Nämen nu får det bli skärpning, alltså.
Jag är skyldig er alla, miljontals läsare av denna blogg, ett fång ursäkter för att jag inte uppdaterat här inne på evigheter. Men det är ju så mycket annat som tränger på och vill ha plats och larmar och har sig.
Jag ska försöka bättra mig. Här är ett första försök.
Jag är i Sweden. Den här hösten blir en pendlarhöst. Big Brother har börjat på gymnasiet i Stockholm. Han kom in på sitt förstahandsval, det engelskspråkiga samhällsprogrammet på Kungsholmens gymnasium. Och han trivs hur bra som helst så här långt. Trevliga kamrater, bra lärare, schysst skola. Det enda han klagar över är att det är för lite läxor... Jämfört med hans amerikanska high school är det ett betydligt lugnare tempo. Men det kommer visst att bli lite mera pluggande vad det lider.
Låt oss hoppas det. Så här slappt kan vi ju inte ha det. Annat var det på min tid. Då satt man och pluggade fram till två på nätterna, sov någon timme och sedan var det bara att börja traska de fem milen till skolan. Det var alltid snöstorm och några skor hade vi förstås inte råd med.
Så danas en karaktär, sanna mina ord.
Big Brother har även börjat spela svensk fotboll, i sin gamla klubb Brommapojkarna. Eftersom han kom in så sent på säsongen så blir det inga riktiga matcher i höst, bara träning. Men han verkar rätt nöjd med det.
Hustrun och de två yngsta kidsen stack till USA lagom till skol- och valspurtstarten (ja, det är ju president- och kongressval den 6 november och dessutom en massa delstatsval och lokala val runt om i landet). Dessutom reste äldste sonen över som extra hjälp - han har nu axlat Pedros mantel i dennes tillfälliga frånvaro och fixar och donar och kör bil och barn hit och dit.
Från Distriktet rapporteras idel idottsliga framgångar: Lillebror öser in mål i sina ligamatcher och Syster Yster är nu en av de högst rankade Sidwell-tjejerna i tennis och vann i överlägsen stil i senaste matchen. Fortsätter hon så här lär det bara vara en tidsfråga innan hon slår farsan - min patenterade enhandsfattade backhand och attackspel framme vid nät har nog tyvärr sett sina bästa dagar.
Ungdomen stormar fram. Det är läskigt.
Big Brother och jag åker hem till Dumbarton Street om en månad och stannar ett par veckor. Sedan till Sverige igen, innan jag sticker tillbaka lite senare. Amerikansk återsamling därefter vid jultid, som lär bli den sista julen för oss i USA, åtminstone för den här gången. Efter årsskiftet går flyttlasset back to Sweden, efter sammanlagt 5,5 år i det stora landet i väster.
Vad i övrigt? Det går helt åt pipsvängen för GAIS. Skönt, har fortfarande knappt hunnit hämta mig från förra årets chock, då laget både spelade bra och faktiskt vann en massa matcher. Nu är allt som det brukar igen; ständiga baklängesmål i 91:a spelminuten, uruselt spel, en ekonomi på konkursens brant och knappt någon publik. Känns tryggt.
Återkommer. ta det som ett löfte.
8 kommentarer:
Jag är en av dina miljontals läsare som idag kollade in din blogg igen. Och se där ett nytt inlägg. Me like!
;)
Det är "livet" som gör sig påmint o är anledning till att internet får backa ibland.
Dessutom så bor ni nu i två världsdelar, samtidigt. Sånt förpliktar ;)
Så du är verkligen ursäktad.
Men ändå så roligt att få läsa om äventyren igen.
Nädu, slappt ska de inte ha det i skolan. På vår tid var det exakt som du beskrev din skolgång, ha ha.
Din pendlarväg är lååång.
Jag har småtestat. Var hos min dotter i juni o besiktigade nyfödde lilla barnbarnet. Nu tillbaka igen för o se tillväxten.
(läs i inväntan på en nanny).
Idag "ambassadörade" jag på House of Sweden.
Lämnade ett gäng broschyrer från mitt lilla Sverigesamhälle, Nävekvarn.
Härligt få inblick i två världar. Genom din blogg har jag också fått insikt i att ha barn i USA och om skolans vardag.
Så tack för ditt inlägg! Skriver en i den långa kööön.
Mvh Inga-Britt Söderström som ännu inte kommit iväg på örnsafari, som du skrev ett inlägg om i våras.
Här har folk ringt från när och fjärran och varit oroliga för att du inte skrivit på länge, så det var skönt att få ett livstecken!
Jätteroligt att du är tillbaka, på Andra sidan och i verkligheten. Välkommen!
Ännu en av dina miljontals läsare som inte känner dig irl (som det heter på internet-lingo) hade börjat undra.
Din blogg var en av de första utlandsbloggarna jag började läsa när jag flyttade över. Din och Annikas. Kul att du skriver några rader så alla dina miljontals läsare kan sluta oroa sig. Synd att ni aldrig hann upp till oss. Men när ni semestrar i Amerikat framöver, vet ni att det finns ett övernattningsställe. I alla fall i CT.
Och här är ännu en i miljonskaran! Välommen tillbaka till bloggvärlden! Skönt att höra att BigBrother trivs, men lite sorligt att svenska skolan inte verkar ha något tempo. Jag fattar inte varför det ska vara så bara... Och pendlarlivet - jag har full förståelse för om det hela känns allmänt splittrat - vi har ju också flängt lite mellan kontinenter.
Jag tar fast på löftet om att du återkommer! Kram!
Hurra, bloggen är tillbaka! Pusspuss från oss på andra sidan Atlanten
KUL att höra ifrån dig.
Det var långpendling, det!!
HAHA, kan TRO att din pojke tycker det är slappare i skolan hemma.
Vilken skillnad mot skolan här.
Svenska skolan måste skärpas.
OCH så ska ni hem. Roligt och spännande att börja om hemma igen.
Undrar om vi kommer att ses innan ni åker?
Det hade varit kul att träffa dig och Ginna.
Ha det så jättebra!!!
Skönt att få ett livstecken, hade ju börjar undra och oroa mej...Kan förstå att du inte haft tid! Hoppas pendlarhösten ska fungera bra för er, tiden brukar ju rusa fram så det ska nog gå bra. Ha det gott!
Skicka en kommentar