Efter en fullständigt urusel första halvtimme, tog sig Göteborgsatleterna in i matchen och spelade riktigt bra. Efter 2-0 en liten bit in på andra halvlek kändes det faktiskt stabilt. Men aldrig får man vara lugn. Först en missad straff. Sedan lyckades målvakten Dime, som blandar oerhört kvalificerade ingripanden med hårresande totalmissar, med det senare, det hårresande, och passade snyggt fram till en Ljungskile-reducering. Hjärtat i halsgropen hos både mig och spelarna, men mannarna tog sig samman och vann tämligen komfortabelt med 3-1. Kunde dessutom blivit ett par mål till mot slutet.
Kul. Stod mitt i klacken och återupplevde lite känslor från 1980-talet... Nu kan vi blicka uppåt. GAIS ligget åtta nu och passerade bland andra HBK tack vare segern i kväll. Bollklubben har dock en match mindre spelad. I morgon möter man Elfsborg hemma på Örjans. Inte helt omöjligt att jag går på den matchen också - om inte annat så för att hälsa på Texas, min favoritback sedan han spelade i Grönsvart för en massa år sedan.
Det är underbart att vara GAISare.
Folkligt, festligt och fullsatt på Ullevi i kväll. Det känns onekligen bra att den nya arenan snart är klar.
3 kommentarer:
Lite öde och trist va? Du såg allt initialt lite förvirrad ut med din bruna manchesterkavaj.
Den är grön faktiskt. Vald med omsorg. Förvirrad? Jo, med det spelet som var in ledningsvis fick jag välja mellan att vara förvirrad eller bli deprimerad.
Jag skyller på min färgblindhet att jag missade detta. Jag såg dig endast strax innan match och att man ser förvirrad ut vid sitt första besök på LM är inte konstigt; vad är klack, vad är ståplats, vad är sitttplats, var är planen?
Går det bra med tältandet utanför Sundsvall?
Skicka en kommentar