Storm på G och blott Sverige svenskt smågodis har

Nästan en vecka räckte det, det svenska smågodiset som jag inköpte på Konsum Brommaplan dagen innan avfärden tillbaka till Distriktet. Men nu börjar det bli obönhörligt tomt i påsen. Tragiskt. Fast det är väl å andra sidan ett klart och tydligt exempel på ett så kallat i-landsproblem...

Här är annars tillvaron fylld av naturfenomen just nu. Knappt har jordbävningens efterskalv klingat av (ett kraftigt kom visst den gångna natten, men då sov jag sött och märkte inget), förrän nästa potentiella katastrof rullar in: hurrikanen Irene. Och då pratar jag verkligen inte om min syrra i Skogås som råkar ha just det namnet.

I helgen väntas hon nå in över land, sannolikt i trakterna av Outer banks i North Carolina, och folk här i DC pratar knappt om något annat just nu. Det bunkras varor i butikerna så det står härliga till, jag var och handlade i eftermiddags och när jag var klar och kom ut på parkeringsplatsen var det knökfullt - bilister stod i kö för att få en p-plats. I tidningar, radio och TV tipsas det om hur man klarar sig utan el, alla utgår ifrån att det blir omfattande strömavbrott.

Det gäller också att säkra alla lösa föremål utomhus, som cyklar, soptunnor, presenningar och så vidare. Tanka bilen och se till att inte ställa den under ett träd som kan blåsa ner. Ladda alla mobiler och datorer och andra laddningsbara fiffiga små eleltroniska underverk.

Kol har vi hemma, så vi kan laga mat på grillen. Vi har gott om vatten och ljusförrådet är välfyllt. Middagar för åtminstone en vecka. Toalettpapper i mängd.

Vi ska nog klara oss.

Det enda som vi egentligen saknar är väl svenskt smågodis.

Slutligen: Lillebrors skola var öppen som vanligt i dag, efter en dags earthquake-break. Alla skolor är faktiskt igång i Distriktet. Utom en:

School Without Walls.

Hur en skola utan väggar kan drabbas av jordbävningsskador övergår dock mitt förstånd.