Uppdatering mot sommarslutet

Kära vänner

Sommaren lider, för vår del, mot sitt slut. Tidigt på lördag morgon åker vi iväg till Arlanda för vidare transport till Köpenhamn och Washington DC. På måndag börjar två av tre kids skolan och det är dags att ramla in i de vanliga rutinerna igen.

Senare delen av sommaren har präglats av vackert väder och sociala aktiviteter. Vi tog oss upp till Stockholm någon vecka in i augusti och stack omedelbart ut i skärgården tillsammans med brorsan. Tre suveräna dagar med strålande sol och 22 grader i vattnet.

Därefter tog vi mor med på en tvådagars-tur till Småland. Jag har ju mina rötter där. Första anhalt blev min födelsestad Västervik, där vi åt lunch och turistade bland båtsmansstugor och våra två gamla bostäder (Kvarngatan och Klarkullegatan) under 1960-talet.

Västervik är en trevlig stad, med en småskalighet och genomförd öppenhet mot kaj och hamn som skapar en harmonisk atmosfär. Det kan man inte säga om min uppväxtstad, Oskarshamn. Där har man konsekvent lyckats sabotera alla möjligheter till att skapa en harmonisk småstadsatmosfär i centrum genom att riva urskillningslöst, bygga nytt utan närmare eftertanke, blanda stora lagerliknande varuhusbyggnader med fula höghus och en eller annan till synes bortglömd 1800-talsbyggnad.

Men framförallt vänder staden ryggen mot havet, vilket är helt obegripligt med tanke på läget och den närmast magiska utsikten med Blå Jungfrun i fonden.

Vi tog en tur genom tätorten, jag visade upp mina gamla skolor och det hus på Humlekärrshultsvägen (jo, gatan heter faktisk så) där jag bodde från 10 års ålder och fram till att jag flyttade hemifrån runt sju år senare. Och sedan åkte vi och hälsade på farfar (min pappa) som ligger och vilar på Nya begravningsplatsen och såg till att han fick lite nya blommor.

Vi hade bokat in oss på ett litet pensionat i Påskallavik, någon mil söder om Oskarshamn (Lyckans Guesthouse, mycket trevligt). Jag körde ner mamma till Mösterås, eftersom hon skulle hälsa på en väninna där. Sedan hade vi en stillsam kväll i Påskallavik, med ett besök på den lokala pizezrian som clou. Till min stora sorg fick jag höra att ett av de godaste matbröden någonsin, den klassiska Påskallalimpan, inte längre bakas. Bageriet är nedlagt sedan flera år, visade det sig. Ännu en av barndomens grundstenar är därmed försvunnen. En annan sådan grundsten som är borta är Oskarshamns simhall, som numera byggts om till restaurang och hotell. Det var en märklig känsla att gå in och kunna konstatera att den lilla bassängen, där jag lärde mig simma för tiotusen år sedan, nu är en bar. Fortfarande en blöt miljö, som någon sa...

Besöket på simhallen skedde dagen efter, sedan jag lämnat resten av familjen på Astrid Lindgrens Värld. Jag fick någon timme för mig själv i Oskarhamn innan det var dags att hämta mor. Det är alldeles uppenbart att min känsla för nostalgi blir allt starkare ju äldre jag blir.

Sedan vände vi norrut igen och installerade oss hos brorsan, fru Linda och kusin D. Och här vi varit sedan dess. Dagar och kvällar har fyllts med små utflykter, en mängd playdates för barnen, kräftskivor, fikor, middagar och diverse festligheter här och där. Och så har vi förstås umgåtts mycket med bror, svägerska, mor och äldste sonen.

Sammanfattningsvis: Mycket trevligt!

Nästa gång jag skriver är vi förhoppningsvis framme och installerade hemma i Amerika. Då återgår jag jag även till normal periodicitet.

Till slut kan jag konstatera att GAIS inte bytt tränare, men kallat in en förstärkning. Och då kom till slut en seger. Mot jumbon Örgryte IS.

Hoppet lever.