Tack för trevliga kommentarer från när och fjärran. Farbror Erik, som understundom kallar sig Eremiten på Cambridge Place, är varmt välkommen över på en kall öl i vår trädgård närhelst det passar sig.
Söndag är kyrkdag här i Distriktet. Inget ovanligt i det, så är det i de allra flesta kristna hörn av detta klot om jag inte är helt felunderrättad. Här i Georgetown har någon räknat ut att det finns 23 kyrkor. Det var således omöjligt att hitta en parkeringsplats till bilen, vilken jag hämtade i dag efter att den stått parkerad i sex veckor i ett garage hos några ytterst snälla vänner.
Alla tar bilen till sin kyrka. Det blir trängre än vanligt längs stadsdelens redan mycket trånga gator. För att bereda alla bilar plats så har stadens parkeringsmyndighet beslutat att tillåta parkering på båda sidor vid de gator där det normalt bara är parkering på ena sidan. Vilket för med sig en hel del strul, eftersom det finns ett skäl till att det annars är tillåtet att ställa bilen bara på ena sidan: gatan är för trång för fyra bilar (två parkerade och två körande i varsin riktning). Varje söndag inträffar följdaktligen ett antal irriterade möten som slutar med att en eller flera bilar tvingas backa bakåt till nästa korsning, för att släppa förbi en mötande.
Naturligtvis inträffar det även en hel del skrapskador på bilarna och antalet backspeglar som blivit påkörda just på söndagar på grund av trängseln är sannolikt mycket stort.
Dessutom abdikerar alla normala trafikregler på söndager. Plötsligt är det helt tillåtet att stå hur nära en korsning eller en utfart som helst. Något som konsekvent straffas med höga böter måndag till lördag.
Till detta kan tilläggas att många som är ute och kör på söndagar är just det: Söndagsbilister. Aldrig annars ser man så hög medelålder bland bilförarna här i Georgetown. Man tror knappast att det är sant när dessa 110-åriga gubbar och gummor mödosamt tar sig fram till sin bil, mödosamt sätter sig ner, mödosamt stänger bildörren och sedan tar sig ut ur sin parkeringsficka genom att först köra på bilen bakom, sedan bilen framför för att slutligen plocka med sig ett tiotal backspeglar på övriga parkerade bilar. Det är också lite spöklikt, eftersom de ytterst sällan når upp så att de kan se ut genom vindrutan. Det ser helt enkelt ut som om bilen krockar med andra bilar utan att det sitter en bilförare.
Rena rama Stephen King.
Hur som helst. Kombinationen av trafikregler som satts ur spel av Gud, osynliga bilförare och trängseln är förödande. Det gäller att hitta en bra parkeringsplats redan på lördagen och sedan inte flytta bilen en centimeter förrän tidigast söndag kväll. Alternativt fly ut från stan.
Nå. Innan jag inte hittade parkeringsplats var jag och handlade baslivsmedel för några tusenlappar. Härligt med de generösa amerikanska butikerna igen - jag tror att jag fick med mig omkring 50 kassar hem.
Dagens stora händelse var förstås Atleternas seger över Henkeborg, Helsingsborgs IF. Ett mål mot noll på bortaplan, andra raka segern och äntligen lite fast mark i tabellen. Det är bara att njuta.
I morgon är det alltså dags för skolstart för de båda yngsta. Syster Yster börjar i femte klass och Lillebror i first grade. "Lite nervöst men mest kul" sa Lillebror när jag frågade honom hur han kände sig inför skolstarten.
Rapport lär komma i morgon.
2 kommentarer:
Brassarna har ett namn på den där metoden där man trycker sig in i en ficka genom att bumpa in i bilen framför, sedan den bakom och så framför igen osv, tills man hamnat rätt. Det kallas för att man parkerar enligt Braille-metoden! :)
Och så måste jag berömma rubriksättningen på detta inlägg. Kanon!
/Hanna
Det är som jag brukar säga, att religion är roten till allt ont. :)
Skicka en kommentar