Kommer det mer än en centimeter snö här i Distriktet blir det snökaos och samtliga skolor stänger. Snowbreak.
Nu har vi fått uppleva något alldeles nytt: Earthquakebreak.
Gårdagens jordbävningsnivå var väl ungefär ekvivalent med snönivån en normal vinterdag i Distriktet: 5,8 på Richterskalan är förstås vardagsmat på den amerikanska västkusten och det finns väl knappast en skola som håller stängt för det. Precis som att en centimeter snö är vardagsmat för invånarna i Chicago och inte leder till några snowbreak där.
Men här har alltså samtliga kommunala skolor i dag hållit stängt på grund av jordbävningen.
Nu gjorde det inte särskilt mycket för vår del, vi hade ändå ett läkarbesök inplanerat för hela barnaskaran. Och av erfarenhet visste jag att detta besök skulle ta i stort sett halva dagen i anspråk. Vilket det naturligtvis gjorde. Framåt lunchtid var vi hemma igen, barnen försedda med diverse plåster och annat efter att ha tagit sänka, fått vaccinationer av olika slag (vara ett var ett nässpray mot flunsan), testats för TBC, kollat syn och hörsel, vägt sig och mätt sig och pratat allvar med doktor Sexter, som redogjorde för hur vikten det är med bra kost och mycket motion.
Den här gången svimmade faktiskt inget av barnen, vilket får anses vara en kraftig förbättring jämfört med förra årets besök då två av tre tuppade av när blodprovet skulle tas. Det måste vara min lysande pedagogiska förmåga som firade nya triumfer.
På eftermiddagen försvann de både större barnen åt varsitt håll med kompisar, medan Lillebror och jag beslutade oss för att dra nytta av det finfina vädret och sticka bort till vår kommunala utomhuspool. Där blev vi kvar rätt länge...
I morgon är det slut på earthquakebreaken. Business as usual, med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar