Rapport från Halmstad

Befinner mig i Halmstad, som är en till synes ytterst välmående huvudstad i något som man här kallar Region Halland. Denna region består i själva verket av ett helt vanligt län respektive landsting. Det är också ett traditionellt landskap. Men varför de styrande envisas med att kalla sin plätt på jorden för just region kan man undra. Naturligtvis ligger det politik bakom. Det är många som vill dela Halland på mitten, inte minst i samband med Ansvarskommittens arbete och slutförslag. "Håll Halland Helt" löd stridsropet härifrån.

Hur som helst. Halland i allmänhet och Halmstad i synnerhet toppar ofta Sveriges "må-bra-listor". Ohälsotalen är låga, arbetslöshetssiffrorna likaså, sjukvården är bäst i landet och antalet golfbanor per invånare överstiger med råge övriga riket. Min egen högst ovetenskapliga och icke evidensbaserade statistik över antalet BMW:ar, SUV:ar och andra lyxbilar, visar att Halmstad ligger i paritet med Bromma.

Men naturligtvis finns det ett annat Halmstad också. Alla är inte rika eller bor i lyxvillor i Tylösand eller spelar golf eller kör nya BMW:ar för en halv miljon. Jag ska utveckla mina tankar kring detta tema någon gång.

Själv fördriver jag tiden på ett ytterst behagligt sätt, utan att vara särskilt rik. Med bas i stadsdelen Stenhuggeriet ägnas dagarna åt bokläsning, god mat, bad (två dopp så här långt), hamnfester, föreläsningar (Erik Åsard om Hillary Clinton på Halmstad Stadsbibliotek nu i kväll) och lite annat smått och gott. Allt i ett behagligt Hallandstempo.

Det är på det hela taget väldigt sympatiskt. Och här lyser solen, i motsats till andra delar av landet efter vad jag har hört. I DC är det för övrigt drygt 30 grader på dagarna och rejält fuktigt.