Som vanligt fullständigt sanslöst och godisfryntligt Halloween-firande här i Georgetown. Och festen har antagligen bara börjat. Färska rapporter från M Street talar om tusentals utklädda människor och en hel del poliser.
Precis som vanligt med andra ord.
Vi gick en runda i våra grannkvarter tillsammans med vänner och barn strax efter att mörkret lagt sig. En hel del roliga uppenbarelser - såväl stora som små - passerade revy och Lillebrors blodiga doktorsutklädning gjorde stor succé.
Sedan samlades vi ett gäng vuxna och åt godis, min hustrus hemgjorda och fruktansvärt goda pumpakärn-snacks samt drack vin, medan kidsen satt vid ett annat bord och åt oanständiga mängder godis.
Jag återkommer med bildrapport senare.
måndag 31 oktober 2011
söndag 30 oktober 2011
Snö? I oktober? Come on!
Plötsligt blev det väderomslag och på lördagseftermiddagen övergick det ihållande regnet i snöfall. I någon halvtimme vräkte det ner. Jag har då aldrig varit med om maken. Kraftigt snöfall i oktober? Nu är jag ju inte särskilt gammal i den här sta'n, men vänner som har bott här betydligt längre, skakade också på huvudet och undrade vad som egentligen hände.
Betänk att vi ligger på ungefär samma breddgrad som Athen...
Men eftersom det fortfarande var plusgrader och värme i marken så blev det ingen pulkaåkning Den här gången. Snön smälte så fort den landat.
Det blev inte ens det sedvanliga snökaoset, faktiskt.
Lördagskvällen präglades av en fantastisk wokmiddag samt diverse körningar hit och dit med kids. Landade till slut hemma vid halv tolv-tiden, lagom för en sen öl och den sista halvan av Caps mot bröderna Sedins Vancouver (eftersom matchen gick på västkusten började den kl 22 lokal östkusttid). Grabbarna spelade bra i andra perioden men bröt ihop totalt i tredje och förlorade med 7-4.
Jag avvaktar dock med att kräva tränarens avgång eftersom Caps faktiskt vunnit sju av de första nio matcherna.
I morse gick hustrun och jag upp tidigt och efter att ha skrapat bort isen från bilrutan, ställde vi kosan söderut. Mot Fredericksburg, Virginia. Hustrun hade ett jobbuppdrag och jag hängde på. Vi trasslade oss ut ur Distriktet, vilket tog sin rundliga tid eftersom det gigantiska maratonloppet Marine Corps Marathon pågick samtidigt och i stort sett alla broar över Potomac var avstängda.
Efter divesre strul kom vi dock in på 95:an och någon timme senare körde vi in i den lilla staden. Vi har varit där ett par gånger tidigare och trivs ypperligt. Massor av trevliga små butiker, caféer, krogar, kyrkor och till och med något så unikt som ett torg.
Efter några timmar i Fredricksburg åkte vi norrut, mot Distriktet igen. Efter att närmast ha fått hjärnblödning efter diverse försök att ta oss in i den av maratonlöpare belägrade sta'n, lyckades vi till sist ta oss hem. Och till och med hitta en parkeringsplats...
Söndagen avslutades i kyrkan tvärs över gatan och Syster Ysters extrajobb. För andra veckan i rad fick hon utomordentlig hjälp av kusin L. Frågan är om hon kommer att klara av detta uppdrag (det handlar om att möblera en dagislokal som används för kyrkliga ändamål under helgerna) utan sin kära kusin...
Betänk att vi ligger på ungefär samma breddgrad som Athen...
Men eftersom det fortfarande var plusgrader och värme i marken så blev det ingen pulkaåkning Den här gången. Snön smälte så fort den landat.
Det blev inte ens det sedvanliga snökaoset, faktiskt.
