Vardag igen

Dagens Washington Post: Den svenska kulturimperialsmen breder ut sig. Annons för ett välkänt skandinaviskt flygbolag med tydlig svenk vinkel i rubriken. Ikeainfluerat, helt klart.

Måndag morgon och alla våra gäster har stuckit, barnen har gått till sina skolor, det regnar och vardagen är här igen. Det känns lite vemodigt, samtidigt som det är skönt att komma in i välkända rutiner. Kidsen verkade åtminstone glada över att börja skolan igen, även om dottern i går räknade ut exakt hur många dagar det var kvar till sommarlovet.

Min enkät är nu avslutad och GAIS kommer att vinna allsvenskan på grund av massiv underskattning från samtliga andra lag. Så då var det klart. En ny enkät finns här till vänster - en passning till min gamla arbetsplats, men jag tror att även andra kan ha åsikter i frågan. Välkommen att delta.

Några filmer

Bra start för GAIS i Cherry Blossom

GAIS spelade 1-1 mot Elfsborgs IF i morse, amerikansk tid. Jag satt klistrad vid webbradion och det lät bra i mina öron, med flera feta målchanser för Atleterna i första halvlek. Det gäller bara att sätta dom...

Alla våra gäster har nu stuckit hemåt. Martin åkte för en liten stund sedan och Eva, Göran och Joel drog i går kväll. Det har varit verkligen roligt att ha besök!

Innan Martin stack cyklade vi ner till The Mall och kollade in Lincoln Memorial, Vietnam-väggen och Korea-monumentet. Sedan trampade vi till Tidal Basin och blev närmast bländade av de 3 000 japanska körsbärsträden som står i full blom just nu. Klart imponerande. Och väldigt populärt. Det sägs att omkring en miljon personer varit och tittat på träden den här helgen. Och när vi såg bilköerna så kändes den siffran signifikant.

Annars är det baseboll som gäller i den här stan. I kväll spelar nämligen Washington Nationals - eller Nats - sin första hemmamatch på nya arenan, Nationals Park. Det råder full hysteri i TV och tidningar och mest upprörd är diskussionen om de icke existerande parkeringsplatserna. Här tar nämligen "alla" bilen till matcherna, men eftersom den nya arenan ligger rätt centralt, strax söder om Capitol Hill (i tidigare riktigt ruffiga kvarter) har man bestämt sig för att inte serva bilisterna med p-platser utan istället uppmana folk att ta buss, metro ellerr - kors i taket -cykeln. Det återstår att se om Washingtonborna accepterar detta...

Kidsen på Dumbarton Street. Joel till vänster fick pröva på lite amerikanska sporter under sitt besök.

Hej då! Eva, Göran och Joel åkte hem till Stockholm i går efter en knapp vecka i NYC och DC.

Cherry Blossom-peak vid Tidal Basin. Bilden tagen vid lunchtid i dag, söndag.

Som ett vitt tak. Blomningen är helt klart intensiv.

Martin dagen efter halvmaran. Lite stel, lite plågad. Han såg inte direkt fram emot att sitta på planet i nio timmar...

Kanske årets bild.

I mål!

Stolta, nöjda och helt färdiga. Martin och jag har kommit hem efter att ha fullföljt National Marathon på ett efter våra förhållanden och förutsättningar närmast överoptimalt sätt.

Efter en mysig morgonstund i mörker och kyla vid 5-tiden (då var Peter lite gnällig, Martins anm.), träffade vi Val och tog bussen till RFK Stadium. Några minuter efter 7 gick startskottet och efter att ha varit trötta, frusna och stela, började vi känna oss bättre efter 10-15 minuters löpning. Ungefär vid Capitol Hill, Kongressen, såg vi solen för första gången och allt kändes plötsligt mycket lättare.

På det hela taget en trevlig och sympatisk runda. Jag drog ifrån Martin lite grann vid 8 miles, han hade ju sitt skadade knä att tänka på. Sista biten in mot mål gick rätt lätt och jag landade på runt 1.51. En tid som helt klart är godkänd med tanke på att jag varit förkyld den senaste månaden.

Martin kom in tre minuter senare - klart nöjd även han. Även om han klagade över att ha tvingats springa alldeles bakom en klart överviktig gubbe med världens långsammaste löpsteg de sista milen. I och för sig gick det väl an sa han, men det var lite nedslående när han insåg att han inte sprang snabbare själv...

Val startade i en grupp framför oss och henne såg vi aldrig skymten av efter starten. Hon skulle springa helmaran och var oerhört seriös med kilometertiderna intatuerade på handleden. Så långt har varken Martin eller jag nått ännu.

Några stillbilder

Östers IF hade en gång en back som hette Andreas Bild och som kallades för Still-Bilden (åtminstone av GAIS-klacken) för att han var så långsam. Här är några stillbilder:

En bloggares redskap. Den bärbara datamaskinen och den nya Flip - videokameran. Jag är barnsligt förtjust i den där videokameran. Antagligen för att den är så idiotenkel att använda. Finns inget motstånd, liksom. Inte en roman till bruksanvisning t ex. Bara en halv A4-sida.

Bild från i kväll. Snyggingar på Martin's Tavern. Crabcakes, lammstuvningar, lax, bläckfisk och en massa hamburgare inmundigades. Alla blev nöjda och glada. Sedan gick vi och kollade in "Exorcists Steps" (kolla länken)

Nedräkning

Klockan 5:40 i morgon bitti ska vi möta Valerie utanför hamburgersyltan på hörnan. Sedan väntar en halvtimmes skakig bussfärd, en 20 minuter lång promenad och diverse bestyr innan belöningen kommer: Ynnesten att få springa 21 kilometer i några plusgrader kl 7 på morgonen.

I dag har Martin och jag hämtat nummerlappar och kvitterat ut tröjor. Resten av gänget promenerade runt i stan, kollade in Vita Huset och lite annat småtrevligt.

Kvällen ägnades åt ett trevligt besök på Martin's Tavern, krogen där JFK friade till sin Jacqueline. I bås 3.

Jag återkommer med en rapport om loppet i morgon. Men säg så här: jag väntar mig ingen stortid...

Uppladdning pågår

Martin landade på Dulles i går eftermiddag och jag zippade över och hämtade honom. Framemot kvällen kom Joel, Eva och Göran med tåg från New York. Kul med besök!

Martin och jag ska ju springa National Marathon på lördag och vi ägnade en stor del av gårdagen åt att hitta på bortförklaringar. Och sedan laddade vi upp med oändliga mängder mat, öl, vin, cupcakes, kaffe och sprit. Så vi börjar närma oss toppformen.

I dag har vi ägnat oss åt promenader i Georgetown, handlat god mat, spelat tennis, baseboll och basket i Rose Park och lite annat smått och gott. Nu är det snart matdags och vi tänkte ladda upp med oändliga mängder mat, öl, vin, cupcakes, kaffe och sprit. Det är ett väldigt trevligt träningsläger, det här. Toppformen är definitivt på G.

I går köpte jag en ny videokamera. Superliten, superenkel och superbillig. Se några resultat här. Filmsnuttarna borde vara i omvänd ordning, så klicka på den nedersta först. Temat är dagens lunch, för ett par timmar sedan. Ursäkta den något halvtaskiga filmkvalitén. Jag lovar att bli en bättre fotograf. På sikt.

Springbreak in DC

Barnen har springbreak hela veckan och är som vanligt fullt upptagna med sleepovers, playdates och aktiviteter av allehanda slag. dessutom har de båda stora fått med sig försvarliga mängder läxor hem över lovet. Fast duktiga som de är så har de redan gjort allihop.

I dag har vi åter haft trevligt vårväder. Jag och ett gäng barn cyklade till zoo nu på eftermiddagen och såg en massa gul- och blåsippor på vägen (eller några nära amerikanska släktingar). Och på zoo var det fullt hus, massor av folk och massor av djur. Fast jag hållermed om de kritiker som tycker att djuren har för små och för sterila utrymmen. Tydligen ska det bli bättre, det byggs om rätt mycket inne på området.

Jag känner mig bättre efter flera veckors förkylning, även om jag fortfarande är rätt orkeslös. Men jag ska nog ta mig runt halvmaran på lördag. I regn. Klockan 7 på morgonen.

Nu har hustrun smittats av samma förkylning och är rejält sänkt. Och syster yster har börjat hosta oroväckande. Typiskt när vi väntar en massa svenska besök med start i morgon, onsdag.

Jag och lillebror sitter just nu och tittar på Caps mot Hurricanes i vad som kan vara en direkt avgörande match. Vinst för Bäckström, Ovechkin och grabbarna och chansen till slutspel finns kvar i hög grad. Förlust och det är nog tack och adjö. Men pucken är rund och allt kan hända. Ställningen 7 minuter in i tredje perioden: 2-2. Nick Bäckstroom har passat till båda målen.

Glöm inte att svara på min fantastiska enkät! Flera har via e-post påpekat att det borde finnas ytterligare ett alternativ av typen "GAIS kommer inte att vinna Allsvenskan", men det alternativet finns ju inte, liksom.

GAIS-vinst och Cherry Blossom

Göteborgs-atleternas allsvenska form börjar kanske infinna sig. 4-1 mot norska Kongsvinger känns ju helt okej. Sheriffen (Sheriff Suma) verkar vara på G och GAIS är möjligen något bättre än vad många tror, inklusive jag själv. Man har fått behålla nästan hela fjolårets lag intakt och förstärkt på några väsentliga platser. Kan bli ett kul år. Skulle i så fall bli det första kuliga året sedan jag blev gaisare för drygt 25 år sedan.

Washington DC börjar klä sig i blommande körsbärsfärger. Vi var ute en sväng med vår zipcar i dag och kollade in blomningen. Om en vecka kommer "peaken" - lagom till National Marathon. Samtidigt inleds Cherry Blossom Festival här i The District.

Tidigt i morse (ja, runt 9:30 i alla fall) stack jag iväg mot Great Falls för att kolla in Baldheaded Eagles samt ta ett litet springpass. Jag hittade inga örnar (däremot gott om gamar och vråkar) och sprang runt 20 minuter längs C&O Canal. En mycket vacker morgon men löpningen kändes väldigt tung och jag hostade minst lika länge efteråt som jag sprang. Det kan bli en tuff halvmara om knappt en vecka...

Denna påskdag avrundades med påskäggs-jakt för barnen, som nu sitter och njuter av sitt påskgodis framför TV:n.

Avslutningsvis några gratulationer: Ola till nya jobbet och hela familjen för den kommande flytten. Så himla kul! Och J och H som förlovat sig. Snart slipper ni leva i synd där i Solna.

Lillebror goes påsk

En påsk-bonus-film starring lillebror.

Happy E!

Påskhelgen har inte inneburit särskilt mycket påskfirande för vår del. Långfredagen ägnades åt ett besök i Baltimore, delstaten Marylands största stad. Vi gick på det berömda Akvariet, strosade runt i den inre hamnen och downtown. Kom hem rejält trötta, men nöjda, framemot kvällen.

Och i dag, påskafton, var vi och shoppade. Det finns ett gigantiskt köpcenter i Virginia, Tysons Corner, som lär få den mest hängivne shopparen att fundera på att byta intresse. Här finns allt. I överflöd.


















Svenska fiskar på Akvariet i Baltimore.

På vandring i Baltimores skumma hamnkvarter.

Trötta hjältar somnade i bilen på väg hem till DC.

Lillebror bygger Lego, köpt för veckopengen i dag, påskafton.

En fisk i Baltimore.

Vår, påsk och ny sockerchock

Påskfirandet inleddes på allvar i dag med "Egg Hunt" på vår montessoriförskola. I vanlig ordning var det ingen måtta på godisöverflödet. Samtliga barn gick hem minst ett halvkilo godis var - av varierande kvalitét. Vi börjar nu förstå hur framgånsrika candylobbyisterna är i det här landet. Med mycket jämna mellanrum pumpas det ut godis i makalösa mängder.

Vi inledde annars firandet i går (tisdag) med att Johanna och Rickard bjöd på en suverän kycklingmiddag och sedan överraskade med stans godaste cupcakes som dessert. Georgetown Cupcake öppnades av ett par systrar för några veckor sedan och oftast är kakorna slut redan efter någon timme. Succén har varit formidabel och t o m lett till artiklar i dagspressen.

Lagom till påsken har våren kommit igång på allvar här i DC. Blommor blommar både i träden och på marken, löven börjar lite försiktigt spricka ut och vårfåglarna sjunger för fullt. Det är varmt, 20 grader nu kl halv tio på kvällen.

Annars har dagen här i distriktet dominerats av demonstrationer mot kriget. Det är nu exakt fem år sedan Irakkriget sattes igång av president George W Bush och enligt en mig närstående källa så är nu två av tre amerikaner mot kriget.

Demonstrationerna inleddes redan i går, då runt 200 personer som befann sig på Union Station plötsligt stelnade till vid ett givet klockslag och stod sedan helt stilla i fem minuter. Denna "freeze-inn" (länk här) väckte rätt stor uppmärksamhet, rapporterade Washington Post i morse.

