First week in school

Första veckan i amerikansk skola - och allt har gått över all förväntan. Med någon dags undantag har barnen trivts varje stund i skolan. Lärararna, övrig personal, klasskomisarna och barnens föräldrar har alla bemött oss på ett oerhört trevligt sätt. Både barnen och vi föräldar har lärt känna massor av oerhört sympatiska människor. Det känns helt enkelt toppen.
I dag hämtade jag vid skolan som vanligt vid kvart över 3. Sedan blev det lite firande med cola och kaka hemmavid. Ungarna är helt enkelt fantastiska. Med tanke på att de bytt skola, lärare, kompisar, land och - inte minst - språk, så har de fixat det här helt makalöst bra.
En stolt farsa skrev dessa rader. Nu är det långhelg (Labor Day på måndag) och jag ska sätta mig i trädgården och öppna en kall amerikansk öl. Cheers!

Skolvakter

Vår skola i den priviligierade stadsdelen Georgetown är en av DC:s bättre kommunala skolor. Här graderar man skolor efter elevernas resultat och Hyde Elementary School ligger en bra bit över snittet. Byggnaden ligger vid en lugn gata med sparsam lokal trafik. Men alla public schools har stränga säkerhetsregler. Det innebär till exempel att skolgården och skolhuset är stängda och låsta under skoltid - inga obehöriga släpps in. Behöver man som förälder besöka skolan måste man ringa på vakten och sedan skriva in sig med namn.

Vakten på Hyde är en ytterst korrekt och stabil dam i full uniform. Vid skolstarten varje morgon står hon och blickar ut över skolgård och omgivningar. Likaså vid raster och vid skolans slut. Kan man inte motivera sin närvaro på skolan - eller t o m i närheten av skolan - får man en arg blick och en skarp tillsägelse.

På skolor i mer usatta områden måste man passera en säkerhetsspärr eller sluss för att komma in. Bl a tvingas man gå igenom en metalldetektor liknande sådana man har på flygplatser.

Väl inne på vår skola är dock stämningen oerhört vänlig och trevlig. Vi är glatt överraskade över hur lärare och annan personal verkligen bryr sig om alla barn. Det kramas och pratas och skrattas i stora mängder. Det är nice. Really.

Värmen fortsätter

Det är fortfarande varmt och fuktigt, drygt 30 grader på eftermiddagarna. I dag hade vi födelsedagsparty här hemma. Lite californiskt bubbelvin, kycklingfilé i saffransås och chokladtårta till efterrätt. Tyvärr har mina joggingskor gått sönder, så jag tvingas låta bli att jogga. Vilket är en utsökt kombination med den nämnda chokladtårtan. Jag ska försöka ta tag i det där med fysisk fostran i morgon. Annars är risken stor att jag hamnar i fetfällan. För vi bor nämligen i "fetbältet" enligt Washington Post. Barn i DC är fetast i landet och även de vuxna ligger bra till i den ligan. Och det syns inga tecken på att fetmautvecklingen ska brytas. Tvärtom blir man allt fetare i "fetbältet", som sträcker sig från DC och ner mot sydväst till delstaten Mississippi.
Jag ska köpa löparskor i morgon. Jag lovar.

Skola och lite bilder

Första skoldagen gick jättebra trots lite bristande språkkunskaper. "Våra" fröknar, Mrs Miller och Mrs Roth, verkar suveräna - engagerade, kompetenta och måna om att vi alla, barn och föräldar, ska känna oss så välkomna som möjligt.

Runt 50 000 barn har nu börjat skolorna i DC och tidningarna berättar om att det nu för första gången på många år finns framtidstro och optimism bland lärare, rektorer och föräldrar. Detta till stor del beroende på den nya kommunala skolchefen, Michelle Rhee, som på kort tid blivit mycket populär sedan hon faktiskt försökt ta itu med de stora problem som de kommunala skolorna dras med.

Take care!

Skolstart i DC

I morgon startar skolorna här i DC. Alla föräldar har fått långa listor med saker som barnen ska ha med sig första skoldage. Det är olika sorters pennor, kritor, block, post it-lappar, pärmar, saxar, lim, tejp och runt 100 prylar till. När vi var på Staples (en affärskedja som säljer kontorsgrejer) i dag för att köpa de sista 25 sakerna på våra listor, så mötte vi en av lärarna på Montessoriförskolan där vår yngste ska gå. När jag berättade för henne att sådana här inköpslistor är ett okänt fenomen i Sverige eftersom skolorna står för i princip allt material, suckade hon och sa att så borde det vara här också.
Men de offentliga skolorna i DC är överlag väldigt fattiga. Det är brist på lärare, läromedel, pengar. Lokalerna är påfallande ofta i dåligt skick, det finns inga gymnastiksalar eller vettiga matsalar. Varje skolas möjligheter bygger i stort sett på två saker: En driftig rektor som förstår hur man kan fixa fram pengar på olika sätt samt en aktiv PTA (föräldraförening) som samlar in donationer, ser till att föräldrarna ställer upp ideellt osv.
I de fattigare områdena finns varken driftiga rektorer eller aktiva föräldraföreningar. Skolorna där hamnar därmed i en ond spiral, där föräldrar med ambitioner för sina barn gör allt för barnen ska få plats i en annan, bättre, public school - ofta belägen i ett mer resurstarkt område. Och skolorna där får alltså en stark PTA, med engagerade föräldar som drar in massor av pengar till sin skola (och som dessutom ofta har råd att donera större summor pengar), vilket gör att det blir lättare att rekrytera en bra rektor...
Hur som helst. Skolstart i morgon. Nere på bottenvåningen ligger nu två fullpackade ryggsäckar och två tillhörande platskassar fulla av skolgrejer. Klockan 8.40 i morgon är det samling på skolgården. För våra två skolbarn är sommarlovet slut. Nu ska de möta den amerikanska skolan för första gången på riktigt.

Vardagsliv och Ikea

Det är varmt i DC. Runt 35 grader för andra dagen i rad. Jag gjorde ett försök att jogga i går, fredag eftermiddag, men tvingades ge upp efter runt 20 minuter, när det började snurra i huvudet. Orkade springa till Lincoln Memorial och en bit tillbaka längs Potomac River, men gick i sakta mak den sista tredjedelen hem.
En förklaring till tröttheten kan möjligen vara att vi tillbringade hela förmiddagen åt ett Ikea-besök. En märklig känsla att gå runt i ett så svensk-präglat varuhus med alla namn på svenska och glada utrop som "Smaklig måltid" på väggen i restaurangen. Vi fyllde bilen med lampor, svensk mat, mattor och en massa annat.
I dag, lördag, har vi ägnat oss åt att städa skolgården tillsammans med en andra föräldrar. Själva jobbet var väl inte så värst kul i den här värmen och luftfuktigheten, men det var roligt att träffa andra föräldrar och deras barn.
Intressant att notera att friidrotts-VM i Japan knappt uppmärksammas alls här. En kanal sänder en timmes sammandrag i dag och i morgon. That´s all. Trots väntade amerikanska framgångar. Ännu mer upprörande är att GAIS-Gefle (på måndag) inte heller verkar broadcastas over here.

Vi amerikaniseras

Nu har vi fixat amerikanska bankkonton med checkhäften och allt. Social security-nummer är på gång. Barnen har fått kompletterande vaccinationer och blivit testade för blyhalter och TBC-förekomster. Vi har hälsat på skolan och förskolan, träffat, lärarna, andra föräldrar och barnens blivande klasskamrater. Storhandlat på Safeway och besökt ett gäng shoppingscentra.
Det börjar bli varmt, det pratas om runt 35 grader till helgen. Allt flyter på bra, barnen trivs och vårt hus är fantastiskt. Amerika känns bra, so far. Mycket bra. Fast mycket fix återstår. Och på måndag är första skoldagen. Lika spännande för hela familjen.

Framme

Klockan 18 lokal tid (midnatt i Sverige) landade vi på National Reagan Airport i Washington DC. Efter en vådlig färd i en fullastad taxivan - vi hade med oss sammanlagt 16 väskor - kom vi så fram till vårt hus i Georgetown. Kåken är i kanonskick efter sommarens renovering. På kvällen gick vi och handlade lite kvälls- och morgonmat hos vår gamle vän Mr Lee borta på hörnan. I dag, onsdag, ska vi besöka skolan och förskolan, packa upp och en massa annat fix.

We go America

Nu flyttar vi till USA. Jag kommer att kommentera från andra sidan då och då. Kanske lägga ut en eller annan bild från DC. Ovanstående är tagen strax innan containern hämtade hela vårt bohag från Stockholm. Det gungar just nu på en båt på väg över Atlanten. Alltmedan hurrikanen Dean rullar in söderifrån. Keep in touch. Take care.