Tjejerna tillbaka och vi sticker

Familjens flickor är tillbaka, solbrända och glada. Hustrun jobbade förstås intensivt, men tog faktiskt en dag ledigt nere i Florida och tog med dottern till Universal Studios i Orlando i går. De hade haft jättekul, men Syster Yster hade gärna åkt lite mer våldsamma berg- och dalbanor. Det blev visst bara en bana där snittåldern på åkarna var runt fyra år. Hustrun är verkligen inte särskilt rädd av sig överlag (tvärtom, hon är betydligt modigare än jag på många sätt), men när det gäller coola rides är hon inte så mycket att luta sig mot.

I morgon ska lillgrabben och jag sticka iväg på eget äventyr - vi har blivit inbjudna att fira springbreak nere i Outer Banks i North Carolina, tillsammans med vänner och blir sannolikt borta till mitten av nästa vecka. Så det kanske inte blir några inlägg här på bloggen på ett tag. Tror inte det finns någon wifi därnere i obygden... Däremot en massa vårflyttande fåglar, så jag tar definitivt med kikaren och fågelboken.

Hur kul som helst! Jag återkommer med rapport.

I morgon är det allsvensk premiär. Göteborgsatleterna möter Häcken, laget från Hisingen. GAIStrupp ser oroväckande stark ut, så jag förutsätter att det blir förlust.

Varför inte koordinera loven?

Inte särskilt mycket att berätta från Distriktet. Pojkarna är i skolan, tjejerna är kvar i Florida och jag sitter vid min datamaskin och jobbar och jobbar och jobbar.

Tog dock en kort paus i arbetet, tog ut cykeln och stack iväg på en runda under eftermiddagen. Tog vägen söderut längs floden, passerade Lincoln Memorial, tog bron över till Virginia och sedan på andra sidan floden upp till Key Bridge. Sedan back home in Georgetown. Totalt nio kilometer, snittfart drygt 23 km/h och 340 borttrampade kalorier.

Måste säga att det är betydligt roligare att cykla på riktigt, jämfört med att gå ner i vår källare och bestiga träningshojen...

I morgon är det sista dagen för grabbarna i skolan, sedan är det springbreak. Samtidigt börjar Syster Yster skolan efter sin break... Väldigt kul att de koordinerar skolloven här i stan. Inte. Ur det perspektivet är det inte optimalt att ha tre barn i tre olika skolor. Tror inte att vi haft en enda gemensam springsbreak någonsin sedan vi flyttade hit för snart fem år sedan.

Ja, nu ska jag kolla tredje perioden mellan Caps och Bruins. 0-0 så här långt. Det får väl betraktas som ett fall framåt.

I backspegeln, del fem

Det gick käpprätt åt skogen för Caps i går (1-5) och nu talar mycket för att laget kommer att missa slutspelet. Vilket ju är en stor skandal för ett gäng som bland många tippades vara med och slåss om segern i Stanley Cup i år.

Jag kan inte tänka mig att coachen Dale Hunter får vara kvar mer än några veckor till. Att misslyckas med att ta sig till play off med det här laget måste betraktas som klart anmärkningsvärt. Antagligen ryker även general managern och ett antal av spelarna också.

I övrigt denna dag i Distriktet: presidentkandidaten Newt Gingrich är på besök några kvarter bort. Han talar just nu på Georgetown University, ett av de mer liberala universiteten i denna del av landet. Det fanns planer på protester utanför möteslokalen, men i skrivande stund har jag inte hört något närmare om det. Har tyvärr ingen möjlighet att närvara själv.

Familjens tjejer förlustar sig fortfarande i Florida (nå, hustrun jobbar förstås som vanligt cirka 150 procent) och vi grabbar sköter ruljansen (märkligt ord, förresten) på hemmaplan. För min del är det mest bara jobb som gäller, jag är mitt inne i ett större research- och skrivprojekt som kommera att pågår ända fram till sommaren.

Det är ett hårt liv. Men ämnet är klart intressant, så jag klagar inte.

Kan också meddela att parkpolisens beridna enhet ridit förbi mitt fönster här vid skrivbordet två dagar i rad. Mycket trevliga och närmast exotiska avbrott i arbetet, även om jag i grunden är stor hästskeptiker. Särskilt sedan den gången på Island för 30 år sedan, då min gode vän Staffan och jag höll på att bli ihjältrampade av uppskattningsvis 500 vilda islandshästar. Vi låg och sov i godan ro i vårt tält och vaknade av att hela marken skakade mitt i natten. Sedan var det inget annat att göra än att ligga och be till högre makter för att den gigantiska flocken skulle bromsa in strax före tältduken. Vilket den gjorde med några centimeter till godo.

Jag fortsätter envetet på temat nostalgi. Här är ett par bilder från ett annat kärt kusinbesök, runt nyåret 2008-09.

Hon är sig lik, kusin C. Och ändå inte.

Syster Yster och kusin J gillade mina pannkakor.

I backspegeln, del fyra

Tjejerna är lyckligt och väl framme i Florida. Syster Yster meddelade just att det är 82 grader varmt. Fahrenheit, då. Barnen har alltmer övergått att beskriva temperaturen med denna fullständigt ologiska mätenhet.

Och inte nog med det. Big Brother har precis börjat träna tresteg i sin friidrott - och föredrar att prata längder i feet. Obegripligt.

