Mästaren är död

The Champ har definitivt lagt handskarna på hyllan.

Ingemar Johansson är död.

Det känns sorgligt och som att en epok av mitt liv gått i graven. Bokstavligt talat.

Farsan var sannolikt en av Ingemars största beundrare. Han var inte den som erkände sådant, men det lyste igenom. Pappa hade själv en bakgrund som boxare, men ärligt talat hade han väl aldrig några större framgångar i den sporten. Han påstod att han en gång vann DM i Stockholm, men jag vet inte...

Hur som helst. Jag träffade The Champ när jag jobbade som reporter i Skåne i början av 1990-talet. Han var rätt mycket i trakterna då, hade köpt tomt i Trelleborg och hade planer på att bosätta sig där efter sina många år i Florida.

Det är inte ofta jag blir särskilt imponerad av att träffa kända människor, men när jag skakade näven som sänkte Floyd kändes det nästan sakralt. Vi bytte några ord om GAIS och konstaterade båda att det var tragiskt med Atleternas kräftgång i seriesystemet, efter några års relativa framgångar. Jag minns att han tyckte det var roligt att träffa en gaisare mitt i den skånska myllan. Själv var jag riktigt tagen av mötet.

Senare samma dag träffade jag honom igen och då slängde jag undan alla journalistisk-etiska spelregler och bad om en autograf till farsan. Jag berättade att han varit boxare och att han snart skulle fylla år.

"Vad heter han då? Jag kanske har mött han?", sa Ingemar.

"Tror inte det", sa jag.

Sedan skrev han på mitt reporterblock från Arbetet: "Grattis Gunnar. Må så gott. Ingemar".

Jag ramade in pappret och gav det till farsan i födelsedagspresent. Jag ska inte säga att han började gråta. Men det var bra nära.

Pappa Gunnar är död sedan snart 13 år år. Nu är de båda boxarna tillsammans där i boxarnas egen himmel. Stensättaren och svetsaren. Dom har nog en hel del att prata om.

Jag har tagit med mig den där hälsningen hit till USA. Det känns på något sätt som cirkeln är sluten. Det var ju här han nitade Floyd sommaren 1959.

"Grattis Gunnar. Må så gott. Ingemar."

Må så gott själv, Ingemar.

En mästare är alltid en mästare.

Alla stödjer presidenten

Alla stödjer presidenten - också i hans åsikter om washingtonborna som "weather whimps". Detta sedan han uttryckt sin förvåning över att DC stänger sina skolor så fort det kommer lite snö eller bli minusgrader och halt på gatorna (se mitt förra inlägg). Det var dagens stora samtalsämne på skolgården - som naturligtvis var stängd för lek på grund av att det fortfarande kunde spåras lite snö i ena hörnet. Av samtalen att döma så tycker alltså washingtonborna själva tycker att deras skolstängningar är våldsamt överdrivna.

De enda som verkar gilla idén är faktiskt stans skolledning - och ungarna förstås...

Det har varit en underbar dag i Distriktet. Några plusgrader och klarblå himmel. Själv har jag dock mest suttit inne och jobbat framför datamaskinen. När Bob ringde och meddelade att han just stod och tittade på en vithövdad örn ett par kilometer söderut, så kändes det inget vidare att hålla på med sina frilansprojekt. Men samtidigt är det rätt roligt att jobba som reporter igen - i lagoma doser.

I morgon är det fredag och på kvällen anordnas "Game Day" (eller var det Game Night det hette?) på skolan. Vad det är ska jag berätta om vid ett senare tillfälle. Men jag ser framför mig ett antal bord där det pågår poker med höga insatser och där röken ligger tät och stämningen är ännu tätare.


Take care.

Fortsatt snökaos och utspel av presidenten

Det blev ungefär som jag trodde. Big Brothers skola är helt stängd i dag och Syster Ysters och Lillebrors skola startade två timmar senare. Allt på grund av lite snö och is på Distriktets gator.

Nu har t o m presidenten of the United States börjat reagera. Obama inledde sin presskonferens i dag om den ekonomiska krisen, med att ta upp det häpnadsväckande faktum att skolorna här stänger eller öppnar senare så fort det kommer några centimeter snö.

En förvånad president berättade att hans flickors skola här i DC var stängd på grund av snö:

"When it comes to the weather, folks in Washington don't seem to be able to handle things. My children's school was canceled today because of what? Some ice. We're going to have to try some flinty, Chicago toughness to this town", sa presidenten bland annat.

Jag är rätt säker på att vår lokala skolchef, Michelle Rhee, redan är på väg att ändra på stans märkliga rutiner i samband med lite snöfall...

Två ishackare utanför vår grind. Jag satte dom i arbete direkt på morgonen.

När ishackningen var klar satte sig Big Brother och gjorde läxorna på datorn. Sa han. Men nog ser den läxan ut som någon form av spel?

