Jag kan ärligt säga att jag aldrig sett Göteborgsatleterna spela bättre fotboll. Inte ens på 1980-talet, när Samir härjade som värst.
Imponerande. Segern mot svärfars Bollklubb från Halmstad stannade vid 2-1, men resultatet kunde uppriktigt sagt lika gärna ha blivit 5-1.
En synnerligen trevligt tur till Göteborg denna kväll.
5 kommentarer:
Vad tyckte svärfar?
Grattis! Och vilken underbar bild!!
Men hur går det med identiteten nu? Kan man fortsäta vara GAIS:are när det går så bra?
Den fråga jag ställer mig är vilken spelares ansikte som tagits bort för att ge plats för småbarn (i åldrarna två till 99 :-)).
W: Att GAIS-segern var rättvis. Han har gett upp, HBK lär spela i Superettan nästa år...
H: Relevant fråga. Jag minns att jag var rätt förvirrad 1989, när GAIS senast var med och slogs i toppen.
O: Lundéns. Fråga mig inte hur man ska tolka det...
Det var faktiskt min gissning. Jag skrev det men suddade till slut bort det då det varit en del negg om Lundén-negg på .nu-negget. Ville helt enkelt inte vara så förutsägbar.
Att peka på korrelationen mellan sitt eget liv och klubbens utveckling a la Nick Hornby är givetvis alltid möjligt om man tittar tillräckligt noga (fast jag kom ihåg 2001 som ett väldigt bra år i mitt liv)- lite som de där kanalerna på Mars...
/Olle J.
Skicka en kommentar