Så, nu är även den yngste sonen inne i systemet. Eller grottekvarnen som syndikalisten och författaren Folke Fridell benämnde den struktur som de flesta av oss tvingas in i och måste anpassa oss efter.
Första dagen på skolan för minstingen började med våldsamma protester, gråt och en son och en far som båda var i stort sett förkrossade. Det slutade dock lyckligt, jag stannade kvar (tillsammans med en mamma till en pojke som också kände sig rätt osäker) och när sonen såg att jag satt där en bit bort så gick det bra. Rätt snart hade han fått kompisar och deltog i de olika montessori-aktiviteterna utan att tveka.
Vi får väl se hur det går i morgon. Jag har fått föreståndaren Ms Lees tillstånd att stanna kvar även då om det skulle behövas. Problemet är bara att jag lovat att "volunteera" på de stora barnen skolbibliotek i morgon förmiddag, så det kan bli problem. Jag har alltid drömt om att bli bibliotekarie och det vore synd att missa chansen nu när den är inom räckhåll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar