Stolta, nöjda och helt färdiga. Martin och jag har kommit hem efter att ha fullföljt National Marathon på ett efter våra förhållanden och förutsättningar närmast överoptimalt sätt.
Efter en mysig morgonstund i mörker och kyla vid 5-tiden (då var Peter lite gnällig, Martins anm.), träffade vi Val och tog bussen till RFK Stadium. Några minuter efter 7 gick startskottet och efter att ha varit trötta, frusna och stela, började vi känna oss bättre efter 10-15 minuters löpning. Ungefär vid Capitol Hill, Kongressen, såg vi solen för första gången och allt kändes plötsligt mycket lättare.
På det hela taget en trevlig och sympatisk runda. Jag drog ifrån Martin lite grann vid 8 miles, han hade ju sitt skadade knä att tänka på. Sista biten in mot mål gick rätt lätt och jag landade på runt 1.51. En tid som helt klart är godkänd med tanke på att jag varit förkyld den senaste månaden.
Martin kom in tre minuter senare - klart nöjd även han. Även om han klagade över att ha tvingats springa alldeles bakom en klart överviktig gubbe med världens långsammaste löpsteg de sista milen. I och för sig gick det väl an sa han, men det var lite nedslående när han insåg att han inte sprang snabbare själv...
Val startade i en grupp framför oss och henne såg vi aldrig skymten av efter starten. Hon skulle springa helmaran och var oerhört seriös med kilometertiderna intatuerade på handleden. Så långt har varken Martin eller jag nått ännu.
3 kommentarer:
Grattis! 1.51 var väl över din egen förväntan. Nu ser vi med spänning fram mot nästa mål. När och var och hur långt?
GRATTIS!!!
Jag är oerhört imponerad, kanske mest av att ni orkade upp så tidigt på morgonen.
Stiligt! Sverige behöver dig till OS-maran i Peking! Visserligen gillar du bojkotter, men du kan väl nöja dig med att skippa invigningen?
Skicka en kommentar