onsdag 29 juni 2011

Reserapport, del 3

Hur kul är det att skriva ett jättelångt blogginlägg och sedan trycka på publicera-knappen, bara för att se hela texten försvinna framför ens ögon?

Inte. Så. Kul.

Detta hände mig i går kväll. Så nu blir det en kortare version, eftersom jag inte orkar skriva om allting igen.

Var var vi? Just, det. På halvön Cape Cod. Vi lyckades hitta polaren Björn med familj och deras kompisfamilj dagen efter (i söndags) och vi hade en ytterst trevlig stund med såväl pizza som kaka och kaffe i deras trädgård, ett stenkast från stranden. Jag har inte träffat Björn på flera år och det var onekligen en smula märkligt att vi skulle stöta på varandra just här, i en liten ort på den andra sidan av den atlantiska oceanen...

Därefter bilfärd in till storstan Boston och våra vänners relativt nyinköpta hus som visade sig vara ett helt fantastiskt kråkslott i enbart positiv bemärkelse. Vindlande trappor, roliga vinklara och vrår, massor med rum. Ett hus som gjort för hide and seek, som hustrun sa. Förvisso med ett visst renoveringsbehov, men det tillförde snarast ytterligare charm.

Vi hade några otroligt fina dagar i Boston. Höjdpunkterna var middagarna i kråkslottet samt måndagens Duck Tour i downtown. Touren gjordes med en sådan där amfibiebåt från andra världskriget, vilket innebar färd såväl på land som på vatten. Hur kul som helst, särskilt när kidsen fick styra när vi åkte på vattnet. Roligt också att träffa Fred, en kompis från DC som råkade vara i Boston på en konferens samtidigt som vi var där.

På onsdagen besökte vi först Harvard University och sedan åkte vi upp via New Hampshire till södra Main och York Beach, där vi hade lånat en strandnära stuga av en bekant. Vi hade ett härligt dygn med bad, god mat, promenader och besök på det lilla lokala nöjesfältet.

I går, onsdag, åkte vi vidare till Vermont. På vägen stannade vi till vid Ben & Jerry's glassfabrik. Förvånansvärt trevligt. Vi gick på en tur i fabriken och fick provsmaka glass så det stod härliga till. Sedan vidare till Burlington, Vermonts största stad (40 000 invånare, allt är väldigt småskaligt här i Vermont). Vi installerade oss på ett trevligt hotell och medan tjejerna gick och shoppade slängde vi grabbar oss i poolen.

Och det slutade med en smärre katastrof. Big Brother skar upp vänster fot rejält på en vass kant i poolen och det blev ett sent besök på den lokala akutmottagningen. Inget kul. Så nu tvingas vi vara kvar här i ett dygn till, eftersom grabben inte kan gå. Hotellet bjuder dock på andra natten som en liten nätt kompensation.

Såret är rejält stort men bar inte särskilt djupt och behövde inte sys. Så nu är det bara att hålla det rent och lägga om det enligt konstens alla regler, så har det förhoppningsvis börjat läka ihop om några dagar.

Nu ska vi iväg och äta lunch. Återkommer med mer rapport vad det lider. Take care.

7 kommentarer:

Malin sa...

Oj vad ni hinner med mycket! Hoppas storebrors fot läker. Inte så kul med sightseeing om man inte kan gå. Bjuda på en natt på hotell var väl de minsta de kunde göra, speciellt i det här landet där alla är snabba att stämma...
Ha en trevlig 4e juli!

Peter sa...

Tack och detsamma (om 4:e juli...), Malin!

Björn sa...

Vi tyckte också att det var jättekul att ni kom förbi och hälsade på. Som sagt, märkligt att stöta på varandra så här på en liten udda plats på andra sidan atlanten.
Tråkigt med storebrors fot. Hälsa honom från oss alla här på Cape Cod och hoppas ni får en bra 4 juli.

Peter sa...

Big Brother tackar ödmjukast - häftigt att ni såg valar! Jag spanade intensivt med kikare när vi åkte över till Marthas Vineyard, men såg inte en enda fena...

Mikael B sa...

Peter, ett tips från din it-konsult i familjen; skriv dina blogginlägg i en ordbehandlare först istf direkt i webbläsaren. Speciellt om det är ett långt ett.

Hoppas ni får en fortsatt skön semester!

Kusin Micke

Anders sa...

Vilken semestertripp! Poor Big B (som första dagarna bör ha måttlig aktivitet och foten lite högt däremellan). Kan man locka familjen med lite europeiskt lantliv och och en brasiliansk hängmatta?

Peter sa...

Tack, Micke, ska definitivt börja göra det vid längre texter. Som urgammal reporter minns jag hur det var vid datamaskinernas intåg i redaktionslokalerna, när man suttit och slitit med en text i någon timme och hela skiten plötsligt gick upp i rök när man skulle skicka iväg den till sätteriet...

Och tack Anders, för goda råd och inbjudan. Såret ser ut att läka bra, den ligger och luftar för ögonblicket. Inga tecken på inflammation eller andra komplikationer.