Bara grabbar hemma, således. Alltså kan man ostörd se på hockey. Inte för att det är säskilt mycket att se på. Caps ligger under med 1-4 mot Buffalo. Ovetjkin klantade precis till det, vilket innebar att Sabres kunde göra sitt fjärde mål - i numerärt underläge som det så vackert heter. Det vill säga Buffalo hade en spelare utvisad.

Det är mycket GAIS över Caps just nu. Den här mtachen måste nog DC vinna om man ska ha en reell möjlighet att nå slutspelet. En period kvar...

Jag tröstar mig med en smula nostalgi. Här är en bild på ett glatt kusingäng från hösten 2007:

"Det är orättvist!"

Det är så fiffigt uträknat att våra barns spring breaks aldrig är koordinerade. Således var detta den första dagen på Syster Ysters lov. Killarna går i skolan som vanligt och är lediga nästa vecka. Då är dottern tillbaka i plugget.

Hur smart som helst.

Men Syster Yster är inte den som klagar. För hustrun ska ner till Florida på jobb i morgon och dottern ska med - hur kul som helst! Enda problemet uppstod när Lillebror fick reda på planen.

"Det är orättvist!" slog han fast omedelbart, tveklöst och mycket upprört. Det hjälpte inte att jag lockade med att vi, som en kompensation, kunde cykla upp till den kommunala poolen under hans spring break.

Han vill också till Florida.

Och ärligt talat, vem vill inte det? Livet är inte alltid rättvist.

Första hockeymatchen i år

Medan Sverige ägnade sig åt bandyfinal på Studenternas i Uppsala, stack Lillebror, Syster Yster, en av hennes kompisar och jag på NHL-hockey här i Distriktet.

Fösrta gången i år, faktiskt. Jag tänkte att man borde väl se Capitals åtminstone någon gång live och köpte andrahandsbiljetter till en i sammanhangen tämligen hyfsad summa (fördelen med att Caps spelar dåligt är att färre vill gå och se dom).

Avslagen match och rätt avslagen stämning på läktaren, men Caps spelade hyfsat i andra perioden och vann till slut tämligen komfortabelt med 3-0 över Minnesota Wild. Matchens litrare blev målisen Braden Holtby. Mycket välförtjänt. Enda svensken på plan: Marcus Johansson. Spelade hyfsat och passade fram till ett mål.

Bäckstroooom är fortfarande skadad, men har visst satt igång och träna igen efter sin hjärnskakning i början av januari.

Annars inte mycket nytt att rapportera från Distriktet. Hustrun har jobbat hela dagen, jag har jobbat halva och kidsen har mest ägnat sig åt diverse tekniska apparater eftersom vädret knappast inbjöd till uteaktiviteter.

Nyspolat och klart, Verizon Center för några timmar sedan...

Sedan var det dags för nedsläpp. 3-o blev det till hemmalaget till slut.

Tjejerna tyckte det var rätt kul...

...liksom Lillebror...

...samt bloggar'n, som testade hustruns nya kamera som bland annat innehåller en kul fish eye-effekt, vilket ju onekligen gav en ny dimension till denna vackra man.

Budskapet i The Hunger Games

Jag hämtade Syster Yster hemma hos en kompis i fredags eftermiddag, efter en bionatt med premiären av The Hunger Games. Hon var förstås hur trött som helst, de hade kommit i säng halv fyra på natten, men framförallt berörd av filmen. Hela bilvägen hem berättade hon om barnen och deras fruktansvärda öde. Hela historien är någon slags framtidsskildring där 24 barn barn plockas ut via ett lotteri - två från vardera tolv distrikt i ett land som påminner om USA. Sedan ska de tävla mot varandra i en cynisk TV-show. Ett barn segrar - det som överlever...

Låter som en slags blandning mellan Flugornas herre och Robinson. Eller som något som Stephen King kunde ha skrivit.

När dottern berättade insåg jag att jag inte har någon som helst koll på vad ungdomar läser nuförtiden. Filmen bygger på Suzanne Collins första del i "hungertrilogin" och Big Brother läste böckerna redan för flera år sedan.

Nu tror (hoppas) jag att just Collins bok (och filmen) har ett moraliskt uppbyggligt budskap. Och Syster Yster var som sagt väldigt berörd av filmen. Samtidigt tänjer vi ju hela tiden på gränserna när det gäller cynism och våld. TV-såporna blir allt råare, tävlingar allt hårdare och boxning framstår numera som en civiliserad sport jämfört med de makalösa "sporter" som handlar om att sparka ihjäl motståndaren inne i en bur.

Och allt sker på bästa sändningstid i TV.

I övrigt kan meddelas att sommaren i Distriktet tagit en tillfällig paus. I dag har det regnat hela dagen och det är inte mer än 17 grader. Brrr.

GAIS spelade 1-1 mot IFK Norrköping i dagens genrep inför den allsvenska starten om en vecka. Och Caps förlorade förstås mot Winnipeg Jets i går kväll.

Magisk kväll i Distriktet

En helt magisk kväll i Distriktet. 23 grader varmt kl 9 på kvällen. Hade grillpremiär och långa samtal med vår kompis Andreas, som kom över efter jobbet. Hustrun och Lillebror hann dessutom med att kila över till skolans Family Fun Night, medan vi vände på kycklingen på grillen. De hade - obegripligt nog - haft snötema och som vanligt hade allting varit helt hysteriskt, med 30-gradig värme och en ljudvolym som gjorde alla normala samtal omöjliga.

Syster Yster har springbreak från och med i morgon och firar detta genom att gå på bio i natt. Det är premiär på The Hunger Games kl 12.01 - och dottern ska dit tillsammans med tre kompisar. Jag har lovat att köra dom dit, som tur är har en annan pappa anmält sig som frivillig att hämta tjejerna kl 02.00 i natt...

I övrigt har jag mest jobbat, men jag hann med en 45-minuters cykeltur under sen eftermiddag.

När jag var barn...

En helt normal onsdag. Det enda onormala var möjligen att Syster Yster fick ta sig hem på egen hand från skolan i dag, eftersom hustrun hade tagit bilen och stuckit iväg på jobb i Baltimore. Det är väl i och för sig inte så särskilt märkvärdigt. I praktiken handlar det om att gå omkring hundra meter från skolan, ställa sig vid busshållplatsen, kliva på bussen och sedan kliva av en kvart senare omkring 100 meter från vårt hus.

Men det har liksom blivit så att jag eller hustrun hämtar med bilen, eftersom det är två kids till som ska hem ungefär samtidigt: Big Brother och en av hans skolkompisar som samåker med oss.

Annat var det när jag var ung. Jag tror inte att mor och far hämtade mig en enda gång från skolan. Eller körde mig dit. De jobbade ju och båda var redan utflugna när det var dags för brorsan och mig att sticka till plugget. Och när vi slutade, så var de kvar på jobbet fortfarande. Farsan, som jobbade på varv, började prick 7 och slutade 4:18 om jag minns rätt - de jobbade lite extra för att tjäna in några klämdagar. Mamma hade kontorstider på ljusfabriken men var på jobbet extra tidigt vareviga dag och gick ofta hem sent. Någon mer plikttrogen person har troligen aldrig funnits på denna jord.

Så det blev till att cykla de fyra mil jag hade till skolan. Varenda dag. Jobbigast var det när det var 30 minusgrader och en meter snö. Särskilt innan snösvängen hade hunnit ploga.

Så var det när jag var barn.

Kul på hjul med GPS-klocka

Vaknade av ett rejält åskoväder vid halv sju i morse. Hustrun hade oljat in utemöblerna kvällen före och låtit dom stå och torka över natten. Men torra blev det ju inte direkt. När det blixtar och dundrar så regnar det också. Eller öser ner är nog en mer rättvis beskrivning.

Sedan drog molnen bort och resten av dagen var vacker med en sympatiskt temperatur på runt 25 grader. Jag stack iväg på en timmes cykeltur efter arbetstid. Tack vare min gamle gode vän Lennart lyckades jag ställa om min GPS-klocka (ni som läst den här bloggen ett tag vet allt om denna klocka) till cykelformat. Och istället för distanser man avverkat på tid (t ex löpning en kilometer på 4:43) så visar den nu hastighet mätt i kilometer per timme.

Jättekul!

Dessutom förstås hur långt man cyklat och genomsnittsfart och en massa andra coola grejer.

Så i dag cyklade jag en kort tur längs stigarna nere i Rock Creek. Upp och ner och många svängar. Dessutom kollade jag mera på klockan än på vägen, vilket påverkade cyklingen negativt. Och underlaget är verkligen uruselt. Och det var en massa turister i vägen hela tiden. Och jag kände mig lite sliten efter söndagens tur till Great Falls. Och ena trampan lät lite konstigt. Mycket insekter i luften. vattenpölar här och där.

På det hela taget gick det med andra ord rätt långsamt, vilket förstås inte var mitt fel på något sätt. Snittfart på vägen ut: 20,8 km/h. På vägen tillbaka: 23,6.

Antal bortcyklade kalorier: 847 (= 5,3 flaskor Sam Adams). Tid: 42 minuter och 43 sekunder. Distans: 15,98 km.

Toppfarten i backen nerför Tilden Street: 52,2 km/h. Hur kul som helst! Mindre kul att cykla uppför samma backe, där var snittfarten nere på runt 10-12 km/h...

Annars denna dag: En vanlig dag. Barnen var i sina skolor, hustrun jobbade och jag likaså. Pratade med brorsan som lät glad över att det skulle bli nio grader varmt i Stockholm i morgon. Här är temperaturen just nu 20,2 grader utanför fönstret klockan 21 på tisdagskvällen.

I backspegeln, del tre

Återigen dags för ett par bilder från förr. Min längtan efter nostalgi är oändlig.

Inte mycket nytt att förtälja i övrigt från Distriktet. Sommaren fortsätter, grabbarna är på skolan som vanligt och hustrun och jag jobbar på. Syster Yster har en kul vecka på skolan. Det kallas minimester och infaller mellan den andra och tredje trimestern (läsåren här är uppdelade i tre lika långa terminer). Under minimestern kan eleverna välja på en massa roliga saker, allt från olika välgörenhets- eller communityprojekt till resor till Spanien eller Kina (för de lite äldre studenterna).

Syster Yster har valt att ägna veckan åt att upptäcka helt eller delvis okända sidor av DC. I dag har de bland annat varit i området kring U Street och Columbia Heights, kollat in den gamla klassiska Howard Theater där "alla" svarta musiker spelat genom åren och som nu ska renoveras efter många år i glömska. Och så åt de lunch på Ben's Chili Bowl - ännu ett klassiskt ställe i den delen där medborgarrättsrörelsen var som starkast på 1960-talet.

Nu ska jag kolla hockey, bra match i kväll: Caps mot svensklaget Detroit Red Wings.

December 2007, vår egen "fröken Gåta" (hon heter Riddle i efternamn) som var barnens extrafröken under vårt första halvår här. Hon tränade dom i engelska, hjälpte till med läxor och var på det hela taget ett fantastisk stöd för oss.

Jag minns att det var iskallt. Januari 2008. Svärmor och svärfar var och hälsade på, jag hade precis kommit tillbaka från Sverige där jag firat mammas 80-årsdag. Det känns både långt borta och väldigt nära.

Körsbärsblommor

Vi stack ner till Tidal Basin och kollade in körsbärsblomning i förmiddags, tillsammans med uppskattningsvis en halv miljon andra körsbärsintresserade. Det är väldigt vackert, som en explosion blommor.

Dessutom gick vi långsamt genom FDR-monumentet, som råkar vara mitt favvomonument, Det var onekligen en intressant tid då, på 1930- och 40-talen. Franklin D är den enda amerikanska presidenten som suttit tre mandatperioder, för övrigt.

På eftermiddagen lånade jag Big Brothers mountain bike och stack iväg på en fyramilsfärd vid sidan av allfartsvägarna, på grus och sten läng C&O Canal. Det känns i benen, kan jag meddela.

Här är lite bilder från helgen:

Big Brother i körsbärsblom.

Varför så dyster, bloggar'n?
Lillebror håller upp Washington Monument.

Två görsnygga tjejer i körsbärsblom.

En görsnygg tjej i körsbärsblom.

Körsbärsblom.

Lillebror i hungerkön vid FDR-monumentet.

Nu verkar han ha fått mat av presidenten.

En GAIS-tröja nere vid barerna vid Washington Harbor (fast jag kollade och det var inte den vackraste av tröjor, det var nå't italienska lag). Bilden tagen i går på St. Patrick's Day.

I backspegeln, del två

Nostalgin fortsätter flöda från Andra Sidan. Här en bild från 25 november 2007. Jag kommer ihåg att vi precis kommit hem från en Caps-match, en sen kväll. Det var på den tiden laget fortfarande vann en och annan match.

I övrigt denna dag: S:t Patricks's Day. Kanonväder. Syster Yster och jag var uppe tidigt och gick ner till floden för att kolla in roddtävlingarna där tillsammans med några polare. Sedan var det premiär för Lillebrors fotbollsträning.

På sen eftermiddag gick hustrun och jag en sväng på sta'n. Vi hade lite vaga planer på att ta en grön irländsk öl, men varenda krog var överfull av gröntröjade och berusade människor. Så vi gick hem och tog vår öl på bakgården istället. Det var trevligt, det med.

Let's go Caps!

I backspegeln, del ett

Fick den där härligt nostalgiska känslan när jag plockade in den tre år gamla bilden i det förra inlägget. Så nu kompletterar jag med en bild från augusti 2007 - fyra och ett halvt år sedan. Det är första skoldagen och vi hade varit i USA i bara några dagar. Barnen kunde knappt någon engelska och allt var nytt och spännande och lite skrämmande...

Syster Yster ska precis börja trean, Big Brother femman och Lillebror ska snart börja på sin Montessoriförskola, som han gick i under vårt första år här.

Ja, herregud vad tiden går...

Nu ska jag laga mat samt ta en dusch - hustrun och jag ska ut på festligheter senare i kväll.

Sommaren 2007, första skoldagen i USA...

Körsbärsträden får bråttom i värmen

Bild från 1 april 2009. Det var innan klimatförändringen slagit till på allvar. Kusin L, Big Brother och svärmor.

Vi har fått problem här i Distriktet.

På grund av värmen så har NPS (National Park Service) tvingats flytta på datumen för "peaken" av Cherry Blossom, de dagar då tusentals japanska körsbärsträd runt Tidal Basin slår ut, två gånger. Redan nu, tre veckor före normal blomning har flera av träden satt igång med sin blomning, förvirrade av 28-gradig värme redan under första halvan av mars.

I genomsnitt sker "peaken" (vad heter det på svenska - höjdpunkten?) den 4 april. Nu räknar NPS med att den kommer mellan 20 och 23 mars.

Ur led är tiden.

I övrigt att rapportera från andra sidan: Mest jobb. Och plugg. Och vardag.

Fortsatt sommar och konflikt med grannen

Vet att det är tjatigt, men det är sommar i Distriktet. 25 grader varmt, dag efter dag. Blommor och blad slår ut i explosionsfart, allergiker går med munskydd och det går åt litervis med dryck här hemma.

När grannens fem trädgårdsarbetare (jo, det är sant), satte igång flishuggen uppskattningsvis sju meter utanför mitt fönster, gav jag upp alla ambitioner att försöka sitta ner och åstadkomma något vettigt framför datorn, drog på mig ett par kortbyxor och stack iväg på en fyramilsrunda med cykeln.

Härligt!

Som jag berättat tidigare finns det rätt gott om cykelleder runt omkring Distriktet. De är inte särskilt väl utmärkta eller marknadsförda och man får anstränga sig en aning för att hitta dom. I dag tog jag den så kallade Crescent Trail längs floden, sedan upp till Bethesda och bort till Silver Spring. Därefter söderut längs den meandrande Rock Creek. I stort sett bilfritt hela vägen.

Var tillbaka lagom till lunch, som naturligtvis intogs utomhus på bakgården. Sedan lyckades jag faktiskt jobba en hel del mellan flishuggen. Fram till att jag fick ett totalt utbrott, när de käcka trädgårdsarbetarna skulle "städa upp" efter sig. De blåste helt enkelt bort allt flis in på vår del av trottoaren. Jag antog att de skulle sopa upp allting och blev tämligen paff när deras första bil bara stack iväg. Jag sprang ner och ut och skrek till de två kvarvarande killarna, som redan satt sig i den andra bilen, att "You can't leave it like this!" och pekade uppfordrande på de kubikmeter av debris som låg samlat på trottoaren.

