Filmtajm!

Här är en video från dagens Banner Ceremony. Namnet på Lillebrors klass är "Red and Roaring Fireballs". Pretty scary if you ask me. Alla klasser visade upp sina egenhändigt gjorda banners och presenterade dessa med någon slagkraftig ramsa eller sång eller liknande.

Succé, förstås.

Lillebror fick äran att hålla i själva bannern med en kompis. Ni får ursäkta den darriga dogmateknik-filmningen. Jag skyller på min konstnäriga ådra. Eller på förkylningen.

Härlig dag i Distriktet

Underbar dag i Distriktet, sisådär 25 grader och inte så himla fuktigt som de senaste dagarna. Det är attans tråkigt att jag inte hinner vara ute och njuta av vädret, fjättrad vid skrivbordet som jag är numera.

Dessutom har förkylningen förvärrats, så det är väl tveksamt om jag orkat med några utflykter i solen hur som helst. Utebesöken har inskränkt sig till att lämna två av tre barn i skolorna i morse samt hämta ett av dem nu i eftermiddags.

Jag ska inte ge er några detaljerade beskrivningar av förkylningen, jag vägrar se mig själv som ett hjälplöst offer för ödets makter. Däremot ska jag gå och lägga mig en stund och läsa nu.

I morgon ser jag fram mot den så kallade banner-ceremonien på Lillebrors skola. Alla klasser har hittat på ett eget namn på sin klass och sedan har de gjort en banner som förevisas för församlade lärare och föräldrar. Jag återkommer med bildrapport om jag inte tvingas sjukskriva mig helt och hållet.

Take care.

Förkylning och blixt och dunder i Distriktet

The Clash och Spanish Bombs är på i hörlurarna och jag nyser och snyter mig och hostar om vartannat.

Hustruns förkylningvirus hoppade inte oväntat över på mig. Ingen feber och jag håller mig på benen utan problem ännu så länge, men halsen gör ont och näsan rinner. Det var så länge sedan jag var sjuk så jag minns inte ens när det var.

Jag har försökt stämma förkylningen i bäcken genom några dunderkurar med vitlök. Dock utan annan framgång än att jag luktar rätt mycket vitlök.

Big Brother är lite småsnuvig, övriga kids verkar vara friska och krya. Och hustrun är betydligt bättre nu jämfört med för några dagar sedan. Så det finns hopp.

Dagen har, förutom nysningar och snytningar, ägnats åt en massa jobb ända fram till sen kväll. Jag håller på ett par projekt parallellt, vilket ibland innebär rejäla arbetsanhopningar. Men det är mest kul.

I övrigt att notera: Ett fruktansvärt åskoväder drog över Distriktet nu i kväll och en blixt slog ner någonstans alldeles i närheten - det var inte många mikrosekunder mellan blixt och dundet. Lite skrämd av detta så har Lillebror propsat på att få sova tillsammans med hustrun i kväll. Så vi byter rum, grabben och jag. Och det kanske är lika bra det, med tanke på mitt vitlöksintag och min nästäppa...

I morgon är Big Brother ledig från skolan på grund av den judiska högtiden Rosh Hashanah. Syster Yster och Lillebror kör som vanligt.

Om teknik som blir obsolet allt snabbare

Malin, en svensk bekant som bor strax utanför Distriktet, kommenterade mitt inlägg i går (som i sin tur var inspirerat av en annan svensk i trakterna, Annika). Hon skriver apropå olika sätt att spara bilder och annan information så att den inte försvinner när eller om ens dator kraschar.

"CD är bra men tänk på att fler och fler datorer antagligen inte kommer att ha CD brännare i framtiden".

Det där fick mig att tänka på något som jag funderat en del på tidigare. Det där om att teknikens libslängd bara blir kortare och kortare. Det handlar inte bara om att en dators livslängd numera bara är tre, fyra år - förr i världen höll en teknisk pryl åtminstone tio år. Utan också om att tekniken i sig förändras i allt snabbare takt så att det som var sprillans nytt i går är helt obsolet i morgon.

