onsdag 26 september 2012

Mina ärvda cyklar

Tack för alla trevliga och roliga kommentarer till mitt förra inlägg. Skoj att höra att denna anspråkslösa blogg (som kanske borde byta namn till "Denna Sidan") är uppskattad. Det uppskattas.

Kan meddela min amerikanska läsare att den svenska hösten är kommen på allvar. Regn och rusk i stort sett hela denna onsdag. Det var inte så kul att cykla till mitt lilla kära projekt denna arla morgon.

Att cykla, ja... Jag har ju mina riktiga cyklar - två till antalet - i USA. Här i Sweden fanns två ärvda tvåhjulingar, pappas respektive mammas. Pappas är en gammal och ursprungligen fin Nordstjernan från 1942, som dock är tämligen sönderrenoverad av sagde far, som aldrig hade någon större känsla för ursprunliga värden, stil eller nostalgi (likt så många ur hans generation som var uppväxta i miljöer som präglades av fattigdom och knapphet). Således målade han om cykeln i några hiskeliga 70-talsfärger (grönt och silver i en vansinnig kombination) samt tog bort tidstypiska detaljer som handtag, sadel och liknande. Till yttermera visso har lagren i vevhuset (kallas det så?), slitits ut och enligt cykelreparatören på hörnan nere i Abrahamsberg så kostar ett nytt lager mer än en begagnad cykel i bättre och mer usrprungligt skick än den här, eftersom det måste specialbeställas.

Så farsans cykel stär nere i källaren och samlar damm.

Mors cykel är också grön. Hon fick den av sina arbetskamrater som present när hon gick i pension 1993 och cyklade väl en del på den de första fem åren. Men sedan blev den mest stående. Vilket innebär att den, med tanke på att den faktiskt är 20 år, är i väldigt bra skick. Efter en rejäl genomgång, byte av däck och vajrar och lite annat smått och gott, använder jag nu den dagligen - i regn och sol. Den går som en pil i natten.

Det finns några saker som verkligen slagit mig sedan jag kom tillbaka till Sverige. En sådan är att antalet cyklister mångdubblats. Det är nästan som i Köpenhamn, i vissa korsningar kan det samlat 10-15 cyklister vid rött ljus.

Härligt att se. Cykel är verkligen ett oöverträffat transportmedel. Dessutom får man en massa motion.

3 kommentarer:

Anna Karin sa...

Sicken ketchupeffekt!
Efter veckor av tystnad kommer nu två inlägg på två dagar. Bra jobbat, Peter! Nu känns livet ljusare igen.
PS Du har väl cykelhjälm?

Anonym sa...

Plötsligt händer det! Härligt med nya inlägg!
Kram Karin

Peter sa...

Tack! Jo, jag ska försöka skriva lite mer frekvent, åtminstone fram till årsskiftet. Sedan får vi se hur det blir...