Snökaos á lá DC

Det snöar i Distriktet och en massa skolor har tvingats stänga på grund av det kaos som två, tre centimeter snö alltid ställer till med i dessa trakter. Våra skolor har dock öppet och såvitt jag kunde se vid 7:30-tiden i morse, när jag körde Big Brother till hans skola, var det inga som helst trafikproblem. Men känner jag den här stan - och om snöfallet fortsätter - så kommer säkert samtliga skolor vara stängda i morgon.

Syster Yster kämpar sig fram i det fruktansvärda snöovädret.

Lillebror fångad i en för honom typisk pose. Observera snön på trottoaren.

Skolgården var naturligtvis helt avstängd för lek på grund av de stora mängder snö som vräkt ner på morgonen.

En vanlig kväll vid middagsbordet i DC

Se så kul vi har det:

I övrigt: Kallt, snö i luften och prima liv. Och i går kväll, söndag, var jag med om den märkliga händelsen att se en svensk film på amerikansk TV - utan dubbning. Jag råkade bara ramla in på den. Det var en för mig totalt okänd rulle, Ping Pong Kingen (The King of Ping Pong på engelska), av Jens Jonsson. Otroligt coolt filmad kombinerat med trubbigt skådespeleri och repliker tunga som älgstudsare. Någon slags mix av bröderna Kaurismäki och Roy Andersson. Rätt häftig och extremt ickeamerikansk. Tyvärr missade jag början och tvingades dessutom att byta kanal innan filmen var slut eftersom resten av familjen klagade över att de höll på att somna i soffan.

Apropå skådespeleri: Se även Lillebrors Pledge of Allegiance. Det där gör alla barnen i Kindergarten varje morgon i klassrummet. Fast kanske inte i just den här versionen...

Söndag i Distriktet med motion och eftersnack

Äntligen! I dag tog jag årets första joggingtur. På grund av förkylning, kyla och - ärligt talat - en del ren lättja, har jag knappt sprungit alls sedan jag var i Florida för fem veckor sedan. Men nu ska det bli andra bullar. Nästan 25 minuter i morse, i ett par minusgrader. Jag var helt slut när jag kom tillbaka.

Sedan gick hela gänget, tillsammans med en av Syster Ysters kompisar som sov över, bort till Dupont Circle och marknaden där. Ytterligare några kilometer i rask takt. Och på eftermiddagen stack jag, Big Brother och Lillebror till Rose Park och spelade tennis och basket i 1,5 timmar. Så nu är jag i great shape!

Washington DC är annars fortfarande uppfyllt av eftersnack - alla pratar om hur det var i tisdags på installationen, hur många som egentligen fastnade i den där tunneln (läs Amerikareportage för mer fakta), det makalösa i att det nu är en populär president i Vita Huset etc, etc. Folk är överlag påfallade stolta över sin nya president och de första dagarnas rivstart har helt klart imponerat på de flesta.

I övrigt har det varit en lugn och skön helg. Inga besök, inga större sociala aktiviteter och ingen stress. Behagligt på det hela taget. Jag lyckades missa landskampen i fotboll mellan Sverige och USA som spelades i kalifornien i går. Men det verkar inte ha varit någon höjdare hur som helst. Förlust för Sweden med 2-3 efter stundtals uruselt spel, enligt tidningsrapporter.

Betydligt större är ju att mina grönsvarta hjältar (GAIS) kommer över på amerikansk mark om någon vecka. Klubben har förlagt årets träningsläger i Kalifornien och jag har förslkt få någon uppdragsgivare att betala resan dit så att jag kunde bevaka lägret som reporter med alla utlägg betalda. Ingen har nappat hittills. Märkligt nog.

Men det är bara att höra av sig.

Bli din egen Obamaikon

Hustrun tipsade om en kul webbsida där man kan göra sin egen coola Obama.bild - den där som syns överallt åtminstone här i Distriktet. Gå in på på den här webbsidan och testa själv. Rätt kul.

DC har äntligen fått lite värme. Drygt tio grader i dag och det var nästan så att jag övervägde en löparrunda. Men min envisa förkylning hänger kvar, så jag avvaktar nog några dagar till. Blev dock lite inspirerad av min bloggpolare Taina som kutat åtta maratonlopp och dessutom har min gamla löparkompis Val kommit tillbaka efter en hel månad i Europa, så kanske det ändå blir en anmälan till National Marathon i mars.

I övrigt inte mycket att rapportera. Fredagskvällen blev lugn och skön och ägnades åt middag (kyckling i jordnötssås serverad med nudlar samt öl eller ett kylt chardonnay, jag valde det senare) samt spel med det nya Monopolet som Storebror fick i julklapp. Jag vill bestämt hävda att jag vann. Vi tvingades avbryta när Syster Yster lyckades knappa in totalt fel belopp på den där räknemanicken man numera har - nya Monopol har inga pengar, här har man sina stålar på kreditkort... Genom felinknappningen försvann dock två av kortens riktiga belopp och ingen kom ihåg hur många miljoner det egentligen skulle vara på korten... Kinkigt.

Men jag ägde fyra hus på tre gator och låg riktigt bra till ekonomiskt med drygt tre miljoner kr på banken. Så jag var helt klart i ledningen och enligt Monopolreglerna gör detta mig till vinnare. Helt klart.