Allt fler amerikaner tror allt mindre på framtiden, skriver brittiska veckotidningen The Economist i ledaren i sitt senaste nummer. Tidningen rapporterar också att 99 procent av medborgarna i USA haft en årlig reallöneökning på 1 procent de senaste åren. Den sista procenten av befolkningen - de som redan har mest - har haft en snittökning på 11 procent. De rika blir alltså rikare och övriga släpar allt längre efter. Statistiken är i själva verket ännu mörkare. De riktigt fattiga har snarare haft en negativ reallöneutveckling, bl a genom att minimilönen i USA låg still i ganska exakt 10 år, mellan 1997 och fram till förra sommaren. Minimilönen i USA är nu 6,55 dollar, dvs drygt 40 kr per timme. Som högst var minimilönen 1968, då motsvarande den drygt 9 dollar översatt till dagens penningvärde.
Det här med ökade klyftor märks inte minst i Washington DC, som har bland de största inkomstskillnaderna i hela landet. När jag gjorde ett av mina frilansrep i våras kollade jag upp statistik just över hur inkomstskillnaderna ökat de senaste decennierna. Från att ha minskat en del fram till 1970-talet, började de öka igen under 1980-talet, under Reagans åttaåriga presidentperiod. Sedan låg de relativt stabilt fram till att Bush Jr tog över efter den omdiskuterade valvinsten 2000. Och därefter har de bara ökat. Och ökat.
Och när en tidning som The Economist tar upp det här som ett problem - den klassiska inställningen är ju annars att inkomstskillnader är ett incitament för folk att kämpa sig uppåt - då är det nog måhända så att det gått rätt långt.
Det är en rätt mörk bild som ledarartikeln målar upp. USA har varit utsatt för kriser tidigare, men alltid lyckats parera och kommit tillbaka starkare än någonsin. Frågan är om man klarar det den här gången. Det är så mycket som händer just nu: Ekonomisk kris som ser ut att bli både allvarlig och långvarig, högre arbetslöshet, högre energi. och bränslepriser, effekter av miljöpåverkan, en nödvändig och ytterst kostsam omstrukturering av hela infrastrukturen, flera krig som slukar människoliv och ofantliga resurser osv osv.
Det blir en tuff tid för USA:s näste president, vare sig han kommer att heta Obama eller McCain.
F ö konstaterar The Economist även att Jojje W:s popularitetssiffror nu ligger under Nixons dito - mitt under Watergateskandalen...
I övrigt kan jag meddela att dagarna här i Halmstad främst är inriktade på svala bad, god mat, kall öl och en massa efterrätter och godis. Jag har säkert gått upp flera kilo sedan sommaren i old Sweden började. Detta trots att jag försöker springa varannan dag och dessutom paddlar en del kajak - i går tog jag mig en bit uppför Nissan i svärfars dubbelkajak.
Men om drygt två veckor är vi tillbaka i det krisdrabbade Amerika och då ska det bli slut på söta efterrätter och litervis med ölhinkande. Sanna mina ord. Definitivt. Kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar