Inser till min egen förvåning att jag gillar övergången till normaltid. Det är betydligt trevligare - och lättare - att gå upp när det är ljust ute. Och jag har inget emot att det blir mörkt redan vid halv sex-tiden.
Denna måndag har jag bland annat ägnat en rejält stund till att ta hand om alla våra papper, intyg och kvitton som handlar om vård och medicin. Vi har ett avtal med ett svenskt försäkringsbolag, vilket innebär att vi betalar alla läkarbesök etc. ur egen ficka för att sedan sammanställa det hela och skicka in. Och med två vuxna och framförallt tre kids blir det en del vård på ett år. Och många papper som ska administreras. Bara barnens normala - och obligatoriska - check ups leder till en ofantlig mängd papper, kvitton och dokument.
Man förstår plötsligt varför den amerikanska vården är omkring dubbelt så dyr som den svenska. Det är helt enkelt all byråkrati som kostar skjortan...
Annars är allt fridens och fröjdens. Vädret är finfint, runt 18 grader i dag. Lillebror och jag tog en promenad upp till vårt vackra lokala bibliotek och lånade lite böcker på eftermiddagen, medan de stora barnen satt hemma med näsorna begravda i läxböckerna. Det börjar närma sig slutet av den första trimestern (här är läsåret indelat i tre terminer) och skolarbetet är intensivt just nu. Massor av prov, förhör och tester dagarna i ända.
Tur att man slutat skolan...
måndag 7 november 2011
söndag 6 november 2011
Med ålderns rätt
Trots att jag inte gick och la mig förrän vid halv två i natt (firade ju min födelsedag), så vaknade jag pigg och utvilad klockan 6:40 och märkte till min förvåning att det var helt ljust ute. Normalt brukar det inte vara så ljus förrän någon timme senare. Konstigt. Tills jag insåg att klockan i mobiltelefonen automatiskt hade gått över från sommar- till normaltid. Således var min biologiska klockan 7:40, vilket förvisso också är rätt tidigt för att vara en ledig söndagsmorgon efter en partykväll i goda vänners lag.
Jag antar att det är åldern. Vi gamlingar går ju alltid upp i ottan.
Så nu har ungefär hälften av klockorna i hemmet den nya tiden och hälften den gamla. Så brukar det vara i några veckor. Det är helt normalt, fast en aning förvirrande.
Gårdagskvällen blev väldigt trevlig med bland andra våra gamla svenska kompisar, numera North Carolina-boende, på besök. Jag hade lagat en stor wok och lagt bubbelvin på kylning och kvällen ägnades åt massor av prat, mat, vin, glass och jordgubbar. Och som grädde på moset fick jag en vacker glasburk med äkta svenskt smågodis i födelsedagspresent. Kan ju knappast bli bättre - bortsett förstås från att hustrun inte kunde vara med eftersom hon är ute på USA-turné. Just nu är hon i Ohio.
Nu är det eftermiddag här i Distriktet och jag ska lägga mig i soffan en stund och kolla in Redksinsmatchen. Möjligen blir det också en liten slummer.
Det hör ju åldern till.
Jag antar att det är åldern. Vi gamlingar går ju alltid upp i ottan.
Så nu har ungefär hälften av klockorna i hemmet den nya tiden och hälften den gamla. Så brukar det vara i några veckor. Det är helt normalt, fast en aning förvirrande.
Gårdagskvällen blev väldigt trevlig med bland andra våra gamla svenska kompisar, numera North Carolina-boende, på besök. Jag hade lagat en stor wok och lagt bubbelvin på kylning och kvällen ägnades åt massor av prat, mat, vin, glass och jordgubbar. Och som grädde på moset fick jag en vacker glasburk med äkta svenskt smågodis i födelsedagspresent. Kan ju knappast bli bättre - bortsett förstås från att hustrun inte kunde vara med eftersom hon är ute på USA-turné. Just nu är hon i Ohio.
Nu är det eftermiddag här i Distriktet och jag ska lägga mig i soffan en stund och kolla in Redksinsmatchen. Möjligen blir det också en liten slummer.