Våra Sverigepolare åkte hem för ett par timmar sedan, redan saknade. "Vad tomt det blev" sa hustrun lite vemodigt någon timme efteråt. Jag kan bara hålla med.

Välkomna tillbaka!

Stans bästa cupcakes som efterrätt - det kan inte bli bättre.

Köerna ringlar långa utanför och oftast är cupkakorna slutsålda snabbt. Alla pratar om Georgetown Cupcakes med butik på 34:e gatan.

Från dagens godisjakt utanför förskolan. Lillebror har just hittat ett chokladägg, Olivia-Lee har spanat in godis längre bort.

Vad passar bäst när man precis käkat en massa påskgodis mitt på dagen? Jo, en lunch på en klassisk amerikansk hamburger-diner. Rickard, Johanna och Olivia-Lee fick prova på finfin amerikansk matkultur under sin sista dag i USA.

Fundraising - again

Dom är makalösa på fundraising i detta land. I höstas var det helt hysteriskt på vår kommunala skola, med donationer och auktioner och galor om vart annat. Och nu är det lillebrors förskolas tur att fundraisa. Allt är väldigt organiserat. Vi har fått särskilda dokument som vi ska ta med oss ut till restauranger, hotell, butiker och liknande. I dokumenten förklaras att man genom att donera en middag, en övernattning eller en vinkorg, stödjer den lokala montessoriförskolan och får goodwill bland de 50-tal familjer. Och att det på så sätt gynnar affärerna på sikt.

Problemet är bara att det finns rätt många förskolor och skolor i DC. Och samtliga ägnar sig åt fundraising. Och som svensk har jag attans svårt att fixa det här med att gå runt och be om gåvor. Amerikaner har det där i blodet på ett annat sätt. Vi är ju så vana att kommunen eller staten sköter om oss...

Annars börjar även jag få en bra bortförklaring inför halvmaran den 29 mars. Jag hostar och snörvlar rejält och det lär inte bli någon löpning de närmaste 4-5 dagarna åtminstone. Så Martin och jag får väl halta respektive hosta oss runt de 21 km:erna. Dos invalidos.

Annars är allt hur bra som helst. Olivia-Lee-familjen shoppar runt i en massa konstiga butiker här i Georgetown. I eftermiddag blir det ett zoo-besök. Vädret är fortfarande klart acceptabelt: 15 grader varmt och en sol som tittar fram då och då. Hörde att det var snökaos back home. Åtminstone söderut. Ingen risk för det här. Åtminstone inte just nu.

Take care.

Happy SPD!

Typiska irländare ute och går. Se så glada de ser ut.

Bloggaren i mitten hälsar på den österrikiska delegationen som paraderade i trevlig marschtakt på den irländska nationaldagen. Skulle kanske ha valt en annan vinkning.

Ett typiskt irländskt fordon.


Tre andra typiskt irländska fordon.

Hemma från paraden. Vi lekte med dockor och...

...spelade gitarr. Det är inte var dag vi har en levande, äkta rockmusiker i huset. Rickard har lärt lillebror några schyssta poser. Det handlar om attityd.

I dag, måndag, är det Saint Patrick's Day, vilket sannolikt firas mer här i USA än på Irland. Det serveras grönt öl på pubarna, folk klär sig i konstiga gröna hattar och den irländska flaggan syns vaja runt om i stan. Den irländska nationaldagen märks här. Man förstår att det är många i det här landet som har sina rötter på den gröna ön.

I går var det stor irländsk parad nere på The Mall. Det bästa inslaget var nog Falun Gong-gänget. Vad de har att göra med Irlands skyddshelgon vete gudarna, men de rörde sig vackert till kinesisk musik. Och som vanligt när det är amerikansk parad - oavsett om det är gay pride, 4th of July eller irländskt - så kastas det ut godis och märkliga smycken till alla som vill ha.

Det var en stor och kul parad. Sedan gick vi på Air and Space Museum och kollade in rymdraketer och kände på månstenen. Kvällen avslutades med pizza från Domino's.

Slutligen kan konsateras att vi alla blivit solbrända efter flera dagar med strålande sol, att Caps tagit ett par raka segrar och att GAIS vann över Jönköping Södra i helgen. Livet leker med andra ord.

Stockholmspolare på besök

På promenad i Georgetown i dag, lördag.

Syster Yster med svensk Kalle - influgen från Stockholm i går.

Kärt besök.

Våra vänner Olivia-Lee, Johanna och Rickard anlände från Bromma, Stockholm, i går och genom att hälla i dom kaffe, mat, öl och vin lyckades vi hålla dom vakna till över kl 22 lokal tid.

Dagen har ägnats åt promenader i det otroligt vackra vårvädret. Utemöblerna har åkt fram och det är på det hela taget rätt okej att leva just nu. En kort joggingtur väntar, övriga tittar på svensk schlagerfestival på datorn.

Inser plötsligt...

...att Allsvenskan drar igång dagen efter National Marathon här i DC. Mina egna hjältar i Göteborgs Atlet- och Idrottssällskap, GAIS, möter Ingvar Carlssons Elfsborgs IF på Ullevi. Och Gnaget spelar hemma på Råsunda mot Kalmar Iff Iff. Båda matcherna går kl 9 på morgonen amerikansk östkusttid.

Det blir till att ställa klockan, Martin! Och ladda upp med två laptops så vi kan följa matcherna parallellt via sportradions eminenta service.

Har precis kollat in sommarens spelprogram och ska nu inleda en förhandling med övriga familjen så vi kan förlägga alla sommarens resplaner i enlighet med Atleternas matcher. Runt den 20 juli tänkte jag t ex överraska med en tältsemester i vackra Sundsvall.

Européerna på Volta

Big Brother och hans ukrainske polare Volodymyr ägnade sig åt diverse sportaktiviteter i Volta Park i går, onsdag. Två blivande bollproffs. Se bilder här ovan.

Behövs trottoarer?

I Montgomery County, en förort till DC, pågår för närvarande en hätsk debatt om huruvida man behöver trottoarer eller inte. Området planerades och bebyggdes med villor på 1950- och 60-talen, mitt under bilismens riktiga högkonjunktur i det här landet. Att tänka sig att behöva röra sig utomhus utan bil var fullständigt otänkbart. Alltså byggde man inga trottoarer.

Det finns gott om sådana områden i stor-DC. På många ställen har man på senare år anlagt trottoarer. Men det sker inte utan motstånd. "Jag flyttade hit för att det inte finns några trottoarer. Köper man ett hus här så vet man om vad man får - trottoarerna stör och förfular" menar en person i Fox Hill som intervjuades i gårdagens Washington Post.

För mig är det helt otroligt att man överhuvudtaget kan ifrågasätta förekomsten av trottoarer. Och det är ett sundhetstecken att stadsplanerarna nu i allt större utsträckning underlättar för både gångare och cyklister. Den anläggs fler cykelbanor, det ordnas sidewalks och det skapar en god spiral: Fler som syklar och går ökar kraven på fler cuykelbanor och trottoarer som underlättar för fler att cykla och gå... Sympatiskt. Och bra mot fetma och miljöförstöring - två gigantiska problem i det här landet.

Apropå att röra sig så undrar Werner om mina mål inför halvmaran den 29:e mars. Ja, mitt första mål är att försöka vara på startlinjen i tid. Loppet startar kl 7 på morgonen - på andra sidan stan. Sedan bör jag väl kuta på runt 1:50. Förhoppningsvis bättre. Definitivt under två timmar. jag har ännu inte lagt upp taktiken. Min löparkompis Martin från Stockholms södra delar har meddelat att han har problem med ena knäet. Han räknar med att ta sig runt, men det får bli i ett rätt beskedligt tempo. Så jag har det svåra valet att vara en solidarisk och god värd och hålla invaliden Martin sällskap eller skita i honom och köra mitt eget race.

Någon som kan ge mig ett råd?

Nu ska jag sätta mig i solen med en kopp kaffe. C U!

Soffan på plats

En icke-hästdoftande soffa pryder nu vårt vardagsrum här i DC. Dessutom ett par nya fåtöljer, ett konstigt och roligt skåp i dotterns rum samt en byrå i master bedroom. Det känns som ett nytt hem. Vi är mycket nöjda, även om i stort sett hela min dag gått åt till att skruva möbler.

Också denna dag har varit underbar. Eftermiddagen varm och skön, kall och klar morgon. Var ute och sprang en timme med min löparkompis, som i vanlig ordning fortsatte ett par timmar till sedan hon lämnat av mig. Fast jag hade ju Ikea-möblerna att ägna mig åt.

Tyvärr väntas vädret bli sämre senare i veckan. Extra tråkigt eftersom lillebrors bästa flickvän Olivia-Lee och hennes mamma och pappa kommer hit på fredag för en knapp veckas besök. Men förhoppningsvis drar ovädret förbi snabbt.

Barnen går i skolan fram till torsdag nästa vecka, sedan är det "spring-break" en dryg vecka. Vi väntar flera svensk-besök och i slutet av veckan är det dags för National Marathon. Start kl 7 på morgonen den 29 mars. Snart dags att börja ladda med pasta...

Längs en highway i Virginia

Eftersom vi fick med oss fel paket hem så tog jag en ny tur till Ikea på förmiddagen. I en cool zip-elhybrid stack jag iväg söderut, till Virginia. Det finns faktiskt tre Ikea-varuhus i trakterna kring DC. Det närmaste ligger i Maryland, men där var soffan, den som vi äntligen bestämt oss för, slut.

Att åka bil runt DC är egentligen inte särskilt kul. Det är helt enkelt en massa motorvägar som går kors och tvärs och jag har lärt mig att man måste vara oerhört noggrant förberedd om man ska hitta rätt bland alla "exits". Amerikanerna är omvittnat dåliga på att skylta och när det finns vägskyltar så är de ofta förvirrade och kan tolkas på olika sätt.

Washington Post har t o m haft en längre artikelserie om "märkliga trafiklösningar" där bland annat skylteländet spelade en bärande roll.

Samtidigt - om man hittar - så är det ett rätt effektivt trafiksystem. Motorvägarna dundrar ofta rakt in genom städerna och det finns många smarta vägar att välja, bara man känner till dom. Så har t ex precis lärt mig hur vi kan halvera restiden till Ikea i Maryland genom att inte åka rätt på varuhuset och därigenom köra genom några hundra korsningar med rödljus, utan istället sikta en bit söderut och ta en korsningsfri motorväg istället. Även om det egentligen är betydligt längre.

Det var inga problem att ta sig till dagens Virginia-mål. Jag hade skrivit upp exakt hur jag skulle köra. Däremot hade jag inte kollat hur jag skulle köra hem igen. Med påföljd att jag lyckades irra mig upp på en infart till en armébas, Fort Meyer. Och inte fan gick det att göra en u-sväng där inte. Så plötsligt stod jag i kön till ID-kollen vid entrén. Efter en stunds väntan kom en korthårig armétyp fram och krävde leg. Jag visade mitt svenska pass och sa att jag nog kört lite fel.

"Ja, Sverige ligger en bit härifrån" sa armétypen som förvånade mig med sina geografikunskaper. Sedan tvingade han mig att köra in i filen som ledde till säkerhetskontroll av fordon. Där fick jag vänta medan de sökte igenom budbilar och jobbarbilar framför mig. Efter 20 minuter lyckades jag tränga mig fram och köra ut genom grindarna igen.

Sedan körde jag bara fel en gång till innan jag kom hem till good old Georgetown igen.

Vädret? 17 grader och sol då och då.

Övrigt att rapportera: Clintons guvenörpolare i New York ligger pyrt till efter att ha trillat dit i en prostitutionshärva. Medierna älskar storyn. Och Backstroom avgjorde med ett snyggt självmål i senaste matchen, vilket nu innebär att Caps får väldigt svårt att nå slutspel. "Synd om grabben" sa tränaren.

Så kan det gå, som Kurt Vonnegut brukade säga.

Soffan luktar häst

Så hade vi då tagit oss samman och bestämt oss för att köpa en soffa på Ikea i söndags. Allt var klart. Modellen utsedd, liksom tyg. Vi hade kollat upp så soffan fanns inne. Inget skulle hundra oss nu.

Vi åkte dit sent på söndagen eftersom dagen i övrigt var fylld av aktiviteter av allehanda slag. Målmedvetna stegade vi mot soffavdelningen. Vi satte oss ner i "Stockholm" - modellens namn - och log mot varandra. Sedan sa hustrun: "Den luktar häst". Jo, jag kunde konstatera detsamma. Vi drog oss till minnes att vi känt samma odör förra gången vi var här. Men den gången trodde vi att det var något tillfälligt.

Vi gick runt och luktade på samtliga "Stockholm" som fanns utställda. Samtliga luktade häst. Det var inget tillfälligt. Soffan måste vara fylld med hästtagel eller något ännu värre.

"Man kan inte ha en soffa som luktar häst", sa hustrun. Nä, jag kunde bara hålla med.

