Columbus Day i Distriktet

För att fira detta med att Columbus lyckades förvirra sig hit - trots målet att hamna i Indien och trots att indianerna "upptäckte" Amerika sisådär 10 000 år tidigare (mycket osäker uppgift, jag hittar faktiskt bara på att det var så länge sedan de kom vandrande hit från... ja, vad sägs om Ryssland?) och att den gamle hedersknyffeln Leffe Eriksson la till här 500 år före - så har USA utropat den andra måndagen i oktober. Just i år råkar denna måndag infalla på exakt det datum som Columbus landade vid vad han trodde var Indien. Som sagt...

Hur som helst. Vi firade CD genom att äta middag hos några kompisar i går kväll. Väldigt trevligt och mycket god mat. En hel del av kvällen ägnades förstås åt att pika norrmännen och deras nobelbeslut. Det är verkligen jättekul.

Så det blev en aning sent i säng, särskilt för Big Brother som hade vanlig skoldag i dag. Upp som vanligt strax före klockan 7. Övriga två hemmavarande kids var dock lediga och fick sova så länge de behagade.

Själv har jag ägnat i stort sett hela dagen åt rapportskrivande. Men nu är det dags att runda av. Jag ska nämligen iväg på konsert i kväll och innan dess ska det både lagas mat och ätas är det tänkt.

Jag återkommer med rapport om konserten. Den är rätt annorlunda. Kan bli skoj.

Slutligen kan jag konstatera att vi denna helg för exakt ett år sedan var nere i Richmond, Virginia. Det var mitt i valrörelsens slutspurt och vi besökte jättemöten med Bill Clinton respektive Sarah Palin. Läs och titta på bilder här. Och för två år sedan hade vi värmebölja, läser jag på min egen blogg.

Värmen har dock försvunnit här och nu. För tillfället är det måttliga 60 grader enligt termometern (16 grader). Det får nog bli en varmtröja i kväll.

Amerikanska överdrifter

Var ute och joggade i förmiddags. En härlig tur i bästa tänkbara väder. Sprang längs Potomac, floden här intill, och plötsligt kom en räddningsbåt framkörande i värsta hastigheten. En bit längre bort (vid Jack's Boathouse för er som varit här) stod två gigantiska brandbilar, två ambulanser, några polisbilar samt en bil som såg ut som någon slags ledningscentral.

Jag stannade förstås till och kollade vad som var på gång. Hade en gasledning exploderat vid Jack's? Eller brann alla kanoter?

Nä. Det visade sig att det var en person som ramlat i vattnet.

Sammanlagt åtta fordon med totalt omkring 30 personer ur räddnings- och polisstyrkan på plats. För att rädda en person (förutsatt att uppgiften jag fick stämde).

Hur det gick för den som ramlat i vattnet vet jag inte. Men räddningspersonalen såg ut att ta det väldigt lugnt och stod mest och pratade i smågrupper. Så det var uppenbarligen inget akut.

Det är inte första gången som jag konstaterar att räddningskåren här i DC reagerar våldsamt överdrivet. När vår granne David fick magsmärtor får något år sedan ringde hans fru larmnumret 911. Fem minuter senare kom en ambulans. Och halva brandkåren.

Jag vet inte om det här är bra eller dåligt. På ett sätt tycker jag att det är utmärkt att det finns rejäla resurser för brand- och räddningsinsatser. Men å andra sidan känns det våldsamt överdrivet att skicka 30 personer, sju stora fordon och en snabb räddningsbåt för att rädda en person som ramlat i vattnet. Den isatsen lär ha kostat rätt mycket, om jag säger så...

För övrigt kan meddelas att svärföräldrarna lyckligt landat i det gamla landet, att Lasse Lagerbäck lydde mitt råd och avgick (se förra inlägget) samt att Redskins förlorade mot Carolina i eftermiddags.

Tror det är dags för coachen Jim Zorn att avgå...

Tack för besöket!

Så var det då dags för mormor och morfar att återvända till det gamla landet, efter nästan två veckor i det nya. Jag skulle vilja passa på att tacka dom innerligt för all hjälp vi fått. Hur ska vi klara oss nu?

Innan dom åkte hann dom se Lillebror stänka in fyra mål när hans Penguins vann dagens match med ungefär 13-2.

Medan hustrun och barnen körde ut gästerna till flygplatsen, satt jag och jobbade samt lyssnade på sportradion och direktsändningen från Parken i Köbenhavn. Sverige förlorade med 1-0 och är i praktiken borta från VM-slutspelet i Sydafrika nästa år.

Dags för Lasse Lagerbäck att avgå.

Och efter en fantastisk kycklingwok, kunde jag konstatera att även det lokala hockeylaget Capitals förlorade mot svensklaget Detroit Red Wings. Rödvingarna var bättre i allt och kunde lika gärna ha vunnit med 6-2 istället för de 3-2 som det faktiskt blev. Som vanligt förlorade Caps främst på grund av att man drog på sig alldeles för många utvisningar.

Slutligen kan jag konstatera att svärföräldrarna verkade åka i rätt tid. Nu på kvällen har temperaturen formligen rasat här i DC. Just nu, hal elva på kvällen, är det måttliga 17 grader ute.

Brrrr.

Mormor och morfar på väg hemåt.

På hockeyträning i fredslandet

Flexade ut en timme mitt på dagen och stack tillsammans med svärföräldrarna iväg för att kolla in Capitals träning. Klubben har en träningsanläggning som ligger på åttonde våningen i ett parkeringsgarage borta i Arlington. Och en del av träningarna är öppna för allmänheten. Det är rätt kul att se stjärnorna på nära håll. Vi kunde konstatera att stämningen i laget inte verkar vara på topp efter gårdagens förlust mot Rangers. Det var långt mellan leendena...

Dagen har i övrigt präglats av ytterligare en dag med strålande väder. Uppemot 30 grader på eftermiddagen. Jag har precis kommit in efter att ha suttit ute och läst nu på kvällen - det är fortfarande en bra bit över 20 grader.

En stor snackis i dag har varit Nobels fredspris, som norrmännen som bekant gav Barack Obama efter inte ens ett år som president. Han är dessutom befälhavare över en krigsmakt som för närvarande bedriver två krig - varav ett möjligen ska trappas upp. Tämligen obegripligt beslut tycker många.

Jag är böjd att hålla med.

Jag kan garantera att svärmor aldrig någonsin tidigare stått Michael Nylander så nära.

Ja, här är en bild på Backstrooom. Man kom verkligen nära, som sagt.

Chris Clark och Alex Ovetjkin hade jättekul.

Och Nyyylander är ju uppenbart mobbad av tränaren. Ensam och övergiven som synes.

Härligt väder och hockeysäsongen är igång

Låt mig plåga alla svenska läsare. Det är kanonfint väder här i DC. Runt 25 grader i eftermiddags, strålande sol, en ljum vind. Jag tog en träningspromenad på 45 minuter upp till Big Brothers skola och det var helt suveränt att gå omkring i sandaler och kortbyxor den 8 oktober.

Annars präglades denna dag, likt de flesta andra numera, av skrivbordsjobb och rapportskrivande. Dock med avbrott för lunch, som intogs tillsammans med hustru och svärföräldrar på en trevlig fiskrestaurang i den likaledes trevliga staden Alexandria i Virginia, någon mil sydost om där jag nu sitter.

Mätta och nöjda tog vi oss sedan en tur på Torpedo Factory, som ligger nere vid hamnen i Alexandria och som är en gammal torpedfabrik som numera inhyser ett stort antal konstnärer. Det är ett kul ställe, där konstnärerna har helt öppna ateljéer. Är bara dörren öppen är det fritt fram att komma in och titta på när de jobbar eller bara stå och snacka en stund.

Kvällen ägnades först åt en fantastisk god kycklingwok, kreerad av svärmor. Sedan drog vi oss mot salongen och tittade på Capitals som mötte N Y Rangers (vi pratar hockey här). Rätt urusel match, men jämn och spännande mot slutet. Caps förlorade med 3-4, men the Swedish guy Bäckstrooom gjorde sina två första mål för säsongen och det var ju kul.

Nu ska jag lägga mig. Hårt jobb och sviter efter jetlag kräver sin tribut... Som sällskap har jag för närvarande José Saramago och hans "Seeing". Och apropå Nobelpristagare; Nej, jag har inte läst något av Herta Müller. Jag har inte ens hört talas om henne.

En helg i Dronningens By

Grabbarna är tillbaka i byn. Broder Steff och farbror Lasse går på Vesterbrogade. Vem mannen till vänster är vet jag inte. Det är inte jag.

Vi hittade en dansk ko med en karta.

Sedan började Steff diskutera med de danska polisbetjänterna...

...vilket aldrig slutar bra. Men Lasse tyckte det var kul. Och poliserna verkade inte helt oroade heller.

Vi hyggade oss med varsin tjeckisk öl. Detta var strax innan regnet började falla. Sedan regnade det i ett dygn.

Japaner är alltid glada. Särskilt i Dronningens By några timmar före OS-omröstningen.

Vi hittade en annan dansk ko. Denna gång med en sifferkod.

Man med röd dansk gris. Förstår ni nu varför danska pölser är röda?

Det hände visst något som hade med olympiaden att göra i något som hette Copenhagen.

Och sedan var plötsligt alla glada japaner jätteledsna.

Vi lyssnade på Aqua och sjöng med i den glada slagdängan "I'm a Barbie Girl".

Fast grabbarna sjöng inte så mycket. Dom kollade mest sina mobiler.

Liksom japanerna blev också amerikanerna från Chicago plötsligt en aning lågmälda och karaktäriserades av lite blå blues-stämning.

Sedan sprättade IOK-ordförande Rogge upp kuvertet när skymningen föll över Köpenhamn...

...och vi gick till en tibetansk restaurang för att fira att Rio får anordna nästa OS. Där träffade vi bl a en huvudlös servitör.

Morgonen efter satt det fint med en golfrunda...

...sedan började vi tittat seriöst i glasen. Värst vad dimmigt det blev.

Vi avrundade helgen med ett besök i Diesel House, där vi kollade in när de körde igång en av världens största dieselmotorer. Ingen festlig helg i den danska huvudstaden är ju komplett utan en helvetisk dieseldoft och dito dån.

Back home

Hemma igen efter ett långt skutt över den atlantiska oceanen. Och vad får jag höra? Att GAIS förlorade derbyt mot IFK Göteborg med 1-2. Avgörande mål för IFK i 94:e minuten.

Jag skriver det igen: i 94:e minuten.

Varför blev jag inte förvånad?

Annars var det hur kul som helst att komma hem. Barnen var glada trots att jag inte köpt några presenter, middagen var klar och utsökt god och svärfar hade haft den utomordentligt goda idén att ställa in ett par Sam Adams i kylen. De smakade fantastiskt gott efter några dagar med blaskigt danskt öl.

Kort sammanfattning sedan sist: Lämnade Stockholm och åkte söderut med tåget i torsdags. Klev av i Malmö och tillbringade aftonen hos farbror Lasse, som bjöd på en fantastiskt god torskmiddag med lika fantastiskt gott vitt vin till. Sedan gick på Debaser och kollade in deras Neil Young-afton. Synnerligen sympatisk kväll.

På fredagen gjorde vi gemensak sak med Barack Obama och stack till Köpenhamn, där vi träffade vår gamle vän, broder Steff. Köpenhamn präglades förstås helt av OS-omröstningen. Strax efter kl 17 tog vi oss till Rådhuspladsen för att kolla in vilken stad som fått OS 2016. Vi kom precis lagom för att höra att Chicago och Tokyo röstats bort i första omgången, vilket ledde till många besvikna stön och utrop. Därefter var det ju mest en formsak att Rio skulle utses. Vilt brasilianskt jubel förstås.

Själva drog vi oss bort mot Nyhavn och en tibetansk krog, där det inte fanns en firande brasse så långt ögat kunde nå.

Lördagen ägnades åt en gammal favvo: inomhusgolf. På grund av nackspärr och smärta i vänster axel kunde jag dock inte göra mig själv rättvisa, utan slutade sist. Broder Steff vann tämligen enkelt, men så tjuvtränar han ju också varje år i Sandviken, vilket rimligen borde rendera Farbror Lasse och mig ett rejält handicap på en 15-20 slag sisådär. Vilket i så fall innebär att Lasse vann knappt något slag före mig och att Steff slutade på en hedrande tredje plats.

Därefter tog vi tåget norrut och kollade in Edvard Munch-utställningen på Ordrup Gaard. sammanfattning: Väl värd ett besök. Missa inte den separata 50-talsutställningen i Finn Juhls hus, som ligger i ett hörn av gården. Bara att ställa frågan "Vor kan jeg finn Juhls hus?" på hemsnickrad danska är ju rätt skoj... Jag frågade en fem, sex gånger och det var lika kul varje gång.

Kvällen innehöll sedan såväl thailändsk middag på Porn Sak (lämpligt namn eftersom vi befann oss i Vesterbro) som dansk live-blues. Dejligt.

Söndagen innebar en utflykt till Diesel House, där vi kollade in när dom startade en av världens största dieselmotorer - fyra våningar hög. Motorn dras igång av museala skäl två gånger i månaden och körs i fem minuter till ett helvetiskt dån och en stickande lukt av diesel. Ett måste för alla diesel-vänner. Härligt om man är bakfull. Vilket vi inte var, måste jag poängtera.

Sedan skildes våra vägar, Broder Steff åkte norrut för att ta färjan till Helsingborg medan farbror Lasse och jag tog tåget tillbaka till Malmö. Det blev en tämligen avslagen och slapp söndagseftermiddag och dagen efter var det dags att kliva på planet och flyga hemåt.

Jag ska lägga ut lite bilder av min skandinaviska vecka senare. Jag förstår att ni brinner av nyfikenhet.

Slutligen kan jag meddela alla oroliga läsare att mor nu fått tillbaka sin TV-bild (se tidigare inlägg).