I Oskarshamn

Kollade in kalendariet och det enda som hände i Oskarshamn under onsdagskvällen den 30 juni var en division 3-match mellan Allmänna Idrottsklubben och Norrköpings IF.

Så jag vandrade dit. Det var ju ändå en VM-fri afton.

Eftersom andra halvlek precis inletts, lät vakten mig gå in utan att betala de 30 kronorna i inträde. Det var fler som kom i samma veva, för att slippa entrén. Oskarshamnare är kända för sin snålhet.

Det här är Småland.

Det blev en enkel match. Oskarshamns AIK var överlägsna i den vackra sommakvällen. Nummer 17 gjorde hat trick och stänkte in alla tre mål. Jag antar att han snart kommer att köpas upp av någon större klubb. Kanske hamnar han rentav i superettan.

I övrigt kan meddelas att de målat om vårt gamla hus på gatan med det osannolika namnet Humlekärrshultsvägen samt att förvånansvärt många nya hus byggts på Mysingsö.

Och som vanligt var antalet rullatorer oproportionerligt stort på Flanaden.

Jubileumsinlägg n:o 800

Ska inte bli långrandig. Hettan som lägrat sig över DC suger musten ur en. Ytterligare en dag i 35-gradig värme. Och det ska visst bli varmare...

Ville bara meddela att detta är blogginlägg 800, så det är jubileum vilket jag firar med en kall soda. Hade alla inlägg samlats i bokform hade den blivit runt 1 000 sidor tjock.

Det ni.

Nu tar jag, Pedro, hustrun, Big Brother, Syster Yster, Lillebror och alla andra figurer som brukar dyka upp här i bloggen semester. Det blir säkert ett eller annat inlägg också från Sweden i sommar, men knappast lika frekvent som vanligt.

Från oss alla till er alla: En riktigt skön och härlig sommar!

Måste köpa en marguerita-maskin

Italien fuskade som vanligt till sig en straff och klarade därmed, med nöd och näppe, att ta en poäng mot fårfarmarna från Nya Zeeland. Det här VM:et har inneburit en och annan smällkaramell för de etablerade fotbollsnationerna.

Fotbolls-VM har vuxit i uppmärksamhet här i takt med att matcherna avgjorts. Inte minst USA:s kämpainsats mot Slovenien höjde temperaturen. För att inte tala om det horribelt bortdömda målet i slutet av matchen. Amerikanernas dom mot den där domaren från Mali har varit hård. Milt uttryckt.

Dessutom är man här van vid millimeterrättvisa i lagsporter. Med undantag från baseball, så kolar domarna alltid upp tveksamma situationer omedelbart via videoinspelningar och kan därmed ändra ett omedelbart beslut som visade sig vara fel. Att detta inte går för sig i världens största sport är obegripligt för folk här. Alexi Lala, USA:s genom tiderna bäste och coolaste fotbollsspelare (han har tyvärr klippt och rakat sig), är expertkommentator här på ESPN och han försöker förklara att fotbollen till viss del är en subjektiv sport och att det är detta som är en av tjusningarna med den.

Han möts dock av måttlig förståelse för detta.

Hustrun och jag var på party i går kväll i den tropiska värmen. Ett av de vanligaste samtalsämnena var fotbolls-VM. Så visst engagerar fotbollen. Och borta vid Dupont Circle samlas tusentals människor för att kolla in matcherna på uppmonterade storbildsskärmar, umgås, dricka öl och ha kul.

Det är nästan som man påminns om den magiska svenska fotbollssommaren 1994. Som ju faktiskt utspelade sig här i USA.

I övrigt att rapportera:

• Vi plockar och grejar inför sommaren tripp till Sweden.
• Vår lokala Apple-store har öppnat. Stor grej.
• Syster Yster var på party hela dagen i går, med pool-bad, bowling och middag.
• Lillebror var på party halva dagen i går, med godis, pizza, cupcakes och film: Toy Story 3.
• Big Brother ska på biodate i eftermiddag.
• Våra vänner Andreas och Marissa fungerade i vanlig ordning som världens bästa barnvakter medan hustrun och jag drack kallt bubbel på festen i går kväll. Bästa partyingrediensen: Marguerita-maskinen. Måste helt enkelt köpa en sådan!

Bilder från Graduate Day

Här under är lite fler bilder från Syster Ysters stora dag i går, torsdag.

