Jag sökte min gode vän Janne tidigare i dag, men fick bara tag på hans telefonsvarare. Ett par timmar senare ringde han upp. Han lät pressad och andfådd.
"Ursäkta att jag inte ringt tidigare. Jag har blivit kidnappad".
Det visade sig att han befann sig på sin egen svensexa. Lurad dit av sin trolovade. Se där, vilken bra början på ett livslångt äktenskap...
Nu hade han hamnat på en restaurang och senare "låter det som om de ska klä ut mig och tvinga mig att sälja något ute på stan".
Han hade lyckats komma undan en stund för att slå mig en signal. Av ekot att döma lät det som han flytt in på en toalett. Skräcken i hans röst gick inte att ta miste på.
Svensexor är ett märkligt påfund, någon slags inkilningstradition vars egentliga syfte väl är att säga bye bye till det bekymmerslösa ungdoms- och ungkarlslivet. Fast Janne är ju både över 40 och sambo med sin Hanna sedan rätt länge...
Så egentligen är det nog snarare bara ett uttryck för kompisarnas pennalism och mobbingsglädje: Äntligen en situation där det är helt legalt att förnedra och utsätta en kamrat för diverse grymheter.
Jätteskoj.
Jag sa till honom att försöka låta bli att svälja spriten som kompisarna utan tvivel skulle försöka hälla i honom via en tratt. Jag borde ha sagt till honom att vägra gå ut på stan klädd i en jätteblöja med en jättenapp i munnen, men det kanske han förstod själv.
"Jag ringer i morgon. Om jag lever", sa Janne.
"Lycka till", sa jag.
3 kommentarer:
Hade kompisarna varit riktigt elaka hade de kidnappat honom under eller efter Stockholm maraton i lördags - då hade det heller inte behövts mycket sprit...
Vi kan väl höras på telefon under dagen.
Hoppas de inte inspirerats av en viss svensexa i Halmstad. Fast den blivande brudgummen blev iallafall väldigt ren efter att ha körts genom den där biltvätten, fastspänd på taket. Eller hur, O?
:-)
Något som hört av Janne sedan i tisdags? Börjar bli orolig...
Skicka en kommentar