I dag var vi på Syster Ysters skola (samma skola där presidenten har sina barn i och vice presidenten har några av sina barnabarn) (inte för att jag vill skryta på något sätt, men betydelsen av ett nätverk kan ju inte överskattas) och tittade på deras expo av resultatet från årets studier. Här fanns en massa roliga och tankeväckande och spännande saker utställda. Dottern hade bland annat gjort en exakt och skalenlig modell av penna, gånger hundra i storlek (tror jag). Hon hade även tillverkat en soldriven bil, sammanställt en massa intressant statistik, skrivit en bok, ritat en världskarta och väldigt mycket annat. Otroligt imponerande!
Och övriga kids i hela sjätte årskursen presenterade sina projekt på liknande vis. Bra idé med en slags slututställning som en sammanfattning av studieåret.
Sedan åkte vi till ex mexikansk restaurang och åt lite god och kryddstark mat, innan det var dags för party på det svenska residenset. Detta på grund av nationaldagen, förstås. Massor av folk där och en del bekanta. Ambassadören höll tal och EU-minister Birgitta Ohlsson, som landat ett par timmar tidigare, gjorde detsamma. Sedan var det knätofs och nyckelharpa och fiolspel och svensk jordgubbstårta i den vackra kvällen.
Residenset är en imponerande fastighet som ligger strax intill American University ett par kilometer från där vi bor. Huset är en slottsliknande, italieninspirerad byggnad och tomten, eller parken snarare, är gigantisk. Komplett med en tennisbana långt därborta mot horisonten. Det var där dåvarande vicepresidenten och sedemera presidenten George Bush den äldre brukade lira när andan föll på.
I övrigt denna vackra dag i Distriktet: Pedro fixade och grejade en del i morse. Bland annat röjde han ur kökslådor och -skåp. Sedan stack jag ut och cyklade på nya vindlande vägar i Virginia en dryg timme för att få lite motion (det har ju klagats våldsamt på min kropp bland kommentarerna på bloggen undert den senaste tiden, så jag kände ett behov av att göra något) (inte för att det behövs) (men i alla fall).
Jag är även skyldig er en musrapport: Vi har haft tre laddade fällor uppsatta i matrummet i tre veckor. Resultat: Nada. Niente. Nothing. Nichts. Kein. Null. Noll.
Å andra sidan var det ett tag sedan vi sist såg en mus ila förbi. Så det kanske har löst sig i alla fall.
Apropå fyrbenta vänner: Dagens stora samtalsämne var kusinernas nya hund, Mira. Likadan sort som presidentens, för övrigt. Allt handlar ju numera, som bekant, om att skapa sig ett vettigt nätverk.
4 kommentarer:
Det är inte skryt, bara fakta.
Kul med dessa utställningar. Hon har hunnit med mycket, Syster Yster, må jag säga. Imponerande med en soldriven bil, men jag antar att den inte är skalenlig modell ggr hundra...
Har det kommenterats om din kropp? Hahahahaha, du ska inte tro allt folk skriver! Heja, heja!
Sorry, nätverken etableras genom att gå på rätt Kindergarten. Att släntra in på Middle School eller något bara befäster deras utanförskap.
Do you want fries with that? kan vara en bra replik att lära sig redan nu.
Skojar givetvis. Nätverk är viktiga, närmast avgörande (jag forskar på sätt och viss om dem men är helt värdelös på att upprätthålla dem för egen del).
Kul med en sån fin utställning av barnens arbeten. Där har svenska skolan lite att lära av. På sonens skola gör de end of year portfolios som är väldigt spännande att få se den sista dagen. Det är också tydligt att det barnen tycker vad roligast/vikitgast eller var mest stolta över är inte alltid detsamma som föräldrarna skulle valt.
Vi hoppade över Nationaldagsfirandet på residenset i år då vi var där på skolavslutning för två veckor sedan. Kul att Jonas öppnar det för alla svenskar, Jan gjorde det på midsommar, men Gunnar valde att ha en riktig reception för endast vuxna speciellt inbjudna.
Taina, nej jag tror inte på vad alla skriver. Ibland tror jag inte ens på vad jag själv skriver...
Olle: Du har faktiskt en poäng. Här (främst i vissa socioekonomiska grupper) väljer man noggrannt redan på förskolenivå så att barnen får rätt kamrater. Detsamma gäller summercamps, idrottsaktivieter etc.
Malin: Jo, det är faktiskt en rätt bra grej med någon slags sammanfattning av året. Tror att det är inspirerande för eleven och roligt att se för föräldrarna. Visst är det trevligt att ambassadörerna öppnar residenset ibland. Men tydligen får inte vem som helst (svensk) komma? Eller?
Skicka en kommentar