg denna ståtliga grå häger som väntade på att fiskar skulle fastna i malströmmen.

Imponerande och vackra fall. Bilden är tagen i Virginia. På andra sidan ses Maryland.

Fotomodellen.

Bästa kompisar sedan spädbarnstiden.

Big Brother på väg till party.

På flykt undan molnet

Våra vänner Johanna och Rickard flydde undan Islandsmolnet i sista stund och lyckades ta sig över Atlanten med sina två döttrar. Nu söker de vulkan-asyl här på andra sidan. Den trygga sidan. Det är andra gången de är hos oss och hälsar på och det är lika himla kul varje gång. Och de hade med sig massor av smågodis och dessutom en gigantisk bunt Kalle Anka-pockets till kidsen.

Annars har naturligtvis dagen präglats av den andra raka GAIS-segern. Denna gången mot Gefle, 2-1 på hemmaplan. Mål av kapten Lundgren och Wonderboy. Nu ligger vi femma i serien.

Observerar ni möjligen att jag använder ordet "vi" i medgång och "dom" i motgång? Måste vara något freudianskt.

Det gick inte lika bra för Caps (jag snackar ishockey här). Dom förlorade första slutspelsmatchen i kväll mot Montreal Canadiens.

Lillebror sjunger Woody

Varje dag får Lillebror med sig en bok hem från skolan som han ska läsa högt på kvällen. Ibland ligger hans "Poetry Anthology" i ryggsäcken och då är det poesi som gäller den kvällen.

Det är trevligt. Han läser bra, 7-åringen. Mycket rytm. Så har han ju också ambitionen att bli batterist vad det lider.

Hur som helst. I kväll lästa han igenom sin poesiantologi och vad hittade vi på sista sidan? Jo, en gammal goding:

This Land is Your Land.

Woody Guthrie. Pappas gammla favvo. Så jag frågade honom om han kunde sjunga sången. Och det kunde han. Kanonbra dessutom. Det visade sig att han och resten av klassen redan framfört denna klassiker inför hela skolan.

För övrigt spelade Pete Seeger och Bruce Springsteen låten i samband med Obamas inauguration.

Det här landet är i sanning vårt land.

På spaning efter den teknik som flytt

En perfekt dag för kontorsjobb. Således har jag suttit vid mitt skrivbord större delen av denna tisdag. Skrivit texter, skickat fakturor, bokfört det ena och det andra. Jag har ju jobbat som bokförare, dubbel italiensk var min specialitet, så sån't där sitter i ryggmärgen. Jag tycker till och med att det är rätt kul.

Vilket får mig att tänka på hur det var förr.

När jag jobbade med bokföring fanns det fortfarande sådana där stora bokföringsböcker som man skulle skriva in alla debetar och kreditar i. De var som vackra konstverk. Och man skulle föra in test och siffror i rätt kolumner och skriva snyggt. Det fick inte vara fel. Suddning var inte tillåten i dessa obsoleta tingestar. Då kunde man bli åtalad för bokföringsbrott.

Så fort jag slutade med min medeltida bokföringsteknik och bytte jobb, så kom datorerna rusande och numera sitter väl ingen och finskriver i dyra, inbundna bokföringsböcker. Åtminstone inte om man är proffs. Äldste sonen, som är ekonom, har aldrig sett en sådan där bok, skulle jag tro.

Mitt nya jobb var som journalist och jag jobbade bland annat som redigerare på den numera saligt insomnade dagstidningen Arbetet. Detta, förstår ni ungdomar, var på den tiden när man fortfarande gjorde skisser över sidorna för hand - och beräknade rubriker, textlängder och bildstorlekar med pinnar, typometrar och bildsnurror. Så jag satt där och redigerade på mina skisser och räknade på korsen och tvärsen och skickade sedan ner allt till grafikerna på våningen under. De placerade in texter och bilder efter mina beräkningar och mina skisser och ibland blev det en eller annan rad fel och då fick de lufta eller skära bort.

Det var rätt ofta det blev fel på mina beräkningar, när jag tänker efter.

Efter en tid bytte jag jobb igen och blev skrivande reporter på heltid. Och då kom datorerna rusande in och tog över all redigering och alla grafiker blev arbetslösa.

Så kan det gå, som Kurt Vonnegut troligen hade uttryckt saken.

Distriktet har denna dag varit regnigt och ruskigt och bara 12 grader varmt. Enligt min ömma moder så var det faktiskt varmare i Stockholmstrakten. Och sol!

Det har varit rätt kallt inne också, eftersom värmepannan behagade lägga av för några dagar sedan. För fjärde gången i år. De tre sista gångerna har skett de senaste veckorna. Så i går fick jag ringa firman som vi hyr huset av igen. Och i dag kom Tommy, the boiler guy, med en massa reservdelar och ägnade ett par timmar åt att fixa och greja nere i källaren.

Sedan funkade pannan igen. Så nu har vi det varmt och skönt och jag har skalat av mig några lager kläder.

Dagens mest upprörande händelse var annars att någon snott Big Brothers miniräknare i skolan.

Väntat seger för Atleterna

Det blev som väntat en klar seger mot Örebro Sportklubb och nu har GAIS plötsligt placerat sig på sjätte plats i allsvenskan. Så långt uppe var det länge sedan Atleterna befann sig. Tyvärr säger det väl mer om den överlag tämligen skrala kvalitén på lagen i serien än att just GAIS skulle spela ovanligt bra. Men en vinst är ju en vinst och jag tror att jag väntar till nästa omgång med att kräva tränare Axéns avgång.

Nu siktar vi istället mot det allsvenska guldet - det första sedan 1954 för övrigt.

I övrigt präglas stan av det stora toppmötet borta vid Convention Center vid New York Avenue och 11:e gatan. Runt tio kvarter är avspärrade och stängda för vanliga dödliga. Vi cyklade över i förmiddags och kollade läget. Jag kan rapportera att det var en väldig massa poliser och en väldig massa TV-reportrar på plats. Dessutom både Reinfeldt och Bildt.

I övrigt ytterligare en finfin dag i Distriktet. Runt 23 grader och en mild och stilla ostlig bris. Hemlagad pizza till middag - med extra mycket rågmjöl i degen. Till detta avnjöts ett par glas kall äppeljuice utspätt med vatten.

Kvällen ägnades bland annat till att försöka leta reda på Röde Orm av Frans G Bengtsson i bokhyllor och i kartonger i källaren. Förgäves, tyvärr. Lämnade antagligen kvar boken back home in Sweden. Hittade dock en massa annat kul i källaren. Plus mängder av damm och spindlar.

För att i någon mån skänka en smula himmelsk rättvisa kommer här en något coolare Lou Reed (om än uppenbarligen lite fryntlig av någon substans), jämfört med gårdagens pinsamma klipp: