Trevlig helg i Distriktet

Värst vad tiden går fort numera. Det blev en trevlig helg, med film på skolgården, ett par glas vin hemma hos Bill, vinst för Lillebror i lördagens fotbollsmatch, kärt återseende av hustrun som kom tillbaka efter fyra dagar i Florida och en trevlig kycklingmiddag i familjens sköte under aftonen.

I går chockade jag kroppen genom att springa 15 kilometer. Turen blev en klassiker: Längs Potomac River, via Lincoln Memorial in på National Mall. Förbi Reflecting Pool, Andra världskrigs-monumentet, obelisken, alla muséerna, upp till kongressbyggnaden, en kort sväng runt Capitol Hill och sedan tillbaka igen.

På kvällen var vi bjudna på middag hemma hos några vänner här i Georgetown och eftersom det var så trevligt så blev vi sittande där till rätt sent, trots att två av kidsen skulle till sina skolor i morse...

Men de kom upp i tid, de små liven.

Lillebror har ledigt i dag, det är så kallad Family Conference Day. Så hustrun och jag har varit på skolan och pratat med hans lärare. Han fick fantastiskt goda omdömen och kan helt fritt välja om han vill bli rymdforskare eller nobelpristagare i litteratur. Det känns skönt att veta.

Nu ska jag strax iväg och hämta dottern. Sedan åker vi och kollar in Big Brothers kvarsfinal i säsongens soccerslutspel. Tyvärr möter de ett ruskigt bra lag, så mycket talar för att de åker ur. Men man vet aldrig. Större under har skett (t ex att GAIS lyckades gå upp i allsvenskan igen). Och jag kommer troligen att skrika mig hes. Som vanligt. Fast Big Brother tycker det är pinsamt och brukar ge mig några arga blickar...

I övrigt är det en del deprimerande fix med den kommande begravningen och fullt upp med reportageskrivande.

På onsdag åker vi till Sverige, men förhoppningsvis hinner jag skriva någon eller några rader innan dess.

Take care.

Drottningen är i sta'n - igen

Drottningen är i sta'n och det uppmärksammas av Washington Posts skvallerspalt "The Reliable Source". Jag minns att vi stötte på henne för ett år sedan, så det är väl så att hon hälsar på sina undersåtar här i Distriktet varje år i oktober helt enkelt.

Vi var och kollade in Big Brothers första slutspelsmatch för säsongen (vi pratar europeisk fotboll här) och det blev en enkel seger mot Field School, 4-0. Inget mål för grabben, men väldigt bra spel. Han håller mest till på högerkanten där han ska mata in inlägg och passningar centralt i banan, som det brukar heta på tränarspråk. Dessutom är han en gudabenådad hörnsparkare.

Förutom drottningen har även hösten kommit till DC på allvar. Temperaturen orkar knappt upp till 18 grader på dagarna nu och tidigt i morse när jag körde ett par av kidsen till deras skolor var det bara 9 grader. Kallt. Men vackert. Jag gillar verkligen höstarna i Distriktet.

I kväll ser jag fram mot "Screen on the Schoolyard" på Lillebrors närbelägna skola samt att smita in hos kompisen och grannen Bill en stund - han har party. Och i morgon kommer hustrun hem från en fyra dagars jobbresa i Florida, så det blir nog fest på lördag också.

Så ska en cornerkick slås. Big Brothers skola vann enkelt första slutspelsmatchen.

Här värmer avbytaren upp längs sidlinjen.

Vackra höstfärger i Distriktet.

25 år sedan

Herregud vad tiden går. I dag är det 25 år sedan jag blev pappa för första gången.

Grattis Big Big Brother! 25 bast är en trevlig ålder, vill jag minnas. Man är inte så himla ung och omogen längre, men ännu fri från åldrandets krämpor...

Du borde ha tagit dig hit så vi kunde firat dig ordentligt. Men vi ses ju snart.

Livet måste gå vidare, trots allt

Börjar sakta men säkert ta mig upp till ytan efter att ha blivit föräldralös i så späd ålder.

Det kommer att ta tid att vänja sig vid att inte längre ha en mamma som man kan ringa till och kolla läget med. Hur är vädret där hemma? Hur mår mostrarna? Några nyheter om kusinerna?

Mamma var en slags lina både till den tid som var och till den tid som är. Hon kan inte ersättas och det känns tufft. Men livet måste ju gå vidare, trots allt.

Här i DC är det full fart, minst sagt. Det känns som varenda minut är intecknad och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Kanske är det bra att vardagen tränger på och man tvingas in i grottekvarnen igen. Samtidigt känner jag att jag saknar marginaler och mitt tålamod är nog inte det bästa för tillfället. Men det blir säkert bättre vad det lider.

Vi har i alla fall vackert väder. Det har varit full sommar här sedan jag kom tillbaka från Sverige i fredags, runt 25 grader varenda dag. Det är annat än den råa, blåsiga och kyliga höst jag mötte back home.

Intressant om amerikanska medier

Låt mig bara släppa sorgearbetet en stund och övergå till att vara en stolt make. Kolla videon nedan. Den otålige kan gå fram till 53.07 och fokusera på det väsentliga.

Tack för ert stöd

Tack för alla medkännande kommentarer här på bloggen och via mejl. Nu är jag tillbaka i DC efter en omtumlande och känsloladdad vecka i Sverige.

Det känns väldigt bra att ha fått lite tid tillsammans med äldste sonen, brorsan, systern, mostrar, kusiner och andra släktingar. Det är i sådana här sammanhang man inser varför familjen är viktig.

Och det var väldigt skönt att komma hem till hustrun och barnen nu i kväll.

Begravningen är den 22 oktober i Nynäshamn.

Älskad och saknad

Mamma avled i fredags. Hon somnade in lugnt och fridfullt efter att plötsligt ha fått stora hjärtproblem några dagar tidigare. Min bror och äldste son satt vid hennes sida när hon tog sitt sista andetag.

Trots att hon skulle fylla 83 år i januari så var hon mitt i livet. Precis hemkommen från en resa till Italien, föreståndare för Röda korsets butik Kupan i Nynäshamn, aktiv, engagerad... Så sent som för någon vecka sedan pratade hon om att åka och hälsa på oss i USA senare i oktober.

Det känns fortfarande helt obegripligt att hon är borta.

Hon har ju funnits i hela mitt liv.

Jag är i Sverige sedan i lördags och stannar till fredag. Ni får ursäkta om det inte blir några blogginlägg de närmaste dagarna.