torsdag 31 januari 2008

Mot nytt pers

Har precis räknat ut att vi i själva verket sprang drygt 16 kilometer igår, på tiden 1,27. Det indikerar att halvmaran om två månader kan springas på ner mot min rekordtid, 1,47.10 (S:t Eriksloppet 2004). Får jag bara vara skadefri och Valerie låter bli att prata oavbrutet ska det nog bli nytt pers. Vad säger du, Martin? Under 1,45?

USA domineras just nu av presidentkampanjen. Alla jag träffar börjar diskutera hur det ska gå på supertisdag, vilka kandidater som kommer att bli valda, hur det ska gå.

Pratade precis med grannen som trodde på Obama mot McCain. "Om Clinton tar demokraternas nominering så vinner McCain, men om Obama nomineras så har inte McCain någon chans" var grannens analys. Jag har hört liknande tankegångar från flera håll: Republikanernas enda chans är att nominera McCain och att han ställs mot Clinton i den slutliga striden.

Jag vet inte. För mig framstår John McCain som en mossig, träig gubbe med halvsenila drag. Rent politiskt står han för en förhållandevis rätt liberal konservatism (jämfört med främst Romney). Men han är för fortsatt krigföring i Irak, han vill inte höra talas om en generell sjukvårdsförsäkring, han är "pro life" och han har egentligen inte särskilt mycket nytt att komma med jämfört med den sittande administrationen. Så jag tror nog att Clinton har stora chanser att väljas till president om hon ställs mot McCain.

Men osvuret är bäst. Själv ska jag ut och springa i morgon igen.

onsdag 30 januari 2008

Avhopp och löpsatsning

Två presidentkandidater hoppar av denna soliga onsdag. Hjälten från "9/11", NY:s förre borgmästare Rudy Giuliani, har efter en katastrofdålig kampanj, bestämt sig för att stödja McCain istället. Vilket bör innebära att den 71-årige John "Mac is back" McCain blir republikanernas kandidat. Vilket i sin tur bör innebära att demokraterna tar hem en jordskredsseger i november. Mac har noll utstrålning.

Den andre avhopparen är demokraten John Edwards, som inte heller haft någon särskilt lyckad kampanj och som ständigt legat långt efter både Clinton och Obama. Det är inte klart vem Edwards ska stödja i fortsättning. Han var den radikalaste av de tre aspiranterna. Rent politiskt står nog Hillary Clinton närmast, men samtidigt symboliserar Barack Obama en ungdomligare och mer förändringsvänlig politik.

Den spontana tanken var att det här kommer att bli en uppgörelse mellan Obama och McCain, men man ska nog inte räkna bort the Clintons ännu...

Själv är jag helt slut efter att i dag ha inlett satsningen mot halvmaran den 29 mars (läser du detta Martin?). Polaren Valerie och jag har beslutat oss för att köra en långlöpning varje onsdagsförmiddag och i dag var första gången. 10 miles (16 kilometer) på 1,5 timme och det jobbigaste var nog att vi pratade oavbrutet hela vägen.

I övrigt att rapportera: Dottern och storebror inledde sin satsning på att bli rockartister i går. Båda har börjat på en "after school-class" som kallas "Kids rock" och som är en gitarrkurs. Av de 50 minuterna lektionen pågick ägnades uppskattningsvis 35 åt att stämma gitarrerna. Sedan fick de lära sig "E-minor". Vilket sväng det blev --- inte.

Men det är elva gånger kvar så det ska nog bli rock n' roll vad det lider.

måndag 28 januari 2008

Värsting-kö till Barack

Hade fixat barnvakt och anmält mig i god tid, men vad hjälpte det? Mitt försök att ta mig in på ett "rally" med Barack Obama i Bender Arena, American University (20 minuters cykeltur från hemmet), var förgäves. Klockan 12 skulle han börja tala var det sagt, men det hela blev en timme försenat. Jag var på plats 10:20. Då var kön omkring en kilometer lång.

Jag är inte en köande typ och kände mig inte särskilt lockad över att ställa mig sist, så jag cyklade runt på universitetsområdet och kollade in spektaklet lite utifrån istället. När jag stack därifrån var kön mer än dubbelt så lång som när jag kom och det var uppenbart att de flesta som stod där inte skulle få plats i arenan (där jag varit och tittat på collegebasket förut).

Men stämningen i kön - även bland dem som stod längst bak - var fortsatt god. Amerikanerna har uppenbarligen en annan vana och fördragsamhet när det gäller att köa. Det ingår mer i den normala vardagen här jämfört med Sverige. Det må gälla bilköer, köer till det lokala körkortskontoret eller köer för att komma in på olika arrangemang.