Men det kunde de. Lämna det alltså. Mannen som stack ut huvudet genom bilfönstret lyssnade intresserat till mina okvädningsord, sa något till chauffören och iväg åkte de med en rivstart.

Ångande gick jag över till vår trädgårdsintresserade granne, knackade på ovanligt hårt och ägnade sedan några intensiva minuter till att förklara min inställning till oljud i största allmänhet och till det faktum att hans gubbar lämnat en massa skit kvar på vår del av trottoaren. Den rike mannen, TV-producent, såg rätt skakig ut och ville nog helst dra igen dörren för att slippa se den där hemska svensken. Men han lät mig hållas, bad så mycket om ursäkt för sina gubbars skull och lovade att han "skulle ta kontakt med firman".

Jag avslutade med ett glatt "this is so totally not acceptable" och gick därifrån med högburet huvud.

Sportrapport och nya primärval

Och så över till sporten:

GAIS' supporterklubb Gårdakvarnen valde för några dagar sedan den klassiska krogen Gamle Port som uppladdningsställe inför hemmamatcherna. Lite senare exploderade en sprängladdning där. Sedan var det dags för årsmöte häromdagen. Jag hade tyvärr inte möjlighet att närvara, men enligt rapporterna gick föreningen med 8,3 miljoner kronor i förlust förra året. Dessutom behöver högkvarteret Gaisgården renoveras och fixas till för ett antal miljoner.

Hejåhå. Det ser bra ut inför den allsvenska premiären.

Å andra sidan har klubben tydligen fattat beslut om att bli den första allsvenska föreningen som ska bli miljöcertifierad. Elbilar till spelarna, solceller på Gaisgården, helt genomförd återvinning och returhantering. Glädjer ett gammalt miljöhjärta. Svartgrönt goes mer grönt.

Dagen har varit fantastisk - uppemot 27 grader varmt. Det var så varmt att AC:n satte igång. I övrigt: zappar mellan primärvalen i sydstaterna Mississippi och Alabama (Santorum verkar gå otippat bra) samt Caps mot N Y Islanders (Caps ligger under med 2-4 inför sista perioden, två självmål).

Och sedan äter jag på tok för mycket godis och har inte cyklat bort en kalori på två dagar. Ajaj. Fast i morgon är en ny dag.

Sommartider och amerikansk sommartid

Sommarvärmen fortsätter i Distriktet. Det ska bli mellan 22 och 25 grader varmt hela veckan. Det är sydsydvästen som tar med sig karibisk hetta - och en del fukt dessutom. Det blir ömsom regn ömsom sol de närmaste dagarna. Naturen exploderar. Det växer så det knakar.

Lämpligt nog infann sig denna värme lagom till sommartiden - vi ställde om klockorna i går vilket plötsligt ledde till att det är fem timmars tidsskillnad till Sverige jämfört med normala sex. Vilket i sin tur ledde till att det strulade till sig kring ett sedan länge planerat videomöte i morgon.

Så kan det gå. Det löser sig förhoppningsvis.

Trots dagens fantastiska väder har jag suttit inne framför datorn i stort sett hela dagen. Plikten framför allt som han sa, den gamle kungen, Fram mot kvällningen fick vi kärt besök, hustruns kusin Anna kom inflygande från Stockholm med väskan fylld av svenskt godis. Hon ska stanna i ett par nätter, för att sedan flyga vidare upp till The Big Apple på onsdag morgon. I morgon ska hon bland annat besöka Lillebrors skola, prata med rektorn och bli guidad runt av Lillebror själv!

I övrigt att rapportera: Big Brother skadade sig på dagens friidrottsträning. Klassisk sprintskada, sträckt hamstring. Eller känning lårets baksida som det brukar heta på fotbollsspråk. Återstår att se hur länge han kommer att gå med detta.

Irländsk parad - eller inte...

En fullständigt underbar söndag i Distriktet. Våren står i full blom och S:t Patrick's Day firades med ståtlig parad nere på the National Mall - en vecka i förväg. Paraden hade i vanlig ordning tämligen få irländska inslag. Här i nationens huvudstad är inte den bakomliggande orsaken till paraden särskilt viktig.

Det är själva paraden som spelar huvudrollen.

Således är det ungefär samma gäng som paraderar oavsett om det är Independence Day, S:t Patrick's Day eller någon annan Day. Det är olika etniska grupper, det är militär och hemvärn, det är en massa bilintresserade föreningar, det är polisens motorcykeltrupp, det är diverse blåsorkestrar, det är medeltida sällskap, det är olika brandstationer - gärna med någon äldre brandbil, det är allmänt utklädda konstiga personer och väldigt mycket annat.

För att fira det irländska hade flera, men inte alla, pliktskyldigt hängt på sig någon grön attiralj.

Rätk kul att se hur som helst och dessutom fantastiskt skönt att vara ute i det suveräna vädret. Det var så fint att jag vägrade gå ner i källargymmet vid hemkomsten. Istället tog jag min vanliga hoj och cyklade en dryg tremilarunda i Virginia på eftermiddagen. Massor av folk ute och sprang, gick, åkte rullskridskr eller cyklade.

Här är lite bilder från dagen:

Vårkänsla i Distriktet. Och det ska visst bli ännu varmare går det rykten om

Ja, försök spåra det irländska i detta inslag på S:t Patrick's Day Parade...

...eller här - det är en maskot för baseballgänget Nats. Möjligen Thomas Jefferson? Möjligen irländskt påbrå?

Två tvättäkta irländare. Grabben har snart vuxit ikapp mig. jag måste börja äta mer grönsaker.

Familj vid parad.

Falun gong-gänget var som vanligt ute och gick. Observera de gröna inslagen.

Titta, det här är något för min gode vän och irlandstoken Pelle Blohm. Irländska hästar eller vad det nu kan tänkas vara. Tror minsann han har en sån där sak hemma i stallet i Örebro.

Trevligt utflykt till Reston

Äntligen kom vi iväg. Vi har pratat om det i flera år. Förorten Reston i Virginia (känd bl a för att bloggaren Annika bor här) är en unik skapelse, en så kallad "planned community" initierad av Robert E Simon på 1960-talet (hans initialer bildar namnet Reston).

Den coolaste delen av Reston är Lake Anne Plaza, en helt unik stadsdel som integrerar boende med verksamheter till en sammanhållen enhet. Eftersom alla butikskedjor är förbjudna här, blir karaktären särpräglad. Lite grann som ett levande och tidstypiskt arkitektur- eller samhällsplaneringsmuseum.

Helt bilfritt också. Bara en så'n sak...

Spännande. För den som vill läsa mer finns det mer info här.

Vi gick runt, njöt i det vackra vädret, åt en synnerligen god lunch, tittade på husen och butikerna och hade väldigt trevligt.

En av de coolaste stadsdelarna runt DC - Lake Anne Plaza i Reston.

Snack med Mr. Ambassador

Ringde upp USA:s tidigare EU-ambassadör, ministern och rådgivaren till både Jimmy Carter och Bill Clinton, Stuart Eizentat, i morse och pratade en stund med honom om världsläget och ditten och datten.

Trevlig kille.

Han var en av de första som beskrev fenomenet "feminization of poverty" - det vill säga att världens kvinnor är oproportionerligt fattigare jämfört med världens män. Om detta borde jag naturligtvis ha skrivit i går, på kvinnodagen.

Nu tvingas jag vänta nästan ett helt år på att närmare redogöra för hans tankar kring detta. För övrigt hade ju John Lennon ett liknande budskap.

Samtalet med Mr. Ambassador var jobbrelaterat och även resten av denna fredag har ägnats åt jobb, jobb, jobb. Inte så mycket att skriva hem om, med andra ord.

Men i kväll ska vi se på filmen Hugo på On Demand - Lillebror och jag läste ut boken tillsammans för några veckor sedan och vi är båda väldigt excited inför filmkvällen. Ska bara springa ut och köpa läsk, godis och chips.

Men först: En halvtimme nere i gymmet bredvid värmepannan. Har cyklat bort tio Sam Adams så här långt den här veckan och har som mål att knäcka åtminstone fem till.

25 grader varmt på kvinnodagen

Kvinnodagen och sommar i Distriktet. Nästan 25 grader i dag och fortfarande, klockan är nästan nio på kvällen här när detta skrivs, är det drygt 20 grader därute.

Det är bara att erkänna, jag gillar värme. Ju äldre jag blir, desto mer gillar jag värme. Det är väl en kombination av alltmer stela och onda leder - ju kallare sesto mer ont - och ren lättja. Det är helt enkelt en aning jobbigt att ta på sig en massa kläder. En t-shirt och ett par kortbrallor - det är idealet.

Fick svar från trädgårdsfirman i dag (se gårdagens inlägg):

"I apologize for the noise and inconvenience.

Our pumps run via power take off (PTO) from the motor so whenever we are applying fertilizers or pest/disease management treatment to the trees and shrubs across the street, we must have the truck running at high idle. With fuel prices as high as they are we do not run the trucks any more that absolutely necessary."

En får vara tacksam över de höga bensinpriserna... Horribla sju kronor per liter just nu. Men Newt har lovat att halvera priset om han blir president, så vinner han valet så lär väl helvetesmaskinen stå på med full gas hur länge som helst...

Annars leker livet och alla mår bra.

Ljudterror i kvarteret

Det tog inte mer än lite drygt en vecka. Sedan var den här igen. Grannens ljudmarodör (se tidigare inlägg). Att försöka sig på att arbeta var inte att tänka på. Jag satte mig genast och författade ilskna skrivelser till både företaget och till Distriktets hälsovårdsförvaltning.

Hustrun var dock betydligt mer direkt i sitt angrepp. Hon ringde först upp företaget. Sedan gick hon helt sonika ut och pratade med sprutar-killen. Som snällt stängde av helvetesmaskinen strax efteråt.

That's my wife, det!

I övrigt en dag likt många andra. Ovanligt varmt, runt 20 grader. Hustrun och jag åt lunch på bakgården och jag blev lite sugen på att damma av grillen. Kanske till helgen, om värmen håller i sig.

Vad är det egentligen han sprutar?

Oklart. Men sannolikt är det någon form av gift...

...med tanke på sprutarkillens skyddsutrustning.

Här är helvetesmaskinen som terroriserar hela grannskapet.

"Preventive Health Care For Your Plants". Måste kännas som ett rätt cyniskt budskap för de omkring 50 miljoner amerikaner som saknar sjukvårdsförsäkring...

