Däremellan hann jag med att plocka iordning och städa Lillebrors rum samt dammsuga och damma halva huset. Och städa upp på bakgården. Och spela badminton. Och som en avrundning på dagen tvätta håret på Lillebror (därmed vill jag inte på något sätt förminska min hustrus insatser under dagen - massor av tvättar, trädgårdsröjning, gräsklippning, inköp av present, hämtning av Big Brother, diskning, vanligt jobb och en hel del annat - men det här är ju min blogg, så ni får av lätt insedda skäl först och främst mitt perspektiv på vad som händer och sker).
Kort sagt: söndagen är rätt intensiv, trots att dagen av tradition är ansedd som vilodagen. Inte för att jag har något emot att ha rätt mycket att göra och mycket av dagens större och mindre göromål är rätt trevliga till sin karaktär. Men tanken slog mig. Inte var det väl så här när jag växte upp?
Jag minns inte att mor och far åkte runt som tättingar och gjorde en massa saker på söndagar. Antingen var vi hemma och då stack brorsan och jag ut tillsammans eller med kompisar och cyklade runt och hade oss och föräldrarna rensade möjligen lite ogräs i trädgården (mamma) eller fixade i källaren (pappa), men annars minns jag mest att mamma somnade när hon lyssnade på radioteatern och att farsan somnade på soffan när han skulle kolla in någon sportsändning på TV - om det var någon. Var det ingen så somnade han ändå.
Eller så var vi ute på torpet mitt i urskogen och då låg brorsan och läste serietidningar och jag var ute och kickade boll och mor rensade möjligen lite ogräs och far fixade i källaren (det handlade påfallande ofta om vattenpumpen) och sedan så somnade mamma framför radion när hon lyssnade på radioteatern och farsan somnade i soffan när han kollade in någon sportsändning på TV om det var någon. Annars så somnade han när han läste tidningen i soffan.
För övrigt är det pappas födelsedag i dag. Han skulle ha blivit 96 år. Brorsan skrev ett fint mejl om vår far nu i kväll. Han var ett bra man och en bra farsa. Vi hade bra föräldrar, min bror och jag.
Ja, ja. Tiderna förändras och ingen helgar längre vilodagen på det sättet som man gjorde på 1960-talet - i min barndom.
Nu har jag dessutom sett till att pressa in ännu fler aktiviteter i min tillvaro. Inspirerad av min gode vän Janne (lyckligt och väl hemma i Solna igen efter besöket här i Distriktet), har jag anmält mig till grundkursen i statsvetenskap på högskolan - på distans. Så nu ska jag ytterligare förstärka min bedövande akademiska karriär som under loppet av snart 30 år lett till studier i bland annat svenska, etnologi, nationalekonomi samt omvärldsteori.
Men man blir ju alltid fullärd... Uppdatering: Ska vara aldrig fullärd. Freudiansk felskrivning.
3 kommentarer:
Oj oj vilka söndagar ni har. Full rulle verkar det som. Här i Grekland är det fortfarande skillnad på söndag och vardag, alla affärer är stängda, man hör kyrkklockor ringa och folk går omkring finklädda. Och det gillar jag. Det påminner om den där tiden på 60-talet i Sverige som du beskrev, då söndagen var en lugn och slö dag.
Underbar beskrivning av din barndoms söndagar! Och vad kul att du ska läsa statsvetenskap! Fast när? I höst?
Får en känsla av att Grekland - åtminstone i vissa avseenden - har en något lägre förändringstakt än många andra länder. På gott och på ont, kanske?
Statsvetenskap på halvfart från i höst (om jag kommer in) på s k IT-distans. Sedan räknar jag med att doktorera året efter och bli professor 2014, lagom till fotbolls-VM i Brasseland.
Skicka en kommentar