Jag brukar tänka på ett rätt misslyckat inköp av en videokamera som vi gjorde för ett antal år sedan. Ni som varit med ett tag vet att man först spelade in på "riktiga" kassetter, inget digitalt krafs. Sedan kom någon form av nya, smarta kasetter. Lite mer digitala. Men det var fortfarande kasetter.

Därefter började det så smått dyka upp heldigitala videokameror. Man kunde ladda hem filmerna man spelat in direkt i datorn.

Vi lyckades dock slå till med vår stora investering under det cirka ett halvår som alla sa att CD-skivor skulle bli grejen att spela in på. Så vi köpte en kamera som man laddade med någon slags minidisc.

Ett halvår senare talade ingen längre om den tekniken. De CD-baserade kamerorna hade helt försvunnit från butikshyllorna. Fanns det mot förmodan någon kvar till salu, så reades den ut till vrakpris.

Ingen vill ju ha en redan utdöd teknik.

Så vi stod där med vår videokamera och köpte CD-skivor och spelade in och körde skivorna i DVD-spelaren och kände oss en aning ifrånsprungna. Vi som hade varit så heta - med det senaste - bara ett halvår tidigare.

Snart är ju DVD-spelarna ett minne blott. Vi kommer inte ens kunna spela upp de där filmerna. För att inte tala om alla gamla analoga videokasetter man har. Lärdomen är således att man måste spara utrustning för varje utdöd teknik för att överhuvudtaget kunna se på sina filmer eller bilder eller lyssna på inspelningar. Bara snabbt:

• En super-8-projektor (jag har en massa av farsans gamla filmer i en påse i någon källare någonstans).


• En kasettbandspelare (jag har gamla kasettband med inspelade radioprogram från journalistutbildningen med mera)


• En dialbildsprojektor (jag har minst tio lådor med diabilder )


• En skivspelare (jag har kvar åtminstone en back gamla vinylplattor som jag inte har haft hjärta att göra mig av med)


• En DVD-spelare som kan spela minidiskar (vi har massor av inspelade små runda skivor)


• En CD-spelare (det använder vi i ärlighetens namn fortfarande rätt ofta)


• En dator som kan ta emot och läsa stora femtums floppydiskar (jag har åtminstone en halv roman liggande på en sådan diskett).


• En dator som kan läsa tretums-disketter (ytterligare några halvfärdiga böcker ligger på sådana)

Listan kan antagligen göras längre. Men jag stannar där.

Detta inlägg kan möjligen också ha inspirerats av att jag suttit den största delen av dagen på National Archives och bläddrat i gamla handlingar. Ni vet, sådana där riktiga dokument. Av papper.

I övrigt i Distriktet: Varmt och förbålt fuktigt.

Säkerhetskopiera mera!

Jag har dragit lärdom av det som Annika i Reston råkat ut för (kraschad dator och massvis av bilder som kommer att kosta en halv förmögenhet att återskapa) har jag ägnat kvällen åt att ta diverse säkerhetskopior på innehållet i min hårddisk.

För flera år sedan köpte jag en extern hårddisk som jag försökt kopiera över alla bilder och texter och annat intressant på med jämna mellanrum. Jag ligger nog rätt hyfsat till när det gäller säkerhetskopiering. Men för att vara på den säkra sidan har jag även kopierat över framförallt bilder på en gammal laptop som vi har.

Den är dock nu helt full och vägrar ta emot en enda bild till.

Så jag börjar fundera på att köpa in ytterligare en extra hårddisk - just to be on the safe side. Dessutom skulle jag då med gott samvete kunna ta bort alla tusentals bilder och filmer på min dator, vilket sannolikt skulle öka prestandan på den avsevärt.

I övrigt: Sommarväder i Distriktet. Big Brothers skollag förlorade tyvärr sin första match nu i kväll. Det blev 1-2 trots att jag skrek mig hes vid sidlinjen. Annars intet nytt att förtälja.

Inget regn och ingen seger

Av det omfattande regnoväder som befarades ligga över Distriktet hela helgen blev inte mycket. Några få droppar, bara. Däremot har vi haft varmt och fuktigt hela tiden och åskan har hängt i luften utan att bryta ut.

Denna söndag började inte bra. Jag var uppe med tuppen för att lyssna på webbsändningen av Göteborgsatleternas match mot Helsingsborgs IF. Jag ska inte göra en tråkig historia längre än absolut nödvändigt: Det blev 1-3. Skåningarna blev några timmar senare svenska mästare eftersom Solna AIK inte lyckades vinna över Malmö FF. Därmed blev HIF.s poängförsprång ointagligt, trort att de återstår tre omgångar.

GAIS lär väl hamna som bäst fyra och som sämst sjua som det ser ut nu. Fast rent teoretiskt kan laget faktiskt ramla ner till nionde plats om jag ser rätt i tabellen. Mitt tips: Femma.

Bra så. Det var länge sedan klubben var och nosade på allsvenska medaljer.

Dagen har annars präglats av diverse barnlogistik. Vid lunchtid hämtade jag Lillebror och Syster Yster, som alltså tillbringat nattsömnen hemma hos sina respektive kompisar. Båda hade haft jättekul och somnat alldeles för sent.

Big Brother hade en kompis, John, här hos oss över natten. Väldigt trevlig bekantskap. Sedan anslöt ytterligare en kompis och de tre gick bland annat ut och åt lunch för sig själva på stan. Värst vad stora kidsen börjar bli.

Sedan körde jag hem John samtidigt som jag tog Lillebror till hans fotbollsträning.

Nu har vi just avnjutit en söndagsmiddag och två av tre barn sitter och gör läxorna, medan det tredje och yngsta omväxlande zappar mellan TV-kanalerna och gäspar. Det får bli en tidig läggning i kväll.

Mycket sport nu

Jag måste börja dagens inlägg med att framföra mitt djupt kända deltagande med svärfar och svärmor i Halmstad; På grund av förlusten mot Syrianska tidigare i kväll, är det nu definitivt kört för Bollklubben.

Med andra ord: Nästa säsong blir det inga allsvenska matcher på Örjans. Superallsvenskan väntar för HBK.

Om det nu är en tröst i bedrövelsen... Jag vet hur det känns. Jag har varit där. Och det finns en väg tillbaka. Tro mig.

Själv ser jag fram mot GAIS-matchen mot de blivande svenska mästarna från Helsingborg i morgon, söndag. Matchen börjar av någon obegriplig anledning redan klockan åtta på morgonen, amerikansk tid. Så jag får väl ställa väckarklockan. Men det är smällar man får ta.

Denna lördag i Distriktet har annars varit intensiv. Shopping och sleep over (borta) för Syster Yster, födelsedagskalas och sleep over (borta) för Lillebror och baseballmatch och sleep over (hemma) för Big brother.

Jag har sysselsatt mig med att köra alla kids hit och dit hela dagen, känns det som. Men jag tog en paus i körandet på eftermiddagen och stack med Big Brother och hans kompis John till the Ballpark och kollade in the National's näst sista hemmamatch för säsongen. En baseball-galen kompis hade i sista stund fått förhinder och gav oss biljetter till matchen.

Och vilka biljetter! Vi satt tio meter från third base.

Inte för att spelet blev roligare för det. Jag har onekligen väldigt svårt att fatta poängen med baseball, även om jag vid det här laget har bra koll på regler och taktik.

Det är ju så tråkigt!

När till och med spelarna gäspar och håller på att somna mellan varven, så förstår man att det här spelet kanske inte är världens mest upphetsande.

Nåväl. Nats vann i alla fall med 4-1. Ska bli intressant att se om GAIS kan nå samma resultat mot HIF. Återkommer med rapport.