Fredagen har varit en vanlig skoldag igen. Vår lokala skola är igång ytterligare två dagar nästa vecka. Sedan är det sommarlov. Syster Ysters sista dagar på sitt gamla plugg, där hon varit i tre år.

Torsdagens Graduation Day för 5th graders-kidsen var vacker, högtidlig och lite vemodig. En del av barnen har hängt ihop sedan pre-K - i sju år. Nu splittras klassen och barnen sticker iväg på olika håll och till olika skolor.

Jag är övertygad om att Syster Yster kommer att minnas den här tiden med stor glädje när hon blir äldre. Det har varit tre fantastiska år för henne, med massor av kompisar och suveräna lärare.

Jag är skyldig er lite löparrapporter:

Söndags: 7 km, snittid 5:36/km
Tisdags: 5 km, snittid 5:09/km
I dag, fredag: 15 km, snittid 5:31

Långlopp i dag, således. Se det som ett straff för att jag satt uppe och drack vin i trädgården till sent kvällen före. Man är väl lutheran. Eller rättare sagt lutheranskt fostrad.

Samling på skolgården innan avmarschen till graduationen. Lte spänt, lite nervöst.

Syster Yster lyssnar allvarligt på när rektorn håller tal.

Klara! Lättnaden var stor efteråt. Kramkalas och bildhysteri utbröt.

Syskonkärlek. För två år sedan var Big Brother med om samma sak, i samma lokal.

Alla älskar Mr C.

Två av världens vackraste tjejer på samma bild. Wow!

William är cool.

En av världens absolut bästa lärare, Nigel Atwell.

Hela gänget.

Efterår hade vi lite spontankalas hemma.

Två glada tjejer!

Graduation Day

Kära gäster drog vidare

I dag lämnade våra gäster Distriktet för vidare färd ut mot den atlantiska oceanen och Rehoboth Beach, Delaware. Väderleksrapporterna utlovar prima liv, runt 30 grader och strålande sol. Så det blir nog en skön vecka vid beachen.

Det har varit kanonkul att ha dom här. Förhoppningsvis hinner vi träffas i Stockholm i sommar.

Själva laddar vi upp inför Syster Ysters graduation i morgon. Återkommer självklart med rapport.

I övrigt har det varit mycket Carl-Henric Svanberg här i dag. Han träffade ju Obama och lyckades sedan omedelbart göra bort sig genom att göra klart att han minsann "care about the small people". "Small people" är väl inte ett helt respektfullt epitet på folk... Sedan skyndade han vidare. Dock tydligen inte till småfolket nere i Louisiana utan till något bröllop i Stockholm.

Håhåjaja.

Big Brother med gamla Brommapolare i Distriktet.

Anders packar hyrbilen, en cool Dodge.

Så. Redo för avfärd...

...Åsa, Anders och kidsen ska vara en knappt vecka vid havet...

...sedan blir det några dagar i sta´n som avslutning. Ja, New York City, alltså.

Hett i Distriktet

Fortsatt varmt i Distriktet och det är nästan jobbigt att röra sig ute. I dag har dock temperaturen börjat sjunka så smått efter lite regn nu på eftermiddagen. För närvarande runt 27 grader, men väldigt fuktigt. I går var det uppemot 35 grader hela eftermiddagen.

Big Brother har sommarlov och våra Brommagäster har sysselsatt honom både i går och i dag. I går stack hela gänget på en muséeturne till Air and Space och Indian. Och i förmiddags tog de tunnelbanan till Zoo.

The Ribbing-Larssons har även skämt bort oss med en fullständigt suverän kycklingsmiddag i går och det ryktas om ytterligare en middag i kväll. Härligt med sådana gäster!

I morgon drar de vidare ut mot havet. De har hyrt en bostad i Rehoboth Beach i en knapp vecka. Sedan avslutar de sin Amerikatripp med några dagar i New York City.

För oss kvarvarande gäller dotterns stora graduation nu på torsdag. Hon har äntligen bestämt sig för en klänning (tack Linn och Ebba!). Sedan går Syster Yster och Lillebror i skolan ytterligare några dagar, innan de drar på sommarlov från och med nästa tisdag.

Dagen efter åker vi till Sweden. Om nu inte någon flygstrejk lägger hinder i vägen.

Intensiva dagar i DC

Det har varit några intensiva, men mycket roliga, dagar i Distriktet. Våra kära vänner The Ribbing-Larssons kom sent i torsdags kväll. Utan väskor. De hade blivit kvar i Bryssel, men ankom en dygn senare till vår lokala flygplats här i DC.

Fredagen var sista skoldagen för Big Brother. Nu är han ledigt fram till i början av september... Fredagen var också dagen för diverse upptåg på Syster Ysters och Lillebrors skola, bland annat den traditionella kickaball-matchen mellan lärare och avgångseleverna i 5th grade. Se bilden nedan.

På fredag kväll samlades dessutm femteklass-eleverna tillsammans med föräldrar för ett hejdundrande graduation-party.

I går lördag, var det avslutning för Lillebrors fotbollssäsong. Han avslutade stilmässigt med tre mål och tre målgivande passningar och fick en fin plakett för sina insatser under året. Sedan ilade vi till skolans spring-fest, som var lika hysterisk som vanligt. Och kul. Och het.

Därefter ett eftermiddagsparty för våra vänner Philippa och John, som ska flytta till Boston inom kort. Sedan hann vi faktiskt med att sitta någon timme och äta en god middag tillsammans hela gänget, innan hustrun och jag åkte iväg till våra kompisar Val och Laurent, som hade ett stort party eftersom de också ska flytta ifrån DC. De ska tillbaka till Schweiz efter tre år här. Tråkigt, de är väldigt trevliga och Val har i perioder varit min running buddy - sett till att jag orkat ta mig ut på löparrundorna.

Slutligen hämtade vi upp Big Brother som var på ett annat party ute i Silver Spring, innan vi rundade av kvällen med nattligt sudd med Åsa och Anders runt köksbordet.

I dag är det något mindre intensivt. Delar av Sverigebesöket och delar av vår familj har åkt iväg på en shoppingtur till Tysons Corner. Jag och pojkarna är kvar i hemmets lugna vrå. Grabbarna är i Rose Park och spelar basket och jag ska strax ta mig dit, jag med. I eftermiddag ska vi till Syster Ysters nya skola och äta glass.

Det är ruggigt varmt i Distriktet. Nästan 35 grader just nu.

Anders och Åsa med några av kidsen tittar storögt på när 5th-graders spelar kickball mot lärarna.

Lillebror fanns förstås också i publiken...

...hans t-shirt gav inget utrymme för tvekan om var hans sympatier låg.

Naturligtvis var Hyde's eget cheerleading-gäng på plats.

Nurse Douglas, vår oerhört trevliga skolsköterska, hejade högljutt på eleverna.

Syster Yster slår till. Hon såg till att plocka hem en av elevernas totalt omkring tio poäng.

Hennes lärare Mr Atwell i en stilstudie. Som vanlig vann lärarna stort...

...ingen hänsyn till barnen, här inte. Mr C sparkade bollen långt, långt bort.

Syster Ysters klass på Graduation Party fredags kväll. Snart kommer alla barn skingras. Känns sorgligt. Många av dom - och deras föräldrar - har blivit nära vänner under de tre år vi varit här.

Lördagens stora event var Spring Fest på skolgården. Här försöker Syster Yster träffa den röda knappen som innebär att den som sitter på plankan åker ner i vattnet. Väldigt poppis, särskilt med tanke på...

...att det var drygt 30 grader varmt. Här är det vild dans vid DJ-båset. fattar inte att de orkade i hettan. Men kul var det.

Ingen vidare fotbolls-hets här inte

Det råder väl ingen VM-feber här i USA direkt (med hänvisning till Hannas blogginlägg från Brasil), även om USA faktiskt är med i World Cup och möter England i första matchen, på lördag.

Visst står det en del i tidningarna och visst har ABC och ESPN en del förhandsprogram (nu i kväll har t ex ESPN en ambitiös två timmar lång genomgång av samtliga lag - det står på i bakgrunden när jag skriver det här). Men Washington Nationals nya pitcher (kastare med liten boll) Stephen Strasburg fick ungefär 100 gånger mer medial uppmärksamhet när han debuterade för hemmalaget häromdagen (jag pratar baseball här).

Själv ska jag nog se en eller annan match. De flesta visas på kabel-TV här.

Är skyldig er en springrapport:

4:49,69
4:55,28
4:44,71

Sprang således bara tre kilometer i 30-gradig värme. Men det gick ju rätt snabbt, så jag får väl se det som en tempoträning. Sedan joggade jag en dryg kilometer, med genomsnittsfarten 5:08,63.

Luftfuktigheten har jag fortfarande inta fattat hur man mäter, men jag uppskattar den till cirka 345 procent.