Lördagskvällen präglades av en fantastisk wokmiddag samt diverse körningar hit och dit med kids. Landade till slut hemma vid halv tolv-tiden, lagom för en sen öl och den sista halvan av Caps mot bröderna Sedins Vancouver (eftersom matchen gick på västkusten började den kl 22 lokal östkusttid). Grabbarna spelade bra i andra perioden men bröt ihop totalt i tredje och förlorade med 7-4.
Jag avvaktar dock med att kräva tränarens avgång eftersom Caps faktiskt vunnit sju av de första nio matcherna.
I morse gick hustrun och jag upp tidigt och efter att ha skrapat bort isen från bilrutan, ställde vi kosan söderut. Mot Fredericksburg, Virginia. Hustrun hade ett jobbuppdrag och jag hängde på. Vi trasslade oss ut ur Distriktet, vilket tog sin rundliga tid eftersom det gigantiska maratonloppet Marine Corps Marathon pågick samtidigt och i stort sett alla broar över Potomac var avstängda.
Efter divesre strul kom vi dock in på 95:an och någon timme senare körde vi in i den lilla staden. Vi har varit där ett par gånger tidigare och trivs ypperligt. Massor av trevliga små butiker, caféer, krogar, kyrkor och till och med något så unikt som ett torg.
Efter några timmar i Fredricksburg åkte vi norrut, mot Distriktet igen. Efter att närmast ha fått hjärnblödning efter diverse försök att ta oss in i den av maratonlöpare belägrade sta'n, lyckades vi till sist ta oss hem. Och till och med hitta en parkeringsplats...
Söndagen avslutades i kyrkan tvärs över gatan och Syster Ysters extrajobb. För andra veckan i rad fick hon utomordentlig hjälp av kusin L. Frågan är om hon kommer att klara av detta uppdrag (det handlar om att möblera en dagislokal som används för kyrkliga ändamål under helgerna) utan sin kära kusin...
lördag 29 oktober 2011
Senatorn och presidenten på bild
Det har varit sedvanlig Fall Fest på Lillebrors skola, vilken innebär utklädda barn, lärare och en del föräldrar (själv hade jag traditionsenligt min clownnäsa på mig), obegripligt stora mängder godis och diverse andra festligheter.
Med på partyt var svärmor och svärfar samt kusin L. Kusinen är veteran i sammanhnaget, hon var med på samma fest redan för fyra år sedan och gick rutinerat runt och beskådade spektaklet.
I övrigt att rapportera: Mycket socialt nu. Syster Yster var på skoldans i går kväll, samtidigt som hustrun och jag var på en finfin middag. Big Brother är borta på sleep over hos en kompis och ska på party i kväll, liksom dottern. Dessutom ska vi, hela gänget, vandra över till våra vänner vid Dupont Circle för en eftermiddagsfika.
Däremot blev Lillebrors fotboll inställd i morse (vilket jag var rätt tacksam för, matchstart kl 8:30) på grund av ihållande regn. Men det ska visst bli finare väder i morgon, söndag. Dock kallt.
Slutligen måste jag bara få uttrycka min djupa sympati för guddottern i Brasilien som brutit handleden. Läs mer på svägerskan blogg.
Möte på hög nivå på skolgården i går. Senator Dodd hälsade på president Obama. Only in America, kids. Only in America.
Lillebror hade tagit en snabbkurs i kirurgi. Det är han som syns i operationskläderna där i mitten.
Kusin L stötte helt oväntat på Elvis.
Vad vore Halloween utan små söta och gulliga pumpor?
Parad runt skolgården. Lillebror kom just från operationssalen.
Svenskgänget strax innan Fall Festen rullade igång.
Med på partyt var svärmor och svärfar samt kusin L. Kusinen är veteran i sammanhnaget, hon var med på samma fest redan för fyra år sedan och gick rutinerat runt och beskådade spektaklet.
I övrigt att rapportera: Mycket socialt nu. Syster Yster var på skoldans i går kväll, samtidigt som hustrun och jag var på en finfin middag. Big Brother är borta på sleep over hos en kompis och ska på party i kväll, liksom dottern. Dessutom ska vi, hela gänget, vandra över till våra vänner vid Dupont Circle för en eftermiddagsfika.
Däremot blev Lillebrors fotboll inställd i morse (vilket jag var rätt tacksam för, matchstart kl 8:30) på grund av ihållande regn. Men det ska visst bli finare väder i morgon, söndag. Dock kallt.
Slutligen måste jag bara få uttrycka min djupa sympati för guddottern i Brasilien som brutit handleden. Läs mer på svägerskan blogg.
Möte på hög nivå på skolgården i går. Senator Dodd hälsade på president Obama. Only in America, kids. Only in America.
Lillebror hade tagit en snabbkurs i kirurgi. Det är han som syns i operationskläderna där i mitten.
Kusin L stötte helt oväntat på Elvis.
Vad vore Halloween utan små söta och gulliga pumpor?
Parad runt skolgården. Lillebror kom just från operationssalen.
Svenskgänget strax innan Fall Festen rullade igång.torsdag 27 oktober 2011
Om det amerikanska återvinningstänkandet
Torsdagskvällar är återvinnings- och sopkvällar i vårt neighborhood och som vanligt ser det lite olika ut utanför husen här längs gatan.
Vissa har överfulla soptunnor och inte tillstymmelse till återvinning. Andra - som vi - har knappt några sopor alls, men hur mycket återvinning som helst. Den lilla plastlådan som man ska lägga sitt glas, tidningar, kartong, matellburkar osv i, förslår inte långt. För vår del är proportionerna helt fel - vi skulle behöva ett minst dubbelt så stort återvinningskärl och kan gott nöja oss med en halv storlek på soptunnan.
Men de inbördes respektive storlekarna på kärlen säger väl en hel del om det amerikanska samhället. Här är normalläget att köpa och slänga - utan närmare eftertanke på miljöeffekter eller på att spara på jordens ändliga resurser. Här finns inga strukturer som gynnar returtänkande eller sparande. Ett totalt överdrivet förpackningstänlande. En sophämtning som i princip är gratis och väldigt generös - hämtning två gånger i veckan. Inga pantsystem. Inga incitament alls för att återvinna eller sopsortera, mer än det egna samvetet och miljömedvetandet.
Kort sagt: Det enklaste är att kasta allt i soptunnan, ställa ut den på gatan två gånger i veckan och sedan inte ägna en tanke på de gigantiska sopberg som ständigt blir ännu mer gigantiska runt om i USA.
Miljörörelsen här i USA har sedan några år kastat fram tanken att hushåll och näringsliv faktiskt borde börja betala en mer rimlig kostnad för soporna. Ju mer sopor man "levererar", desto högre belopp. Detta skulle motivera att fler började sortera ut sådant som faktiskt kan återvinnas. Sopberget skulle minska, färre träd skulle behöva huggas, mer metall skulle kunna återanvändas och så vidare.
Förslaget har hittills i princip bemötts med råa skratt. Vem skulle vilja genomföra något sådant urbota idiotiskt? Ett politiskt självmordsuppdrag i klass med att höja skatten på bensin eller att ta bort dödsstraffet.
Själva fortsätter vi träget vårt strävsamma arbete varje torsdagskväll - sätter noga ut de omfattande återvinningsmaterialet på ett ställe och den halvtomma soptunnan en bit därifrån. Sedan är det alltid lika kul när trucken kommer på fredag morgon och personalen slänger alltihop i sopbilen.
Det är enklast och går snabbast.
Vissa har överfulla soptunnor och inte tillstymmelse till återvinning. Andra - som vi - har knappt några sopor alls, men hur mycket återvinning som helst. Den lilla plastlådan som man ska lägga sitt glas, tidningar, kartong, matellburkar osv i, förslår inte långt. För vår del är proportionerna helt fel - vi skulle behöva ett minst dubbelt så stort återvinningskärl och kan gott nöja oss med en halv storlek på soptunnan.