Intensiv Super Tuesday

Det är Super Tuesday här i USA i dag (när detta skrivs är det redan onsdag i Sverige sedan snart fem timmar) och det ser ut som om Rick Santorum får oväntat mycket stöd i de tio delstater som går till primärval eller caucus, nomineringsmöte. Men jag ska inte orda så mycket om det här, det får möjligen bli en kommentar vad det lider på min andra blogg, Amerika-reportage.

Denna tisdag var rätt mycket super även bortsett från republikanska presidential hopefulla. Och då menar jag inte super som i att dricka alkohol. Dagen har varit totalt vit och lär så förbli. Nä, jag tänker på alla aktiviteter som understundom hopar sig. Super-mycket, helt enkelt. Denna tisdag var en supertisdag i den bemärkelsen. Åtminstone på eftermiddagen.

Det började dra ihop sig strax efter klockan tre. Jag ilade iväg och hämtade Lillebror och en av hans kompisar. Sedan en snabb träning (2,5 Sam Adams), dusch och så iväg med kidsen till säsongens sista The Elements - uteaktiviten uppe i Montrose Park.

Hem igen när barnen var levererade, förberedelse inför middagen och sedan snabbt iväg för att hämta Big Brother och hans samåkande skolkompis. Back home igen, laga mat jättesnabbt och sedan iväg till National Cathedral och Syster Ysters körkonsert.

Men där fick verkligen pusta ut. Otroligt vackert och stämningsfullt i den enorma kyrkan. Sammanlagt nästan 400 barn från sex olika skolor om jag räknade rätt. Först framträdde varje skolkör för sig, sedan körde alla några sånger tillsammans. Fantastiskt fint.

Sista gången för The Elements. Lillebror är lika cool som vanligt.

Syster Ysters skolas flickkör. Ursäkta bildkvalitën, man fick inte ta bilder med blixt inne i kyrkan.
Ståtligt och stämningsfullt i National Cathedral inför minst tusen entusiastiska föräldrar.

Syster Yster efter konserten.

Aprilväder i mars

Caps förlorade naturligtvis matchen i går och nu orkar jag inte ens ropa efter en ny tränare längre.

Jag har gett upp, helt enkelt. Det blir inget slutspel i år. Tydligen har även Backstroom gett upp och åkt back home to Sweden. Allt enligt Washington Post, som citerar Expressen och har låtit Google Translator översätta artikeln.

Wow! Expressen är väl inte den mest trovärdiga källan till att börja med. Lägg dessutom till den där automatiska översättartjänsten, så kan ju resultatet bli riktigt roligt...

Denna måndag i Distriktet har varit vädermässigt mycket märklig. Ömsom klarblå himmel och sol, ömsom snöstorm. Riktigt aprilväder, med andra ord. Fast det bara är i början av mars.

Big Brother är på sin första friidrottsträning för säsongen - utomhus. Jag frågade honom i morse om han tagit med sig övedragsbrallor.

"Nop", svarade han. Så jag misstänker att han har en aning kylslagna ben nu. Det är bara fem grader och en tämligen kall vind ute. Och träningen har precis börjat... Sedan är det pass varenda dag den här veckan innan det hela toppas med en härligt morgonträning på fredag. Start kl 6.00. Hur kul som helst.

Syster Yster är också upptagen med diverse efter-skol-aktiviteter. I dag är det repetition med musikalen. I morgon likaså. Dessutom har hon en konsert med sin kör på tisdagskvällen - i självaste National Cathedral. Coolt.

Och Lillebror har säsongsfinal på sin tisdagsaktivitet, The Elements.

Själv jobbar jag som en iller och har inte hunnit träna något i dag. Men klockan är ju bara barnet. Så det ska väl lösa sig.

Vårpromenad genom Distriktet

En något kylslagen men solig söndag i Distriktet. Vi tog en gemensam långpromenad, se bildexposé nedan. Mycket trevligt. Vi borde göra det oftare. Jag cyklade bort tre Sam Adams, vilket innebar att jag totalt förtjänat 14 flaskor denna vecka. Rätt okej.

Dagen avrundades med en fantastisk wokmiddag och lite hockey på televisionsapparaten. Caps mot Philly pågår just nu, 0-0 efter första perioden.

En särskild hälsning till kusin J i Brasseland. Freshi, freshi!

Urban natur. En

hjort på M Street.

Familjen på promenad.

I like. Lillebror tog över kameran och jag måste säga...

...att han plåtar något mer originellt än er ödmjuke bloggare...

Här lyckades han t ex fånga mina världsberömda neonfärgade sneakers.

Sedan stötte vi på Obama och Netanyahu som var på ett möte i Convention Center.

Samtidigt, utanför Vita Huset: Fieldhockey.

Big Brother på jazzgig i Distriktet

Jazzfestival med Big Brothers Band i dag. Hur coolt...

...som helst. Här en stilstudie på grabben. Kanonbra, förstås!

