Pannan trasig

Jaha. Det gick en halv natt, sedan gick värmepannan sönder igen. Fortsättningen följer...

Pannan igång

Till alla oroliga därute: Tommy, the heating guy, kom i eftermiddags och fixade pannan. Nu är det varmt och skönt här inne igen.

GAIS-seger, religion och trasig värmepanna

Som väntat hade mina grönsvarta hjältar inga som helst problem med att besegra svenska mästarna Solna AIK. 3-1 på Gamla Nya Gamla Ullevi, efter två mål av den nye Joel Johansson. GAIS kommer att bli farliga i årets allsvenska. Kom ihåg var ni hörde det först.

I övrigt: Vår värmepanna har pajat igen. Eftersom temperaturen är rimlig utomhus (runt 15 grader just nu), så är det ingen panik, men det är ju lite förargligt att vi inte har varmvatten.

Vi har precis kommit hem från en ytterst trevlig kväll hemma hos några vänner, som ständigt försöker introducera oss i judendomens alla högtider. Denna afton fick vi lära oss hur man firar Passover Haggadah. Jag är personligen inte så mycket för religion, men käket var jättegott liksom vinet. Och det är ju alltid intressant i att få inblickar i andras kulturer.

Och nu över till sporten och omvärlden

Svärfar är garanterad lycklig i dag eftersom hans Bollklubb (Halmstad) tog första segern för säsongen; 4-0 mot nykomlingarna, klassikerlaget Åtvidabergs FF (som var klart hippa när jag var ung, med lirare som Ralf Edström, Conny Torstensson, bröderna Roger och Benno Magnusson, Roland Sandberg med flera).

Jag måste erkänna att jag tycker att det är rätt roligt att ÅFF är tillbaka i allsvenskan, så här 30 år senare. Det var ortens stora arbetsgivare på den tiden, Facit, som möjliggjorde att en så liten ort i Östergötland faktiskt kunde bli både en nationell och internationell storhet i fotboll.

Facit är borta sedan länge. Vi som jobbar med omvärldsfrågor brukar berätta historien om bolagets fall som en utmärkt illustration till varför det är viktigt med omvärldsanalys. Facit missade till synes helt den snabba utvecklingen av digitala räknemaskiner (och senare datorer) på 1960-talet. Det är dock en sanning med modifikation. Man var inne på den digitala tekniken på tidigt 1960-talet, men gjorde bedömningen att det fanns mera pengar att tjäna med den analoga tekniken. Således la man ner ssin digisatsning redan i början av 1960-talet och under nästan tio år verkade det vara ett rätt beslut. Facit tjänade stora pengar och hade tusentals anställda världen över. Men sedan kom japanerna ikapp och förbi med sina smarta och billiga digitala räknare och Facit gick mot konkurs i raketfart (fast företaget köptes så småningom upp för en billig peng).

Så kan det gå.

Men Kopparvallen i Åtvid är kvar. Och klubben. Det är dock tveksamt om laget kommer att klara sig kvar i högsta serien. Man har inte inlett särskilt övertygande. Och att få stryk av Bollklubben måste ju anses vara rena rama motsatsen till ett styrkebesked. Det blir väl ÅFF, farsans gamla favvoklubb Djurgårdens IF och GAIS som kommer att slåss om kvalplatsen...

Mina grönsvarta Atleter spelar mot svenska mästarna Solna AIK i morgon och allt annat än en förlust måste anses som en sensation, även om Gnaget inlett årets serie svagt.

Här i Distriktet går hockeylaget Capitals mot serieseger, även om det blev förlust i dagens match mot Calgary. Motivationen är väl inte den bästa när man redan är klara segrare, antar jag. Backstrooom har inte varit sig riktigt lik efter OS, men plockar en och annan passningspoäng och är nu uppe i 90 totalt om jag inte tar alldeles fel. Öser han på lite på slutet kommer han över 100 poäng. Det vore ju kul. NHL:s slutspel börjar om några veckor.

För Distriktets andra stora professionella sporter är det mest elände. Basketlaget Wizard spelar uruselt och storstjärnan Arenas hotas av fängelse efter att bland annat ha åtalats för illegalt vapeninnehav. Han är avstängd för resten av säsongen. Baseball-laget Nationals slutade sist i överlägsen stil och det proffslag som normalt har varit mest framgångsikt i DC - Redskins (amerikansk fotboll) - spelade historiskt dåligt förra säsongen och var långt ifrån att nå slutspel. Soccer-gänget DC United spelade sin första ligamatch för säsongen i går och förlorade mot Kansas med 0-4. Ingen vidare start...

Lite GAIS-feeling rakt över alltså. Med undantag från hockeyn då.

I övrigt: Alla barnen har vårlov. Vädret är halvkul. Och vi har precis avnjutit en fantastisk middag; salmoncakes med couscous, sallad och tartarsås. Till detta avnöt bloggaren en källarsval Pilsner Urquell. Övriga familjen drack äppeljuice.

Ps. För den som är intresserad av Facit har en forskare vid Chalmers, Christian Sandström, gjort ett bra bildspel som sammanfattar företagets uppgång och fall. Titta på det här. Ett stycke intressant 1900-talshistoria. Eller kulturhistoria om man så vill.

Lillebror publicerar sig

I går, fredag var sista skoldagen före springbreak för de båda yngsta och i Lillebrors klass hade man fixat ett publishing party dagen till ära. Ettorna har jobbat med varsin berättelse under de senaste veckorna utifrån ett vatten-tema. Och igår var det dags för publicering. Föräldrarna var inbjudna.

Lillebrors berättelse heter "The Beach" och är en rafflande historia om vad man kan göra på stranden. Den är rikligt illustrerad och komplett med innehållsförteckning och allt annat som en riktig bok bör innehålla.

En riktigt kioskvältare, med andra ord.

Lillebror med orginalutgåvan av hans bok The Beach.

Våren har kommit till Distriktet. Körsbärsträden blommar för fullt.

Big Brother har haft springbreak i en vecka redan. Han lider av brist på sysselsättning.

Exklusivt för bloggens läsare: Författaren läser ur sin egen roman.

Obama och jag som room parents?

Den här våren är Syster Ysters sista på vår älskade kommunala skola här i grannskapet. Till hösten börjar hon sjätte klass, oftast den första årskursen i vad som kallas middle school här.

Som vanligt har det varit ohemult mycket jobb med ansökningar, tester, intervjuer, studiebesök och en massa annat hit och dit. Vi ansökte till flera skolor, såväl kommunala som privata. Dessutom är hon "in of boundary" på en skola, det vill säga garanterad plats där eftersom det är vår lokala skola.

En av de privata skolorna vi ansökte till var Sidwell Friends School. Och ärligt talat hade vi nog ingen förhoppning att vår kära dotter skulle komma in där. Konkurrensen om de 16 platserna är normalt stenhård. Och i år var den närmast löjlig. Antalet sökande hade fyradubblats jämfört med året före.

Anledning?

Obama-effekten.

Presidentfamiljens båda döttrar går nämligen där.

Så döm om vår förvåning när vi sprättade upp ett kuvert för några veckor sedan och fick besked om att hon antagits! En ny omgång med studiebesök och informationskväller på olika skolor följde. Och nu har vi vägt för- och nackdelar mellan de olika alternativen och naturligtvis låtit Syster Yster själv ha ett tungt ord med i laget. Hon valde efter viss tvekan...

Sidwell.

Således blir hon nu klasskompis med presidentdöttrarna. Och jag blir kanske room parent med Barack eller Michelle. Ordna picknickar ihop eller international dinners. Vi tar med oss våra berömda svenska köttbullar (färdigstekta frysta italienska italian meatballs köpta i storpack på Safeway för 6,95 dollar - har alltid gjort stor succé) och Barack kan ju laga någon spännande indonesisk rätt. Och Michelle och jag kanske kan volontära i skolbiblioteket ihop.

Skoj, hur som helst. Även om vårt beslut innebär tre barn på tre olika skolor. Men det är ju bara ett praktiskt problem.

Jag gillade Sidwell Friends Middle School redan vid första besöket i höstas. Hela byggnaden är nämligen ett stort miljöhus, med solpaneler på taket, ekologiskt material överallt, ett slutet system för vatten (med ett ekologiskt reningssystem) och endast organiskt käk i matsalen (vilket Syster Yster för övrigt satte upp som ett minus på sin långa plus-minuslista som hon gjorde på de respektive skolorna...).

Trevligt!

För övrigt kan jag meddela att:

• Hustrun är på benen och mår bra igen efter operationen
• Syster Yster och Lillebror bara har halvdag i morgon. Sedan väntar en dryg veckas vårlov
• Big Brother har ju redan lov och jag har satt honom i träningsläger. I går spelade vi tennis i värmen och i dag cyklade vi till den utmärkta kommunala poolen några kilometer norrut. Som den gamle elitsimmare jag är (ryggsimspecialist), körde jag ett gäng varv i 50-metersbassängen, innan jag la mig i whirlpoolen och lät värmen lindra mitt kroniska ryggskott. Härligt.
• I morgon blir det nog en ny tur till tennisbanan på förmiddagen. Om det inte regnar.

Mycket sjukvård nu

Det har varit några busy dagar här i Distriktet, så det har inte funnits tid till bloggande. Mycket sjukvård. Bland annat har jag skrivit en artikel till Läkartidningen om det historiska beslutet i söndagskväll. Jag måste säga att det känns oerhört bra att Barack Obama fick igenom reformen, till slut och trots allt. Även om reformen har sina uppenbara brister och inte på något sätt är perfekt, är den ändå ett steg i rätt rikting.

Framförallt är den ett moraliskt ställningstagande: Det är en att skam fattiga och utsatta medborgarna inte haft tillgång basal och preventiv sjukvård i ett av värlens rikaste länder. Nu kommer alla att ha möjlighet att få en försäkring som säkerställer att man får vård om man drabbas sjukdom eller skador.

Äntligen.

Dessutom har vi haft personliga erfarenheter av den amerikanska vården den senaste tiden. Samtidigt som Obama skrev under reformen i går, opererades hustrun på det närbelägna sjukhuset. Allt gick bra och läget är helt under kontroll. Men en operation är ju alltid jobbig både fysiskt och mentalt, så i dag är det sängläge som gäller och Pedro har tillfälligt fått hoppa in som skötare.

Att se den amerikanska sjukvården från insidan är både intressant och lärorikt. Mycket påminner om den svenska vården, men några skillnader finns. Bland annat ställs samma frågor ungefär tiotusen gånger av olika personer: "Är du allergisk mot något?", "Tar du någon medicin just nu?", "Hur mycket väger du?" och så vidare och så vidare...

Det är också betydligt fler människor runt en patient och en operation jämfört med i Sverige. Jag skulle tro att vi träffade åtminstone 25 olika personer under de drygt tolv timmar som vi befann oss på sjukhuset. Och alla ställde således ungefär samma frågor.

Men samtidigt var alla ytterst vänliga och trevliga och svarade snällt på våra frågor, hur dumma de än var. Så intrycket av den amerikanska vården i allmänhet (vi har ju hunnit med ett antal läkarbesök under våra år här) och från vår dag på sjukhuset i synnerhet, måste ändå sägas vara väldigt positivt. Möjligen hade vi tänkt annorlunda om operationen inte gått så bra...

I övrigt kan meddelas att solen skiner, att de båda yngsta kidsen är på skolan och att Big Brother har springbreak, vilket inte är en mask som bor i magen utan vår-lov från sin skola.

Grönsvart mot superettan

Jaha. Vad säger man? 0-3 mot ett gäng minkfarmare från Listerlandet. Pinsamt.

Det tär att vara GAIS:are. Men hoppet lever. Som min gode vän Kropotkin skrev på något plank: Om Djurgården och Åtvidaberg förlorar samtliga matcher så har vi alla fall en god chans att ta hem kvalplatsen. Och i ett kval kan ju vad som helst hända.

Nu ska jag laga middag. Betydligt roligare än fotboll.

Knäppgökar på Capitol Hill

Jag har skrivit det förut, men det tål att upprepas: Jag är djupt och ärligt oroad över detta lands framtid.

I dag cyklade vi över till Capitol Hill och sällan - om någonsin - har jag sett så många fanatiska, bittra, hatande och, ursäkta min uppriktiga ärlighet, totala dumskallar samlade på ett och samma ställe.

De var där för att protestera mot Obamas förslag till vårdreform och de har de all rätt i världen att göra. Men det vore ju klädsamt om de åtminstone kunde läsa några rader om vad förslaget innebär istället för att bara blint gå på argument serverade av knäppgökar som Glenn Beck och Rush Limbaugh.

