Springfest som höll på att sluta med katastrof

Det var springfest i dubbla upplagor i Georgetown DC i dag, lördag. Och mellan festerna höll det på att bli en riktig katastrof. Nästan.

Dagen började för min del i ottan (ja, hustrun hade ju redan varit uppe några timmar och jobbat, men i alla fall), eftersom jag lovat att hjälpa till med fixande och grejande inför den stora vårfesten (Springfest) på skolan.

I ett par timmar bar jag bord, satte upp tält, skruvade och trixade. Sedan började partyt. Här fanns en klättervägg, hoppborgar, stora rutschkanor, disco, mat i massor och en massa annat skoj. Populärast var nog en rolig badlek som gick ut på att ett barn satt på en planka medan andra barn försökte träffa en knapp med bollar. Vid träff vek sig plankan och barnet åkte i vattnet. Jättekul. Särskilt som det var drygt 30 grader varmt i luften.

Efter några timmars lek och stoj ropade någon att hurrikanen kommer och alla sprang in i skolan. Sedan ropade någon att tornadon kommer och alla sprang ner i källaren. Regnet öste ner på tropiskt sätt, det började blixtra och dundra våldsamt och efter en stund blev det översvämning i källaren. Och lite senare, efter en jätteknall, så började det lukta väldigt mycket brandrök. Så vi fick hastigt evakuera skolan. Och runt 20 brandbilar, ambulanser och polisbilar kom körande i våldsam fart. Någon brand hittades dock inte. Däremot blev rätt många barn - och en del vuxna - skrämda från vettet av all uppståndelse.

Vi gick dock nöjda hem med en hop ungar efter den äventyrliga dagen. Nästa springfest stod för dörren. Jag hade nämligen anmält mig till Georgetown Classic, ett 8 km-race längs Potomac River.

Med en egen liten hejarklack drog jag ner till starten och körde enligt devisen "gå ut våldsamt hårt och krokna efter tre kilometer". Jag lyckades följa den taktiken närmast perfekt, men klarade mig trots allt i mål på den i sammahnaget utmärkta tiden 36,34. Det skulle ungefär motsvara 45 minuter på Midnattsloppet. Med den skillnaden att Georgetown-loppet är helt i avsaknad av backar, likt den upp till Sofia kyrka på Söders höjder.

Hur som helst. Min kalla öl efteråt satt som en smäck.

Syster Yster mot nya höjder på skolans Springfest.

Lillebror åkte ungefär 500 gånger i den här rutschkanan...

...medan Big Brother intresserat tittade på.

Ja, sen var ju också Lillebror tvungen att prova dessa smakfulla glasögon.

Bloggaren med sin hejarklack inför loppet på lördagskvällen.

Mitt startnummer. Varför jag publicerar den här bilden? Ja, säg det.

Men den här bilden är ju fullständigt lysande. Jag springer i mål på rekordtiden 36,34. Bara 8 minuter efter segraren. Foto: Dottern

Stolt och nöjd. Observera Charlies beundrande blick nere till höger.

Friluftsdag á lá Mr C

En sån dag. En sån pärskans friluftsdag i 30-gradig värme. Men kul var det. Och inga allvarligare skador blev det.

Det började redan i morse med att hela skolan travade iväg till vår lokala idrottsplats, där Mr C fixat iordning diverse aktiviteter. Det var säckhoppning, dragkamp, diverse konstiga bollsporter och en massa annat.

Sedan tillbaka till skolan för lite lunch. Därefter den traditionella matchen i kickball mellan 5th-graders-eleverna och lärarna. Trots storartade insatser från kidsen, så vann lärarna med 26-8. Här var det inte tal om att bjuda de små stackars barnen på något. Full satsning, hela tiden. Barnen har för övrigt aldrig varit nära att vinna över lärarna i kickball på Hyde...

Dagen avslutades med allmänt disco och lek på skolgården. Vi föräldrar blev sittande, matta av att se barnens energi. Hur orkar dom? I denna hetta?

