onsdag 5 mars 2008

Vilken kväll - vilken morgon

Det blev en oerhört spännande tisdagskväll. Rätt tidigt stod det klart att Obama vunnit i Vermont och jag trodde så smått att nu blir det väl som vanligt: Baracken tar hem rubbet.

Men så kom det rapporter från Ohio, där Clinton snabbt tog en stor ledning som verkade mer och mer stabil ju mer fler röster räknades in. Även lilla Rhode Island gick till Hillary Clinton. Men stora, stora Texas... Där ledde Obama länge, men plötsligt - runt 21.30 amerikansk tid. började Clinton plocka in procentenhet efter procentenhet. Och sedan gick hon om. Och drog ifrån.

Jag satt fascinerad uppe till klockan ett i natt och följde noggrannt alla små förändringar. Sedan slocknade jag. Det är ju en dag i morgon också.

Och jag hade en joggingdate med Valerie i morse. Hon föreslog en liten nätt löptur på 2,5 timmar. Jag sa "What?" eftersom jag tog för givet att jag hade hört fel. "2,5 timmar. Jag följer ett schema" sa Valerie. Jag hade tänkt mig kanske en dryg timme. Max.

Vi enades om en kompromiss. Jag hängde på i 1,5 timmar, sedan körde Valerie vidare på egen hand. Och jag kan säga att jag var helt slut efter mina 1,5 timmar (runt 16 km skulle jag tro) och det var en smula knäckande att se hur min löparkompis sprang vidare längs Dumbarton Street på lätta fötter.

Annars har det varit en helt fantastisk förmiddag här i DC. Klarblå himmel, frisk vind, ljust och klar vårkänsla i luften. Den där fuktiga luften som dominerat i några dagar har blåst bort. Vilket är skönt. Livet leker. Allt är kanon!

1 kommentar:

Gösta sa...

Hey! Vakna! Caps har vunnitD! Bäckström har gjort mål! Tänk om GAIS skulle gå och vinna också! Underverkens tid är väl inte förbi.