Jag tror att de alla skulle behöva höra Tainas berättelse om sin vän. Läs den här. Det är bara ett av många skäl till varför USA behöver reformera sin sjukvård snarast.

Jag blir trött, ledsen och upprörd.

Får trösta mig med att sommaren fortsatt i Distriktet och att den karibiska festivalen i går var kanonkul.

Här lite bilder:

Syster Yster är okrönt limbomästare. Här fångad i samband med gårdagens stora karibiska festival.

Ett kanonargument mot vårdreformen...

..och ett till.

Ett sådant här gäng har jag inte sett sedan Ian och Bert härjade i svenska småstäder 1991.

Trevligare bildobjekt...

...två bröder på östra sidan om...

...kongressbyggnaden.

Nedräkning och uppladdning

Hela DC och en stor del av USA följer med spänning helgens stora politiska fråga: Ja eller nej till den största sjukvårdsreformen i USA:s historia. På söndag ska det avgöras. Sannolikt. Läs mer på min andra blogg, Amerikareportage.

Annars i DC?

Sommar.

I dag, fredag, ska det bli uppemot 75 grader varmt (24 grader) och strålande solsken. Redan nu, kl 10 på förmiddagen, är det 15 grader utanför mitt fönster på norrsidan om huset.

I kväll ser vi fram emot karibiskt party på vår kommunala skola - ett passande tema med tanke på vädret...

Äntigen en ljusning på matvaru-fronten

Den 6 maj är det slut på eländet. Då öppnar nya Safeway en bit upp på Wisconsin Avenue. Och sällan har en matbutik varit så efterlängtad.

Förra våren slog gamla Safeway igen och hela kåken revs. Plötsligt stod vi i Georgetown utan en matvarubutik på rimligt avstånd. Som förvirrade hönor irrade vi runt i cirklar och försökte hitta en ny bas för våra matinköp. Men inget passade riktigt. Särskilt inte för mig, som med en dåres envishet undviker att ta bilen och istället envisas med att gå eller ta cykeln när jag ska handa.

Trader Joe's på 25:e gatan är i och för sig en kanonaffär på många sätt. En massa alternativa och organiska varor och med en synnerligen trevlig atmosfär. Men den är liten och utbudet är begränsat. Whole Foods har större utbud, men ligger en bra bit härifrån. Safeway i Watergate är en synnerligen illa skött butik, påminner starkt om Snusk-ICA i Bromma.

Saknaden av "vår" Safeway är således stor. Men nu skönjer vi befrielsens timme därborta vid horisonten. Det lokala bladet Georgetown Current meddelar att nya Safeway ska öppna den 6 maj. Och det är en inte vilken simpel matbutik som helst. Den ska bland annat innehålla:

• En utökad deliavdelning
• En särskild ost-avdelning
• Extra stort utbud av eko-varor
• Utökat öl- och vinsortiment och en särskild vinkällare
• Sushibar
• Starbucks-café
• Glass-bar
• En "sitt-avdelning" med öppen spis och HD-TV-apparater samt gratis trådlöst Internet
• En utomhusterass

Nya Safeway kommer att vara den första butiken i DC som blir eko- och energicertifierad (fråga mig inte vad det betyder, men jag antar att den uppfyller vissa krav på energisparande och att den verksamheten ska drivas på ett ekologiskt hållbart sätt).

Jag ser fram emot öppnandet!

I övrigt kan noteras att det varit sommarvärme här i Distriktet i dag och att jag äntligen tog mig samman och stack ut på en löparrunda på 6-7 kilometer.

Vår kyrka först med samkönad vigsel

Kyrkan här bredvid har hamnat i fokus de senaste dagarna. Bakgrunden är följande:

För några veckor sedan beslutade Distriktet att tillåta registrerade samkönade partnerskap. Homosexuella personer har således numera samma rättigheter som vi heteros att få papper på att de lever ihop här i DC.

Klartecknet innebar att vår lokala metodistförsamling beslutade att viga personer av samma kön. Det blev den första kyrkan i Distriktet som förklarat sig vara villig att gifta homosexuella. Beslutet togs i stor enighet av församlingen och offentliggjordes för några dagar sedan, vilket lett till rätt ordentlig medial uppmärksamhet. TV har varit här och intervjuat och tidingar har skrivit artiklar.

Nu väntar vi bara på att "hatarna" kommer hit och protesterar när det är dags för den första samkönade vigseln. Det finns rätt många i det här landet som inte gillar homosexuella. Och många av dom hänvisar till Bibeln och Gud när de fördömer. De har väl aldrig fattat det där med Jesus kärleksbudskap, antar jag.

Själv tycker jag att det är coolt att bo granne med en kyrka som tycker kärlek är bättre än hat och som vågar ta tydlig ställning.

I övrigt: Sommaren är på väg!

0-0 och mera regn

Förra året var GAIS först med att göra mål i allsvenskan. Det blev man inte i år. För det blev inga mål alls i den första riktiga matchen för säsongen. Brassen Wander-Boy Wanderson missade en straff och det verkar ha varit ungefär det mest upphetsande som hände under premiären på nya gamla Ullevi mot Malmö iffiff i dag, måndag.

Inte mycket att skriva hem om alltså.

Men bollen är ju rund, en poäng är en poäng och i nästa match är Hindås-sonen Kenneth Gustafsson tillbaka från sin avstängning, så då blir det annat ljud i källan på Strandvallen i Blekinge. För motståndet står då Mjällby AIF. Bör bli en promenadseger för våra grönsvarta hjältar.

I övrigt kan meddelas att vi haft ett riktigt makrillväder här i Distriktet. Regnet har fortsatt och översvämningen nere vid floden slår nya rekord. I morse när jag var på väg till ett viktigt möte på fiket, kunde jag konstatera att två lokala TV-bolag var utanför House of Sweden och gjorde inslag. Jag cirklade runt en stund, men av någon obegriplig anledning verkade de inte intresserade av att ta del av lokalbefolkningens mustiga berättelser. Så jag fick gå därifrån utan att bli intervjuad.

Kan också meddela alla tusentals oroliga läsare av denna blogg att svärföräldrarna lyckligt landat i Köpenhamn och nu vilar ut i snöig kontext hemma i Halmstad.

Tack för denna gång!

Svärföräldrarna åkte i dag hem till Sverige efter drygt två veckors besök på den här sidan oceanen. Precis som vanligt har det varit fantastiskt kul att ha dom här och jag kan lova att dom redan är mycket saknade... Men det är trots allt bara knappt fyra månader kvar innan vi tar sommarledigt och då får vi se både svärföräldrar och andra släktingar och vänner igen.

Den sista dagen på amerikansk mark ägnades åt en promenad ner till floden, som svämmat över efter flera dagars intensivt regnande. House of Sweden, där bl a den svenska ambassaden är inhyst, ligger precis nere vid vattnet och vi kunde konstatera att det återigen var översvämmning på nedre botten. Det var full fart därinne med diverse utsugningsmaskiner...

Här en liten fotoexposé från dagens äventyr:

Only in America. Man får således inte ta med sig sin pickadoll (pickadolv?) in i trädgården bakom "The Old Stonehouse". Okej...

Översvämmning nere vid Potomac River.

Dessa parkbänkar var det ingen som satt på den här söndagen.

Bredare flod än vanligt.

Gänget beundrar översvämning.

Väggarna som skymtar i bakgrunden är översvämningsskydd. De hissas upp när floden svämmar över. Annars hade hela innergården bakom kidsen varit fylld med vatten.

Kul att vara ute och promenare med mormor och morfar...

...mindre kul att de åkte senare på eftermiddagen. Även om det är glada miner just här.

Grönsvart allsvensk nedräkning

Svärfar meddelade precis att hans bollklubb från Halmstad spelat 0-0 mot Trelleborgs FF. Men för oss sanna fotbollsvänner startar naturligtvis inte allsvenskan förrän i morgon, då Göteborgsatleterna tar emot FF-pågarna från Malmö.

Som vanligt tippar de flesta experter att GAIS åker ur den högsta serien. Vi får väl se hur det blir med det, kan bara konstatera att de haft fel de senaste åren. Men visst skulle det kunna se bättre ut.

Först försvann ett par av förra årets spelare. En gick till ärkerivalen IFK och förvandlades omedelbart från cool hjälte till en osnuten värmlänning med fabläss för dansbansmusik (det värsta tänkbara för de hängivna GAIS:are). Den andra återvände till Helsingborgs IF och gjorde det avgörande målet i dagens seger mot BP.