Så det blev ingen soffa den här gången heller. Men vi kompensationsköpte en massa annat och totalfyllde vår coola Zipcar med platta Ikea-paket. Så åkte vi hem, packade ur bilen, jag stack och hämtade storebror som var hos en kompis och sedan en jättesen middag och bums i säng och då var klockan halv elva och jag hörde ett dovt skrik från hallen.

"Det är fel färg, vi har fått fel färg". Hustrun hade öppnat ett av de platta paketen och konstaterade att vi lyckats få med oss fel färg på byrån som vi köpt. Den är i två delar och vi köpte en del som var björkfärgad och en del som var vit. Både skulle vara vita. Båda låg i högen för vita byråer.

Så nu blir en ny färd till Ikea i morgon, tisdag.

Annars? Undersbart vårväder. Jag har precis sprungit 15 kilometer. Helgen blev precis så intensiv som jag anade, med diverse barnaktiviteter, sleep overs, Internation Dinner på skolan (som blev väldigt lyckad - våra "Swedish Meatballs", som bestod av italienska köttbullar från frysdisken på Safeway, fick massor av beröm och tog slut i ett nafs), Vännerna Valerie och Laurent var hemma hos oss på lördagskvällen med sina tre döttrar, vi var på ett oerhört ambitiöst barnkalas i söndags och så köpte vi vårblommor till trädgården. Och en hel del annat.

Carl fyllde fem år och hade först skattjakt i Montrose Park...

...och sedan kalas hemma hos sig.

Om dammsugare

Signaturen "mille" skriver och undrar vilken dammsugarmodell jag köpte. För er som inte känner till det har jag haft en omfattande diskussion här på bloggen om de amerikanska dammsugarmodellerna, främst sådana av s k Hoover-modell (upright). De är värdelösa. Så jag har jagat dammsugare av europeisk modell (kallas canisters här). Och efter en del öden och äventyr fann jag en som jag är oerhört nöjd med.

Den heter Miele S 4210 Carina och min hustru påstår att jag visslar när jag kör omkring med den här på våra trägolv fördelade på tre våningar. Vilket jag faktiskt tror stämmer. Den är en fröjd att arbeta med. Tyst, teleskopsrör, lång sladd, lätt, bra effekt.

Kort sagt. Ett fynd. Köpt i hardware-affären uppe vid Whole Foods på Visconsin Avenue en dryg kilometer härfrån.

Caps lyfter

Jo, Gösta har rätt (se kommentar förra inlägget). Caps tar hem seger efter seger just nu och paret Ovetchkin/Backstroom spelar fullständigt strålande. Slutspelet ser inte längre ut att vara en omöjlighet.

I övrigt laddar vi upp inför en intensiv helg med lördagskvällens "International Dinner" på skolan som höjdpunkt. Vi har lovat att ställa upp med swedish meatballs och som vanligt kör vi med färdigstekta italienska köttbullar från frysen på Safeway.

Annars är tidningarna fyllda av Clinton-Obama och det vackra vårvädret håller i sig.

Vilken kväll - vilken morgon

Det blev en oerhört spännande tisdagskväll. Rätt tidigt stod det klart att Obama vunnit i Vermont och jag trodde så smått att nu blir det väl som vanligt: Baracken tar hem rubbet.

Men så kom det rapporter från Ohio, där Clinton snabbt tog en stor ledning som verkade mer och mer stabil ju mer fler röster räknades in. Även lilla Rhode Island gick till Hillary Clinton. Men stora, stora Texas... Där ledde Obama länge, men plötsligt - runt 21.30 amerikansk tid. började Clinton plocka in procentenhet efter procentenhet. Och sedan gick hon om. Och drog ifrån.

Jag satt fascinerad uppe till klockan ett i natt och följde noggrannt alla små förändringar. Sedan slocknade jag. Det är ju en dag i morgon också.

Och jag hade en joggingdate med Valerie i morse. Hon föreslog en liten nätt löptur på 2,5 timmar. Jag sa "What?" eftersom jag tog för givet att jag hade hört fel. "2,5 timmar. Jag följer ett schema" sa Valerie. Jag hade tänkt mig kanske en dryg timme. Max.

Vi enades om en kompromiss. Jag hängde på i 1,5 timmar, sedan körde Valerie vidare på egen hand. Och jag kan säga att jag var helt slut efter mina 1,5 timmar (runt 16 km skulle jag tro) och det var en smula knäckande att se hur min löparkompis sprang vidare längs Dumbarton Street på lätta fötter.