Okej, låt mig berätta om denna lördags aktiviteter för er ödmjuke bloggare:

Upp kl 6:45.
Körning av Syster Yster till körrepetition i Nationa Cathedral 7:30.
Storhandling kl 7:45-8:45.
Hem kl 9:00.
Kompletteringshandling av gratulationskort 9:20.
Körning till Cathedral 9:40.
Fast i bilkö på grund av presidentkortege kl 10:00-10:10.
Hämtning av Syster Yster plus kompis 10:15.
Lämning av Syster Yster och kompis vid synagoga för en bat mitzwah kl 10:25.
Hemma igen kl 10:55.
Tidig lunch 11:15-11-25.
Körning av Big Brother till jazzspelning kl 11:25.
Ankomst till jazzspelstället 11:45.
Konsert med Big Brother kl 12:10.
Avfärd från jazzspelställe kl 12:40.
Stannar för att titta på hunder som bortadopteras 12:55-13:15.
Hemma igen kl 13:30.
Avfärd för att hämta Syster Yster plus kompis kl 13:45.
Upphämtning av tjejerna kl 14:00.
Hemma igen kl 14:20.
Avfärd för att hämta Big Brother kl 15:10, med cykel.
Framme vid jazzstället kl 15:40. Gemensam promenad till Best Buy.
Kollar datorer 15:50-16:10.
Cyklar hem 16:15.
Hemma igen kl 16:40.
Lagar tre pizzor 16:50-18:10 (inklusive bröd).
Middag 18:10-18:40.
Kör tjejerna till kvällens party 18:45.
Lämnar tjejerna 19:05.
Hemma igen kl 19:30.
Diskar och röjer i köket 19:30-19:55.
Bloggar och surfar 19:55-20:30.
Åker iväg för att hämta Syster Yster 22:35.
Hämtar Syster Yster kl 23:00.
Hemma igen 23:20.
Därefter fri tid.

Slutligen vill jag tipsa om att det finns flera kända GAIS:are i denna sköna värld. Läs gärna Tony Baloghs trevliga reportage om den världsberömda kocken Marcus Samuelsson.

Kända GAIS:are jag träffat

Jan Eliasson, välkänd grönsvart supporter, har blivit utsedd till vice generalsekreterare i FN. Måste naturligtvis bero på hans engagemang i GAIS. Nu ska väl vägen till europeiskt cupspel på högsta nivå vara säkrad.

Kul för grabben. Har personligen bara träffat honom en enda gång, i samband med ett midsommarfirande på det svenska residenset här i Washington under hans år som ambassadör här. Jag minns att han bar halmhatt vid tillfället.

Andra kända GAIS-supportrar jag mött IRL: Ingemar The Champ Johansson. Jag skakade näven som fällde Floyd. Stort. Hagge Geigert som höll tal på en antinazist-demonstration på Järntorget i Göteborg för omkring 30 år sedan. Claes Malmberg, som jag stod och pratade med utanför vårt dagis i Bromma för runt tio år sedan. Frank Zappa, som jag träffade i samband med en konsert i Stockholm ungefär 1978. Texas Johansson, som påstår sig vara HBK:are, men som naturligtvis har en grönsvart själ i grund och botten.

Däremot har jag aldrigt träffat Pelle Blohm, trots att vi då och då kommunicerar via nätet. Ytterst sympatisk man. Likaledes sympatiske Olle "Kropotkin" J, som understundom kommenterar här på bloggen, har jag inte heller träffat i verkliga livet. Fast han påstår att han sett mig en gång på Ullevi. Men jag vet inte, han sa att jag hade haft en brun manchesterkavaj på mig. Den var grön. Han skyllde på färgblindhet.

Däremot har jag läst en del av den gamle ryske frihetliga ideologen Pjotr Kropotkin. Huruvida han var GAIS:are är dock osäkert. Men han hade en hel del intressanta idéer om hur människan gynnas mer av samverkan än av konkurrens - läs till exempel hans mest kända bok Inbördes hjälp, där han bland annat är kritsik till darwinismen och resonerar kring hur många djurarter organiserar sig tillsammans för nå bäst resultat för hela gänget.

I övrigt denna fredag: Mest jobb. Men jag hann träffa Centerns nya partiledare Annie Lööf på ett seminarium. Född 1983, som kompisen Sven noterade i ett mejl. Herregud, hon kunde vara min dotter...

Nu: Fredagsmiddag!

Sommar i Distriktet

Vilken dag i Distriktet. Första mars räknas som den första vårdagen här och vilken vårdag det blev. Eller sommar rentav: Drygt 20 grader varmt, strålande sol och årspremiär för kortbyxorna.

Jag intog en lunch bestående av organisk youghurt, dito müsli samt någon macka med oorganisk Kalles kaviar därtill (left overs från i julas) ute i trädgården och det var så varmt i solgasset att det nästan var jobbigt.

Så hett så man längtade efter ett dopp i havet. Eller åtminstone en dag på stranden. Och värmen ska visst hålla i sig ett par dagar framåt. Vete katten hur det blir med den planerade skidåkningen på söndag.

I övrigt att rapportera: Big Brother är ledig i morgon, fredag, och har försvunnit hem till en kompis. Syster Yster är också ledig, men ska repetera sin musikal på skolan hela dagen. Lillebror har en vanlig skoldag och har redan lagt sig efter en intensiv torsdag som gav ett rejält skrubbsår på höften (kick ball), såromläggning av skolsköterskan, play date med en kompis och diverse annat smått och gott.

Hustrun och jag ägnade en del av kvällen åt ett party på House of Sweden tillsammans med bland andra gode vännen Sven. Mycket trevligt.

Slutlige kan jag konstatera att Göteborgs-Atleterna värvat gamlingen Jeffrey Aubynn, som tidigare vunnit allsvensk guld med både svärfars bollklubb från Halmstad (för tolv år sedan) och med Malmö IffIff. Vinnartyp, med andra ord. Jag har alltid gillat Aubynns attityd och spelsinne. Men han har ju inte blivit yngre med åren, direkt. Hmmm.