Tillbaka i vardagen och det känns en aning snurrigt i huvudet efter de fyra dagarna i Sverige. Pratade med brorsan i dag som berättade att de hade gjort klart nästan allt i mammas lägenhet i söndags. Nu står allt som ska skänkas bort eller slängas i ett rum och allt som ska sparas i ett annat. Dessutom håller han på med bouppteckning och allt sådant som hör till - säga upp abonnemang, betala räkningar, prata med banken... Det är tusen och en saker.
Men en del sker automatiskt i det svenska genomautomatiserade samhället. Så har till exempel Konsum uppenbarligen fått meddelande om att mamma har dött och skickat ett besked om att hon hade omkring tusen kronor på sitt konto.
När brorsan berättade det fick jag en liten klump i halsen. Löjligt egentligen, men det kändes plötsligt så påtagligt alltsammans när jag insåg att mammas medlemskap i Konsum nu skulle upphöra. Hon har ju alltid varit medlem där. Jag har så tydliga minnesbilder redan från tiden på 1960-talet när vi bodde i Västervik, hur hon samlade alla Konsumkvitton i en burk och hur hon en gång per år gick igenom dom och lämnade in dom i butiken för den årliga återbäringen. Var det 1,5 procent?
Kvittoinsamlingen upphörde väl någon gång på 1970-talet skulle jag tro. Och nu är hon inte längre medlem i kooperationen.
Nå nå.
Här i Distriktet är det fortfarande sommarvarmt, med runt 23 grader i dag. Det har i stort sett varit en normal måndag, med undantag för Syster Yster vars skola hade Parent Conference Day i dag - vilket innebär att det inte förekommer någon undervisning eftersom eleverna och föräldrarna ska träffa lärarna.
Precis som i Big Brothers skola så är det eleverna som leder samtalet på Sidwell. Dottern var lite nervös innan, särskilt som hon hade missat alla repetitioner som klasskamraterna hade haft under de dagar vi var i Sverige. Men föga förvånansvärt klarade hon det hela galant och jag kan dessutom meddela att hon är helt otroligt duktig i skolan - genomgående högsta betyg. Och då är det en av DC:s riktiga pluggskolor... Om jag nu tillåts skryta. Och det känns ju helt riskfritt, eftersom hon näppeligen fått detta intellekt från mig.
Dessutom har vi denna dag inhandlat två pumpor för Halloween. De pryder nu vår yttertrappa.
4 kommentarer:
Jag förstår att allting måste kännas väldigt konstigt. Det slog mig när jag läste om kvittosamlandet (underbart minne för övrigt!) att det väl ganska ofta är så att det är de där små vardagliga detaljerna - som i vanliga fall verkar helt betydelselösa - som kan få en riktigt rörd i sådana här sammanhang.
Grattis till den fantastiska dottern och hennes strålande betyg!
Kram!
Vi som har upplevt konsumkvittona, räknandet och vad det betydde för våra föräldrar har med oss något som senare generationer inte fick. Det är något speciellt med de minnena.
Dottern? Menar du den där tysta, blyga som åkte till USA för några år sedan?
Jomenvisst är hon fantastisk...
Ett fint inlägg, Peter. Ledsen för din mammas bortgång! Fredde, Halmstad
Skicka en kommentar