I dag var det Crazy Day på vår lokala skola. Nedan kan ni se några exempel på Crazy Kids. I morgon är det dags för den traditionella Field Day med den lika traditionella kick ball-matchen mellan femmorna och lärarna. Som vanligt hejar jag på eleverna.

Big Brother har varit på Vita Huset i dag och hälsat på The Obamas. Jag bad honom hälsa, vi har ju barn på samma skola från och med i höst... I morgon är hans sista dag på skolan för läsåret, vilket firas med att hela klassen sover över på plugget.

Nu ska jag åka iväg och hämta The Ribbings som snart bör vara här med bussen från New York City.

Syster Yster och Lillebror på väg till en helt ovanlig skoldag.

Här är Lillebror med två crazy klasspolare.

Och här är Syster Yster med tre crazy klasspolare.

Sverige-besök på gång

Okej, jag ger mig, Jag ska sluta vara så detaljerad om mina löpresultat.

I övrigt ser vi fram emot besök från det gamla landet i morgon. The Ribbings are coming. Kul!

Annars intet mycket nytt att förtälja. Regnig dag i Distriktet. Skrivjobb hela dagen. Trött i ögonen.

Jo. Vi har bokat in sommarens resa to Sweden. Vi landar i Estocolmo dagen före midsommar och åker tillbaka den 27:e juli. Stockholm, Halmstad, Skåne och Småland finns på agendan.

GPS-fakta från löpningen

Löpfakta:

Första kilometern: 5:56,07.

Andra kilometern: 5:04,07.

Tredje kilometern: 5:12,32.

Fjärde kilometern: 5:13,88.

Femte kilometern: 4:53,48.

Sjätte kilometern: 5:11,33.

Sjunde kilometern: 5:36,43.

Åttonde kilometern: 6:12,84.

Ja, jag vet. Första och sista kilometrarna gick väldigt långsamt. Den första förlorade jag ungefär en minut på genom att jag var tvungen att vända tillbaka till huset, springa upp för trappan, låsa upp dörren, springa in, hämta pengar ur plånboken, springa tillbaka, låsa dörren och sedan ner för trappan igen. Jag hade nämligen glömt att jag behövde ha med mig pengar för att ladda tunnebanekorten för mig själv och sonen.

Den sista kilometern bestod av en enda lång och fruktansvärd mördarbacke uppför, till Big Brothers skola. Den är hemsk. Jag är glad att jag inte knäckte mig helt där.

Annars är jag väldigt nöjd med farten. Under de övriga sex kilometerna låg jag på en snittid på lite drygt fem minuter. Totalt sprang jag bort 684 kalorier, vilket ger mig rätt att dricka ungefär 4,15 flaskor Samuel Adams Boston Lager. Vilket jag dock inte gjorde. Jag nöjde mig med sparkling water spetsad med en smula äppeljuice. Detta intogs till en fullständigt formidabel indisk kycklinggryta, med broccoli, paprika, rödlök och rikligt med curry samt jordnötter och kikärter. Serverades med ris.

I övrigt denna dag i Distriktet. Jag agerade flyttkarl åt en kompis under morgonen och fick mig en tur ut till förorter i Maryland som jag aldrig satt min fot i tidigare. Klart intressant.

Vädret? 28 grader och strålande sol. Muy bien!

Heritage Day at School

I dag, en dag efter den svenska nationaldagen, firades Heritage Day på vår lokala skola här i Georgetown och de båda yngsta klädde sig naturligtvis enligt sitt svenska arv.

Det blev väl inte några folkdräkter, direkt. Men fotbollsdräkter. Och Syster yster hade en rolig hatt som kronan på verket.

Andra barn på skolan hade klätt sig enligt sina respektive etniska bakgrunder. Och har man inte fattat det förr, så fattade man det i dag; Skolan består verkligen av kids från hela världen och med alla möjliga sorters ursprung. Här fanns indianer, schweizare, mongoler, kineser, ryssar, fransoser, amerikaner, sydamerikaner, centralamerikaner, vietnameser, indier, afrikaner från både norra och södra delen av kontinenten och massor av andra.

Coolast, förutom de båda svenskarna förstås, var nog Oscar i Syster Ysters klass som hade en gigantisk fjäderskrud med sig. Han har indianskt ursprung.

I morgon är det PJ Day. Dvs pyjamasdag...

Världens tråkigaste sport

Vi var på den amerikanska versionen av brännboll, baseball, i eftermiddags. Jag fattar inte poängen. Publiken har tråkigt och ägnar sig mest åt att äta eller prata med varandra. Till och med spelarna är helt oengagerade och står mest och gäspar. Och tuggar tuggtobak för att inte somna helt.

