Jordbävning i Distriktet

Jag satt i godan ro på ett möte på den svenska ambassaden och diskuterade ett kommande seminarium, när golvet plötsligt började röra sig.

Sedan rörde det sig igen. Jag förstod att jag var med om mitt livs första ordentliga jordbävning. De första två skakningarna följdes av en riktig rejäl och när saker började falla från hyllorna i de omgivande kontorsrummen, insåg vi att det nog var bäst att lämna House of Sweden.

Väl utomhus kunde vi konstatera att folk strömmade ut från omgivande byggnader. Alla undrade förstås vad som hänt - "was it really an earthquake?" - och någon tog upp risken för att det skulle komma en tsunami. Jag tittade ut över Potomac River och sa att den risken nog är rätt liten. Någon fyllde i att vi möjligen skulle bli en aning oroliga om vattnet plötsligt drog sig tillbaka...

Jag försökte ringa familjen, men hela mobilnätet verkade helt utslaget. Inte av själva jordbävningen, utan på grund av att alla gjorde exakt samma sak som jag: ringde.

Hur som helst. Efter någon halvtimme kunde vi återuppta vårt möte och jag fick även ett sms från hustrun som meddelade att allt var bra.

Enligt uppgift hade jordbävningen en styrka på 5,9 och sitt epicentrum någonstans nere i södra Virginia. Den kändes tydligen längs hela östkusten, ända upp till Toronto.

En synnerligen intressant och rätt skrämmande upplevelse. Plötsligt fick jag en smula insikt i hur det måste ha känts i Japan i våras, även om detta naturligtvis blott var en västanfläkt jämfört med vad som hände där.

Jag har inspekterat huset och allt verkar okej. Enligt uppgifter i medierna ska en mindre tornspira på National Cathedral har skakat loss och kraschat mot trappan nedanför. Ingen verkar dock ha blivit skadad.

På Lillebrors skola hade alla barnen evakuerats, men det var tydligen ingen panik eller större oro.

Hur som helst, man blir onekligen rätt omskakad när sådant här händer - i ordets rätta bemärkelse.