Det hör ju åldern till.
lördag 5 november 2011
Storspel av Lillebror på farsans födelsedag
Jag vill ödmjukt tacka alla som på olika moderna och mindre moderna sätt gratulerat mig på min 25-årsdag. Det är i sanning ytterst sympatisk att bli så uppmärksammad!
Dagen började med att familjen väckte mig med skönsång, preseneter och levande ljus. Jag fick bland annat två mycket klädsamma skjortor och fina teckningar. Dessutom står en finfin flaska whisky oöppnad och väntar nere i köket - en present från svärföräldrarna. Det blir nog ett litet glas framåt kvällen.
Kul att bli firad, alltså. Och roligt att kolla in Lillebrors fotbollsmatch i dag. Vinst med 5-1 och grabben spelade kanonbra - helt klart hans bästa match för säsongen. Bland annat stänkte han in två av målen. Först ett distansskott som målvakten inte klarade av att hålla, sedan en placerad halv-volley i bortre burgaveln. Ursnyggt!
Syster Yster har varit på ännu en bar mitzvah och kom i vanlig ordning hem med betydligt fler presenter än vad hon kom dit med... Big Brother slog följe med mig till lillbrorsans match - vilket lillbrorsan verkligen uppskattade (kanske var det därför han spelade så bra - att ha storebror på plats måste väl vara ungefär samma sak som att ha agenter från Barca på läktaren när man spelar för GAIS...).
Hustrun har begivit sig ut på en längre jobbresa och ringde just från ett hotellrum i Cincinatti, Ohio. Allt är bra.
Om en stund kommer det några gamla kära gäster från hemtrakterna i Bromma på middag. Familjen bor sedan flera år i North Carolina och råkar vara i Distriktet just denna födelsdagshelg... Det ska verkligen bli kul attse dom, det måste vara åtminstone fem år sedan sist.
Dagen började med att familjen väckte mig med skönsång, preseneter och levande ljus. Jag fick bland annat två mycket klädsamma skjortor och fina teckningar. Dessutom står en finfin flaska whisky oöppnad och väntar nere i köket - en present från svärföräldrarna. Det blir nog ett litet glas framåt kvällen.
Kul att bli firad, alltså. Och roligt att kolla in Lillebrors fotbollsmatch i dag. Vinst med 5-1 och grabben spelade kanonbra - helt klart hans bästa match för säsongen. Bland annat stänkte han in två av målen. Först ett distansskott som målvakten inte klarade av att hålla, sedan en placerad halv-volley i bortre burgaveln. Ursnyggt!
Syster Yster har varit på ännu en bar mitzvah och kom i vanlig ordning hem med betydligt fler presenter än vad hon kom dit med... Big Brother slog följe med mig till lillbrorsans match - vilket lillbrorsan verkligen uppskattade (kanske var det därför han spelade så bra - att ha storebror på plats måste väl vara ungefär samma sak som att ha agenter från Barca på läktaren när man spelar för GAIS...).
Hustrun har begivit sig ut på en längre jobbresa och ringde just från ett hotellrum i Cincinatti, Ohio. Allt är bra.
Om en stund kommer det några gamla kära gäster från hemtrakterna i Bromma på middag. Familjen bor sedan flera år i North Carolina och råkar vara i Distriktet just denna födelsdagshelg... Det ska verkligen bli kul attse dom, det måste vara åtminstone fem år sedan sist.
fredag 4 november 2011
Om det här med att bli äldre
Jag kommer ihåg hur det var när jag var liten. Dagen före födelsedagen. Jag gick omkring och liksom hoppade förväntansfullt och timmarna gick oändligt långsamt och varför blev det aldrig kväll så jag kunde gå och lägga mig och somna och vakna när mamma och pappa och brorsan kom in i mitt rum och sjöng och jag fick presenter.
Det var helt enkelt olidligt spännande.
Det har gått några år sedan dess. Det är inte riktigt lika spännande längre.
Faktum är att jag går in på mitt 50:e år om ett par timmar, Ja, i själva verket har jag redan gjort det eftersom jag föddes i Västervik, Sweden, den 5 november. Och det har redan varit den 5 november där på andra sidan Atlanten i tre timmar.
Här är det dock fortfarande den 4 november, vilket gör att jag möjligen fortfarande bara är 48 år. Eller kanske just fyllt 49. Jag vet inte. Det hela handlar troligen om tidens och rummets krökta linje. Einstein och jag och relativiteten är ju som handen i handsken. Kanske.
Men bortsett från alla filosofiska resonemang, så är en sak alldeles klar:
Jag har aldrig varit så gammal som jag är just nu. Det gäller för övrigt även er som läser det här.
Nåväl. Jag kan meddela att svärföräldrarna och kusin L lyckligt landat i det gamla landet. Och att Caps spelade riktigt bra i kväll och vann övertygande, 5-1, mot Hurrikanerna från norra Karolinerna.
Nu ska jag gå och lägga mig och vakna till vacker sång.
Det var helt enkelt olidligt spännande.
Det har gått några år sedan dess. Det är inte riktigt lika spännande längre.
Faktum är att jag går in på mitt 50:e år om ett par timmar, Ja, i själva verket har jag redan gjort det eftersom jag föddes i Västervik, Sweden, den 5 november. Och det har redan varit den 5 november där på andra sidan Atlanten i tre timmar.
Här är det dock fortfarande den 4 november, vilket gör att jag möjligen fortfarande bara är 48 år. Eller kanske just fyllt 49. Jag vet inte. Det hela handlar troligen om tidens och rummets krökta linje. Einstein och jag och relativiteten är ju som handen i handsken. Kanske.
Men bortsett från alla filosofiska resonemang, så är en sak alldeles klar:
Jag har aldrig varit så gammal som jag är just nu. Det gäller för övrigt även er som läser det här.
Nåväl. Jag kan meddela att svärföräldrarna och kusin L lyckligt landat i det gamla landet. Och att Caps spelade riktigt bra i kväll och vann övertygande, 5-1, mot Hurrikanerna från norra Karolinerna.
Nu ska jag gå och lägga mig och vakna till vacker sång.
torsdag 3 november 2011
Nostalgi blir allt trevligare
Var på ett seminarium om missbruk i går kväll och gick sedan omedelbart till en krog och drack några öl.
Hade stämt träff med en gammal vän från förr. Jag kom in i baren och såg mig lite vilset omkring i några sekunder, innan han kom fram och ropade mitt namn. Vi insåg snabbt att vi troligen inte har setts på 30 år. Minst.
Makalöst.
Ändå hade jag inga som helst problem med att känna igen min gamle kompis. Han var sig lik, både till utseendet och sättet. Okej, lite hjälp har jag möjligen haft via foton på Facebook, men jag är rätt säker på att jag hade känt igen honom ändå.
Nu bor han i USA sedan många år, är amerikansk medborgare och grundligt etablerad.
Det blev en kväll med många nostalgiska minnen, namedropping och funderingar kring hur det egentligen var på där den tiden, i den lilla staden Oskarshamn på 1970-talet. Vi bodde i samma bostadsområde och gick i parallellklasser i både mellan- och högstadiet.
Jag tror att vi båda kände att vi med åren (herregud, vi fyller 50 år nästa år) blivit allt mer intresserade av att titta bakåt. Jag antar att det är naturligt. För min del innebar mammas bortgång förra hösten att jag plötsligt kände ett större behov av att lära mig mer om min bakgrund. Fast det där har jag skrivit om förr, så jag ska inte tjata mer om det.
Vi hade hur som helst ett par ytterst trevliga timmar där i baren. Nostalgi är ofta trevligt. Och blir allt trevligare.
Annars präglas denna dag mest av att våra kära gäster nu är på väg hem till Sverige efter nästan precis två veckor här. Det har varit utomordentligt trevligt att ha dom här och de är redan saknade. Särskilt kul var det att kusin L verkade stortrivas här hos oss!
Nu ser vi fram mot julen, då vi får nästa släktbesök - både från Brasseland och Svedala. Men först är det Thanksgiving.
Hade stämt träff med en gammal vän från förr. Jag kom in i baren och såg mig lite vilset omkring i några sekunder, innan han kom fram och ropade mitt namn. Vi insåg snabbt att vi troligen inte har setts på 30 år. Minst.
Makalöst.
Ändå hade jag inga som helst problem med att känna igen min gamle kompis. Han var sig lik, både till utseendet och sättet. Okej, lite hjälp har jag möjligen haft via foton på Facebook, men jag är rätt säker på att jag hade känt igen honom ändå.
Nu bor han i USA sedan många år, är amerikansk medborgare och grundligt etablerad.
Det blev en kväll med många nostalgiska minnen, namedropping och funderingar kring hur det egentligen var på där den tiden, i den lilla staden Oskarshamn på 1970-talet. Vi bodde i samma bostadsområde och gick i parallellklasser i både mellan- och högstadiet.
Jag tror att vi båda kände att vi med åren (herregud, vi fyller 50 år nästa år) blivit allt mer intresserade av att titta bakåt. Jag antar att det är naturligt. För min del innebar mammas bortgång förra hösten att jag plötsligt kände ett större behov av att lära mig mer om min bakgrund. Fast det där har jag skrivit om förr, så jag ska inte tjata mer om det.
Vi hade hur som helst ett par ytterst trevliga timmar där i baren. Nostalgi är ofta trevligt. Och blir allt trevligare.
Annars präglas denna dag mest av att våra kära gäster nu är på väg hem till Sverige efter nästan precis två veckor här. Det har varit utomordentligt trevligt att ha dom här och de är redan saknade. Särskilt kul var det att kusin L verkade stortrivas här hos oss!
Nu ser vi fram mot julen, då vi får nästa släktbesök - både från Brasseland och Svedala. Men först är det Thanksgiving.
onsdag 2 november 2011
Presidenten tittade förbi
Vi tog ledigt någon timme för att hälsa på presidenten, som kom förbi en sväng strax före lunch i dag. Det var trevligt att träffas, även om vi inte hann kommunicera så väldigt mycket. Men vi vinkade glatt till honom i alla fall.
Obama var i Georgetown för att hålla tal om sitt program för att öka sysselsättningen och redan i går var förberedelserna nere vid floden i full gång. Jag var på ett möte på House of Sweden tidigt i morse och gick längs parken tillbaka hem. Redan då var det mesta klart, talarstolen var på plats, liksom säkerhetbågen som alla inbjudna sedan var tvungna att passera.
Dessutom flera hundra personer från Secret Service, parkpolisen, metropolisen och diverse annat folk. Och detta var alltså tre timmar innan själva talet. Snacka om att skapa sysselsättning!
Hur som haver - det är alltid kul att se stolleprovet. Och vi är ju gamla polare med the Obamas, barn i samma klass å allt det där...
Vi väntar på the President. Vackert väder som synes.
Motorcyklisterna kommer först. De är som tuppar - älskar att visa upp sig och sina konster
Sedan själva motorcaden, som sägs innehålla i snitt 40 fordon, inklusive en ambulans längst bak.
Gissa om den här killen jobbar för Secret Service.
Efter 20 minuter åkte presidenten tillbaka hem. Han vinkade glatt till oss som samlats på trottoaren. Tyvärr fick jag inte med det på bild, eftersom jag var upptagen med att vinka tillbaka.
Obama var i Georgetown för att hålla tal om sitt program för att öka sysselsättningen och redan i går var förberedelserna nere vid floden i full gång. Jag var på ett möte på House of Sweden tidigt i morse och gick längs parken tillbaka hem. Redan då var det mesta klart, talarstolen var på plats, liksom säkerhetbågen som alla inbjudna sedan var tvungna att passera.
Dessutom flera hundra personer från Secret Service, parkpolisen, metropolisen och diverse annat folk. Och detta var alltså tre timmar innan själva talet. Snacka om att skapa sysselsättning!
Hur som haver - det är alltid kul att se stolleprovet. Och vi är ju gamla polare med the Obamas, barn i samma klass å allt det där...
Vi väntar på the President. Vackert väder som synes.
Motorcyklisterna kommer först. De är som tuppar - älskar att visa upp sig och sina konster
Sedan själva motorcaden, som sägs innehålla i snitt 40 fordon, inklusive en ambulans längst bak.
Gissa om den här killen jobbar för Secret Service.
Efter 20 minuter åkte presidenten tillbaka hem. Han vinkade glatt till oss som samlats på trottoaren. Tyvärr fick jag inte med det på bild, eftersom jag var upptagen med att vinka tillbaka. tisdag 1 november 2011
Besk eftersmak på Halloween-firandet
Årets Halloween-firande här i Georgetown fick en besk eftersmak. Runt kl 23 i går kväll utbröt skottlossning nere på M Street, bara några kvarter från vårt hus. Tydligen var det två rivaliserande ungdomsgäng som bråkat till och från hela kvällen. Hoten och våldet trappades upp och till slut hade uppenbarligen en person i något av gängen dragit fram ett skjutvapen och avslossat skott mot det andra gänget.
En ung kille, runt 17 år sägs det, ligger skadad på sjukhuset. Jag vet inte hur allvarligt det är.
Det är naturligtvis tragiskt att något sådant här händer. Särskilt under en kväll som ska präglas av glädje och fest. Och det är oerhört sällan vi upplever några hotfulla situationer här i trygga Georgetown. Däremot är det här nästan en vardag för alla dem som bor i stadsdelarna österut, i sydost och nordost. Det är i stort sett dagliga uppgörelser mellan olika kriminella och halvkriminella ungdomsgäng, som drar runt med vapen och knivar i fickorna - inte sällan påverkade av alkohol eller narkotika eller båda delarna.
Det som hände i går är en konkret påminnelse om att den sociala situationen i stora delar av Washington är väldigt tuff - särskilt för barn och unga som växer upp i en miljö karaktäriserad av kriminalitet, droger, fattigdom och utanförskap.
Vi får trösta oss med lite bilder från gårdagen:
Kusin L hjälpte till med förberedelserna inför gårdagskvällens godisorgie.
Vi laddade upp med mormors hemlagade köttbullar innan det var dags att bege sig ut för att tricka och treata.
Tjejgänget gick iväg redan innan det blev mörkt. Två timmar senare var de tillbaka med hur mycket godis som helst.
Lillebror i väntan på modiga dörrknackare.
Ursnygg pumpa på vår trappa.
Svärfar och svärmor redo för en kvällspromenad.
Svärfar valde dock att byta frisyr efter en stund - till Big Brothers stora lättnad.
En vansinnig kirurg diskuterade jornalistik med Watergateavslöjaren Bob Woodward.
Lämplig slutbild.
En ung kille, runt 17 år sägs det, ligger skadad på sjukhuset. Jag vet inte hur allvarligt det är.
Det är naturligtvis tragiskt att något sådant här händer. Särskilt under en kväll som ska präglas av glädje och fest. Och det är oerhört sällan vi upplever några hotfulla situationer här i trygga Georgetown. Däremot är det här nästan en vardag för alla dem som bor i stadsdelarna österut, i sydost och nordost. Det är i stort sett dagliga uppgörelser mellan olika kriminella och halvkriminella ungdomsgäng, som drar runt med vapen och knivar i fickorna - inte sällan påverkade av alkohol eller narkotika eller båda delarna.
Det som hände i går är en konkret påminnelse om att den sociala situationen i stora delar av Washington är väldigt tuff - särskilt för barn och unga som växer upp i en miljö karaktäriserad av kriminalitet, droger, fattigdom och utanförskap.
Vi får trösta oss med lite bilder från gårdagen:
Kusin L hjälpte till med förberedelserna inför gårdagskvällens godisorgie.
Vi laddade upp med mormors hemlagade köttbullar innan det var dags att bege sig ut för att tricka och treata.
Tjejgänget gick iväg redan innan det blev mörkt. Två timmar senare var de tillbaka med hur mycket godis som helst.
Lillebror i väntan på modiga dörrknackare.
Ursnygg pumpa på vår trappa.
Svärfar och svärmor redo för en kvällspromenad.
Svärfar valde dock att byta frisyr efter en stund - till Big Brothers stora lättnad.
En vansinnig kirurg diskuterade jornalistik med Watergateavslöjaren Bob Woodward.
Lämplig slutbild.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)