Och när de, till synes närmast av misstag, råkar träffa bollen med slagträet, springer de lite lojt till nästa base, omkring 20 meter bort. Och stannar där och pustar ut i en halvtimme.

Stämningen på läktarna är... uttråkad är väl det begrepp som ligger närmast.

Tack vare min gode vän Brian, en hardcore Red Sox fan, fick jag en snabblektion i the basics. Brian är en ytterst trevlig kille och det förvånar mig att han, liksom flera av mina amerikanska manliga vänner, faktiskt fastnat för den här sporten som måste tillhöra de absolut tråkigaste som finns.

Sannolikt är det väl något i kulturen. Känslan för sporten är större än idrotten i sig. Barndomsminnen... Pappa och son som satt och tittade på matcherna för 35 år sedan. Gemenskap. Kärlek. Pappa-son-relation...

Jag vet inte. Jag ska ta upp det med Brian nästa gång vi träffas över en öl eller två. Det måste vara något freudianskt med det här.

Amerikansk fotboll kan jag förstå poängen med. Jag har sällan upplevt en sådan stämning som när vi var på Fed Ex Field för några år sedan och alla 90 000 på läktarna vrålade BIG D när Redskins skulle försvara sig. Även på basket är det engagemang och god stämning. Liksom på hockey. Och till och med soccer.

Men baseball... Det mest spänannde med dagens match var om det skulle börja åska eller inte. Jag ska inte ödsla mer text om detta. Kan bara konstatera att vi gick någon timme innan det var slut. Och att Nationals så småningom förlorade med 5-4 mot Cincinnati Reds.

Halvtomt på läktarna, segt på planen. Spelarna höll på att somna. Publiken höll sig vaken genom att äta oavbrutet.

Vi försökte engagera oss, men det var rätt svårt. Alla hade lika tråkigt.

Maskotarnas inträde på planen var matchens höjdpunkt...

...tillsammans med det annalkande ovädret.

Intensiv lördag i Distriktet

Trots att det var lördag, steg vi upp i ottan och tog cyklarna in till the National Mall strax före kl 7 i den arla morgonstund. Hustrun hade i ett anfall av motionsiver anmält sig själv och dottern till ett 5 kilometer långt lopp och vi skulle vara på plats redan 7.30.

Vi grabbar ställde självfallet upp som stödtrupp och hejarklack.

Tjejerna sprintade på fantastiskt bra i hettan (25 grader redan på morgonen) och vi var tillbaka i huset strax efter 9. Sedan var det dags för clean up på skolgården i en dryg timme, innan Lillebrors fotbollsmatch drog igång. Då hade temperaturen stigit till drygt 30 grader och vår fotbollshjälte såg ut som en nykokt kräfta i ansiktet när matchen var över. Hans Penguins vann med omkring 9-3. Eller möjligen 7-1.

Därefter tillbaka till skolgården för att avsluta städningen och hämta upp resterande barn, som stannat kvar där och "jobbat" (= lekt med vattenslangen, alla var väldig blöta när vi kom dit).

Sen eftermiddag och kväll ägnades åt en och annan öl, körning av dottern till en sleep over, matlagning, fotbollsmatch på bakgården och diverse annat skoj. Nu är klockan tio minuter över tio på kvällen och det är exakt 28,4 grader utanför fönstret.

I morgon ser vi fram emot att gå på baseball. Nationals, som alla kallar Nats här, möter Cincinatti Reds. The Big Red Machine. Jag fattar inte ett dugg av baseball, men det sägs vara rätt kul att kolla på.

Och ibland träffar dom till och med bollen med det där slagträet, har jag hört av initierade källor.

Mina fantastiska tjejer kutade i gryningen. Heja!

Första GPS-rapporten

Så har då även jag drabbats av den nya tekniken och beställde en så kallad GPS-klocka via nätet. Följer därmed i Martins, Rickards och Tainas spår och kan nu mäta en massa roliga saker. Det är faktiskt så roligt att jag tittar mer på klockan än på omgivningarna, bilarna, cyklarna och vägen framför mig. Dessutom är det klart stressande, eftersom jag hela tiden vill slå nya rekord.