Syster Yster med Iryna och Vick.


5th-graderna inför MATCHEN. Fortfarande förhoppningsfulla.

Lillebror är rätt cool och hade klätt sig i Sweden-kläder dagen till ära.

Wow. Se vilken stil han har. Big Brother har precis kickat. Trots denna fullträff förlorade kidsen mot lärarna. Igen.

Så här går det till när Mr C håller i undervisningen:

Och här cheerar Hyde-tjejerna. Syster Yster är någonstans i mitten:

Lite blogg-tips

Någon undrade om min nya enkät; Vem är kapten Lundgren och Texas? Jo, kapten Lundgren är Fredrik Lundgren, lagkapten och outtröttlig mittfältare i GAIS. Han borde självklart varit med i EM-truppen. Totalmiss av förbundskaptenen. Per Texas Johansson, vänsterback, är också en gammal GAIS:are, dock numera i Halmstads BK. Med sin glöd, ambition och kompetens är det väl närmast skandal att Lagerbäck lyckats med att inte ta ut honom till EM.

Båda kan läsas via sina bloggar. Kapten Lundgren skriver i GP. Texas har en egen webbplats, där han kommenterar stort och smått - inte bara fotboll.

När jag ändå är på Internetspåret. Här är några andra webbtips med fotbolls- och GAIS-anknytning:

Den gamle hjälten Pelle Blohm, som trots kort speltid i GAIS blev närmast kultförklarad ("Blohm står när de andra faller" sjöng klacken), skriver intressant om fotboll, musik och samhälle på http://www.blohm.se/. Och Kroptotkin är alltid mycket läsvärd på sin blogg Självgod och bitter, där han nagelfar fotboll, politik, stadsplanering och en hel del annat.

I övrigt: Har precis sprungit 17 kilometer. Och vågen visade (efter löpningen, men i alla fall) på 75,5 kilogram. Så lite har jag nog inte vägt på de senaste 20 åren. Det här landet inspirerar till ett hälsosamt liv...

Nedräkning pågår

Barnen har börjat räkna ner inför det kommande sommarlovet. Lillebror har bara en vecka kvar på sin preschool, läsåret slutar redan den 5 juni. Big Brother slutar den 10 juni och dottern två dagar senare. Anledningen till de skilda datumen är att storebror tar "examen" eftersom han går ur 5th grade och går vidare till en annan skola till hösten. Häromdagen fick vi hem ett papper med en beskrivning över önskad klädsel till graduationen. Slips och skjorta med krage efterfrågas...

Antalet "slut på terminen"-aktiviteter ökar nu drastiskt. På fredag möter eleverna i avgångsklassen lärarna i kickball, en tradition på vår skola. Dotterns cheerleading-gäng ska uppträda. På lördag är det stor springfest på skolan. Nästa vecka är det fieldtrips och klassresor så det står härliga till samt minst två picnickar på fredag (6 juni).

Det känns onekligen en aning konstigt att det redan gått två terminer. Och lite skrämmande. Hur kan det gå så fort?

Vid Atlantens strand

En lärare på skolan kallade Ocean City för Trash City of the Earth och när vi kom dit så förstod vi vad hon menade. Själva stan är helt horribel. Totalt bilanpassad och med massor av fula hotell, motell och parkeringsplatser. Boardwalken vid havet är fylld av smaklösa butiker, junk food-restauranger och spel- och kasinohak. Inte en enda normal restaurang såvitt jag kunde se. Eller ett vanligt café. Samlingen av människor kändes också märklig. Jag har nog aldrig sett så många överviktiga människor samlade på ett och samma ställe.

Men när vi kom ner till stranden glömde vi bort smaklösheten och stekoset. Beachen i Ocean City är helt suverän. Den sträcker sig miltals, är bred och ren och har jättefin sand. Faktiskt en av de bästa stränder jag varit på.