Men de inbördes respektive storlekarna på kärlen säger väl en hel del om det amerikanska samhället. Här är normalläget att köpa och slänga - utan närmare eftertanke på miljöeffekter eller på att spara på jordens ändliga resurser. Här finns inga strukturer som gynnar returtänkande eller sparande. Ett totalt överdrivet förpackningstänlande. En sophämtning som i princip är gratis och väldigt generös - hämtning två gånger i veckan. Inga pantsystem. Inga incitament alls för att återvinna eller sopsortera, mer än det egna samvetet och miljömedvetandet.
Kort sagt: Det enklaste är att kasta allt i soptunnan, ställa ut den på gatan två gånger i veckan och sedan inte ägna en tanke på de gigantiska sopberg som ständigt blir ännu mer gigantiska runt om i USA.
Miljörörelsen här i USA har sedan några år kastat fram tanken att hushåll och näringsliv faktiskt borde börja betala en mer rimlig kostnad för soporna. Ju mer sopor man "levererar", desto högre belopp. Detta skulle motivera att fler började sortera ut sådant som faktiskt kan återvinnas. Sopberget skulle minska, färre träd skulle behöva huggas, mer metall skulle kunna återanvändas och så vidare.
Förslaget har hittills i princip bemötts med råa skratt. Vem skulle vilja genomföra något sådant urbota idiotiskt? Ett politiskt självmordsuppdrag i klass med att höja skatten på bensin eller att ta bort dödsstraffet.
Själva fortsätter vi träget vårt strävsamma arbete varje torsdagskväll - sätter noga ut de omfattande återvinningsmaterialet på ett ställe och den halvtomma soptunnan en bit därifrån. Sedan är det alltid lika kul när trucken kommer på fredag morgon och personalen slänger alltihop i sopbilen.
Det är enklast och går snabbast.
onsdag 26 oktober 2011
Den typiska amerikanska dinern - och krogen
Just nu är det bråda dagar i Distriktet. Förutom jobb och sedvanliga körningar av ungar hit och dit, så har denna dag ågnats åt två föräldramöten, inhandling av halloween-attiraljer och en del annat av större och mindre karaktär.
Mina svenska kollegor har återvänt till hemlandet efter tre intensiva dagar i den amerikanska huvudstaden. Middagen på Martin's, som jag berättade om i gårdagens inlägg, var både trevlig som god. Eftersom vi var åtta personer inalles, så fick vi inte rum i något av båsen. Däremot satt vi alldeles intill nummer sex, president Trumans bås.
Som vanligt på Martin's var det fullsatt, trångt och uppsluten stämning. Det är verkligen en väldigt typisk amerikansk krog och det blev en rolig avslutning för de svenska gästerna.
Svärmor och svärfar åkte iväg med två av sina barnbarn (tjejerna) till Tyson's i morse och stannade där en bit inpå eftermiddagen. De hade bland annat ätit frukost på en klassisk diner och svärmor sa att hon aldrig förr ätit så söt mat och aldrig förr druckit så svagt kaffe.
Helt perfekt, med andra ord. Som det ska vara på en äkta diner. Svärmor lät väldigt nöjd när hon berättade om besöket.
Mina svenska kollegor har återvänt till hemlandet efter tre intensiva dagar i den amerikanska huvudstaden. Middagen på Martin's, som jag berättade om i gårdagens inlägg, var både trevlig som god. Eftersom vi var åtta personer inalles, så fick vi inte rum i något av båsen. Däremot satt vi alldeles intill nummer sex, president Trumans bås.
Som vanligt på Martin's var det fullsatt, trångt och uppsluten stämning. Det är verkligen en väldigt typisk amerikansk krog och det blev en rolig avslutning för de svenska gästerna.
Svärmor och svärfar åkte iväg med två av sina barnbarn (tjejerna) till Tyson's i morse och stannade där en bit inpå eftermiddagen. De hade bland annat ätit frukost på en klassisk diner och svärmor sa att hon aldrig förr ätit så söt mat och aldrig förr druckit så svagt kaffe.
Helt perfekt, med andra ord. Som det ska vara på en äkta diner. Svärmor lät väldigt nöjd när hon berättade om besöket.
tisdag 25 oktober 2011
En kväll på Martin's - där JFK friade till Jackie
Ursäkta att det varit lite sparsmakat med inlägg den senaste tiden, men jag har helt enkelt inte haft tillräckligt många minuter över till bloggande. De senaste dygnen har varit osedvanligt fullspäckade med diverse jobbrelaterade insatser.
Nu är dock två av höstens stora projekt nästan helt genomförda, det återstår bara en del efterarbete. Så förhoppningsvis blir det en smula lugnare ett tag nu - och mer tid för bland annat bloggande.
En kort rapport från Distriktet: Härligt väder med klar luft och riktigt "crispy" på morgonen. Under dagarna har temperaturen krupit upp till runt 20 grader. Barnen är skolan som sig bör, svärmor och svärfar har tagit över det mesta av driften hemmavid och kusin L verkar stortrivas i USA.
Nu är det snart dags att börja ladda upp inför Halloween på allvar. Enligt rykten ska Syster Yster och L sticka ut till det gigantiska köpcentret Tysons Corner i morgon och bland annat shoppa ännu mer Halloween-grejer (dottern är nämligen ledig från skolan i morgon). Vet inte vad jag tycker om det... Men de får väl hållas.
Nu ska svärfar och jag strax ut på krogen tillsammans med ett gäng kollegor from Sweden. Jag har bokat bord på Martin's Tavern - stället där JFK friade till sin Jackie i bås nummer tre. I bås nummer två sägs Nixon ha hållit hov, medan Truman mest höll till i nummer 6
Det är oklart i vilket bås vi hamnar, jag får återkomma med en rapport.
Nu är dock två av höstens stora projekt nästan helt genomförda, det återstår bara en del efterarbete. Så förhoppningsvis blir det en smula lugnare ett tag nu - och mer tid för bland annat bloggande.
En kort rapport från Distriktet: Härligt väder med klar luft och riktigt "crispy" på morgonen. Under dagarna har temperaturen krupit upp till runt 20 grader. Barnen är skolan som sig bör, svärmor och svärfar har tagit över det mesta av driften hemmavid och kusin L verkar stortrivas i USA.
Nu är det snart dags att börja ladda upp inför Halloween på allvar. Enligt rykten ska Syster Yster och L sticka ut till det gigantiska köpcentret Tysons Corner i morgon och bland annat shoppa ännu mer Halloween-grejer (dottern är nämligen ledig från skolan i morgon). Vet inte vad jag tycker om det... Men de får väl hållas.
Nu ska svärfar och jag strax ut på krogen tillsammans med ett gäng kollegor from Sweden. Jag har bokat bord på Martin's Tavern - stället där JFK friade till sin Jackie i bås nummer tre. I bås nummer två sägs Nixon ha hållit hov, medan Truman mest höll till i nummer 6
Det är oklart i vilket bås vi hamnar, jag får återkomma med en rapport.
söndag 23 oktober 2011
Fotboll, fotboll och fotboll
Ja, fotbollen har så smått dominerat mitt liv den senaste tiden. I lördags eftermiddag vann Lillebrors Penguins med omkring 15-0 i sin ligamatch. Grabben stod i mål i första halvlek, höll nollan. I andra var han utespelare, passade fram till några mål men gjorde inget själv den här gången. Men han var mycket nöjd med sin insats. Morfar och jag hejade på.
Sedan stack samma son och jag, tillsammans med ett gäng stora och små kompisar, till RFK Stadium och kollade in DC Uniteds sista match för säsongen. Tyvärr blev det förlust med 0-1 mot Kansas och likaledes tyvärr spelade aldrig den gamle Sverigebekantingen Chalie Davies. Davies spelade tidigare i kvartersgänget Hammarby IF och i amerikanska landslaget. För några år sedan var han med om en mycket svår trafikolycka och blev rejält skadad (det skedde här i trakten, för övrigt). Ingen trodde nog att han skulle komma tillbaka som fotbollspelare på elitnivå, men det gjorde han och han har spelat rätt många matcher för United i år. men tydligen är han på gång till en annan klubb ryktas det.
Kul kväll hur som helst!
Och i dag vann GAIS sin sista match för säsongen och hamnade därmed på femte plats i allsvenskan. Riktigt, riktigt bra. Det kan naturligtvis bara bli sämre nästa år.
I övrigt att notera från Distriktet: Sol men kallt denna söndag, bara runt 16 grader. Våra kära besökare har redan lyckats vänja sig vid tidsskillnaden. Kusin L och Syster Yster ses tätt ihop mest hela tiden, det blir tufft när de tvingas separera i morgon när det är dags för skola...
Jag lovar att lägga ut lite bilder från helgen inom kort. Tills vidare får ni hålla tillgodo med några foton från gårdagens DC United-match:
Lillebror och kompisar väntar på att spelarna ska komma ut före matchstart, ungefär en halvmeter från spelaringången.
Delar av vuxengänget som vi var och kollade in fotboll med...
Kamsas Citys bortaklack påminde om HBK:s bortaklack vid matchen mot GAIS på nya Gamla Ullevi som vi var på i somras. Märklig detalj: varför är det en svensk flagga märkt med farsans favoritlag Djurgårdens IF (syns om man förstorar bilden) på den där banderollen? Någon som vet?
Grabbarna med autografförsedd fotboll.
Sedan stack samma son och jag, tillsammans med ett gäng stora och små kompisar, till RFK Stadium och kollade in DC Uniteds sista match för säsongen. Tyvärr blev det förlust med 0-1 mot Kansas och likaledes tyvärr spelade aldrig den gamle Sverigebekantingen Chalie Davies. Davies spelade tidigare i kvartersgänget Hammarby IF och i amerikanska landslaget. För några år sedan var han med om en mycket svår trafikolycka och blev rejält skadad (det skedde här i trakten, för övrigt). Ingen trodde nog att han skulle komma tillbaka som fotbollspelare på elitnivå, men det gjorde han och han har spelat rätt många matcher för United i år. men tydligen är han på gång till en annan klubb ryktas det.
Kul kväll hur som helst!
Och i dag vann GAIS sin sista match för säsongen och hamnade därmed på femte plats i allsvenskan. Riktigt, riktigt bra. Det kan naturligtvis bara bli sämre nästa år.
I övrigt att notera från Distriktet: Sol men kallt denna söndag, bara runt 16 grader. Våra kära besökare har redan lyckats vänja sig vid tidsskillnaden. Kusin L och Syster Yster ses tätt ihop mest hela tiden, det blir tufft när de tvingas separera i morgon när det är dags för skola...
Jag lovar att lägga ut lite bilder från helgen inom kort. Tills vidare får ni hålla tillgodo med några foton från gårdagens DC United-match:
Lillebror och kompisar väntar på att spelarna ska komma ut före matchstart, ungefär en halvmeter från spelaringången. 
Delar av vuxengänget som vi var och kollade in fotboll med...
Kamsas Citys bortaklack påminde om HBK:s bortaklack vid matchen mot GAIS på nya Gamla Ullevi som vi var på i somras. Märklig detalj: varför är det en svensk flagga märkt med farsans favoritlag Djurgårdens IF (syns om man förstorar bilden) på den där banderollen? Någon som vet?
Grabbarna med autografförsedd fotboll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)