Koi-skoj med social fobi och annat kul

Jo, vi körde således Brasilien-emigranterna till flygplatsen förra torsdagen. De är lyckligt och väl framme (se bloggen SassaBrassarna här) efter mer än ett dygns färd mot okända mål. Hustrun och jag tillbringade ett dygn i Köpenhamn och häpnade över hur dyrt allt var. Sedan åkte till Malmö och hälsade på farbror Lasse och drack tjeckisk öl på Möllan. På lördagen tog vi med oss Lasse upp till Halmstad. På vägen kollade vi in den märkliga byn Jakriborg och stannade till vid en zoologisk butik in the middle of nowhere och köpte tre karpar av den japanska sorten koi á 210 kronor styck. Karparna släppte vi sedan ut i svärföräldrarnas stora damm - ett gammalt vattenfyllt stenbrott som finns på deras tomt. Barnen var alldeles till sig av glädje, särskilt Syster Yster som länge önskat sig ett husdjur.

"Snacka om att kasta pengar i sjön", konstaterade hustrun några dagar senare efter att vi förgäves försökt spana in de vackra koiarna. De simmade med stor tvekan ut från transportpåsen vi tog med dom i. Sedan försvann de ner i dammens djup. Vi lyckades få syn på dom några fåtal gånger på söndagen och måndagen, men därefter har de varit spårlöst försvunna. Aldrig har väl så många suttit så stilla så länge och förgäves tittat ner på en damms mycket stillsamma vattten.

Antingen lider dessa koiar av svårartad social fobi. Eller så har de rymt. Eller så har de upphört att existera. Vi har dock ännu inte sett några fisklik flytande i vattnet, vilket möjligen kan tolkas som ett gott tecken.

Söndagen ägnades bland annat åt fågelskådning och på eftermiddagen åkte vi på utflykt till Laholm, där vi släppte av farbror Lasse vid stationen för vidare transport ner till Malmö. Själva åkte tillbaka till Halmstad och träffade brorsan, Linda och några av deras kompisar på måndagen. Vi hamnade på en stor krog där polaren Fidde framträdde med stålsträngad gitarr och cowboy-hatt. Jag önskade en massa Neil Young-låtar, vilket han snällt levererade. Kanonbra musik, god mat och hur bra stämning som helst bland både barn och vuxna.

I går hälsade jag på hos brorsans svärfar (det är ju så smart arrangerat att lillebror och jag gift oss med varsin Halmstads-tös...), som byggt om sitt stora hus till ett pensionat. Mycket imponerande med sammanlagt sex stora uthyrningsrum, kompletta med badrum och sammanlagt tre kök. Svärfar själv har behållit mellanvåningen för sig själv.

Bror och jag cyklade in till stan framåt kvällningen och hamnade så småningom på en uteservering vid Lilla Torg, där vi träffade brorsans kompis sedan en oherrans massa år; Peter och hans fru Åsa och deras oerhört trevliga kids. Några öl och timmar senare cyklade jag hem i natten efter en mycket sympatisk kväll.

Denna onsdag har vi bland annat varit i Haverdal, strax norrut längs kusten, och träffat vännerna Marnie och Dennis och deras dotter. De bor i DC och det slumpar sig så att de känner en svensk familj, Georg och Pia, som har sommarställe i Haverdal. Så de är här och hälsar på.

Världen är liten ibland.

Vi hade en mycket trevlig eftermiddag tillsammans, innan vi åkte tillbaka in mot Halmstad och kvällens familjemiddag.

I morgon, torsdag, ska vi träffa The Brundins, en familj som vi känner från Bromma och som brukar vara i Halmstad på somrarna.

Mycket aktiviter med andra ord. Vädret är väl sådär. Det har inte blivit något bad den senaste veckan om jag säger så. Och någon GAIS-match blev det inte heller i måndagskväll. Det hanns helt enkelt inte med. 2-2 mot Solna AIK är väl ett ganska okej resultat, men med tanke på Atleterna ledde med 2-0 så kanske man kunde ha önskat sig en seger. Diskussonen om tränarens avgång är allt mer högljudd bland oss grönsvarta supportrar.

Take care.