fredag 1 juli 2011

Reserapport, del fyra

Visst är det märkligt? Först stötte vi på Björn med familj och kompisar på Cape Cod. Sedan träffade vi Distriktet.kompisen Fred i Boston. Och vem ser vi i går här i Burlington, om inte en mamma till Syster Ysters skolkompisar?

Vi var på väg hem till hotellet efter en halvdag på stan och plötsligt svänger hon in framför oss runt hörnet: Michelle Obama, tillsammans med ett gäng motorcyklister och secret service-bilar.

Vi försökte vinka lite - det hade ju varit kul att ta en fika eller ett glas vin tillsammans med en gammal kompis, men jag tror inte hon såg oss rikigt. Annars hade hon naturligtvis stannat till.

Syster Yster tyckte dock att hon vinkade lite tillbaka.

Michelle Obama var här i Burlington för att samla in pengar för makens kommande presidentkampanj. Enligt uppgifter i lokala medier drog hon sannolikt in en halv miljon dollar på en eftermiddags jobb. Inte så illa pinkat.

Burlington är en ytterst sympatisk stad, någon timme söder om gränsen till Kanada. Precis som hela delstaten Vermont, har den en tydligt progressiv prägel. Här fanns t ex en socialistisk borgmästare under 1980-talet och den nuvarande tillhör det lokala progressiva partiet. Massor av miljötänkande, en himla massa krogar och butiker med organisk och lokalt producerad mat, kulturskolor, ett radikalt universitet med en muralmålning med ordet "Solidarity" i fonden. Ja, ni fattar.

Här har till och med busskurerna solpaneler.

Vi gick på en urtrevlig krog, "American Flatbread", och åt fantastiska pizzor med organiska ingredienser som vi (vuxna) sköljde ner med restaurangtillverkat färsköl - jag gick in och tittade på det lilla minibryggeriet, där det tillverkades omkring 15 olika ölsorter.

Naturligtvis är Burlington också en av de få amerikanska städerna med en rejäl gågata, där krogarna och caféerna låg tätt och gatumuskerna ockuperade varenda gatuhörn.

För en gammal miljövän och gatumusiker som en annan var det som att komma hem...

Nu ska vi dock dra vidare till Kanada.

Slutligen en fotrapport: Big Brothers sår ser ut att läka bra. Inga komplikationer så här långt. Men han kan fortfarande inte gå som vanligt, vilket ju onekligen är ett problem när man turistar som vi gör just nu. Promenader är själva kärnan i turistandet, enligt min enkla mening.

Inga kommentarer: