onsdag 28 mars 2012

I backspegeln, del fem

Det gick käpprätt åt skogen för Caps i går (1-5) och nu talar mycket för att laget kommer att missa slutspelet. Vilket ju är en stor skandal för ett gäng som bland många tippades vara med och slåss om segern i Stanley Cup i år.

Jag kan inte tänka mig att coachen Dale Hunter får vara kvar mer än några veckor till. Att misslyckas med att ta sig till play off med det här laget måste betraktas som klart anmärkningsvärt. Antagligen ryker även general managern och ett antal av spelarna också.

I övrigt denna dag i Distriktet: presidentkandidaten Newt Gingrich är på besök några kvarter bort. Han talar just nu på Georgetown University, ett av de mer liberala universiteten i denna del av landet. Det fanns planer på protester utanför möteslokalen, men i skrivande stund har jag inte hört något närmare om det. Har tyvärr ingen möjlighet att närvara själv.

Familjens tjejer förlustar sig fortfarande i Florida (nå, hustrun jobbar förstås som vanligt cirka 150 procent) och vi grabbar sköter ruljansen (märkligt ord, förresten) på hemmaplan. För min del är det mest bara jobb som gäller, jag är mitt inne i ett större research- och skrivprojekt som kommera att pågår ända fram till sommaren.

Det är ett hårt liv. Men ämnet är klart intressant, så jag klagar inte.

Kan också meddela att parkpolisens beridna enhet ridit förbi mitt fönster här vid skrivbordet två dagar i rad. Mycket trevliga och närmast exotiska avbrott i arbetet, även om jag i grunden är stor hästskeptiker. Särskilt sedan den gången på Island för 30 år sedan, då min gode vän Staffan och jag höll på att bli ihjältrampade av uppskattningsvis 500 vilda islandshästar. Vi låg och sov i godan ro i vårt tält och vaknade av att hela marken skakade mitt i natten. Sedan var det inget annat att göra än att ligga och be till högre makter för att den gigantiska flocken skulle bromsa in strax före tältduken. Vilket den gjorde med några centimeter till godo.

Jag fortsätter envetet på temat nostalgi. Här är ett par bilder från ett annat kärt kusinbesök, runt nyåret 2008-09.

Hon är sig lik, kusin C. Och ändå inte.

Syster Yster och kusin J gillade mina pannkakor.

2 kommentarer:

Hanna sa...

Åh, vad kul med nostalgitripperna! Jag minns att J tappade sin första tand i Washington, mitt under en tacosmiddag!

Anonym sa...

Ännu fler söta ( och små!) barn!
Jag minns faktiskt också J:s tand, trots att jag befann mig på andra sidan Atlanten! Viktiga nyheter glömmer man inte. Karin