Så jag stack hem och kollade på TV istället. Klanen Kennedy, med senator Ted i spetsen, gjorde klart att Obama är deras man. Så jag antar att The Clintons är rätt sura nu...

Soligt men kallt, för övrigt. Nåja, 8 grader är det visst. C U!

söndag 27 januari 2008

Äntligen en dammsugare

Storseger för Obama i South Carolina och Edwards verkar körd. Men bedömare i min närhet menar att Clinton fortfarande måste betraktas som favorit. Nästa tisdag, den där superduperdagen, lär väl ge en fingervisning om vem som blir demokraternas presidentkandidat. Kul och spännande att se hela showen på plats.

USA laddar för övrigt upp för två superdagar om en vecka. Två dagar innan alla primärval hålls den 5 februari, spelas nämligen Super Bowl, finalen mellan vinnarna i de två olika proffsligorna i amerikansk fotboll som finns här i landet. Tidningarna ägnar redan flera helsidor varje dag inför matchen och dagligen sänds flera specialprogram i olika TV-kanaler som bara fokuserar på söndagens Super Bowl.

Patriots kommer att vinna lätt. Kom ihåg var ni läste det först.

Annars är den stora grejen här att min jakt på en vettig dammsugare nu är slut. Miele är märket och den är tyst, effektiv, smart. Jag trallade och dammsög och skrattade och grät glädjetårar här hela fredagen. Lycka är en bra dammsugare. Jag är en lycklig man.

Storebrors alla skoltester och -besök är över. I torsdags var vi på den sista intervjun. Alla dokument är inskickade. Nu är det bara att vänta på antagningsbeskeden, som lär dyka upp i mars. Det är ett märkligt och rätt otrevligt system de har här. Vi har sett flera barn som uppenbarligen tagit rätt illa vid sig av "teststress". Vi har sökt till fyra olika skolor, men jag har hört om familjer där man sökt in på uppemot tio olika plugg. Det måste vara en oerhörd belastning på barnet men också på föräldrarna. Varje skola tar minst en heldag att söka till om man räknar ihop tid för tester, intervjuer, besök, dokumentfix osv.

Men nu är det klart för vår del.

Ett alternativ är förstår att gå på en public middle school. Nackdelen är att de offentliga skolorna här i DC blir allt sämra ju högre upp man kommer. Samtidigt finns det bättre och sämre skolor. Jag var på ett möte i fredags eftermiddag, som några föräldrar tagit initiativ till. Ju fler "vettiga" (om ni fattar vad jag menar) föräldrar som låter sina barn gå på public schools, desto bättre blir dom. Det är som en god spiral. Engagerade föräldrar innebär mer motiverade barn som leder till att det blir lättare att anställa och behålla bra lärare som ger skolan ett bra rykte etc, etc. Å andra sidan är det oerhört lätt att spiralen blir den omvända och att föräldrar försöker få in sina barn på privata skolor med alla till buds stående medel. Och att de offentliga skolorna på detta sätt töms helt på engagemang.

Syftet med mötet i fredags var just att bryta en dålig spiral och försöka få fler föräldrar att stanna kvar i det offentliga skolsystemet också högre upp i åldrarna. Intresset var dock måttligt. Det kom totalt ett tiotal föräldrar från de tre elementary schools som "levererar" barn till "vår" middle school.

Helgen har ägnats åt barn och kompisar. I fredags kväll var vi hemma hos en kompisfamilj och sedan delade vi upp barnen så dottern tog med sig sin kompis hem till oss för en sleepover medan storebror sov över borta vid Dupont Circle. Hos oss spelade vi Cluedo i flera timmar. Jag vill inte skryta, men jag är en jävel på Cluedo.

I går, lördag, var det kallt men soligt och vi var ute nästan hela dagen i våra närmaste parker, Montrose och Rose. Framemot kvällen bytte vi tillbaka barnen och sedan ägnades kvällen åt omväxlande valvaka och NHL:s All Stare Game.

I dag kommer några andra av barnens kompisar över efter lunch. Och sedan rullar veckan igång igen...

onsdag 23 januari 2008

Bye, bye, plastkassar

USA Today skriver att den alternativa butikskedjan Whole Foods ska sluta med plastkassar från och med i vår. Den ännu mer alternativa kedjan Trader Joe's har delvis redan gjort det. Nu väntas den stora plastkasserevolutionen komma också bland övriga stora livsmedelsbutiker.

Det som slår en när man handlar mat i det här landet är hur det formligen gödslas med platskassar. Efter en normal inköpsrunda kommer man hem med uppskattningsvis 20 platskassar. Ofta dubblerar man kassarna för tunga saker och det är inte tal om att kunden ska betala något för all denna plast (ja, kostnaden är ju inbakad i priserna för matvarorna förstås).

I början hade jag ambitionen att spara kassarna för att använda som soppåsar, men påsarnas blev snabbt ohanterigt många. Så nu slänger jag dom bara direkt. Oftast har jag dock med ryggsäcken och ber vänligt om att få slippa kassar överhuvudtaget, vilket till en början möttes med en viss förvåning av butikspersonalen.

Whole Foods ska nu erbjuda sina kunder papperskassar av returpapp, men framförallt uppmana alla att använda kassar av mer permanent slag.

De alternativa butikskedjorna i det här landet är fortfarande rätt små, men spelar en stor roll som trendsättare också för de större kedjorna. Det var på grund av Whole Foods och Trader Joe's framgångar som de mer konventionella butikerna började sälja organiska, ekologiska varor. Och nu väntas också de större följa efter när det gäller att minska på det enorma plastslöseriet.

I artikeln i USA Today framhålls för övrigt Ikea som något av ett föredöme på området. Ikea har länge tagit betalt för sina platskassar. Pengarna man fått in på detta sätt har sedan skänkts till olika miljöprojekt. Smart.

Annars? Rutinerna börjat sitta igen efter jul, nyår och en vecka i Sverige. Skola och dagis är i full gång och jag har återupptagit min ständiga spaning efter en ny dammsugare. Jag känner på mig att jag är nära nu.

måndag 21 januari 2008

Kallt!

Iskall promenad längs Potomac i söndags.

Men vi var glada trots kylan...

Morfar med rolig taxichaufför. Dags att åka hem till Sverige igen.

Mormor säger adjö efter ett par veckor i DC. Tack!

Julpusslet är klart.


Lillebror med sin Taylor-tröja. En modern klassiker.

Det var väldigt kallt när gick upp i morse. Hustru och lillebror åt frulost med ryggarna mot elementet.


Kallt som 17 i DC. I helgen föll temperaturen plötsligt till flera minusgrader och i morse (måndag) var det 7 grader under nollan, vilket är svinkallt här. Det är märkligt, för några veckor sedan var det över 20 plusgrader.

För att verkligen markera kylan så la värmesystemet av i natt, vilket innebar att det var runt tio grader "varmt" när vi gick upp. Dessutom gick ett av bransalarmen klockan 4.30 på morgonen, så det var på det hela taget rätt kul. Särskilt för storebrors kompis som var här på en sleepover. Dottern missade dock både larm och kyla eftersom hon sov borta.

Här har varit lov och helgdag denna måndag, Martin Luther Kings Day. Alla skolor är stängda och det är lugnt och skönt på stan. Dagen har ägnats åt stillsam aktivitet i hemmiljö och avrundades med fika med några vänner. Mycket trevligt.

Söndagen dominerades av amerikansk fotboll. Två matcher i playoff och nu är det klart vilka som möts i Super Bowl den 3 februari: Inte helt oväntat är New England Patriots det ena laget. Patriots har vunnit samtliga matcher den här säsongen och vinnerd de även den sista blir det nytt NFL-rekord - 19 segrar. De möter New York Giants.

Och i hockeyn går Backstrom mot succé i Caps. Senast gjorde han fyra assist och hittills i kväll (matchen pågår) har han passat till tre mål.

fredag 18 januari 2008

Hemma igen - och snö

Efter en oerhört seg 19-timmarsresa, med ett byte i Reykavik, ett i Boston och en borttappad väska, är jag nu hemma i The District igen. När jag landade sent i torsdags kväll kunde jag konstatera: Det är snö i DC.I dag, fredag, har dock solen legat på och nästan all snö är borta. Men eventuellt kommer det mer i morgon.

Under min Sverigeresa har svärmor och -far hållit ställningarna här och när jag äntligen kom hem vid 11-tiden på torsdagskvällen hade de dukat upp en läcker ostbricka med tillhörande dryck. Hustrun är ute och besöker sydligare delstater fram till söndag, så vi reser omlott.

Den borttappade väskan dök upp tidigt i morse. Kvart i sex ringde det på dörren och väskan levererades av en oförskämd pigg man från flygplatsen. Bagaget hade hamnat på fel plan mellan Boston och Washington. Så kan det gå.