Annars har det varit en helt fantastisk förmiddag här i DC. Klarblå himmel, frisk vind, ljust och klar vårkänsla i luften. Den där fuktiga luften som dominerat i några dagar har blåst bort. Vilket är skönt. Livet leker. Allt är kanon!

Valmöte i Pentagon City

Plötsligt stod han där. John McCain. Vi förstod att det här skulle bli en dag utöver det vanliga.

Sedan dök både Barack Obama och Hillary Clinton upp i Pentagon City. Båda ställde snällt upp på en bild med lillebror.

Pentagon City är en helt overklig inomhus-shopping-mall. Vi tog en cykeltur dit i eftermiddags. Det var vi och en till som inte kommit dit med bil.

Spännade kväll i USA. Fyra delstater går till nomineringsval, varav två räknas som oerhört viktiga: Texas och Ohio. Frågan är om det avgörs mellan Clinton och Obama i kväll eller om det här kommer att fortsätta ända tills konventet i september.

Här i DC har det varit åskvarmt i dag. Uppemot 24 grader och fuktigt. Sent på eftermiddagen kom också ett riktigt häftigt spöregn, som vi tajmade in perfekt när vi var på väg hemåt efter tisdagens gitarrkurs.

Lillebror och jag tog en cykeltur i eftermiddags till Pentagon och närbelägna köpcentret Pentagon City. Det är lite roligt att cykla här. Man är fortfarande ett exotiskt inslag i gatubilden, även om allt fler cyklar. Men de flesta cyklister rör sig runt Downtown, Georgetown, runt Dupont Circle och bort mot Capitol Hill.

Men det tar faktiskt bara en halvtimme att cykla till Pentagon City om man till slut fattar hur man ska ta sig dit. Alla skyltar och alla transportleder är naturligtvis helt och hållet riktade mot den bilburne konsumenten.

När vi åkte därifrån råkade vi stöta ihop med den andra personen som cyklat till PC denna dag. Häpna tittade vi på varann och ägnade sedan tio minuter åt att diskutera varför inte fler cyklar i DC.

Och när jag levererat de båda skolbarnen på gitarrkursen (via cykel förstås), stötte jag på George. Han hade kört sin dotter till kursen och sa lite skamset att "han sett att jag cyklade med barnen". Men han hade tagit bilen förstås. "Typical american, taking the car around the corner" som han sa. Själv tycker jag oftast att det är enklast att ta cykeln. man slipper en massa strul med köer, hitta parkeringsplats och sån't. Om det inte är för långt förstås...

Också vädret...

21 grader. Sol. Kortbyxor. Sandaler.

Ingen örn i sikte

Yes! Det är en Baldheaded Eagle!

Nä. Det är det inte. Från dagens fågelexkursion nere vid Potomac River.

Blogg-nyheter

Det har levererats några ovälkomna kommenterarer till denna blogg på sista tiden. Jag har strukit dom så fort jag kunnat, men nu har jag dessutom ändrat i inställningarna. Från och med nu måsta jag granska och godkänna kommentarerna innan de publiceras. Det går alltså inte längre att skriva in direkt till bloggen. Det går inte heller att skriva kritiskt om mig eller min familj, negativt om GAIS, ha konstiga åsikter om mitt träningstempo (jag har inte sprungit på tio dagar) eller något annat som jag på något sätt kan uppfatta som stötande.

Däremot går det bra att ösa beröm över mig, berätta om hur snygg och vilken fantastisk och originell skribent jag är och liknande.

I dag är det söndag. Sol. Dottern ska strax hämtas av en kompis, storebror ska spela basket med annan kompis i parken och jag och lillebror gör oss precis klara för en cykelutfärd längs floden för att kolla in vårfåglarna.

Slapp lördag

Sovmorgon och samtliga barn var vakna 7:45. Jättekul. Men jag satte på TV:n, fixade lite frukost och somnade om. Sedan blev det en lugn och skön lördag med ett par timmar i Rose Park med några kompisar som highlight.

Nu är det Caps-match på TV:n och Ovechkin gjorde just mål, hans 49:e för säsongen. Det ser bra ut. Maple Leafs, med Mats Sundin och Alexander Steen står för motståndet.

Vädret? Kallt, klart, blåsigt. I morgon ska det bli varmare. Och då ska vi ta sovmorgon. Hoppas jag.