Fortsatt sommar och konflikt med grannen

Vet att det är tjatigt, men det är sommar i Distriktet. 25 grader varmt, dag efter dag. Blommor och blad slår ut i explosionsfart, allergiker går med munskydd och det går åt litervis med dryck här hemma.

När grannens fem trädgårdsarbetare (jo, det är sant), satte igång flishuggen uppskattningsvis sju meter utanför mitt fönster, gav jag upp alla ambitioner att försöka sitta ner och åstadkomma något vettigt framför datorn, drog på mig ett par kortbyxor och stack iväg på en fyramilsrunda med cykeln.

Härligt!

Som jag berättat tidigare finns det rätt gott om cykelleder runt omkring Distriktet. De är inte särskilt väl utmärkta eller marknadsförda och man får anstränga sig en aning för att hitta dom. I dag tog jag den så kallade Crescent Trail längs floden, sedan upp till Bethesda och bort till Silver Spring. Därefter söderut längs den meandrande Rock Creek. I stort sett bilfritt hela vägen.

Var tillbaka lagom till lunch, som naturligtvis intogs utomhus på bakgården. Sedan lyckades jag faktiskt jobba en hel del mellan flishuggen. Fram till att jag fick ett totalt utbrott, när de käcka trädgårdsarbetarna skulle "städa upp" efter sig. De blåste helt enkelt bort allt flis in på vår del av trottoaren. Jag antog att de skulle sopa upp allting och blev tämligen paff när deras första bil bara stack iväg. Jag sprang ner och ut och skrek till de två kvarvarande killarna, som redan satt sig i den andra bilen, att "You can't leave it like this!" och pekade uppfordrande på de kubikmeter av debris som låg samlat på trottoaren.

Men det kunde de. Lämna det alltså. Mannen som stack ut huvudet genom bilfönstret lyssnade intresserat till mina okvädningsord, sa något till chauffören och iväg åkte de med en rivstart.

Ångande gick jag över till vår trädgårdsintresserade granne, knackade på ovanligt hårt och ägnade sedan några intensiva minuter till att förklara min inställning till oljud i största allmänhet och till det faktum att hans gubbar lämnat en massa skit kvar på vår del av trottoaren. Den rike mannen, TV-producent, såg rätt skakig ut och ville nog helst dra igen dörren för att slippa se den där hemska svensken. Men han lät mig hållas, bad så mycket om ursäkt för sina gubbars skull och lovade att han "skulle ta kontakt med firman".

Jag avslutade med ett glatt "this is so totally not acceptable" och gick därifrån med högburet huvud.