Demo och birthday

Brorsan fyllde år i går och vi firade genom att bege oss till komikern Jon Stewarts stora demonstration (eller vad man nu ska kalla det hela) vid National Mall. Evenemanget, kallat Restore Sanity, var ett slags svar på Glenn Becks jippo i augusti, Restore Honor.

Massor av folk, bra stämning och en hel del personer utklädda på de mest märkliga sätt. Det är ju Halloween-helg...

På kvällen avnjöt vi en fantastisk middag bestående av creme fraiche-baserad sås med plenty of ost, citron, vitt vin, paprika, gul lök och rökt kalkon. Efterrätt: Cupcakes från den världsberömda kakaffären nere på M Street. Jag smet förbi den 100 meter långa kön eftersom min intelligenta hustru sett till att beställa cupkakorna på nätet. En härlig känsla...

Naturligtvis blev det också sång, hurrarop och presentöverlämning. Och en del prat om vår mamma.

Kvällen avslutades med en sen match med Caps (jag pratar NHL-hockey här). Vinst 7-2 över Calgary. Backstroom scorade ett och passade fram till ytterligare tre om jag minns rätt.

Mitt fotbollslag i Sweden spelar i konstant motvind. 1-3 senast mot Trelleborg. En match kvar och det är långt ifrån säkert att Atleterna spelar i allsvenskan nästa år. Det största hoppet går till att lagen under i serien spelar lika dåligt som GAIS...

I dag ser jag fram mot hysteriskt Halloween-firande. Vi laddar upp med lite drinkar i trädgården om någon timme. 18 grader varmt för närvarande. I går köpte jag grillkol. Grillsäsongen är långt ifrån över.

Grattis brorsan, äntligen 45 år!

Vi firade med ett dussin prima cupcakes...

Lite Halloween och annat

Brorsan, svägerskan och deras två små kids gör alltså Distriktet osäkert just nu. Väldigt kul att ha dom här. I går firade vi Halloween på LIllebrors skola och i morse stack dom till zoo - och stannade kvar bland djuren i buren ända fram till sen eftermiddag.

Här är lite bilder från de senaste dagarna:

Jetlag-drabbad tjej nummer ett...

...och nummer två.

Inte fullt lika jetlag-drabbade föräldrar. De var klart imponerade av sommarvärmen, som dock bara varade en dag. I dag, fredag, har det varit betydligt kallare, bara knappt 15 grader.

Traditionell halloween-marsch på skolan. Är det inte ol' Abe?

Mord inom familjen. "This headache is killing me" var min standardreplik. Jag tyckte det var jättekul. Barnen såg mest oförstående ut.

Little Brother med en astronaut och en riddare.

Sötnos 1.

Sötnos 2.

Sötnos 3. Syster Yster såg ut ungefär som jag såg ut för 35 år sedan. Minus mobiltelefonen.

Nu bekräftat: Delta är sämst

Det är onekligen skönt att få saker och ting bekräftade. Den minnesgoda läsaren kommer säkert ihåg hur vi blev misshandlade av flygbolaget Delta i början av sommaren (läs inlägget här).

"Ännu ett flygbolag att bojkotta" löd den finstämda inledningen.

Well, nu har en studie publicerats över de bästa och sämsta amerikanska flygbolagen. Föga förvånande kom Delta på första plats när det gäller att vara sämst.

Bäst? Hawaiian Airlines.

Jag har alltid velat resa till Hawaii.

Tornadovarning i Distriktet

I går kväll berättade hustrun plötsligt att de kommit en tornadovarning för Distriktet.

Vi sov dock hela natten och när vi vaknade var huset kvar, så uppenbarligen hade tornadon missat oss.

Sedan var det crazy väder hela dagen, med extremt mörka moln, blåst och ösregn ena halvtimmen och klart solsken den andra. Varmt och fuktigt var det hela tiden, runt 25 grader. Både hustrun och jag fick huvudvärk redan på morgonen, ett tydligt tecken på djupt lågtryck...

Det har varit en märklig vädersituation i mellersta och östra USA. Jag hörde på radion i förmiddags att man precis slagit nytt amerikansk lågtrycksrekord någonstans i mellanvästern. Tornadovarningen för Distriktet återupprepades under eftermiddagen, men det blev aldrig något. Däremot var det tydligen ett rejält oväder med tornadosar i North Carolina, som inte ligger så värst långt härifrån.

Hur som helst så var det aldrig någon fara för inflygningen av brorsan med familj.
Jag hämtade dom på Dulles Airport. De var alla förvånansvärt pigga efter att ha genomlidit en nätt liten tripp som stratade runt 6 i morse svensk tid. De båda småkusinerna var uppe till runt klockan 8 på kvällen, vilket motsvarar 2 på natten. Imponerande.

Brorsan somnade i soffan efter att ha druckit ett glas rödvin. Svägerskan hann faktiskt upp till sängen innan hon slocknade...

I morgon ser vi fram mot den traditionella Halloween-festen på Lillebrors skola.

Några bilder from Sweden

Fortsatt varmt och skönt i Distriktet. Det är bara att njuta av den långa och sympatiska hösten - som väl närmast bör betraktas som sommar med ett svenskt perspektiv.

Annars är vardagen i full gång, barnen är i sina skolor, hustrun jobbar omkring 18 timmar per dygn och själv sitter jag och sysslar med några reportage som snart ska publiceras i svenska tidningar. Ett längre, om det kommande valet, var för övrigt infört i senaste numret av Fokus.

I morgon ser vi fram mot att brorsan med familj landar i DC!

Här är lite bilder från vår korta resa till Sverige:

Lillebror kunde inte tro sina ögon. Vem var den där mannen i kostym och slips? Kunde det verkligen vara storebror? Här är vi på väg till begravningen i fredags förmiddag.

Efter begravningen. Brorsan och yngsta dottern slappnar av i myskläder.

Lillebror och mormor gör läxan...

...liksom Big Brother. Synd att klaga på utsikten. Vi tillbringade helgen ute i skärgården.

Tre gubbar och Syster Yster på lördagsförmiddagen.

Om att spara Konsumkvitton

Tillbaka i vardagen och det känns en aning snurrigt i huvudet efter de fyra dagarna i Sverige. Pratade med brorsan i dag som berättade att de hade gjort klart nästan allt i mammas lägenhet i söndags. Nu står allt som ska skänkas bort eller slängas i ett rum och allt som ska sparas i ett annat. Dessutom håller han på med bouppteckning och allt sådant som hör till - säga upp abonnemang, betala räkningar, prata med banken... Det är tusen och en saker.

Men en del sker automatiskt i det svenska genomautomatiserade samhället. Så har till exempel Konsum uppenbarligen fått meddelande om att mamma har dött och skickat ett besked om att hon hade omkring tusen kronor på sitt konto.

När brorsan berättade det fick jag en liten klump i halsen. Löjligt egentligen, men det kändes plötsligt så påtagligt alltsammans när jag insåg att mammas medlemskap i Konsum nu skulle upphöra. Hon har ju alltid varit medlem där. Jag har så tydliga minnesbilder redan från tiden på 1960-talet när vi bodde i Västervik, hur hon samlade alla Konsumkvitton i en burk och hur hon en gång per år gick igenom dom och lämnade in dom i butiken för den årliga återbäringen. Var det 1,5 procent?

Kvittoinsamlingen upphörde väl någon gång på 1970-talet skulle jag tro. Och nu är hon inte längre medlem i kooperationen.

Nå nå.

Här i Distriktet är det fortfarande sommarvarmt, med runt 23 grader i dag. Det har i stort sett varit en normal måndag, med undantag för Syster Yster vars skola hade Parent Conference Day i dag - vilket innebär att det inte förekommer någon undervisning eftersom eleverna och föräldrarna ska träffa lärarna.

Precis som i Big Brothers skola så är det eleverna som leder samtalet på Sidwell. Dottern var lite nervös innan, särskilt som hon hade missat alla repetitioner som klasskamraterna hade haft under de dagar vi var i Sverige. Men föga förvånansvärt klarade hon det hela galant och jag kan dessutom meddela att hon är helt otroligt duktig i skolan - genomgående högsta betyg. Och då är det en av DC:s riktiga pluggskolor... Om jag nu tillåts skryta. Och det känns ju helt riskfritt, eftersom hon näppeligen fått detta intellekt från mig.

Dessutom har vi denna dag inhandlat två pumpor för Halloween. De pryder nu vår yttertrappa.

Hemma igen...

...efter en extremt omtumlande långhelg i Sverige, med mammas begravning, massor av möten med familj, släkt och vänner, en heldag i mors lägenhet med sortering och packning och annat smått och gott.

Jobbigt, men ändå bra på något sätt.

Och vi hann dessutom faktiskt med att fira äldste sonens 25-årsdag så här lite i efterhand.

Tack alla underbara människor som gjorde några sorgliga oktoberdagar lite mindre sorgliga.

Skriver mer se'n.

Varma jackor nerpackade

Brorsan varnade för snö och ishalka, så vi har packat ner varmtröjor och jackor i bagaget. Här i Distriktet är det fortfarande sympatiska temperaturer, runt 20 grader på dagarna.

Vi åker to Sweden i morgon vid lunchtid, lokal tid, och landar i Stockholm på torsdag morgon, lokal tid. Det blir ett kort besök, vi tar flygmaskinen tillbaka redan på söndag morgon. Och sannolikt kommer allting bli väldigt intensivt, med begravning, minnestund, släktmiddag och en massa annat.

Sedan kommer broder med familj över hit redan om en vecka. Det är verkligen något vi ser fram emot! Särskilt med tanke på omständigheterna. Ska bli ytterst sympatiskt att rå om dom en stund.

Under deras besök här ska vi pricka in Halloween, två födelsedagar och diverse andra festligheter. Nu är det dags för en annan att dra sig mot sängen. Det kan möjligen bli en aning stilla här på bloggen de närmaste dagarna, men hav tålamod: Jag kommer tillbaka.

Trevlig helg i Distriktet

Värst vad tiden går fort numera. Det blev en trevlig helg, med film på skolgården, ett par glas vin hemma hos Bill, vinst för Lillebror i lördagens fotbollsmatch, kärt återseende av hustrun som kom tillbaka efter fyra dagar i Florida och en trevlig kycklingmiddag i familjens sköte under aftonen.

I går chockade jag kroppen genom att springa 15 kilometer. Turen blev en klassiker: Längs Potomac River, via Lincoln Memorial in på National Mall. Förbi Reflecting Pool, Andra världskrigs-monumentet, obelisken, alla muséerna, upp till kongressbyggnaden, en kort sväng runt Capitol Hill och sedan tillbaka igen.

På kvällen var vi bjudna på middag hemma hos några vänner här i Georgetown och eftersom det var så trevligt så blev vi sittande där till rätt sent, trots att två av kidsen skulle till sina skolor i morse...

Men de kom upp i tid, de små liven.

Lillebror har ledigt i dag, det är så kallad Family Conference Day. Så hustrun och jag har varit på skolan och pratat med hans lärare. Han fick fantastiskt goda omdömen och kan helt fritt välja om han vill bli rymdforskare eller nobelpristagare i litteratur. Det känns skönt att veta.

Nu ska jag strax iväg och hämta dottern. Sedan åker vi och kollar in Big Brothers kvarsfinal i säsongens soccerslutspel. Tyvärr möter de ett ruskigt bra lag, så mycket talar för att de åker ur. Men man vet aldrig. Större under har skett (t ex att GAIS lyckades gå upp i allsvenskan igen). Och jag kommer troligen att skrika mig hes. Som vanligt. Fast Big Brother tycker det är pinsamt och brukar ge mig några arga blickar...

I övrigt är det en del deprimerande fix med den kommande begravningen och fullt upp med reportageskrivande.

På onsdag åker vi till Sverige, men förhoppningsvis hinner jag skriva någon eller några rader innan dess.

Take care.

Drottningen är i sta'n - igen

Drottningen är i sta'n och det uppmärksammas av Washington Posts skvallerspalt "The Reliable Source". Jag minns att vi stötte på henne för ett år sedan, så det är väl så att hon hälsar på sina undersåtar här i Distriktet varje år i oktober helt enkelt.

Vi var och kollade in Big Brothers första slutspelsmatch för säsongen (vi pratar europeisk fotboll här) och det blev en enkel seger mot Field School, 4-0. Inget mål för grabben, men väldigt bra spel. Han håller mest till på högerkanten där han ska mata in inlägg och passningar centralt i banan, som det brukar heta på tränarspråk. Dessutom är han en gudabenådad hörnsparkare.

Förutom drottningen har även hösten kommit till DC på allvar. Temperaturen orkar knappt upp till 18 grader på dagarna nu och tidigt i morse när jag körde ett par av kidsen till deras skolor var det bara 9 grader. Kallt. Men vackert. Jag gillar verkligen höstarna i Distriktet.

I kväll ser jag fram mot "Screen on the Schoolyard" på Lillebrors närbelägna skola samt att smita in hos kompisen och grannen Bill en stund - han har party. Och i morgon kommer hustrun hem från en fyra dagars jobbresa i Florida, så det blir nog fest på lördag också.

Så ska en cornerkick slås. Big Brothers skola vann enkelt första slutspelsmatchen.

Här värmer avbytaren upp längs sidlinjen.

Vackra höstfärger i Distriktet.

25 år sedan

Herregud vad tiden går. I dag är det 25 år sedan jag blev pappa för första gången.

Grattis Big Big Brother! 25 bast är en trevlig ålder, vill jag minnas. Man är inte så himla ung och omogen längre, men ännu fri från åldrandets krämpor...

Du borde ha tagit dig hit så vi kunde firat dig ordentligt. Men vi ses ju snart.

Livet måste gå vidare, trots allt

Börjar sakta men säkert ta mig upp till ytan efter att ha blivit föräldralös i så späd ålder.

Det kommer att ta tid att vänja sig vid att inte längre ha en mamma som man kan ringa till och kolla läget med. Hur är vädret där hemma? Hur mår mostrarna? Några nyheter om kusinerna?

Mamma var en slags lina både till den tid som var och till den tid som är. Hon kan inte ersättas och det känns tufft. Men livet måste ju gå vidare, trots allt.

Här i DC är det full fart, minst sagt. Det känns som varenda minut är intecknad och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Kanske är det bra att vardagen tränger på och man tvingas in i grottekvarnen igen. Samtidigt känner jag att jag saknar marginaler och mitt tålamod är nog inte det bästa för tillfället. Men det blir säkert bättre vad det lider.

Vi har i alla fall vackert väder. Det har varit full sommar här sedan jag kom tillbaka från Sverige i fredags, runt 25 grader varenda dag. Det är annat än den råa, blåsiga och kyliga höst jag mötte back home.

Intressant om amerikanska medier

Låt mig bara släppa sorgearbetet en stund och övergå till att vara en stolt make. Kolla videon nedan. Den otålige kan gå fram till 53.07 och fokusera på det väsentliga.

Tack för ert stöd

Tack för alla medkännande kommentarer här på bloggen och via mejl. Nu är jag tillbaka i DC efter en omtumlande och känsloladdad vecka i Sverige.

Det känns väldigt bra att ha fått lite tid tillsammans med äldste sonen, brorsan, systern, mostrar, kusiner och andra släktingar. Det är i sådana här sammanhang man inser varför familjen är viktig.

Och det var väldigt skönt att komma hem till hustrun och barnen nu i kväll.

Begravningen är den 22 oktober i Nynäshamn.

Älskad och saknad

Mamma avled i fredags. Hon somnade in lugnt och fridfullt efter att plötsligt ha fått stora hjärtproblem några dagar tidigare. Min bror och äldste son satt vid hennes sida när hon tog sitt sista andetag.

Trots att hon skulle fylla 83 år i januari så var hon mitt i livet. Precis hemkommen från en resa till Italien, föreståndare för Röda korsets butik Kupan i Nynäshamn, aktiv, engagerad... Så sent som för någon vecka sedan pratade hon om att åka och hälsa på oss i USA senare i oktober.

Det känns fortfarande helt obegripligt att hon är borta.

Hon har ju funnits i hela mitt liv.

Jag är i Sverige sedan i lördags och stannar till fredag. Ni får ursäkta om det inte blir några blogginlägg de närmaste dagarna.