Hustrun hjälpte mig få igång allting tekniskt och sedan var det bara ut och kuta. Det enda som återstår nu är att ladda hem ett program i datorn så jag kan se var jag har sprungit, vilket kan vara en poäng eftersom jag är så upptagen med att kolla på klockan hela tiden. Dessutom kan man visst mäta hjärtfrekvensen via någon slags BH-liknande sak som man ska ha över bröstet.

Okej, nu brinner ni förstås av nyfikenhet över hur det gick på den första rundan med nya klockan? Här är en del fakta:

Temperatur: 27,6 grader
Kilometer 1: 5:41,97. 85 kalorier.
Kilometer 2: 5:15,28. 84 kalorier.
Kilometer 3: 5:28,71. 85 kalorier.
Kilometer 4: 5:25,53. 84 kalorier.
Kilometer 5: 5:30,01. 84 kalorier.
Kilometer 6: 5:10,53. 85 kalorier.
Kilometer 7: 5:21,45. 85 kalorier.
Kilometer 8: 5:22,90. 84 kalorier.
Kilometer 9: 5:21,73. 88 kalorier.
Kilometer 10: 5:49,53. 88 kalorier.

Som synes gick jag ut rätt löst, vilket till stor del beror på att jag var tvungen att vänta en halv minut vid ett övergångställe på M Street. Andra kilometern var snabb, vilket jag sedan fick betala för under nästa tre. Jag sprang fortast under den sjätte kilometern och höll sedan god fart fram till sista, som dock innehåller ett par rejäla uppförsbackar.

Sammantaget gör detta en sluttid på 10 kilometer på 54 minuter, 46 sekunder samt ungefär 666 tusendelar. Eller en genomsnittlig kilometertid på 5 minuter, 25 sekunder samt 764 hundradelar.

Tyvärr har jag ännu inte lyckats klura ut hur jag kan se höjdskillnader, lufttryck, luftfuktighet, vindförhållanden, mina egna viktförändringar, kroppens behov av dryck och energi samt hur nära döden jag var under olika delar av loppet.

Får återkomma om det.

Ett bildrep från Louisiana

Här följer många bilder från vår resa till oljelandet Louisiana...

...det var fler journalister än turister på badstränderna. I bakgrunden en oljeplattform. Bilden tagen på Gran Isle...

...där det fanns gott om olja, här i formen av ilandflutna klumpar.

Oljefynd på stranden.

Senator Mary Landrieu diskuterar oljeläget...

...medan kidsen bekantar sig med den världsberömde skådisen Stephen Baldwin (nej, jag hade heller aldrig hört talats om honom innan, men han spelade med i bl a Slapstick 2). Han gjorde en film om oljekatastrofen.

Snyggt folk vid Mississippifloden.

White trash vid Mississippifloden.

Rätt cool kille vid korsningen Peter och Bourbon i New Orleans. En trevlig kombo.

Typisk New Orleans-miljö.

En hälsning till en kusin.

Vi gjorde ett besök på akvariet i centrala stan. Här kanske världens fulaste fisk.

Big Brother fast i akvariet.

Lillebror fast i akvariet

Syster Yster fast i akvariet.

Dagens mest ironiska skylt...

Vi tog en båttur på Mississippifloden.

Hustrun jobbade intensivt. Vi fixade mat till henne på rummet. Här en cajunsallad med shrimps i olja.

Mera shrimps. Det fiskas en del trots allt.

Här pumpar de upp nyfångade räkor.

...och så här ser de ut på nära håll. Okokta.

En Black-Crowned Night-Heron i en fiskehamn vi besökte.

En läcker husbåt på grund in the swamps. Oklart vem som bodde där.

Fler journalister än turister.

En Yellow-Crowned Night-Heron. Väldigt vacker.

Familjen vid träskmarkerna. Häftig miljö.

Ett träsktroll dök plötsligt upp. Man ser dom inte så ofta numera.

Min nya favvokrog. Man kör så långt ut man kan komma i träskmarkerna. Sedan ligger den där, in the middle of nowhere...

...här samlas de coola killarna. Fiskare. Sailors. Oljesanerare (jo, jag har faktiskt jobbat som professionell oljesanerare, tro det eller ej)

Det var väldigt varmt...

Ytterligare en hägerart, den vackra ägretten.

Vi åkte till svägerskas gamla lägerskola i delstaten Mississippi. Känner du igen dig, Hanna?

Här skolans entré förskönad med en vacker hustru.

Big Brother jobbar på skoluppgifter på flygplatsen i går. Vi var på väg hem...

...men tvingades vänta i flera timmar eftersom Delta Airlines ställt in vårt plan. Utan förklaring.