Vädret var kanon under det dygn vi var där och vattentemperaturen okej (runt 18 grader). Framemot kvällen drog vi oss tillbaka till de uppvärmda poolerna vid hotellet - som också hade en egen isbana...

Kort sagt - en trevlig tripp till Trash City.

Schysst strand i Ocean City.

Barnen med sina vinster efter besök i nöjesparken.

En klassisk pir. Snygg.

I Atlantens vågor. Vi såg aldrig någon vithaj.

Det lilla strandpensionatet som vi bodde på.

Utsikt från en balkong. Hotellet hade oceanview på andra sidan men dom rummen kostade 80 dollar mer. Och vi hade kvällssol. Det hade inte dom.

Två typiska Ocean City-besökare.

En till typisk. Här strategiskt placerad vid "Comfort Station".

At Jimmy T:s

Lördagseftermiddagen ägnade vi åt att äta en riktigt låååång brunch på Jimmy T:s Diner på Capitol Hill. Ett kultställe som jag varmt kan rekommendera till att DC-besökare. Vi var där tillsammans med vännerna Fred och Ingrid, som generöst bjöd oss på rubbet.

Det blev några suveränt trevliga timmar. Ägarna till dinern, John och Cynthia, känner vi också rätt väl eftersom deras son Garrett går i samma klass som Big Brother.

Stadsdelen Capitol Hill ligger precis bakom den stora kongressbyggnaden och är väl inget turisstråk direkt. The Hill kan kanske jämföras med Stockholms Södermalm eller möjligen ännu mer med Göteborgs Haga - som Haga var för 20 år sedan. Här ligger små trevliga och enkla krogar vägg i vägg med antikvariat och caféer. Allt i rätt liten och överskådlig skala. I området finns även Eastern Market, som har öppet under helgerna (tidigare omskriven här på Andra Sidan).

I övrigt har dagen ägnats åt fotbollsmatch (dottern gästspelade i några kompisars lag och vann med 3-1), basket med Big Brother, lillebror och kompisar borta i Rose Park samt lite kvällspackning inför mogondagens resa till havet.

Slutligen, bara för att visa att jag hänger med: Sweden på imponerande 18:e plats i schlagerfestivalen. Och 0-0 efter första perioden mellan Pittsburgh och Detroit i den första Stanley Cup-finalen.

Jimmy T:s. Rekommenderas.

Cynthia och Fred vid the counter.

Lillebror och Syster Yster i väntan på maten.

Garrett har sitt eget sätt att locka kunder till föräldrarnas diner.

Så här ska en riktig amerikansk sylta se ut. Garrett, Jordan och Big Brother kollar in när Cynthia gräddar våfflor.

Fotbollstjejer efter matchen. Vinst med 3-1.

Mat! Ingrid i bakgrunden.

Hustru och lillebror på Jimmy T:s.

Basketlirare i Rose Park.

Kära dagbok

I dag har jag sprungit 8 kilometer. Sedan tog jag cykeln upp till Safeway och handlade. Därefter fixade jag i trädgården en stund innan det var dags att fixa lunchen. Efter maten kom killen som sköter vår AC och heater. Jag fick bra betyg för att jag vårdat AC:n så ordentligt.

Eftermiddagen ägnades åt diverse bollspel med kidsen i Rose Park. Sedan lagade jag tacos. Storebrors polare Vladde har en sleepover hos oss. Jag och Syster Yster tittade på en film, medan killarna var på övervåningen och grejade med något. Såg till att grabbarna ramlade i säng. Läste för lillebror. Hustrun såg till att dotter tvättade håret. Barnen somnade. Jag är på väg åt samma håll.

Väder: Somrigt. Solen ska fortsätta lysa enligt vad vad vi i Sverige brukar kalla SMHI.

Helgen är nu inledd och det är inte vilken helg som heslt. Det är Memorial Weekend, vilket innebär ledig måndag. Alla ska till havet. Vi med.