Sedan skadades en av nyckelspelarna i en träningsmatch och blir borta hela säsongen. Därefter sprang en annan in i en stolpe och fick en rejäl hjärnskakning. Och som inte detta var nog, så är en annan nyckelspelare avstängd i den första matchen.

Därmed är förutsättningarna ungefär som de brukar vara.

Törs man hoppas på oavgjort?

En kväll på Clyde's

Efter en utsökt sympatisk kväll på Clyde's här i Georgetown har vi precis avnjutit filmen "Ghost Town" som jag lånade alldeles gratis på vårt lokala bibliotek tidigare i dag.

Återigen: Bibliotek är en synnerligen trevlig idé.

Bara för att jag är på så förbannat trevlig humör så ska jag bjuda er på en schysst video med mitt favvoband:



Den här är inte heller så dum:

"Vilket väder vi har"

Man brukar lite lätt föraktfullt säga att svenskar mest pratar om väder och vind när de träffas och det stämmer nog. När jag ringer lilla mamma i Nynäshamn så ägnar vi alltid åtminstone någon minut åt en väderrapport. Varje gång. Även om det var i går vi pratade senast och vädret varit i princip detsamma i Stockholm de senaste tre månaderna (kallt och mycket snö).

Men jag nu avslöja att väder och vind är det absolut mest populära samtalsämnet även här i Distriktet. Frågan är om det inte är mer poppis att prata väder här än back home i det old country.

Det första man säger till någon bekant man stöter på om morgonen är: "How are you?". Och då svarar man "Just fine, and you?" (oavsett hur man mår). Sedan går man direkt in på väderväsentligheter:

"Värst vad det blåser i dag" eller "Äntligen lite vår i luften" eller "Ska det aldrig sluta regna?"

Och i den stilen fortsätter det hela dagen. Det finns ju alltid något briljant att säga om vädret. Särskilt som vädret i dessa trakter påfallande ofta är väldigt omväxlande. I dag har vi till exempel haft över 20 grader varmt. Det har känts som en föraning till sommaren. Samtidigt tornade väldigt mörka moln upp sig och ett tag var jag säker på att vi skull få åska. Men molnen drog bort och solen tittade fram igen.

Nu, klockan halv nio på kvällen lokal tid, är det fortfarande lite drygt 16 grader varmt utanför fönstret. Det är väldigt skönt efter den extrema och långa vinter vi haft här i Distriktet. Minst tre veckor.

Nytt smajl för Big Brother

Efter ett drygt år har Big Brother nu blivit av med tandställningen.

"Det känns halt och väldigt skönt" var hans kommentar efteråt.

Som present fick han en påse med tuggummi, godisklubbor, seg choklad, pop corn och annat smått och gott som han inte kunnat äta sedan januari förra året. Av vem? Av tandläkaren!

I övrigt att rapportera: Fortsatt fantastiskt skönt väder. Jag tog återigen ledigt några timmar mitt på dagen för att njuta av solen. Sisådär 18 grader i skuggan. Som en svensk sommardag.

Före...

...under...

...och efter.

Kortbyxe-premiär

I dag var det dags. Kortbyxorna åkte på. Strumporna åkte av. Sandalerna plockades fram.

Sedan tog jag ledigt en stund mitt på dagen och solade min vinterbleka hy.

Med andra ord: Strålande skönt väder här i Distriktet. Våren har slagit till med full styrka.

Hur är det i Sverige, tro?

En dag i Philly

Det har varit en fantastisk söndag i Distriktet. Riktigt vårväder, strålande sol och uppemot 15 grader varm på eftermiddagen. Härligt.

I går åkte vi iväg på fieldtrip. USA:s sjätte största stad heter Philadelphia (om jag inte är helt felunderrättad) och ligger på cirkus 2,5 timmars bilfärd härifrån. Och fast stan ligger så näta så har vi faktiskt aldrig varit inne i den, bara kört förbi utanför. Men detta rådde vi bot och bättring på i går. Vi åkte iväg på morgonen, anlände lagom till lunch och ägnade eftermiddagen åt diverse sightseeing i stan som - lite pinsamt möjligen - sannolikt är mest berömd för Rockyfilmerna.

Men Philly är faktiskt en historisk stad av rang i detta unga land, den första huvudstaden och med diverse landmärken som vårdas ömt av parkpolisen.

