Allt är fridens och fröjdens

Förstår att ni, alla tiotusentals läsare av denna blogg, blir attans så oroliga när jag inte skriver någon dag. Det har ju liksom blivit lite som en vana att skriva några rader varje eftermiddag eller kväll, alldeles oavsett om jag har något att skriva om eller inte.

Det är ju inte alltid det händer något revolutionerande att berätta om. Med tiden här i USA - snart fem år! - har mina storögda iakttagelser blivit färre och vardagen mer påtaglig. Livet går helt enkelt på rutin - mer eller mindre.

Kanske borde man byta miljö ungefär vart femte år för att hålla den där entusiasmen och nyfikenheten vid liv? När jag tänker tillbaka så har jag ofta flyttat i femårsintervaller - eller lite drygt fem år. Mina första sex år bodde jag i Västervik, ostkustens pärla. Sedan flyttade jag de hisnande sju milen söderut, till arbetstaden Oskarshamn, där jag blev kvar i runt tio år. Därefter lite miljöbyten hit och dit under flera år innan jag landade i Göteborg, där jag blev kvar i sju år. Sedan Ystad i sju år. Därefter Stockholm i tio år. Och nu Distriktet i fem, således.

Next stop? Rio låter väl inte så dumt? Spanska Katalonien kan jag också tänka mig. Eller en ö i grekiska arkipelagen. Tonga är en gammal plan.

Möjligheterna är oändliga, endast fantasin sätter gränser.

Efter denna lilla utflykt, kan jag meddela att allt är frid och fröjd och under kontroll här i Distriktet. Det har bara varit lite mycket de senaste dygnen, så jag tvingades prioritera ner bloggen något. Bland annat lyckades vi pricka in två besök från Sverige under gårdagen - och båda besöken hade den utomordentligt goda smaken att förse oss med svensk choklad, vilket var perfekt eftersom Jannes och Hannas efterlämnade svenska godis är uppätet sedan länge...

Efter dessa kloka ord ska jag nu återvända till mitt jobb. Jag lär höra av mig igen i morgon.