Valborgsmäss in DC

Upptäckte att det faktiskt är Valborgsmässoafton i Distriktet. Inte för att det betyder ett smack här. Det är en helt vanlig måndag, kidsen är skolan, hustrun och jag jobbar som vanligt. Jag antar att det är annorlunda i Sweden. Jag minns min barndoms Valborgsmässoaftnar som trevliga tillställningar. Påfallande ofta var det kallt som sören, men majbrasorna värmde och folk hade kul. När jag blev lite äldre var det en given partydag och när barnen började komma in i mitt liv så blev det återigen en mer familjeorienterad vandring till brasan.

Och i morgon är det 1 maj. I morse när jag körde barnen (två egna och en lånad) till skolan, förhörde jag mig om deras kunskaper om den internationella arbetardagen. Deras samlade kunskapsmängd kan beskrivas rätt kort och kärnfullt:

Noll.

Inte ens när jag sjöng Internationelan för dom (på svenska, kan inte den engelska texten), fick jag något gensvar. Bara en förkrossande blick från Syster Yster och en väsning om att hålla tyst. Inte för att det på något sätt var opassande att sjunga Internationalen för full hals i en bil i den amerikanska huvudstaden. Utan mer för att jag - som vanligt - var en oerhört pinsam figur (särskilt med tanke på den amerikanska kompisen som också var i bilen). Det hade inte spelat någon roll om jag sjungit Lady Gaga eller Madonna eller Michael Jackson. Jag hade varit lika pinsamt oavsett sång.

Jag är alltid pinsam i mina tonåringars ögon.

Det är väl så det ska vara, antar jag.

Nu ska jag fortsätta fura valborg genom att kolla in den tredje peioden i slutspelsmatchen mellan Caps och Rangers. 2-1 till hjältarna från Distriktet just nu.

Bald Eagle i Mason Neck State Park

Söndagsförmiddagen här i Distriktet ägnades åt fågelskådning. Trots idoga övertalningsförsök fick jag inte med något av barnen, så farbror Lasse och jag fick åka iväg på egen hand. Kosan styrdes mot Mason Neck State Park, någon timme söderut från centrala DC. 

En mycket sympatiskt park som ligger strax före Potomac River mynnar ut i Chesapeak Bay. Vi vandrade runt längs stranden och tittade på den ena fågeln efter den andra. Bland annat såg vi en Bald Eagle på rätt nära håll. Liksom amerikansk fiskgjuse och en massa andra arter, stora som små.

Sedan bröt vi av natursvärmeriet med ett urbant besök i den trevliga Old Town Alexandria, där vi köpte ett gäng dumplings som vi inmundigade på torget (sta'n har faktiskt ett riktigt torg, vilket är sällsynt i USA).

Därefter stack vi tillbaka till Distriktet, ägnade en halvtimme åt att försöka hitta en parkeringsplats, handlade mat och avslutade söndagen med en fantastisk lasagnemiddag.

Farbror Lasse på spaning efter bland annat... 

...Bald Eagle, som jag fångade in med vår kamera. Coolt.

I borgmästarens sängkammare

En sedvanligt småstressig lördag. Jag tror att jag tillbringat tre timmar i bilen, totalt. Kört och hämtat kids här och där och hit och dit. Sedan var klockan plötsligt tre på eftermiddagen och det var dags för Caps-match, den första i slutspelsserien mot Rangers.

Efter några öl och tre perioder stod N Y Rangers som segrare med 3-1. Så kan det gå.

Samma resultat för övrigt som i Lillebrors fotbollsmatch. Fast där vann vårt lag.

Delar av hemmagänget ägnade sedan eftermiddagen åt husturen i Georgetown - en dag varje år öppnar ägarna dörrarna till ett antal historiska hem här i stadsdelen. Jag var inte med på turen eftersom jag ägnade mig åt att köra barn hit och dit, men enligt rapporter var det en trevlig och intressant upplevelse. Bland annat hade de fått se in i den lokala borgmästarebs privata master bedroom. Om de väggarna kunde tala...

 Kvällen avrundades med en smula sill, lite ägg och en och annan akvavit. Hur trevligt som helst.

Party hos vicepresidentens barnbarn

Fredag i Distriktet och dagen har mest ägnats åt jobb, jobb, jobb. Men framåt halv femtiden på eftermiddagen stämplade jag ut, gick och handlade och satte mig därefter en stund i trädgården med en bok och ett glas äppeljuice. Solen sken, fåglarna kvittrade och livet kändes ytterst bra på det hela taget.

Och sedan fortsatte aftonen lika behagligt. Grillkväll med hamburgare och rödvin på bakgården med utsökt trevligt sällskap. Våra svenska gäster Lasse och Katarina har för övrigt denna dag klippt bland annat köpcentret Pentagon City, själva Pentagon och Arlingtonkyrkogården. Lasse tog dessutom en varv runt ön Roosevelt Island.

Big Brother har vi inte sett röken av sedan i morse, han stack hem med en kompis och sover över där. Lillebror tog hem en kompis hit istället och vi körde hem honom framåt niotiden, i samma veva som vi hämtade Syster Yster som var på fest hos Joe Bidens barnbarn. Vicepresidenten var dock inte med på partyt.

I morgon är det full lördagsrulle: Lillebror har match, vi ska på en hustur här i Georgetown, Syster Yster ska på en bar mitzwah och Big Brother ska väl sannolikt hämtas någongång under dagen.

Dessutom är det dags för Caps första match i nästa slutspelsomgången - kl 15 möter man N Y angers på Garden. Hur kul som helst.

Förlust för Atleterna - vinst för Caps

Förlust för Atleterna i dag. 1-2 mot Elsfborgs IF på bortaplan. Enligt samstämmiga rapporter spelade dock GAIS-pågarna bra, särskilt i slutet trots att laget bara spelade med tio man efter en skada på Florén. Men en förlust är ju ändå en förlust och noll poäng, hur bra man än spelar...

Bättre gick det för Caps, som mot alla odds faktiskt vann den sjunde och avgörande slutspelsmatchen mot regerande mästarna Bruins. Och som en ren bonus gjordes det avgörande målet av Joel Ward, Lillebrors favvospelare. Hur kul som helst.

I övrigt att rapportera från Distriktet: I går spelade Big Brothers band på en festival på the National Mall, strax intill Washington Monument. Rätt häftigt. Och i kväll kom vår goda vän Katarina inflygande från Stockholm.

Big Brothers band lirade på the National Mall. Hur coolt är inte det?

Farbror Lasse i klassisk amerikansk miljö. 

Om grannens trädgård - igen

Okej, jag har klagat en del över grannens beteende här på bloggen. Det handlar om huset mitt emot vårt, en av de större kåkarna här i Georgetown. Till huset hör en trädgård, lika stor som en normal svensk villatomt ungefär. Jag har aldrig sett paret som bor i huset ute i sin trädgård. Ärligt, inte en enda gång under de fem år vi bott här (och då har jag ändå min arbetsplats placerad så att jag ser rakt över till deras tomt).

Det betyder inte att trädgården är övergiven på något sätt. Tvärtom. Det är massor av folk här som fixar och donar. En gång varannan vecka ungefär kommer det en stor bil och parkerar utanför, sätter igång en gigantiskt motordriven kompressor och sprutar gift och gödsel över varenda hörn av gården. Sedan, ungefär lika ofta, kommer trädgårsexperter och klipper och ansar och grejar.

Men framförallt har grannarna sin egen Pedro. Det är en heltidsanställd kille som i stort sett ägnar hela sin dag åt att "pula" på tomten. Bland annat ägnar han uppskattningsvis mellan två och tre timmar VARJE DAG åt att blåsa rent trädgården. Detta sker medelst en tämligen högjudd, bensindriven blåsmaskin. Omkring kl 13 varje eftermiddag kör han igång maskinen. Börjar på baksidan och efter någon timme där så börjar man skymta honom mellan träden på framsidan. Efter drygt två timmar har blåst ner allt till trottoaren och ägnar den sista kvarten till att blåsa in allt till grannen.

Jag kunde inte låta bli att filma denna häpnadsväckande rutin. Se ovan (om allt funkar). Detta är alltså i slutet av denna sekvens av arbetsdagen och den lilla lövhög som är ihopsamlad är frukten av minst två timmars jobb.

Det blåses oavsett om det behövs eller inte. Bara som ett exempel: I måndags var det fyra killar här från trädgårdsfirman. De var klara med sitt ansande strax efter lunch. Därefter blåste dom rent trädgården i någon timme (två högjudda blåsmaskiner, stereo). En timme senare satte den ordinarie trädgårdskillen igång och blåste med sin maskin. samma ställen, samma runda.

Det måste blåsas.

Den svarta bilen som han blåser av på filmen är arbetsgivarens hybrid. En aning paradoxalt att köra en miljöbil med tanke på all den koldioxid som han ser till att sprida i atmosfären på grund av den fullständigt makalösa skötelsen av trädgården som ändå aldrig använts.

Och den är inte ens särskilt vacker eller enastående på något sätt.

Jag vill betona att jag inte på något sätt kritiserar den anställde mannen. Han gör bara sitt jobb. Och han jobbar verkligen sina åtta timmar, det kan jag intyga - oavsett hur meningsfullt eller meningslöst det är. Liksom hans hustru som jobbar heltid inne i huset varje dag, med städning, tvättning och matlagning.

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten under kampanjen så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial här. 


Det här blogginlägget har jag snott från svägerskan i Brasilien. Sympatiskt och enkelt sätt att stödja arbetet med att minska smittsamma sjukdomar i världen.

Annars? Finfint väder i Distriktet och farbror Lasse har sett sin första Bald Eagle. Ja, så var vi ju på Big Brothers family conference (motsvarande utvecklingssamtal i svenska skolor) i dag: Han är hur duktigt som helst i skolan, grabben!

Snövarning i Distriktet

Tro det eller ej, men dom har varnat för snöfall här i Distriktet denna måndagskväll. Snacka om aprilväder. I lördags var det 28 grader varmt och sol. I morse var det fyra. Och ett envist regn.

Vi har satt på värmepannan igen och det kändes inte särskilt svårt att hålla sig inne framför datorn just denna dag. Inte svårt alls, faktiskt. Farbror Lasse gick däremot ut för att skåda fågel i arla morgonstund och kom tillbaka rejält nedfrusen, med blåa läppar och hackande tänder. Fast han var nöjd: 20 nya kryss på några timmars skådning.

Barnen hoppas på snökaos så att skolorna stänger, vilket de ju gör vid ett snötäcke överstigande en tjocklek på cirka en centimeter. Själv hoppas jag på att skolorna kör som vanligt - jag behöver den arbetstiden...

I övrigt inte mycket att rapportera. Det skulle i så fall vara min fantastiska ananasmarinerade lax som jag bjöd på till middag, då.

Helgen kom och gick i en rasande fart. Som vanligt var agendan fullspäckad med aktiviteter. Bland annat kan nämnas en hård fotbollsmatch för Lillebror (3-3), ytterligare en föreställning på Syster Ysters musikal, ankomst av farbror Lasse från Malmö samt tidig morgontur i Vita Husets trädgård. Dessutom efterlängtad GAIS-vinst (2-0 mot IFK Norrköping) samt förlust för Caps mot Bruins (nu väntar en sjunde och helt avgörande match i Boston).

Här följer en liten bildexposé:

Syster Ysters musikal blev en stor succé. Jag var och kollade in föreställningarna både på fredsgakvällen och... 

...lördagseftermiddagen. Stående ovationer för båda föreställningarna.

På söndagen gick vi upp redan klockan 6 på morgonen för att gå till Vita Huset. 

 Det var de trädgårdsintresserade som stack dit, det vill säga Lillebror, farbror Lasse och jag.

 Här är er ödmjuke bloggare fem meter från Vita Huset. Baracks och Michelles sovrum syns uppe till vänster.

 Farbror Lasse utanför Vita Huset.

 Baracks putting-green.

 Man kunde kolla in på tapeterna i Ovala rummet. Ol' Abe på väggen och man skymtar skrivbordet.

 Lillebror utanför the first playground.

 Lasse tar självporträtt.

 Bloggaren på South Lawn.

 First Bee bor härinne.

First broccoli.

Succé för Syster Ysters musikal

Fredagskväll i Distriktet och jag har precis kommit hem från Syster Ysters musikal - Sneakers. Den var riktigt, riktigt bra. Stående ovationer från en mycket entusiastisk publik. Det ska bli ett sant nöje att se om den i morgon, lördag - i dag var jag på den tillsammans med två av dotterns kompisar.

Överhuvudtaget har det varit en ytterst intensiv fredag, med aktiviteter från tidig morgon till sen kväll. Hade bland annat en lunchträff med kollegor från hälso- och sjukvårdsbranschen - en av dem var Johan, gammal jobbarkompis och en hängiven gaisare.

Nu ska jag rensa skallen med lite svensk choklad och play off-hockey på TV. I morgon är en ny dag. Med aktiviteter. Låt mig se... Lillebrors match kl 9. Syster Yster ska köras till sin förställning kl 11. Därefter hemskjutsning av Syster Ysters kompis som sover över här. Sedan ska hela familjen gå på föreställningen kl 13. Kl 15 börjar Caps-Bruins och mitt i matchen ska Syster Yster hämtas. Sedan kommer vännen farbror Lasse framemot tidig kväll.

Håhåjaja.

Allt är fridens och fröjdens

Förstår att ni, alla tiotusentals läsare av denna blogg, blir attans så oroliga när jag inte skriver någon dag. Det har ju liksom blivit lite som en vana att skriva några rader varje eftermiddag eller kväll, alldeles oavsett om jag har något att skriva om eller inte.

Det är ju inte alltid det händer något revolutionerande att berätta om. Med tiden här i USA - snart fem år! - har mina storögda iakttagelser blivit färre och vardagen mer påtaglig. Livet går helt enkelt på rutin - mer eller mindre.

Kanske borde man byta miljö ungefär vart femte år för att hålla den där entusiasmen och nyfikenheten vid liv? När jag tänker tillbaka så har jag ofta flyttat i femårsintervaller - eller lite drygt fem år. Mina första sex år bodde jag i Västervik, ostkustens pärla. Sedan flyttade jag de hisnande sju milen söderut, till arbetstaden Oskarshamn, där jag blev kvar i runt tio år. Därefter lite miljöbyten hit och dit under flera år innan jag landade i Göteborg, där jag blev kvar i sju år. Sedan Ystad i sju år. Därefter Stockholm i tio år. Och nu Distriktet i fem, således.

Next stop? Rio låter väl inte så dumt? Spanska Katalonien kan jag också tänka mig. Eller en ö i grekiska arkipelagen. Tonga är en gammal plan.

Möjligheterna är oändliga, endast fantasin sätter gränser.

Efter denna lilla utflykt, kan jag meddela att allt är frid och fröjd och under kontroll här i Distriktet. Det har bara varit lite mycket de senaste dygnen, så jag tvingades prioritera ner bloggen något. Bland annat lyckades vi pricka in två besök från Sverige under gårdagen - och båda besöken hade den utomordentligt goda smaken att förse oss med svensk choklad, vilket var perfekt eftersom Jannes och Hannas efterlämnade svenska godis är uppätet sedan länge...

Efter dessa kloka ord ska jag nu återvända till mitt jobb. Jag lär höra av mig igen i morgon.

Deklarationsdags!

Det är den stora Tax Day här i USA. Miljontals amerikaner ska deklarera och låt mig säga det med en gång: Att deklarera i Sverige är en dröm jämfört med de flesta andra länder i världen.

USA befinner sig på andra sidan av den skalan.

Vi har kompisar som ägnar veckor åt att fixa med sina papper, fylla i formulär, ta kopior på kvitton, begära in intyg från hitan och ditan osv, osv.

En vän, vi kan kalla honom Jimmy, kör iväg hustru och barn på fredag eftermiddag och ägnar sedan hela lördagen och hela söndagen åt att gå igonom familjens samlade inkomster och utgifter det senaste året, kolla upp tiotusen olika avdrag, plita ner alla siffror i rätt rutor och summera ihop hela härligheten på söndag kväll.

Sedan tar han sig en stor whisky eller två.

Det sägs att den amerikanska skattelagstiftningen är omkring en meter tjock. Det är grundregler och undantag och undantag på undantagen och särskilda tillägg och särskilt nämnda organisationer eller personkretsar och lokala och regionala särbetsämmelser och bestämmelser om vilka donationer som är avdragsgilla eller inte och en fruktansvärt massa annat.

Det är rätt många som vill ha en rejäl skattereform i det här landet - och då inte bara av rättviseskäl (på grund av alla kryphål betalar de rikaste - som har råd med skickliga skattejurister - genereltl sett oproprtionerligt lite i skatt) utan helt enkelt för att minska allt enormt krångel.

Det är många amerikaner som får något drömmande i blicken när jag berättar att jag brular fixa min deklaration på 45 minuter via Internet - och då har jag ändå eget företag (jo, jag betalar fortfarande skatt i Sverige, men som utskriven får jag inget för det, vilket känns en smula konstigt då och då)(å andra sidan har jag ju fått en hel del genom åren... Så jag klagar inte).

I övrigt från Distriktets horisont: Mest jobb. Barnen går i sina respektive skolor.

Lillebror inledde de årliga testveckorna i dag, en slags nationella prov i de olika ämnena som alla óffentliga skolor ska genomföra varje år. Resultaten är viktiga inte minst för skolorna, så barnen dopas med tuggummi och extra godis.

Syster Yster är intensivt engagerad i sin musikal "Sneaker's". I dag var det första repet med full kostymering. Premiär på torsdag, sedan kör de föreställningar på fredag och löradg.

Big Brother har sin Conference Day coming up snart. På hans skola är det eleverna själva som håller i denna motsvarighet till de svenska utvecklingssamtalen.

Ovanligt bra sportprestationer i Distriktet

Vilken dag i Distriktet... Nästan 30 grader varmt och en underbar blå himmel. En perfekt dag för att åka till stranden, men som den plikttrogne och nitiske tjänsteman jag är så stannade jag inne och jobbade idogt framför datorn.

Lite tröst var det ju att det var en GAIS-match att lyssna på samtidigt som jag ägnade mig research och redigering. 1-1 på Olympia mot Helsingborgs IF måste ändå betraktas som klart godkänt, särskilt som Atleterna spelade med en man mindre under nästan halva matchen, efter en horribelt feldömd utvisning.

Det var lite svettigt de sista minuterna, men GAIS bröt sin ovana att släppa in mål i 94:e minuten och lyckades faktiskt klara oavgjort.

Och nu i kväll är det tredje slutspelsmatchen i NHL. Caps mot Bruins. De har hittills vunnit varsin match genom att göra mål på övertid. Och ställningen nu, efter två perioder, är 2-2. Jämnt som attan, med andra ord. Och Caps spelar faktiskt bättre än vad många trodde var möjligt efter den miserabla ordinarie säsongen.

Jag brukar ju ironisera en aning över de närmast pinsamma proffslagen i den amerikanska huvudstaden. Och basketlaget Wizards spelar fortfarande helt utan magi, sitt namn till trots. Laget ligger överlägset sist i sin division. Men soccergänget DC United har inlett säsongen hyfsat, två vinster, två oavgjorda och två förluster. Den stora överraskningen är emellertid baseball-laget Nats, som faktiskt leder sin serie efter en mycket stark start.

Den femte stora proffslaget - det största av dom alla - är Redskins (amerikansk fotboll). Deras säsong börjar inte förrän i hösten, men försäsongsträningen är i full gång och tydligen har man förstärkt laget ganska rejält.

Det kan bli ett riktigt roligt idrottsår för Washington DC.

Dessutom har man ju en boxningsvärldsmästare efter att Lamont Peterson vann mot Amir Khan för fyra månader sedan.

Och då har jag ändå inte nämnt Big Brothers insatser på friidrottsarenan, Syster Ysters fenomenala tennisspel samt Lillebrors framgångar på fotbollsplan.

Därmed slut från sporten. Dags för tredje perioden i hockey.

Söndagsstationer

Jag märkte i dag att jag ofta tänker på söndagarna i Distriktet som en mängd stationer som ska klaras av. I dag var det t ex hämtning av Lillebror efter hans sleepover; körning av Big Brother till fördelsedagskalas; en timmes träningspass medelst cykel (25 km, 983 kalorier, utomhus); ta med Lillebror till hans fotbollsträning; laga middag; hjälpa Syster Yster med hennes söndagsjobb.

Däremellan hann jag med att plocka iordning och städa Lillebrors rum samt dammsuga och damma halva huset. Och städa upp på bakgården. Och spela badminton. Och som en avrundning på dagen tvätta håret på Lillebror (därmed vill jag inte på något sätt förminska min hustrus insatser under dagen - massor av tvättar, trädgårdsröjning, gräsklippning, inköp av present, hämtning av Big Brother, diskning, vanligt jobb och en hel del annat - men det här är ju min blogg, så ni får av lätt insedda skäl först och främst mitt perspektiv på vad som händer och sker).

Kort sagt: söndagen är rätt intensiv, trots att dagen av tradition är ansedd som vilodagen. Inte för att jag har något emot att ha rätt mycket att göra och mycket av dagens större och mindre göromål är rätt trevliga till sin karaktär. Men tanken slog mig. Inte var det väl så här när jag växte upp?

Jag minns inte att mor och far åkte runt som tättingar och gjorde en massa saker på söndagar. Antingen var vi hemma och då stack brorsan och jag ut tillsammans eller med kompisar och cyklade runt och hade oss och föräldrarna rensade möjligen lite ogräs i trädgården (mamma) eller fixade i källaren (pappa), men annars minns jag mest att mamma somnade när hon lyssnade på radioteatern och att farsan somnade på soffan när han skulle kolla in någon sportsändning på TV - om det var någon. Var det ingen så somnade han ändå.

Eller så var vi ute på torpet mitt i urskogen och då låg brorsan och läste serietidningar och jag var ute och kickade boll och mor rensade möjligen lite ogräs och far fixade i källaren (det handlade påfallande ofta om vattenpumpen) och sedan så somnade mamma framför radion när hon lyssnade på radioteatern och farsan somnade i soffan när han kollade in någon sportsändning på TV om det var någon. Annars så somnade han när han läste tidningen i soffan.

För övrigt är det pappas födelsedag i dag. Han skulle ha blivit 96 år. Brorsan skrev ett fint mejl om vår far nu i kväll. Han var ett bra man och en bra farsa. Vi hade bra föräldrar, min bror och jag.

Ja, ja. Tiderna förändras och ingen helgar längre vilodagen på det sättet som man gjorde på 1960-talet - i min barndom.

Nu har jag dessutom sett till att pressa in ännu fler aktiviteter i min tillvaro. Inspirerad av min gode vän Janne (lyckligt och väl hemma i Solna igen efter besöket här i Distriktet), har jag anmält mig till grundkursen i statsvetenskap på högskolan - på distans. Så nu ska jag ytterligare förstärka min bedövande akademiska karriär som under loppet av snart 30 år lett till studier i bland annat svenska, etnologi, nationalekonomi samt omvärldsteori.

Men man blir ju alltid fullärd... Uppdatering: Ska vara aldrig fullärd. Freudiansk felskrivning.

Parad, Marie Osmond och hemfärd för gästerna

Vännerna from Sweden, Janne och Hanna, påbörjade sin resa hem via Island nu i kväll. Men innan hann vi med besök på Lillebrors fotbollspremiär (vinst med ungefär 6-0, en målassist från grabben), paradkoll, besök på en sympatisk kubansk krog samt nästan hela Caps-matchen (på TV, vinst efter Bäckström-mål i andra övertidsperioden).

Verkligen kul att de kom - vi hade pratat om det länge. Och länge satt vi och pratade i går kväll, jag kom inte i säng förrän halv två. Jag är för gammal för sådana där äventyr, särskilt när man ska upp tidigt dagen efter. Men det var ju så fördömt trevligt...

Här är lite bilder från dagen:

Tack för god match. Säsongspremiären är över, vinst i första matchen.

Vilket stiligt par. Janne och Hanna i downtown DC.

Big Brother hade varit hemma hos en kompis över natten, men ville förstås inte missa Cherry Blossom-paraden. Jo, det ville han. men vi tvingade med honom.

Syster Yster var något mer road av paraden, särskilt som det var en del kändisar att beskåda.

Den coola japanska avdelningen med välbekant bakgrund. Syster Ysters klasskompis bor i det där huset.

Vilka vackra klänningar som seglade förbi...

Lillebror kollade in paraden. Varmt och skönt i Distriktet.

Intressant upplysningsskylt. "...de kan använda dessa bilder eller ljudupptagningar på vilket sätt de vill, för all framtid". Frågan är var man kommer att hamna i för filmer...

Dagens höjdpunkt utan tvekan (möjligen vid sidan av Lillebrors fotbollsmatch): Marie Osmond! Överhuvudtaget var det rätt många kändisar på paraden...

...grodan Kermit kom efter Marie och vackrade lika glatt.

Säsongspremiär för Lillebror

Äntligen helg efter en arbetsintensiv vecka. Och lagom till helgen ska det visst bli sommarväder igen. Det har varit lite kyligt här i några dagar, bara runt 15 grader. Nu väntar ett gäng dagar med temperaturer på drygt 80 grader, det vill säga runt 28-30 grader.

Det är så det ska vara.

I morgon, lördag, är det dags för säsongspremiär för Lillebrors fotboll. Nu blir det matcher vareviga lördag fram till en bit in i juni och träningar varje söndag dessutom. Jag måste erkänna att jag tycker att det är rätt kul att kolla in de där matcherna, även om det möjligen tar emot en smula att gå upp i ottan - ibland är det matchstart klockan 8... Men det är smällar en pappa får ta.

Förhoppningsvis inleder Penguins bättre än GAIS. Bildrapport kommer.

Våra vänner Janne och Hanna är lyckligt och väl tillbaka från the City och har turistat här i huvudstan i ett par dagar. I morgon styr de kosan tillbaka hem till Solna igen. Det har varit väldans kul att ha dom här - men det är nästan läskigt hur fort de här tio dagarna har gått. Det känns som om de kom i går.

Big Brother är borta på sleep over hos en kompis och Syster Yster har snart premiär på sin skolmusikal: Sneakers.

I övrigt är det inga större nyheter från Distriktet. Det rullar på, som man säger.

Alla dessa lösenord

Ursäkta att jag inte varit så flitig på bloggen den senaste tiden. Jag har ändrat alla mina lösenord, så nu tar det någon timme att komma in på alla mina olika e-postkonton, bloggar, twitter, facebook och allt annat.

Dessutom måste jag ju ändra lösenorden fyra gånger om dagen, så i princip hinner jag aldrig göra något annat än att administrera det här...

Tufft liv.

Nä, allvarligt talat har jag varit strängt upptagen med jobb, jobb, jobb. Och nu börjat tredje perioden i första slutspelsmatchen. o-o Caps mot Bruins, som är regerande Stanley Cup-mästare. En öl står ocj väntar nere i vardagsrummet, så jag avrundar här för i kväll.

Over and out.

Thrilla in Manila

Att få sitt e-postkonto kapat är lite som att ha haft inbrott, inbillar jag mig. Det är läskigt att någon varit inne och röjt bland ens personliga grejer. Tagit en massa saker som är svåra att ersätta. Minnen. Adresser till folk. Personliga prylar.

Som en slags attack mot ens intimaste skrymslen och vrår. Det där som man liksom aldrig ens reflekterat över skulle komma i någon totalt okänd persons händer.

En annan tanke som slår mig efter att ha ägnat större delen av denna tisdag åt att städa upp efter den okända som brutit sig in, är förstås samma sak som alla tänker när de utsetts för något sådant här:

Så oerhört sårbara vi är numera - och så beroende vi blivit av webbaserad teknik.

Jag tror och hoppas att jag (eller min fantastiska hustru, rättare sagt) lyckats få stopp på det här angreppet och att det stannade vid ett tämligen oförargligt nigeriabrev. Alla lösenord och inloggningsuppgifter är ändrade och jag har dessutom passat på att ändra också de flesta andra lösenord jag använder frekvent.

Man ska visst göra det ibland, har jag hört...

Slutligen, ett stort tack för alla ni som på olika sätt hört av er under dagen. Som en bonus i detta elände har jag återknutit kontakten med flera gamla vänner och bekanta.

Nu ska jag fortsätta ändra lösenord...

I am NOT in Manila

Dear friends,

Some of you might have got an e-mail from my yahoo-account recently. I would just like to inform you all that I'm not in Manila, I haven't been mugged and I'm not asking for any money... The account was hacked by someone in Nigeria, but thanks to my wife it's now secured and all the passwords and logins are renewed.

Sorry about this...

Jag är INTE i Manila

Jag skulle aldrig skrivit mitt förra inlägg om att allt nu återgår till det normala...

Mitt e-postkonto (yahoo) blev hackat den gångna natten. Från Nigeria. Så alla mina kontakter - tusentals - har fått ett klassiskt Nigeriabrev med mig som avsändare.

Jag kan härmed meddela att jag inte är i Manila, att jag inte blivit rånad samt att ni gärna får skicka pengar till mig ändå om ni verkligen vill. Men inte via Nigeria.

Jag är uppriktigt ledsen över detta - och samtidigt väldigt rörd över alla som ringt, mejlat och hört av sig på andra sätt och varit oroliga för min "oväntade påskresa till Manila".

Tack vare min fantastiska hustru är nu yahoo-kontot stängt för obehöriga igen. Själv blir jag bara ställd när sån't här händer...

Nostalgisk rutinäskare

Back to normal. Efter ett par veckors ryckighet, med resor kors och tvärs, diverse konstiga springbreaks vid olika tider för olika barn och dessutom en himla massa jobb som skulle pressas in mitt i allt detta, är det nu åter dags för r-u-t-i-n-e-r.

Jag älskar rutiner. Ju äldre jag blir, desto mer älskar jag rutiner. Upp vid ett visst klockslag, utföra vissa bestämda saker, gå och lägga sig. Nöjd över dagens värv.

Kan ett liv bli mer tillfredsställande än så?

Jag tror inte det.

Dessutom blir jag med åren alltmer nostalgisk. Just nu har jag helt snöat in på en sida på facebook som endast visar bilder på gamla Oskarshamnsmiljöer - min gamla hemstad. Hur fascinerande som helst. Plötsligt dyker det upp minnen som man inte hade någon aning om fanns kvar. Den där gamla höga silon i hamnen, som brorsan klättrade upp i någon gång på slutet av 1970-talet. Den är riven, men finns kvar på några foton... Gamla Norrstrands konditori, där inredningen var klassisk 50-tal och kaffet smakade bättre än på Nilssons. Och plötsligt minns jag Alphyddans rastaurang i Stadsparken, den som brann ner för en massa år sedan.

Visst var väl vi där och åt julbord en gång, farsan, mor, brorsan och jag? jag har vaga minnen av hur det såg ut inuti, med stora fönster och högt i tak.

Okej. Nostalgiker som gillar rutiner. Dags att ställa sig i kön till ålderdomshemmet, kanske?

Ett kärt påskbesök

Påskafton och påskdagen har kommit och gått. Lördagen ägnades mest åt att smälta den totalt onödiga förlusten mot ÅFF. Men jag samlade ihop mig fram mot kvällen och lagade en fantastisk kycklingrätt med saffran. Som förrätt bjöds ägg, sill och potatis med nubbe.

Förrätten inmundigades för övrigt endast av er ödmjuka bloggare. Resterande delar av familjen högg in direkt på huvudrätten.

Denna påskdag har ägnats mest åt jobb, men på sen eftermiddag blev det egghunt tillsammans med vänner uppe i Montrose. Mycket trevligt och ett makalöst godisätande följde. Inte helt oväntat klagade Lillebror på magont en stund senare.

Inte en enda påskkärring har knackat på vår dörr. Däremot kröntes kvällen av ett annat kärt besök: Husmusen syntes springa ystert omkring i matrummet för en liten stund sedan. Den har inte synts till sedan i julas. Möjligen är det allt påskgodis som lockat fram den.

Så nu ska jag ner i köket och gillra lite.

Bitter långfredag

Caps vann i går som sagt och klarade sig till slutspel med ett nödrop. Men säg den glädje som varar. GAIS spelade på Kopparvallen mot Åtvid i dag. Naturligtvis blev det förlust, ÅFF gjorde det avgörande målet i 87 minuten eller något ditåt. 2-1.

Nä, nu tar jag en friskvårdstimme, går ner i källaren och tränar bort tre, fyra Sam Adams. Det har varit lite dåligt av den varan på sistone. Träningen, alltså. Desto fler öl.

Blir nog en eller annan till i kväll. Något måste man ju trösta sig med när det är långfredag och Göteborgsatleterna spelar uruselt.

Bittert, sa Bull.

Caps till slutspel

Mot alla odds: Caps gick slutspel! Vinst över Pantrarna från Florida i kväll, samtidigt som Buffalo förlorade mot Philly. Så kan det gå.

I övrigt kan jag rapportera om en rasande trevlig och god middag i goda vänners lag. Och fortsatt sympatiskt väder i Distriktet - våra svenska gäster uppvisar tydliga tecken på att ha befunnit sig ute i solskenet lite för länge.

I morgon är det långfredag, vilket knappast betyder ett skvatt här i USA. Överhuvudtaget är påsken inte särskilt stor i detta land. Det blir således jobb som vanligt för en annan - och skola som vanligt för en annan (Syster Yster).

En himla massa bilder

Det blir ännu ett bildsvep på bloggen i dag. Sedan blir det nog mest tråkiga texter igen. Som vanligt. Men i dag ska jag inte bli mångordig. En bild säger ju mer än tusen ord. Och med tanke på den stora mängd bilder ni kan beskåda här medan, så blir det en väldig massa ord om jag ska ligga i balans. Så jag låter bilderna tala. Låt mig bara få konstatera att:

• Våra goda vänner Janne och Hanna ankom from Sweden i går. De stannar i runt tio dagar, men kommer att vara ett gäng dagar i the City under vistelsen här.
• Jag tog mitt första dopp i havet i tisdags. Uppskattningsvis omkring 17 grader varmt.
• Vi såg en slags delfiner precis utanför stranden - klart häftig syn!
• Syster Yster går i skolan och pojkarna har springbreak.

Backstrooom är back on the ice efter många veckors skada.

Vi var och kollade in Caps träning i lördags. Här är det Lillebror med kompis som kollar läget...

...och här är det Big Brother med kompis som gör detsamma. Caps träningar är nästan alltid öppna och kostar inget att komma in på. Trevligt...

...och spelarna ställer nästan alltid upp efteråt. Här är det Dennis Wideman som poserar med grabbarna. Wideman var enda Caps-spelare i årets all star team, så det var ju en rätt cool upplevelse.

Och här är det målvakten Neuwirth som skriver autografer. Först i kön? Lillebror med kompis, förstås...

Och Mike Green, med rolig frisyr.

Coachen Dale Hunter. En tidsfråga innan han ryker, men killarna hann i alla fall få hans signatur.

Två nöjda autografjägare.

Och nu över till Outer Banks. Trevliga hus vid stranden.

Jättemycket fågelskådning så här i början av april. Här en av mina absoluta favvofåglar, en pelikan.

Den klart häftiga fyren vid Cape Hatteras.

Mil efter mil med kanonstrand. Stora delar av stranden är naturreservat.

Polaren Paul.

Killarna fiskar.

Leslie med yngste sonens huvud.

Lillebror med kompisen.

The old man and the sea...

Tillbaka från North Carolina

Lillebror och jag har precis kommit tillbaka från tre underbara dagar ner i den södra spetsen av Outer Banks i North Carolina. Hur coolt som helst. Berättar mer när jag hinner. Lite bilder så länge:

Solnedgång från vårt vardagsrum. Känns ju onödigt att klaga på den vyn.

Lillebror på stranden. Mil efter mil efter mil - Outer Banks är en enda lång strand.

Så lycklig!

Bloggaren på kvällspromenad på stranden.

Huset vi bodde i.