Mamma avled i fredags. Hon somnade in lugnt och fridfullt efter att plötsligt ha fått stora hjärtproblem några dagar tidigare. Min bror och äldste son satt vid hennes sida när hon tog sitt sista andetag.
Trots att hon skulle fylla 83 år i januari så var hon mitt i livet. Precis hemkommen från en resa till Italien, föreståndare för Röda korsets butik Kupan i Nynäshamn, aktiv, engagerad... Så sent som för någon vecka sedan pratade hon om att åka och hälsa på oss i USA senare i oktober.
Det känns fortfarande helt obegripligt att hon är borta.
Hon har ju funnits i hela mitt liv.
Jag är i Sverige sedan i lördags och stannar till fredag. Ni får ursäkta om det inte blir några blogginlägg de närmaste dagarna.
11 kommentarer:
Vad ledsamt att höra Peter. Du skrev ju inte så länge sedan om hennes resa till Italien.
Tänker på dig och de dina.
/Taina
Otroligt ledsamt att höra. Verkar ha varit en fantastisk människa som tog vara på livet! Det är svårt att acceptera när någon går bort så oväntat.
kram
Malin
Jag beklagar verkligen, Peter.
Jag förstår att det kom som en chock för er alla.
Tänker på hela din familj.
Vad fint skrivet! Stor kram från Brassarna som tänker på dig!
Vilken glad och fin bild!
Precis så vill vi minnas henne och tänker särskilt på en rolig Gotlandssemester då vi alla var tillsammans.
Anna Karin & Anders
Beklagar sorgen! Det är svårt att förlora en förälder även om det är den naturliga gången. Hoppas du kan minnas allt det goda och ljusa.
Ledsamt att höra. Mammor betyder så mycket i ens liv och att vara tacksam för att man fick ha dem.
Vi tänker på dig och skickar en varm och kärleksfull kram!
Åhh vad tråkigt att höra, vilken tur att hon kom iväg och såg Italien en sista gång.
Tänker på er.
Kram Arzina med familj
Men vad tråkigt, hon som fortfarande hade ett sådant aktivt liv. Det måste vara extra svårt för er när det kommer så oväntat.
Jag har saknat dig här. Jag brukar läsa allt vad du skriver men nu förstår jag varför. Känner för dig och med dig. Det ÄR svårt att förlora sina föräldrar hur gammal man än blir.....Min Mamma gick bort mitt i häxjakten på mig (ja, du vet). Jag minns som om det var igår när din Pappa gick bort. Visst var det väl så att du och jag pratade i telefon när Eva avbröt dig att du hade ett viktigt samtal...länge sedan nu men det är sådant man minns.
Kram
Marianne
Skicka en kommentar