Men mest poppis är ändå Rocky-statyn strax nedanför konstmuséet...

Lunch på italiensk restaurang i Philly.

Italienare och kineser är två dominerande etniska grupper i denna stad.

Plötsligt stod den där: En buss med Sanningen. Vi har alla ett drygt år kvar. Sedan domens dag.

Freedom Bell och Syster Yster och Lillebror. Den som är intresserad kan googla denna klocka. Tämligen överskattad enligt min ringa mening.

Lillebror utanför någon av de historiska byggnaderna, har tyvärr förträngt vilken. Ser lite grekisk ut.

Hela gänget tillsammans med Rocky.

Philadelphias skyline strax före skymningen.

En vacker kvinna och bloggaren.

Mormor och morfar med några av barnbarnen.

Pojkar hoppar högt vid Picasso-utställning.

Jag har blivit farbror!

Vill bara meddela hela omvärlden att jag har blivit farbror. Lilla L föddes på SöS den kylslagna natten till lördagen. Allt gick hur bra som helst, både mor och dotter mådde finfint när brorsan ringde strax efter nio amerikansk tid i går kväll - vilket var kvart över tre på natten i Sweden.

Ja, även brodern mådde finfint, för övrigt.

Stort grattis från oss!

Black History Month

I Distriktet är över hälften av befolkningen svart - eller har african-american background som man säger här. Bland annat därför uppmärksammas Black History Month, februari varje år, rejält här. Det märks på olika sätt, inte minst på skolorna.

I går, torsdag, hade eleverna i fyran och femman ordnat ett "vaxmuseum". Var och en föreställde en person som på något sätt blivit viktiga symboler för de svartas levnadsförhållanden och lika rättigheter.

Här fanns medborgarrättskämpar, första svarta läkaren, idrottstjärnor, första svarta kvinna i rymden, första svarta miljardarären och så vidare och så vidare.

Alla "vaxfigurer" stod uppställda i två olika klassrum, klädda i lämpliga kläder. Genom att klappa figuren på armen så kom han eller hon till liv och berättade om sig själv. När presentationen var klar "frös" sedan figuren igen, tills nästa besökare klappade.

Ja, ni fattar.

Alla skolans elever och lärare och en hel del föräldrar gick igenom vaxmuséet och fick höra olika historier. Barnen hade själva researchat och skrivit sina presentationer och det var både kul och imponerande att gå omkring och höra på alla miniföreläsningar.

Syster Yster spelade en av de modiga unga tjejer som på 1950-talet vägrade resa på sig när det kom vita in på bussen. De svarta skulle trängas längst bak, medan de vita skulle få sitta i den främre delen. Den mest kända "ståupp-vägraren" var Rosa Parks i Montgomery, Alabama. Men det fanns flera som gjorde samma sak tidigare och som både blev gripna och straffade för detta.

Syster Yster vägrar ställa sig upp i bussen.

Hustrun lyssnar på en vaxdocka på skolans vaxmuseum i går, torsdag.

Michelle Obama - USA:s första svarta "first lady".

Svärföräldrarna på vaxmuseum.

Morfar pratar med Jesse Owens.

Åsså ett par bonusbilder. Lillebror förra torsdagen, i spänd väntan på...

...mormor och morfar, nyss avstigna från flygmaskinen.

Vi stödjer servicesektorn

Här gör vi vad vi kan för att få fart på ekonomin och gynna servicesektorn. I går var det som sagt tandläkarbesök för kidsen och i dag blev det både service av bilen och klippning av bloggaren. Så nu är jag till och med stiligare än vanligt. Och bilen går som ett spjut i natten.

Apropå natt så kollade vi in den nya serien "Parenthood" sent i går kväll. Det är kanalen NBC:s nya storsatsning, en egenproducerad och påkostad kvalitetsserie som man hoppas mycket på. Den har placerats på samma tid som den fiasko-artade "Jay Leno Show", som nu lagts ner. Jay Leno själv har flyttat tillbaka till "The Tonight Show", som han var programledare för fram till i somras, då han ersattes av Conan O'Brien. Som dock inte gjorde någon succé och fick sparken. Dock kunde han trösta sig med ett antal miljoner dollar som en liten avskedspresent.

Rörigt i TV-världen?

Jo. Åtminstonne på NBC. Men i går var det alltså premiär på "Parenthood" med dubbelavsnitt och allt. Och efter en rätt rörig inledning, så tog det sig rätt bra. En av huvudrollerna spelas av den där äldre brorsan i "Six Feet Under" (en av mina favvoserier), vilket borgar för viss nivå. Innehållet kretsar kring en familj som består av fyra syskon och deras respektive familjer samt de två föräldrarna. Serien bygger på lika delar komik och allvar; här finns oro för barnen, föräldrar som inte tar ansvar, föräldrar som tar för mycket ansvar, ungdomar som flippar ut, diskussion kring könsroller.

Värd att se (säger jag som bara sett ett avsnitt...). Med tanke på hur amerikaniserat Sverige är så lär den snart dyka upp i en TV också nära dig, förutsatt att du som läser bor i Sverige. Annars kan ni troligen se den via denna länk.

I övrigt kan meddelas att min bloggkompis Taina skrämde mig så mycket med sin kommentar till förra inlägget, så jag stack ut och sprang en mil i dag. En svensk mil.

Tandläkarbesök utan hål

I dag var det tandläkarbesök för de tre hemmavarande kidsen och vår tandläkare Dr Lycka hittade inga hål. Skönt. Dessutom slipper Big Brother sin tandställning om några veckor. Syster Yster ska ha kvar sin minst något halvår till.

Själv går jag fortfarande och funderar på om jag ska dra ut mina visdomständer (en lång följetong som jag inte orkar dra en gång till). Dr Lycka tittade strängt på mig i dag, men jag log bara rart och sa att det var på gång och med det lät han sig nöja. Min svärmor, som jag beundrar enormt av många olika skäl, avråder definitivt från ingreppet. Onödigt, smärtsamt och dessutom måste jag äta puréer i flera veckor, varnar hon.

Jag hyser stor tilltro till hennes dentala kunskaper. Hon bör veta. Hennes pappa var tandläkare. Och två av hennes bröder.

Väderraport: Regn.

Matrapport: Färsk pasta med tomatsås och inlagda kikärtor.

Träningsrapport: Negativt.

Take care.

Våren är här

Hämtade Big Brother vid tunnelbanan efter skolan i dag och när vi gick tillbaka hem så såg jag plötsligt ett 20-tal krokusar i full blom på en södersluttning.

I morse rapporterade National Public Radio att det är "meteorological spring" från och med i dag, den 1 mars.

Och nu i kväll såg jag en stor fluga lite förvirrat flyga omkring i vardagsrummet.

Dessutom är vinter-OS slut.

Således måste det vara vår nu.

Det är snart dags att cykla ner till Alexandria och kolla in om mitt örnpar flyttat in i sitt bo för säsongen ännu. De bör vara på plats nu.

Under denna första vårdag har Syster Yster och Lillebror varit lediga från skolan på grund av en så kallad family conference. Jag har berättat om detta event tidigare, men det kanske kan vara på sin plats med en liten repetition:

En gång per trimester (läsåret här är indelat i tre delar) så stänger skolan undervisningen för en dag och alla föräldrar förväntas infinna sig på ett kvartssamtal. Utvecklingssamtal är väl den korrekta benämningen i svenska skolor, om jag inte minns alldeles galet.

Så alla lärarna är på plats, man får reservera en tid och sedan går de igenom respektive elevs framsteg och problem till respektive föräldrar eller vårdnadshavare.

Det hela är ett rätt idiotiskt system, eftersom många föräldrar har svårt att ta ledigt från sina jobb och därmed har svårt att dels ta hand om lediga barn och dels klara av att gå iväg och träffa läraren mitt på blanka dagen. Så många lärare säger så där lite inofficiellt att de kan fixa tider tidigt på morgonen eller sent på eftermiddagen för de föräldrar som har svårt att komma loss. Många barn tvingas dessutom klara sig själva under de där tre family conference-dagarna. Skolans after-school-care ("fritids") är naturligtvis också stängt.

Hur som helst. Vi var alltså på två sådana samtal i dag och jag kan med stor stolthet avslöja att båda kidsen är föredömligt duktiga i skolan. De har uppenbarligen fått sin mors intelleg... intillig... intelege... läshuvud och begåvning. Kul!

Och barnvakter har vi ju fixat. Svärföräldarna tog med sig barnen till vax-muséet, som tydligen var en succé. Kul!